Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMANTISK rωman4tisk, adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf.). adv. -T.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. romantisk; av t. romantisch, motsv. eng. romantic, fr. romantique; ordet har urspr. bildats antingen i eng. l. fr., ytterst till ffr. romant (se ROMAN, sbst.2). — Jfr ROMANSK, adj.2, ROMANTICISM, ROMANTIK, ROMANTIKER, ROMANTIKHET, ROMANTISM]
1) (†) om litteratur l. litteraturart o. d.: som utgöres av en roman l. romaner, roman-; romanliknande; sannol. med särskild tanke på roman(er) med fantastiskt l. starkt känslomässigt innehåll, närmande sig 3 c o. 4 b. Ett Svenskt original-arbete innom det Romantiska gebietet. SvLitTidn. 1818, sp. 431. Hammarsköld SvVitt. 1: 304 (1818).
2) om sak (l. person); eg.: som är av det slag som brukar förekomma i (visst slag av) romaner l. andra diktvärk; som avviker från det vanliga l. vardagliga resp. är säregen l. fantastisk l. spännande l. mystisk l. trolsk l. pittoresk l. har en säregen skönhet l. bär en prägel av ngt ovärkligt l. uppdiktat l. drömt o. därigm tjusar ngn l. utövar dragningskraft på ngn l. äggar ngns fantasi l. känsla l. hos ngn framkallar ett tillstånd l. en stämning som kännetecknas av djupa, men oklara känslor l. en obestämd längtan. Med sitt svarta hår och skägg, sin djärva näsa och sina eldiga ögon såg han ytterst romantisk ut. En romantisk händelse, kärlekshistoria, förlovning. Ett romantiskt öde. Han bar det romantiskt klingande namnet Rinaldo. Thorild Gransk. 1784, 1: 68. Eginhard och Emma. Romantisk Händelse vid Carl den Stores Hof. Scheutz (1817; titel på drama). (Anquetil-Duperrons) lefnadslopp .. är i hög grad äfventyrligt och romantiskt. Frey 1850, s. 454. Romantiskt är det exempelvis när en prins förälskar sig i en varietéflicka eller en mångmiljonär i en maskinskriverska. NDA(A) 1933, nr 226, s. 5. Han var målare, ett romantiskt yrke. Kræmer Brantings 13 (1939). — jfr HYPER-, HÖG-, O-ROMANTISK m. fl. — särsk.
a) om naturföremål, landskap, nejd o. d., med tanke på dess utseende; särsk.: som tjusar gm sin egenartade, vilda skönhet l. sin idylliska karaktär, poetiskt skön, målerisk, pittoresk o. d. Risbeck BrTyskl. 1: 26 (1789). De sköna romantiska nejder som omgåfvo klostret (i S:t Just). JournLTh. 1809, nr 32, s. 2. Ett romantiskt bergland. Palmblad Palæst. 22 (1823). Det lilla borgerliga lustslottet Svindersvik med dess romantiskt fagra infattning. Fatab. 1951, s. 67.
b) i språkprov som innehålla förklaringar av ordets betydelse, grundade på den ena l. andra teoretiska uppfattningen därav; jfr ROMANTIK 2 slutet. [Vi] hafve visat, at det romantiska til sin natur ej [är] fullt och rent poetiskt eller æsthetiskt — [det] innebär, äfven i sit högsta, någonting prosaiskt, der verkligheten, och ej det ideella, [är] rådande. Höijer 3: 521 (c. 1810). Att Romantiskt (enligt Jean Paul) är det innerliga, friska och nästan omedvetna sträfvandet efter det oändligen högsta i religion, i tapperhet, i kärlek, med ett ord: i allt ädelt och stort. SvLitTidn. 1813, sp. 353. Det Romantiska (ett konstord som kan öfversättas med det christligt sköna). PDAAtterbom i PoetK 1816, s. XLVIII; jfr 4 a. Det romantiskas sanna innehåll är den absoluta innerligheten. Ljunggren Est. 1: 168 (1856).
3) som på ett l. annat sätt har samband med vad som är romantiskt (i bet. 2). — jfr HYPER-, HÖG-, O-ROMANTISK m. fl.
a) om person l. folk l. ngns lynne l. själstillstånd l. uppfattning l. om livsyttring av ngt slag: som har (resp. som vittnar om l. är ett utslag av ngns) förkärlek för vad som är romantiskt; ofta närmande sig ngn av bet.: svärmisk, drömmande, fantastisk, överspänt idealistisk, värklighetsfrämmande; äv. om tid: som utmärkes av sådan inställning. Vår föga romantiska tid. (De unga kvinnornas) naturliga ömhet och liflighet tager i det stilla Landtlefvernet en Romantisk flygt, som visar sig i alla deras åtbördor, blickar och tal. Risbeck BrTyskl. 2: 40 (1789). En mera romantisk uppfattning af kriget som en hurtig och äfventyrlig sport. Sylwan SvLit. 298 (1903). En romantisk äventyrare. Selander Pegas. 30 (1937, 1950).
b) om stämning l. känsla o. d.: som utgör romantik; som (liknar den som) framkalla(t)s av ngt romantiskt. AGSilverstolpe i 2SAH 2: 283 (1802). Fjättradt i romantisk stämning, / slumrar tyst i detta kloster / ekot än af ”Pater Noster”. Jensen BöhmDiktn. 190 (1894). De romantiska stämningarna i nutiden äro .. mycket starka. SvD(A) 1930, nr 11, s. 18.
c) om litteratur l. konst l. författare l. konstnär o. d.: som är präglad av upphovsmannens förkärlek för vad som är romantiskt l. framkallar en romantisk stämning l. har ett romantiskt motiv o. d. resp. skriver sådan litteratur l. skapar sådan konst; jfr 4. Då andre Catholikers Legender .. altid hafva några Romantiske drag, som vitna om deras muntra och glada lynne. Risbeck BrTyskl. 2: 345 (1789). De s. k. romantiska sagorna låta gerna hemska uppträden försiggå i månskensbelysning. AntT XII. 1: 125 (1891). Chaucer är visserligen en behagfull romantisk diktare .., men störst är han som realist och humorist. Sylwan (o. Bing) 1: 124 (1910). Filmbolagen bjuda på romantiska dramer i stor myckenhet. NDA(A) 1933, nr 226, s. 5.
4) om litteratur l. konst l. annan kulturell manifestation: som härrör från o. har den speciella karaktär som är utmärkande för ngn av de epoker (under medeltiden resp. nyare tiden) som benämnas romantiken (se ROMANTIK 3); äv. om författare l. konstnär o. d.: som är representant för en sådan litteratur l. konst osv.; äv. om epokerna; ofta utan bestämd avgränsning från 3 c.
a) litt.-hist. motsv. ROMANTIK 3 a; motsatt: klassisk, antik; numera bl. tillf., företrädesvis med mer l. mindre klar anslutning till 3 c. SvLitTidn. 1814, sp. 167. Medeltidens cultur-period, den esomoftast såkallade romantiska; hvars utmärkande egenskap var en under katholskt-christliga former återställd spiritualistisk religiositet. Atterbom PhilH 336 (1835). En egen litteratur, den ridderliga, romantiska, uppblomstrade (under korstågen) i hela Europa. Geijer I. 1: 186 (1845). Vetterlund Skissbl. 3 (1908, 1914).
b) litt.-hist. motsv. ROMANTIK 3 b; liktydigt med: nyromantisk; särsk. motsatt: klassicistisk o. realistisk. Den romantiska skolan. Romantisk poesi. Den romantiska diktkonsten. SvLitTidn. 1813, sp. 77. En klassisk smak, fri från alla romantiska utväxter. MarkallN 1: 16 (1820). V. Hugos Hernani, .. (ett) prof af den Franska romantiska skolans förmåga i den högre dramatiken. SvLittFT 1833, sp. 189. Den romantiska filosofien. Nilsson SvRom. 135 (1916). Genom Novalis är det som den tyska folksagans ”blåa blomma”, som skänker sin ägare förmågan att finna dolda skatter, blivit den romantiska poesiens symbol. Alving SvLittH 3: 11 (1932). — jfr EFTER-, FÖR-, NY-ROMANTISK.
c) estet. motsv. ROMANTIK 3 c. Andersson (1845). Denna inre subjektivitet är (enl. Hegel) den romantiska konstens princip. Ljunggren Est. 1: 168 (1856). Den romantiska parken — landskapsträdgården eller den engelska parken, som den också kallas. SvTrädgK 1: 25 (1930). — särsk. mus. i fråga om musik, motsv. ROMANTIK 3 c slutet. Höijer 478 (1864). Jeanson (o. Rabe) 2: 136 (1931).
Avledn.: ROMANTISKHET, r. l. f. (mera tillf.) till 2 o. 3: egenskapen l. förhållandet att vara romantisk. Östergren (1936).

 

Spalt R 2417 band 22, 1959

Webbansvarig