Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅSE 3se2, förr äv. POSSE (i pl. rimmande med gossar Kellgren (SVS) 2: 123 (1781); po`sse Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar (GripshR 1549 osv.) ((†) -er G1R 21: 375 (1550)); äv. (numera bl. i Finl., starkt vard.) PÅSA (jfr Bergroth FinlSv. 51 (1916)), r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (SUFinlH 5: 316 (1618), Bergroth FinlSv. 61 (1916)). Anm. Formen posse klandras ss. språkfel i JournSvL 1799, s. 75.
Ordformer
(pos- 15261857. poss- (på-) 15471856. pussiinn, sg. best. 1597. pås- 1618 osv. -a 1526 (oblik form), c. 1600 (nom.)1916. -e 1547 osv.)
Etymologi
[fsv. posi, sv. dial. påse, puse, posse, påsa m. m.; jfr fd. posæ (d. pose), isl. posi (ss. personbinamn o. i ssgn guðvefjarposi, påse av ”gudväv”), fht. pfoso, feng. posa, pusa; i avljudsförh. till PÖSA]
1) för förvaring av ngt (i allm. torra varor) avsett föremål (oftast av samma utseende o. konstruktion som en säck, men vanl. mindre än en sådan) av jämförelsevis tunt o. böjligt material (tyg, skinn, papper, plast, stickat l. flätat material o. d.), vanl. avsett att vikas l. snöras ihop vid den öppna sidan (övre kortsidan); äv. om dylikt föremål med sitt innehåll l. (ngt vard.) enbart med tanke på innehållet; utan bestämd avgränsning från 2. En påse (med, förr äv. av) mjöl, gryn, konfekt. Hon gav pojken en påse karameller, och efter fem minuter hade han ätit upp hela påsen. GripshR 1547—48. Lägg .. (de krossade rötterna) uthi en possa och häng them i godtt wijn, drick ther af thett hielper och styrcker hiernan. OMartini Läk. 51 (c. 1600). (Soldaterna) binda .. (håret) ihopa, och giömmat baak om hallsen i en possa. Rudbeck Atl. 3: 718 (1698); jfr 2. (Den utpressade bärsaften) silas .. genom en hopsydd Påsse af Boj. Brauner Bosk. Bih. 3 (1756); jfr 2. Under hvarje af dessa hål (i biljardbordet) sitter en påse för att emottaga den nedfallande kulan. HbiblSällsk. 2: 96 (1839). En pose, icke större än att den kan bäras under armen, af majs blandad med lönnsocker. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 244 (1857). (Till julgransprydnader) hänföras bl. a. .. påsar, även stickade av metalltråd, avsedda att fyllas med konfekt, nötter e. dyl. VaruhbTulltaxa 1: 569 (1931). — jfr AMULETT-, BILJARD-, BOK-, BREV-, DRÄKT-, FOT-, FRÖ-, GRYN-, HALVKILO(S)-, HAVRE-, HÖ-, KAFFE-, KARAMELL-, KATTSKINNS-, KLÄD-, KONFEKT-, KRAG-, KRAM-, KRUT-, KRYDD-, LAKANS-, LINNE-, LOD-, LUKT-, LÄCKE-, LÄDER-, MAL-, MANSCHETT-, MAT-, MATSÄCKS-, MEDICIN-, MJÖL-, MYSK-, NATT-, NATTYGS-, NYCKEL-, NÄT-, PAPPERS-, POST-, RYGG-, SADEL-, SAND-, SIDEN-, SIL-, SKINN-, SKO-, SKÅLPUNDS-, SMÖRGÅS-, SOV-, SY-, TE-, TROLL-, TVÄR-, TVÄTT-, TYG-, VATTEN-PÅSE m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (jfr h βδ). Säck håller sigh, possa löper om by. SvOrds. C 2 b (1604); jfr h δ. En posa medh skuld är snart tömder .. (dvs.) Som man elliest sägher: Thomm pung som andras penningar liggia vthi. Grubb 193 (1665); jfr c, h. Många små posar fylla snart en säck. Dens. 550. Det är ondt mista för pose skull. Rhodin Ordspr. 34 (1807); jfr: Svårt är mista kaka för påse skull (dvs. för att man icke har ngt att ta l. stoppa den i). Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr PÅS-LÖSA. Han fick sina posar malda (dvs. fick efter önskan). Rhodin Ordspr. 68 (1807). Ordspråket säger att två stora ej trifvas i en påse. Wetterbergh Altart. 300 (1848). En karl står vid sitt ord och en gumma vid sin påse. Rydberg Vigg 6 (1875); jfr: En karl skall stå vid sina ord, och en käring vid sina påsar. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (i sht förr) om tiggares påse; jfr TIGGAR-PÅSE. Messenius Disa 7 (1611). Om pungen tryter .., måste han icke då taga til påssen och tiggar-stafven? Dalin Arg. 1: 95 (1733, 1754). Om Kusins förmögenhet är et luftslott, .. så återstår för oss ingen ting annat, än at göra pappa och mamma sällskap med påsen under armen. Altén Kusin 37 (1796). Nordström Samh. 2: 120 (1840). — särsk. (numera föga br.) i uttr. tigga i en l. samma påse, bildl.: hålla ihop l. samarbeta (för ett gemensamt intresse); äv.: vara i maskopi; äv.: vara av samma skrot o. korn, vara lika goda kålsupare; förr äv. i uttr. tigga i rysk påse, samarbeta med ryssarna, arbeta för ryska intressen. Rhodin Ordspr. 13 (1807). Sedan .. (Sprengtportens) bror börjat tigga i rysk påse, blef Biskopsudden bara ett tillhåll för ränksmiderier. Crusenstolpe Mor. 3: 85 (1841). Wingård Minn. 3: 110 (1846: i samma påse). (Det) finns ej rum för tvifvel, att ju svågrarne och fränderne Ulfeld .. tiggde i en påse (dvs. voro i maskopi). BL 19: 69 (1852). Schulthess (1885).
c) (i sht förr) om påse för förvaring av pängar l. om påse med pängar i; pänningpåse; stundom huvudsakligen l. enbart med tanke på innehållet; förr stundom övergående i bet.: pänningpung. Bären ingen posa medh idher, ey heller skreppo. Luk. 10: 4 (NT 1526; Bib. 1917: penningpung). På een possa som var tom hade hans sal. fadher skrifvit tuhundrade riksdaler på. ConsAcAboP 4: 166 (1673). Af de poszar som äro af en mynte sort, skal allenast en med säkerhet upräknas. HC11H 5: 22 (1697). Hans tunga påssar kan alt sådant (dvs. bekymmer) snarligt lätta. Granatenflycht Penn. 7 (1698). Snoilsky 2: 88 (1881). — jfr KATTSKINNS-, LÖSPÄNNING(E)-, PÄNNING-PÅSE. — särsk. (†) om kollekthåv. Samma dagh bleffue thenne effter:ne thill kåradh ath gå i kiorkienn medh possen thill kiorkiebygninge. TbLödöse 295 (1593).
d) jäg. om påse (l. väska o. d.) avsedd att medföras på jakt för att användas till förvaring av fällt villebråd; jfr 2 samt JAKT-, SKJUT-PÅSE. FrSkog. 111 (1892). Sparre LjugJ 90 (1921).
e) (i sht förr) om påse som fylles l. fyllts med (varm) gröt l. grötliknande massa l. mjöl l. is l. örter l. läkemedel o. d. (l. om påse med vadd o. d. som doppa(t)s i avkok av ngt) o. som pålägges (ss. omslag) på en kroppsdel för att värka smärtstillande l. fördelande l. värmande l. avkylande o. d.; äv. (om ä. förh.) om påse med läkemedel (l. med medel som ansågs äga magisk kraft), buren på kroppen l. om halsen o. d. ss. skydds- l. botemedel mot sjukdom. BOlavi 5 a (1578). Man insömmer tårr Malört .. (m. m.) vthi en Possa .., Och bära then på bara Kroppen (ss. preservativ mot pest). L. Paulinus Gothus Pest. 76 b (1623). (Över den öppnade bölden lägges) en liten påssa med varmt miöl, eller hafregröt. Block Pest. 77 (1711). Jag lät (på patientens buk) lägga possor, giorda som små matrasser, och dåppade uti ett såd af vatn, hvaruti sötblomma och melotenblommor .. (m. m.) voro kokade. Hoorn Jordg. 2: 208 (1723). Påsar för isomslag, af s. k. pergamentpapper. FörhLäkS 1870, s. 342. VetAÅb. 1918, s. 343 (om ä. förh.). — jfr BAD-, BADD-, FLUSS-, HAVRE-, IS-, KRYDD-, TROLL-PÅSE m. fl.
f) i jämförelser. Då Siälen börjar hwefla sig ther in (dvs. i nätet), giörandes det som en hoptwinnad Posse. Broman Glys. 1: 319 (1707). Rocken hänger som en påse. WoH (1904). Brösten hängde som två små lösa påsar. Martinson Kvinn. 20 (1933).
g) (†) oeg., i uttr. Panduras påse, om Pandoras ask (se ASK, sbst.2 a). Tersmeden Mem. 5: 36 (1770).
h) i bild o. i en mängd mer l. mindre bildl. uttr. (jfr a, b slutet). Heedningarna (ha) sagt, at Menniskian bär twå Posar öffuer sine Axler, en på Ryggen, then andra fram för sig. Vthi then Posan som hänger på Ryggen stoppar hon altijdh sine egne Brister, men vthi then andra som hänger fram för henne, andres feel. Schroderus Waldt 33 (1616); jfr: Ni talade om högfärd. Ack, om ni bara kunde titta litet i den påsen, som hänger på er egen rygg! Hagberg Shaksp. 1: 140 (1847). Nu vill jag först besvara några af dina frågor och sedermera öfvergå till en hel påse full med literära notiser. Hjärne DagDrabbn. 331 (i handl. fr. 1809). Tro i alla påsar. Kellgren (1953; boktitel); jfr α. — jfr ORDA-, TÅLAMODS-, TÅRPÅSE. — särsk.
α) i uttr. som ange att ngn har ngt att bjuda på l. att komma med l. att ngn samlar ngt (på hög) l. lägger ngt på minnet (för att använda det vid lämpligt tillfälle) o. d. Hagberg Shaksp. 4: 194 (1848). (Fredrik den store) var van vid Voltaires näsvisheter, och han förlät för tillfället, men samlade i påsen. Strindberg HMin. 2: 336 (1905). Det är bäst, att du plockar opp allt ont, som du har i påsen, på en gång. Lagerlöf AnnaSv. 133 (1928). Vad har väl klokhet och eftertanke i sina påsar, som ej fantasien först funnit, ägt och skänkt dem? Bergman Patr. 132 (1928).
β) i uttr. ha (l. föra) rent mjöl l. bröd i påsen, se MJÖL 1 b γ, BRÖD 1 f.
γ) (i vissa trakter, vard.) i uttr. köpa katten i påsen, köpa grisen i säcken (se GRIS, sbst. 1 a). Jag skall säga dig (dvs. friaren) precis hurudan jag är, så slipper du att köpa katten i påsen. Benedictsson Peng. 104 (1885). jfr: (Den unga flickan) kunde .. på goda grunder anklaga mig för att ha ”sålt katten i påsen” (om jag gifte mig med henne). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 287.
δ) (i sht vard.) i uttr. som beteckna att ngt som säges l. framlägges o. d. (icke är den talandes osv. egen uppfinning, utan) är upptaget från l. beror på invärkan av andra. Det har varit i säck förr än det kom i pose. Rhodin Ordspr. 30 (1807). (Tidningen Dagligt) Allahanda skrifver ej annat än hvad som varit i säcken, innan det kom i påsen. Stenhammar Riksd. 3: 36 (1844). (Tidnings-)läsaren .. vänjer sig allt mera från egen sjelfständig pröfning, troende sig uttala en sådan, när han upprepar ur påse, det som förut varit i säck. Topelius Tb. 139 (1895). (Monroedoktrinen har) varit i engelsk säck, innan den kom i amerikansk påse. Kjellén Stormakt. 2: 120 (1905). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 217 (1947).
ε) (mera tillf.) i uttr. (vara) komna ur samma påse, om kategorier av personer o. d.: (vara) av samma slag l. av samma skrot o. korn; gå ur säck i påse, ss. beteckning för att en egenskap o. d. fortplantas l. går i arv från fader till son l. från en generation till en annan. Om ynglingen, som sitter bakom honom, / fått efter honom stanna kvar på tronen, / så skulle dygden gått ur säck i påse. Bring Dante 187 (1905). Haltande personer och fulla drängar räknade .. (hunden) synbarligen som komna ur samma påse. Östgren PensKardb. 78 (1918).
ζ) (†) i uttr. få sina påsar i ordning, ss. beteckning för att ngn får vad han har med att göra i sådant skick (l. får ordnat för sig så) att han är beredd att avge räkenskap l. stå till svars o. d. Dalin Arg. 2: nr 20, s. 2 (1734).
η) (i vissa trakter, vard.) i uttr. ställa (äv. nedsätta) sina påsar ngnstädes (jfr ϑ), slå sig ner l. ta sin bostad ngnstädes. Wennerberg Bref 2: 230 (1914: nedsätta; efter handl. fr. 1861). Jag började .. fundera på var jag skulle ställa mina påsar under hösten och vintern. Fridegård LHårdVid. 241 (1951).
ϑ) i uttr. sätta l. ställa sina påsar o. d. vid dörren, se DÖRR 3 c γ.
ι) (vard.) i uttr. slå sina påsar (äv. slå påsarna) ihop l. tillsammans, äv. slå sina påsar ihop med ngns, ss. beteckning för att två l. flera personer (l. partier o. d.) slå sig tillsammans (o. använda sina tillgångar l. resurser gemensamt); särsk. om två personer som ingå giftermål med varandra; i sht förr äv. i uttr. ha sina små påsar tillhopa, ha sina små tillgångar o. sina små affärer ihop. AnderssonBrevväxl. 1: 63 (1837). Du förstår mig, Bettina, och således ha vi våra små påsar tillhopa. Wetterbergh SamhKärna 2: 80 (1857). VL 1896, nr 277, s. 3 (: tillsammans). Mr. Girdwood slog sina påsar ihop med våra för återstoden af båtfärden (på Nilen). Höpken Momb. 188 (1908). Östergren (cit. fr. 1931: slå påsarna ihop). Två studerande slå sina påsar ihop under innerliga försäkringar, att det går .. bättre att läsa, när man väl är gift. SvD(B) 1943, nr 116, s. 9.
κ) (föga br.) i uttr. säga ordet ur påsen, förr äv. tala ut av påsen [efter d. tale ud af posen], ss. beteckning för att ngn säger ngt rent ut l. utan omsvep o. d. OPSturzen-Becker (1856) i SturzenBecker 1: 232 (: tala). Strindberg Fagerv. 303 (1902: säga).
2) oeg. l. bildl. (jfr 1 b slutet, g, h, 3, 4), om ngt som till form l. utseende liknar l. påminner om en påse (i bet. 1); äv. om påsliknande figur l. slinga som bildas av en slak lina o. d. En stor buske med blad såsom fläder, och med likasom uppblåste påsar till valnöts storlek, med 2:ne ertlika nötter i hvar påse. Barchæus LandthHall. 31 (1773). Den vanliga med ”påse” försedda insjönoten. SkrGbgJub. 19: 215 (1923); jfr NOT-PÅSE. Med en lång påse på linan, som ligger och släpar efter masken, verkar svaret (dvs. åtstramningen av linan vid napp) näppeligen alls. Hammarström Sportfiske 211 (1925). — jfr DOP-, FRÖ-, NOT-, NÄT-PÅSE m. fl. — särsk.
a) (vard.) i uttr. bädda påse, på skämt bädda en säng så att överlakanets nederdel (i stället för att gå ned till fotändan) vikes tillbaka o. lägges upp under kudden (o. därigm bildar ett kort, påsliknande rum under täcket), varigm det blir omöjligt att komma ned i sängen (utan att bädda om), bädda säck; äv. i fråga om olika modifikationer av sådan bäddning. Upsala 1916, nr 255, s. 4. Forsstrand 70År 33 (1924).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på säckpipa: lädersäck; äv.: säckpipa. MeddNordM 1902, s. 17 (om säckpipa; fr. Dalarna). Wistrand NordMAllmog. 60 (1909).
c) om påsliknande del av klädesplagg (l. tygstycke o. d.); särsk. om påsliknande utbuktning på plagg som icke sitter väl l. icke sluter väl till kroppen o. d. Weste (1807). Nu kåpans påse, nedfälld öfver pannan, / Han sköt tillbaka. Franzén Skald. 3: 427 (1829). Rocken sitter i påsar. Meurman (1847). Moberg Rosell 37 (1932). jfr (†): (Franciskanernas) myssor likna aldeles de hängpåsar (dvs. kapuschonger), som våra Fruentimber nu bruka på deras kåpor. Kalm Resa 3: 363 (1761). jfr KNÄ-PÅSE. särsk. (†): poche. Möller (1790, 1807).
d) om påsliknande kroppsdel l. påsliknande bildning av organisk vävnad hos människa l. djur; äv. om dylik bildning uppkommen gm sjukliga förändringar. Gezelius AReichenbach E 3 b (1668; om sjuklig bildning). (Gråsuggorna) bära .. (äggen) under magen i en slags possa eller blåsa, hvaruti ungarna utkläckas. De Geer PVetA 1754, s. 27. En .. / .. på sin påsa hvilad haka. CGLeopold (1778) i 2Saml. 6: 148; jfr HAK-PÅSE 1 b. Zimmermann Jord. 7: 177 (1820; om pung hos pungråtta). Där satt hans hund .. med påsar i kinderna. Hallström Händ. 75 (1927). jfr HAK-, HALS-, HJÄRT-, KIND-, KLÄCK-, KÄFT-, KÄK-, MAT-, MJÖLK-, MOS-, ROM-, TÅR-, VATTEN-PÅSE m. fl. särsk.
α) om nedhängande, påsliknande utbuktning (hudveck) under ögat hos människa, uppkommen (uppkommet) gm förslappning av muskulaturen l. gm vätskeansamling (ödembildning) o. d. Linné Diet. 2: 18 (c. 1750). Ögonglobens blå betäckning var på långt när ej så mörk, som de stinna påsarna under ögonen. Crusenstolpe Mor. 5: 23 (1843). Hellström Malmros 293 (1931). jfr TÅR-, ÖGON-PÅSE.
β) (numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) i pl., om de påsliknande utbuktningar av pungen (skrotum) vari testiklarna befinna sig. (Att galtgrisen) visar sina påsar tydeliga, när han sträcker ut sig, under djandet. HushBibl. 1756, s. 795.
γ) (numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) om mage (se d. o. 1, 4). Verelius 148 (1681). Hô har fått många små ben i posen (dvs. blivit havande). Granlund Ordspr. (c. 1880).
3) [jfr 1 c] (†) i kungl. brev av 4 juni 1712 (o. 30 maj 1713) fastställd benämning på ”kontributionskapital” (dvs. beskattat kapital) som uppgick till 1000 daler silvermynt (jfr KASSA, sbst.1 4); äv. ss. föreslagen benämning på myntenhet om 10000 runstycken. HC12H 4: 310 (1712). VetAH 1742, s. 54.
4) bildl. (jfr 1 h, 2, 3), ss. (vanl. mer l. mindre nedsättande) benämning på människa l. djur.
a) ss. senare led i ssgr; jfr ETTER-, HÖGFÄRDS-, KINK-, ODYGDS-, OROS-, TÅR-PÅSE.
b) [jfr med avs. på bet. finlandssv. dial. påse, liten obetydlig häst] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hund: stackare l. usling o. d. Jönsa hund blef där ingen glädje med, det var en riktig påse till hund. Bondeson NAllmogBer. 65 (1888).
Ssgr (i allm. till 1): A: PÅS-ARBETERSKA~0200. arbeterska i påsfabrik; kvinnligt biträde vid maskin för påstillvärkning. Östergren (1935).
-ARTAD, p. adj. TurForskn. 13: 57 (1922).
-BAND. (påsa- 1644) (numera bl. tillf.) band l. snöre varmed påse tillknytes. ÅngermDomb. 13/4 1644, fol. 18.
(1 e) -BEHANDLING. (i sht förr) med. jfr behandling 2 e. Auerbach (1913).
(2) -BOK; pl. -böcker. kulturhist. bok försedd med bokpåse (dvs. ett under medeltiden o. början av nya tiden kring en bok använt skinnöverdrag (bokband) som skjuter över pärmarnas underkanter o. bildar en om överdelen av en påse påminnande, ofta med en knut avslutad förlängning av pärmarnas beklädnad, avsedd att hållas i handen l. fästas vid bältet o. d.). Fornv. 1928, s. 373.
-BRYGGD, p. adj. om kaffe (se d. o. 1): bryggd gm påhällning av kokande vatten genom kaffepåse (se d. o. 2). Söderberg HårfrUppass. 91 (1925).
-BYXA, r. l. f. i sg. l. (vanl.) i pl., om byxor med vida påsliknande ben (som hållas ihop vid vristerna); särsk. om dylika byxor tillhörande den folkliga dräkten i vissa orientaliska länder. Beslöjade kvinnor i muselmanska påsbyxor. Aurén EurOr. 34 (1936). Vi 1948, nr 18, s. 10 (: påsbyxan).
(2 d) -DJUR. [jfr ä. d. posedyr, t. beuteltier] (†) om pungdjur l. pungråtta. Zimmermann Jord. 7: 176 (1820); jfr SvLitTidn. 1820, sp. 674.
-DRICKA, n. (förr) svagdricka som bereddes gm att en påse med malt nedsänktes i en gryta med kokande vatten. Sätherberg Lefn. 13 (1896; om förh. 1820).
-FLIK-MOSSA, r. l. f. bot. mossan Frullania tamarisci (Lin.) Dum., vars blad ha påslika underflikar. Krok o. Almquist Fl. 2: 62 (1907).
-FLOTTE. (föga br.) flotte (se flotte, sbst.2 2) vars stockar sammanhållas inom en bom (o. som vid transport antar en påslik form), lösflotte. SvNat. 1932, s. 28.
-FORMAD, p. adj. = -formig. Arsenius MannKläd. 267 (1902).
-FORMIG. som har samma l. liknande form som en påse; ss. adv.: ss. l. liksom en påse. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 191 (1837; adv.). Ekman NorrlJakt 302 (1910).
-FÄRG. (i sht i fackspr.) färg (se färg, sbst.1 2) som försäljes i små (pappers)påsar för omedelbar användning till färgning av garn, tyg o. d.; jfr hem-färg. TT 1888, s. 119. Husmodern 1932, nr 11, s. 7.
-HANDSKE. (pås- 1932 osv. påse- 1815) (i vissa trakter) tumhandske; jfr -vante. Svensson SkånFolkdr. 340 (cit. fr. 1815).
-KLISTRERSKA. jfr klistra 4 o. -klistring. ST 1914, nr 7406 D, s. 4.
-KLISTRING. jfr klistra 4. Hammenhög Tork. 266 (1951).
-KUVERT. (om en påse påminnande) kuvert försett med klaff på ena kortsidan (o. avsett för försändning av trycksaker o. d.); jfr klaff-påse. Råvaror 668 (1948).
-LAKAN. lakanspåse. —
-LIK, adj. Hartman Fl. XCI (1838).
-LIKNANDE, p. adj. 2NF 9: 612 (1908).
-LUVA, r. l. f. (i folkligt spr. i vissa trakter samt kulturhist.) till den kvinnliga folkdräkten i Delsbo hörande (påsformig) bindmössa (se d. o. 1). 1MinnNordM III. 1: 5 (1881). SvSlöjdFT 1930, s. 50 (om ä. förh.).
(1 b) -LÖSA, r. l. f. (pås- c. 1880. påse- c. 1880) [sv. dial. påselösa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om förhållandet att sakna l. vara utan (tiggar)påse; anträffat bl. i nedan anförda ordspr., i uttr. i påslösa, liktydigt med: när l. därför att (tiggar)påse saknas; jfr påse, sbst. 1 a. Tiggarn mister bröd i påse-lösa. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ingen tiggare mister kaka i påslösa. Därs.
-MASKIN. maskin för tillvärkning av (pappers)påsar. NordBoktrK 1906, s. 287.
-MODELL. om en påse påminnande modell (se d. o. 1 c) av väska l. kasse o. d. Östergren (cit. fr. 1929).
-MÖSSA. (i sht om utländska förh.) mössa vars kulle löper ut i en lång, påslik (bakåt nedhängande) förlängning. Retzius Sicil. 66 (1892; om förh. på Sicilien). Melander UnderlL 171 (1912; om förh. på Sardinien).
-PAPPER. papper avsett för tillvärkning av påsar. Dalin (1855). jfr: Ett parti Halflisp. och Lisp. Påspapper. DA 1824, nr 109, s. 5.
-RUM, n. post. i postanstalt l. postvagn (i järnvägståg): rum för förvaring av postpåsar. BtRiksdP 1897, 7Hufvudtit. s. 39. SJ 3: 182 (1906; i postvagn).
-SAX. post. sax med korta, åt samma håll böjda skär, avsedd att användas för avklippning av snören kring postpåsar. Geijer Postförf. (1890).
-SJUK, adj. [jfr -sjuka] (mera tillf.) som lider av påssjuka (se d. o. 2); särsk. substantiverat. En påssjuk smittar från sjukdomens början. Petrén EpidSj. 97 (1926).
(2 d) -SJUKA. (pås- 1833 osv. påse- 18091872)
1) (†) om det framskridna stadium av leverigelsjuka hos får som kännetecknas av uppträdande av (påsliknande) vattensvullnader (ödem) på undersidan av hals o. bröst. Florman Pharm. 23 (1809). Dens. Hushållsdj. 260 (1834).
2) (epidemisk) infektionssjukdom kännetecknad av inflammation i en av l. (vanl.) båda öronspottkörtlarna (stundom äv. i andra spottkörtlar) med åtföljande svullnad framom o. under örat, stundom äv. ned under hakan (vars underdel då kan hänga ss. en påse), parotit; äv. om dylik sjukdom hos djur. TJäg. 1833, s. 622 (hos hund). Wirgin Häls. 4: 106 (1939).
Ssg (till -sjuka 2): påssjuke-patient. Upsala(A) 1924, nr 283, s. 1.
-SVEP-MOSSA, r. l. f. bot. mossan Geocalyx graveolens (Schrad.) Nees, som har påslikt nedhängande svepe. Krok o. Almquist Fl. 2: 67 (1907).
-SVULST. (pås- c. 1875. påse- 18511889) (†) = cysta 1; jfr säck-svulst. SvTyHlex. (1851). Björkman (1889).
-TILLVÄRKNING~020. 2NF 20: 1500 (1914).
-TRYCK. (i fackspr.) (anbringande av) tryck (tryckt text) på (pappers)påsar. GrafUppslB (1951).
-TRYCKERSKA. (numera bl. mera tillf.) kvinna (arbeterska vid påsfabrik) som ombesörjer trycket (den tryckta texten) på (pappers)påsar (gm att sköta maskin för rotationstryck). ST 1914, nr 7406, s. 4.
-TÄLT. tält med fastsydd botten o. hopsydda hörn (varigm det i sin konstruktion i viss mån påminner om en påse). TurÅ 1927, s. 203.
-VANTE, äv. (i Finl.) -VANT, r. l. m. (pås- 1902 osv. påsa- 18951935) (i vissa trakter) vante med ett rum för fingrarna (i viss mån påminnande om en påse) o. ett för tummen, tumvante; jfr -handske. TPedFinl. 1895, s. 125. Nilsson HistFärs 254 (1940).
-VIS, adv. (pås- 1909 osv. påse- 1769) (numera bl. mera tillf.) i så stor(a) mängd(er) att påsar användas; i (hela) påsar. Posten 1769, s. 548.
-VÄSKA. (dam)väska av påsmodell. SvD(A) 1920, nr 283, s. 5.
-ÖRNGOTTSVAR. (†) påsliknande örngott. BoupptRArk. 1671.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): PÅSA-BAND, se A.
-BORGARE. [jfr finlandssv. dial. påsaborgare, okvädinsord för liten, obetydlig person] (i vissa trakter av Finl.) nedsättande benämning på (fattig) borgare i stad (som ägnar sig åt gårdfarihandel); jfr -knalle o. påse-krämare samt påse, sbst. 4. Hembygden(Hfors) 1910, s. 63.
-BÖLE. [jfr -käring] (†) nedsättande benämning på fäbodar där ”påsakäring” vistades. ÅngermDomb. 1/8 1642, fol. 205.
-GODS. (i sht förr) om handelsvaror som gårdfarihandlare för(de) med sig i sin påse. VexjöBl. 1845, nr 25, s. 2.
-JÄNTA. [jfr -käring] (†) okvädinsord använt om ”påsakärings” dotter. ÅngermDomb. 1/8 1642, fol. 205.
-KNALLE, m. om knalle (se knalle, sbst.1 2); jfr -borgare samt -gods. Suneson GGrund 151 (1926).
(1, 1 e) -KÄRING. (†) (okvädinsord för) gumma som gör ”trollpåsar” (dvs. påsar innehållande trollmedel); jfr trollsaltpåse-käring. ÅngermDomb. 1/8 1642, fol. 205.
-MAT. (påsa- c. 18051852. påse- 16491806) [sv. dial. påsamat] mat som medföres (l. som ngn får ta med sig) i påse l. påsar; matsäcksmat; särsk. (förr) om det för terminen bestämda matförråd som djäkne l. gymnasist medförde från hemmet. Schück FUpsala 71 (i handl. fr. 1649). I desse djeknastall bodde vanligt 2 Gymnasister och 2 djeknar, som alla lefde på påsamat. Ödmann Hågk. 70 (c. 1805; uppl. 1918). BL 20: 166 (1852).
-RYGGA, adv., l. -RYGG, adv. [till rygg, sbst.] (i vissa trakter av Finl.) i uttr. bära ngn påsarygg(a), bära ngn (särsk. ett barn) på ryggen (ss. en påse); jfr påse-bak samt mölle-säck slutet. FoU 15: 66 (1902: påsarygga).
-STRÖMMING. strömming med fylld mage; jfr påse, sbst. 2 d. Arwidsson Strömm. 57 (1913; fr. Hälsingl.).
-VANTE, se A.
C (numera bl. ngn gg tillf. l. bygdemålsfärgat; jfr dock ssgn påse-not): PÅSE-BAK, adv. [till bak, sbst.1] (†) i uttr. bära ngn påsebak, bära ngn på ryggen (ss. en påse); anträffat bl. bildl.; jfr påsa-rygga. Lycka och Olycka, bära hwar andra posebaak. Grubb 473 (1665).
-HANDSKE, se A.
-KORV. (†) ett slags påsliknande korv. Möller (1790, 1807).
-KRÄMARE. [jfr ä. d. posekræmmere] (enst.) om gårdfarihandlare (som för med sig sina varor i en påse l. ett knyte); jfr påsa-knalle. VexjöBl. 1845, nr 25, s. 2.
-LÖSA, se A.
(2) -MASK, m. l. r. (†) om häggspinnmalens larv (som lever i kolonier i säcklika bon av spinntrådar i häggens lövvärk); jfr prick-mask. Bergman SvarVetA 6 (1769).
-MAT, se B.
-NOT; pl. -ar. [jfr dan. o. nor. posenot samt (urspr. amerikansk) eng. purse-seine] (numera föga br.) fisk. snörpvad (som vid tillsnörpningen antar en säck- l. påsliknande form); jfr påse, sbst. 2. NF 10: 676 (1886). 2NF 25: 524 (1916).
-SJUKA, -SVULST, -VIS, se A.
Avledn.: PÅSA, v. [jfr dan. o. nor. pose] (ngt vard.) till 2 c, d; i fråga om bildande av mer l. mindre påslik(a) utbuktning(ar) på tygstycke l. klädesplagg l. kroppsdel o. d.; utom i förb. påsa ut (se nedan) företrädesvis dels refl. (särsk. om tygstycke o. d.): lägga sig i l. bilda en l. flera mer l. mindre påslika utbuktningar, dels i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som påsar sig l. bildar en l. flera mer l. mindre påsliknande utbuktningar. 2UB 1: 442 (1898; refl.). Utlevade kvinnor med .. påsande magar. Moberg GRik. 68 (1953).
Särsk. förb.: påsa ut. (ngt vard.) intr. l. refl.: skjuta ut ss. en påse l. påsar, bilda en utskjutande påse (se påse, sbst. 2 c, d) l. utskjutande påsar. GotlOrdb. 739 (i handl. fr. c. 1850; refl.). Den trasiga storvästen påsar ut över magen. Johnson Här 120 (1935).
PÅSAKTIG, adj. till 1: som liknar en påse, påslik. Hedberg Mann Budd. 2: 89 (1904).
PÅSIG, adj. till 1: som har påsliknande form l. som bildar l. är försedd med en l. flera påslika utbuktningar o. d.; stundom: svällande l. utbuktande; särsk. om (del av) klädesplagg l. tygstycke l. nät o. d.: som sitter l. hänger (slakt l. slappt) ss. en (tom) påse l. som bildar en påslik utbuktning l. påslika utbuktningar (jfr påse, sbst. 2 c); ss. adv.: liksom en påse l. i påslika utbuktningar o. d. Klädningen sitter påsigt, hon följer ej väl efter kroppen. Lind 1: 477 (1749). Nätverket (i slagträet) får ej vara så löst att det blifver påsigt. Balck Idr. 1: 194 (1886). En påsig redikyl, innehållande näsduk, silfverbågade glasögon (m. m.). Nordmann BorgåBarn 47 (1906). Ydström Tack 32 (1934). (†) Resande Bottnar äro förmånligare för Skepp, som ha mycken öfvertyngd, än de så almänt brukelige Påsige. Chapman Liniesk. 33 (1796); jfr fyllig 1 b slutet. särsk. om kroppsdel o. d.: som har påsliknande form l. som är försedd med l. utmärkes av påslika utbuktningar o. d. (jfr påse, sbst. 2 d); äv. om person, i sådana uttr. som påsig i ansiktet l. under ögonen o. d.; stundom äv. ss. adv.: påsformigt l. liksom en påse l. påsar. Retzius Djurr. 142 (1772). Hans kinder och läppar hängde nästan påsigt ned. Ridderstad Samv. 2: 106 (1851). Påsiga, bruna ögon under grå ögonbryn. Kjellin Troili 2: 240 (1917). Han steg upp (från sjukbädden) ännu kutigare, blekare och påsigare i ansiktet än förr. Siwertz Sel. 2: 51 (1920).
Avledn.: påsighet, r. l. f. egenskapen att vara påsig; äv. konkret, om påslik utbuktning o. d. Weste (1807). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 188 (1837; konkret).

 

Spalt P 2874 band 21, 1955

Webbansvarig