poli | SAOB

Publicerad 1953

POLI, adj.

Etymologi

[jfr t. poli; av fr. poli, polerad, glansslipad, p. pf. av polir, av lat. polire (se POLERA). — Jfr POLIT]

(†) hövlig, artig, belevad, hyfsad. Strand Tidsfördr. 1: 45 (1763). Fransosen är altid poli. Lenngren (SVS) 2: 320 (1795). Andersson (1845, 1857).

Spalt P 1389 band 20, 1953

Webbansvarig