Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLIT (rimmande med profit Palmchron SundhSp. 221 (1642)), adj. -are.
Etymologi
[jfr t. polit, eng. polite; av lat. politus, p. pf. till polire (se POLERA). — Jfr POLI]
(†)
1) belevad, hövlig, hyfsad; äv.: civiliserad; äv.: munter (se d. o. 1). Palmchron SundhSp. 221 (1642). T(et) hafwa mäst alla språk i werlden serdeles uthi de politare länder, haft sina gynnare, som dem sökt att förbettra. Hiärne 1Hdskr. 1 (c. 1715). Biurman Brefst. 270 (1767).
2) snygg, prydlig. Vti Kläder hölt jag mig polit. Weise 72 (1697).

 

Spalt P 1404 band 20, 1953

Webbansvarig