Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINAKEL pina4kel, n., äv. r.; best. -klet resp. -n; pl. = l. -kler.
Ordformer
(äv. -ac-)
Etymologi
[jfr t. pinakel, eng. pinnacle; av fr. pinacle, av senlat. pinnaculum, diminutivum av lat. pinna, tinne]
byggn. fial. En .. med rosetter, klöfverblad och fördjupade fält smyckad pinakel. GotlLT 1852, nr 43, s. 3. 3NF (1931).

 

Spalt P 879 band 20, 1953

Webbansvarig