Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINCERA pinse4ra l. päŋ-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. pinzieren; av fr. pincer, klämma, nypa. — Jfr PINCENÉ, PINCETT]
trädg. nypa l. skära av spetsen på ett örtartat skott av ett träd l. en buske för att hindra skottet att växa ut; med obj. betecknande träd l. skott l. kvist o. d. HbTrädg. 3: 42 (1872). Sonesson HbTrädg. 299 (1926).

 

Spalt P 881 band 20, 1953

Webbansvarig