Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASS pas4, sbst.1, n. (HH XI. 1: 20 (1529) osv.) ((†) m. (l. f.) G1R 18: 758 (1547: frij pass och legde), G1R 26: 471 (1556), KFÅb. 1913, s. 298 (c. 1730)); o. adv. (jfr I 17 d, e); ss. sbst. best. -et (ss. m. (l. f.) -en); pl. = (Schmedeman Just. 99 (1590) osv.) ((†) -ar AOxenstierna 2: 75 (1612), HH 20: 272 (c. 1640); -er Gustaf II Adolf 289 (1626), KKD 3: 100 (c. 1740)).
Ordformer
(paas 1583. pas 15301737. pass 1525 osv. patz 15891661)
Etymologi
[fsv. pas i uttr. viþer pas (se I 17 b) o. til pas (se I 19); jfr d. pas, nor. pass, mlt., lt. o. holl. pas, t. o. eng. pass, fr. pas, passe, it. passo, span. paso; ytterst till lat. passus, steg (se PASSUS), antingen utvecklat direkt ur d. o. (så fr. pas, it. passo, span. paso) l. bildat till något verb som utgör en avledn. av d. o. (så fr. passe till passer, motsv. ett icke anträffat vulgärlat. passare, till lat. passus; jfr PASSERA). I fr. ha de båda orden pas o. passe delvis kommit att sammanfalla till bet. I de germ. spr. har ordet inlånats från romanska spr., företrädesvis från fr. Den i fr. förekommande formella skillnaden mellan pas o. passe har därvid utplånats. Inlånet i sv. har (med undantag av vissa under II upptagna bet.) i allm. skett gm förmedling av t. (i sht lt.) l. holl. — Jfr FÖRPASSA, v.1, KOMPASS, PAS, sbst.1, PASSA, v.1, PASSERA, PASSIG, PASSLIG]
I. i tidigt inlånade anv. o. i anv. som direkt ansluta sig till dessa.
A. steg; gång; gångart.
1) (†) (dans)steg; jfr PAS, sbst.1 Hwad äro Kropsens Bewekelser, Krumsprången, Passen .. och mer sådant annat (i dansen), än onde Tanckars Upwäckelser. Fernander Theatr. 335 (1695).
2) (†) bildl.: gång, lopp. Achtom grant .. (stjärnans) pasz, och gång. Olffson WijsaM B 1 a (1635). jfr: Medh itt Träbeen tå gick han pasz. Sigfridi G 7 b (1619); jfr 8.
3) i sht ridk. gångart hos vissa fyrfota djur vilken utmärkes därav att djuret flyttar samma sidas fram- o. bakfot samtidigt, normalt använd av t. ex. kameler o. elefanter, stundom äv. förekommande (som en numera ss. felaktig betraktad gångart) hos hästar, passgång. Brasck FörlSon. E 2 a (1645). 4 wita [hästar] .. som gik i pass. KKD 10: 149 (1708). Kamelerna .. satte af i pass mot norr. SD(L) 1896, nr 438, s. 9. RidI 1930, s. 92. — jfr HALV-PASS.
B. i bet.: passage samt i därur utvecklade bet.
4) (†) abstr.: genomfart, genomtåg, passage o. d.; särsk. (ofta i uttr. fritt pass) med tanke på att det för genomfart genom ett visst område erfordras ngns tillstånd, övergående i bet.: tillstånd l. rätt att passera genom l. att fritt röra sig inom ett område, tillstånd till genomfart (i denna anv. stundom svårt att skilja från 10); jfr 5 h slutet. G1R 13: 19 (1540). Rydtzerne haffwe åther begäret frij pass och legde, för ett theris Sendebud hit til oss i landet. Därs. 18: 758 (1547). Om .. Fursten (av Kurland) skulle effterlåta genom sitt landh något pass och genomtogh för Pohlerne, skulle dem Swänske tillstå det samme. RARP 7: 171 (1660). At fritt pass stod honom ännu öpet ifrån Byn. Weise 2: 111 (1771). — särsk.
a) i uttr. ha fritt pass, ha tillstånd att resa. Nånå, inte .. det rökiga London, men annars har min nådiga .. fritt pass nästan hvart som helst! (säger läkaren). Hedenstierna Fideik. 100 (1895).
b) bildl. l. oeg., i uttr. ha fritt pass, icke hindras av ngt (i sitt handlande), ha fritt spelrum. (Djävulen) haffuer frijt Pass .. til at öffua och sterckia sitt rike. PErici Musæus 2: 333 b (1582).
5) konkret: område l. plats l. rum som man passerar l. måste passera l. väg som man tar l. måste ta för att komma fram till en viss plats l. genom ett visst område, genomfart, överfart, passage; vanl. o. numera bl. om en trång o. smal passage l. väg genom en svårframkomlig terräng o. d. (se särsk. a). AOxenstierna 2: 75 (1612). Då jag nu hade trängt mig igenom detta trånga pass, märkte jag, at sielfva hvalfvet i grottan blef alt högre. DeFoë RobCr. 80 (1752). TurÅ 1907, s. 95. — särsk.
a) om en (trång) passage bildad av en sänka i en bärgrygg l. i ett bärgmassiv som skiljer två lägre områden från varandra; jfr HÅL-VÄG. Schmedeman Just. 849 (1683). Vägarne, som genomskära Alperna, gå stundom genom långa pass. KrigVAH 1882, s. 72. SvNat. 1934, s. 53. jfr ALP-, BÄRG-, DAL-, KAM-, KLIPP-PASS m. fl.
b) (numera mindre br.) om trång vattenled, smalt sund. Weste (1807). (Magallanes’ sund) trängs på två ställen ihop till smala pass. Ymer 1931, s. 13. Östergren (1934). jfr (†) om smalt vattendrag? I Skåne äre pass, men inga stoora strömar. Spegel GW 109 (1685). jfr SJÖ-, VATTEN-PASS.
c) [efter eng. pass] (numera mindre br.) geogr. om trångt, farbart inlopp l. trång mynningsarm i en flodmynnings (särsk. Mississippis) delta. Andersson (1845). För närvarande är ökningen (av Mississippis delta) störst vid de tre huvudmynningarna, passen. Ramsay GeolGr. 168 (1909). 2NF 18: 685 (1912).
d) (numera mindre br.) passage (till lands) mellan två sjöar, farbar väg över ett näs. Passet eller vattenskilnaden emellan Gröfvelsjön och Fämund. Hisinger Ant. 1: 13 (1819). LbTopogr. 2 (1907). Östergren (1934).
e) (†) ställe där man kan (l. brukar) ta sig över ett vattendrag o. d., överfart, övergångsställe; färj- l. vadställe. AOxenstierna 1: 102 (1622). Öfwer den passen war .. icke gåt för fotfolck at wada. Gustaf II Adolf 497 (1625). HSH 28: 143 (1658). Möller (1807). jfr FÄRJ-PASS.
f) (numera knappast br.) om farled i sjö l. hav. Vår å är ren ifrån is: passen (från Åbo) til Sverge öpna. Porthan BrSamt. 1: 218 (1797). Passet mellan Skeppsholmen och Djurgården. Blanche Bild. 3: 1 (1864). Sthm 3: 163 (1897).
g) (†) om en passage l. plats som måste passeras o. d., med tanke på dess strategiska betydelse vid militära operationer; särsk. om en dylik passage o. d. som hålles befäst l. militärt besatt. AOxenstierna 2: 38 (1612). Emot utgången af året (1646) intog Wrangel i hastighet det starka Passet wid Bregentz. Dryselius Monarchsp. 458 (1691). Mankell Fältsl. 381 (1858).
h) (†) om en passage o. d., med tanke företrädesvis på dess användning ss. förbindelseled mellan två platser l. ss. tillfartsväg till en plats. Schroderus Os. 2: 741 (1635). (Öresund o. Hellesponten) äro passen till Europa. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 204 (1856). särsk. (utan bestämd avgränsning från 4) i sådana uttr. som stänga l. avskära l. beskära l. avhugga l. belägga l. förlägga l. försätta l. förtaga (ngn) passet o. d., stänga l. avskära ngns väg, hindra ngn att komma l. ta sig fram l. över; öppna sig ett fritt pass, öppna en väg för sig, göra det möjligt att ta sig fram. Til Swärge skulle ey komme en man. / Han hafuer och wäll förlagdt thäm Paszet. PolitVis. 221 (c. 1602). Schroderus Sleid. 170 (1610: beläggia). Dens. Os. III. 1: 147 (1635: stängt alla Passar). Hertigh Wilhelm .. slogh .. (fienderna) på Flychten, ther medh han ypnade sigh itt frijtt Pasz in i Stadhen. Därs. III. 2: 180 (1635). Rålamb 14: 44 (1690: beskiär honom Paszet). En wäldig Krigshär som honom skulle förtaga passet til Italien. Dryselius Monarchsp. 306 (1691). Humbla Landcr. 488 (1740: försatte). Möller (1807). särsk. oeg. l. bildl. De .. trodde sig någorstädes kunna afskiära Elden passet. KyrkohÅ 1936, s. 155 (1703).
6) (numera föga br.) om trång passage i kroppen (förträngd del av en kroppshålighet, smal passage mellan två kroppsdelar o. d.). Bäckenets öfre öppning eller buköppning .. utgör .. det svåraste passet i hela den kanal, hvarigenom fostret skall utkomma ur moderlifvet. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 50 (1836). LoW Inl. 9 (1911). — jfr SVALG-PASS.
7) jäg. plats (där villebråd brukar komma o.) där jägare vid jakt placerar sig för att passa på villebrådet. Ställa sig l. stå på l. i pass. Springa, hinna i pass. Söka (sig), intaga ett pass. Ett gott, dåligt pass. Schröder SvJakt. 202 (1891). Bruno sade sig hafva ställt sig på ett pass, der han aldrig trodde räfven skulle komma. TIdr. 1897, Julnr s. 46. Sparre LjugJ 83 (1921). — jfr HAR-, MORKULL-, RÄV-PASS m. fl.
8) vägsträcka l. område som en patrullerande vakt (poliskonstapel, soldat) vid ett visst tillfälle har att avpatrullera; äv. om vakttjänstgöringen l. den tid varunder denna pågår. Gå på pass. Knappt hade .. (vaktposten) stått sitt pass förrän ståthållaren anlände. Sparre Frisegl. 1: 152 (1832). Polisen Lönrot gick sitt pass i Garfvarebrunnsgränd. Bergman ViBook. 145 (1912). Ni hade alltså passet (vid högvakten) mellan klockan 22 och 24. Trenter Lek 106 (1950).
9) i oeg. l. bildl. anv. av 7 o. (i sht) 8.
a) (mera tillf.) om vägsträcka som ngn färdas l. tillryggalägger. Pilsnabbt ila .. (flädermössen) med sin ljudlösa flygt fram och tillbaka på sitt pass mellan träden. Quennerstedt KampTillv. 43 (1898). Å sista stycket mellan Woulerim och Mattisudden hade vi .. sprungit ett pass på omkring 1 1/2 mil på något öfver två timmar. Adelsköld Dagsv. 2: 191 (1900).
b) om kommendering l. tjänstgöring omfattande en viss tid, ”skift” l. dyl. Lundin NSthm 99 (1887). När .. (droskchauffören) kl. 9 skulle börja sitt pass. DN(A) 1949, nr 155, s. 24. jfr MARSCH-PASS.
c) [äv. anslutet till PASSA, v.1 I] (ngt vard.) i uttr. som beteckna att ngn är placerad ngnstädes för att vakta l. passa ngt l. (allmännare) att ngn står till reds för att passa upp ngn l. står l. är på sin vakt o. d. Man kan inte stå på pass jämt. Geijerstam Kronof. 214 (1890). (Fiskalerna) kom, som höken på hönan (till dem som bedrevo olaglig brännvinsbränning), och därför fick vi vara på pass hvar och en i sin brännkoja. Bengts Vargt. 21 (1915). Raststugehållarna .. (fingo) ej tillräcklig ersättning för allt besvär att ta emot och stå till pass varje söndag eller helgdag. TurÅ 1938, s. 354.
C. om vissa dokument.
10) (utom i a, d, g β, i bl. ngn gg om ä. förh.) skriftlig handling som styrker ett visst förhållande rörande ngn (särsk. avsedd att användas vid resa till l. vistelse på främmande ort); särsk. om handling som utgör bevis på att ngn har rätt att (fritt, obehindrat) röra sig inom l. passera ett visst område l. att företaga en viss resa l. på att ngn färdas i visst uppdrag l. på sin resa är ute i lovliga ärenden l. som utgör en rekommendations- l. legitimationshandling. VadstÄTb. 136 (1588). (Den 20 aug.) fick iagh pass at dragha kring om hela Rijket at afskrifva Runestenar. JBureus (1599) hos Schück VittA 1: 120; jfr g. När en Herre eller Konung utsänder sin Tienare til at något uthrätta .. så gifwer han honom .. Pass. Rudbeckius KonReg. 120 (1615). Någre utan .. (landshövdingens) eller Stadsmagistratens pass hijt förreste gymnasister. ConsAcAboP 8: 177 (1701). Nyrén Charakt. 56 (c. 1765). — jfr BI-, FISKE-, FOLK-, HAMN-, LEGO-, SJÖ-, SKEPPS-, ÅRS-PASS m. fl. — särsk.
a) (fullt br.) av myndighet utfärdad skriftlig handling som utgör legitimation för en person vid resa (numera bl. vid utrikesresa) o. innehåller vissa uppgifter rörande innehavaren (som erfordras för fastställandet av hans identitet). Begära, uttaga, taga ut, skaffa sig pass. Utfärda, skriva ut pass för ngn. Visera ett pass. Vara försedd med, sakna pass. Indraga, återkalla ngns pass. Pass för resa till Danmark. Förfalska ett pass. Resa på falskt pass. (De svenska o. ryska) vndersåther, som pass, wägebreff och bewiis hafue, (må) wännligen och säkertt medh hwar annen handle och wandle. SvTr. V. 1: 39 (1585). Envar, som ankommer till riket, skall, där han ej .. styrker sig vara svensk medborgare, vara försedd med pass. SFS 1920, s. 2411. — jfr INRIKES-, KABINETTS-, KONSULATS-, KURIR-, RES-, VÄG-PASS m. fl. — särsk. oeg., i uttr. begära sina pass, ss. beteckning för att en beskickningschefs mission i ett främmande land upphört l. att de diplomatiska förbindelserna mellan hans eget land o. värksamhetslandet avbrytas. ÖgCorr. 1854, nr 7, s. 2. 3SAH 3: 215 (1888).
b) (†) skriftlig handling som berättigar en resande till fri skjuts l. fritt foder för sin(a) häst(ar) l. fri kost o. fritt logi; äv. närmande sig bet.: rätt till fri skjuts osv.; äv. i sådana uttr. som fritt pass, pass på ngt. Pass för småsvennerne Christopher Ribbing och Christoffer Eikelberger på maat och ööl och för sina hestar fodher nedh till Calmar. G1R 28: 555 (1558). J Privilegierne står expresse, att när Adelssmannen fordres till Konungen, då skall han niuta frjt Pass. RARP 3: 129 (1640). BB 28: 14 (Lag 1734). — jfr FRI-, FRIHETS-PASS.
c) om särskild handling som utfärdades för soldat som hade permission; jfr PERMISSIONS-SEDEL 2. Krigsart. 1795, 11: 24. ReglStyrFl. 1836, s. 196. — jfr PERMISSIONS-PASS.
d) (fullt br.) fångv. om frihetspass (se d. o. 1); förr äv. allmännare: fripass (se d. o. 1). Læstadius 1Journ. 454 (1831). SFS 1934, s. 313. — jfr FRI-, FRIHETS-PASS.
e) (†) orlovssedel för tjänstefolk; avskedspass för krigsman. RARP 1: 25 (1627). Vil .. (tjänstehjonet) ej bättra sig; varde ur tiensten vräkter utan pass och afsked. HB 14: 5 (Lag 1734). PH 8: 127 (1766; om militärt avskedspass). — jfr AVSKEDS-, DRÄNGE-, FÖRLOVS-PASS.
f) om sundhetspass; numera bl. (tillf.) elliptiskt för d. o. ÖoL (1852). WoH (1904). — jfr SANITETS-, SUNDHETS-PASS.
g) handling som utgör bevis på att ngn har tillstånd l. bemyndigande att göra ngt, tillståndsbevis. Pass för Admiralen att uttföhra master. RP 1: 18 (1626); jfr 11. Ett öpet pass att opkiöpa några 1,000 centner (salpeter) uthi Dantzich. Därs. 7: 502 (1639). Alla, som drevo gårdfarihandel, måste vara försedda med pass. Fatab. 1935, s. 145. — jfr FRI-, LOTS-, VÄRVNINGS-PASS. — särsk.
α) om tillstånd att draga omkring o. bedriva tiggeri. Rudbeckius KonReg. 306 (1616). Nordström Samh. 2: 122 (1840). jfr TIGGARE-PASS.
β) om tillstånd att bedriva jakt; numera bl. (tillf.) elliptiskt för: jaktpass. SFS 1912, s. 733. jfr JAKT-PASS.
h) (†) allmännare: av myndighet utfärdat intyg med vissa uppgifter rörande ngn, avsett ss. legitimations- l. rekommendationshandling o. d. Teslikist hade Cassper Silthmann ith patz, som borgemestere och rådh i Malstrannde hanom giffuith hade, lydandiss, ath han war theriss medborgiarre. SkrGbgJub. 6: 351 (1595). Ingeborgh Pedherss dotter hafuer månge wyrdiga pastorum goda pass, om sitt lefuerne. VDVisitP 1652, s. 12. Taxa 27/5 1801, s. A 4 a. — jfr FÖRSVARS-, GESÄLL-, LÄRE-, MILITÄR-, VIGSEL-PASS.
i) i oeg. l. bildl. anv.; numera nästan bl. (mera tillf.) i anv. som direkt ansluter sig till a. FörsprPsalt. (Bib. 1618). Att få romerska kyrkans absolution på dödsbädden såsom säkert pass till himmelriket. Bremer GVerld. 2: 251 (1860). — särsk.
α) (förr) om vissa dokument som på skämt begärdes l. utdelades i samband med vissa julseder. Norlind SvFolkl. 315 (1911). Nilsson FestdVard. 134 (1925).
β) (†) i uttr. ge o. d. ngn pass till en plats, förpassa ngn till en plats. Dalin Vitt. II. 5: 198 (1738). Ekelund Fielding 178 (1765).
γ) (numera knappast br.) i uttr. få sitt pass, få avsked, få ”respass”. Remmer Högf. 81 (1818). Högberg Vred. 1: 257 (1906).
11) skriftlig handling rörande förpassning av vissa varor o. d.
a) om bevis på tullförpassning; numera bl. (tillf.) elliptiskt för: tullpass; jfr FÖRPASSA 1 b. KlädkamRSthm 1650 Fransk. s. 235. Det åberopade Passet var stäldt på kramvahror och icke på Gevähr. Nordberg C12 1: 492 (1740). SFS 1831, s. 440. jfr LANDTULL(S)-, SJÖTULL(S)-, TULL-PASS.
b) (numera icke i officiellt spr.) post. om handling rörande postförpassning, förpassning; jfr FÖRPASSA 1 c. SPF 1817, s. 33. Döss o. Lannge (1915). jfr POST-PASS.
D. i konkreta anv. som ha samband med mätning av ngt l. avvägning samt ss. beteckning för en viss figur.
12) [jfr mlt. pas, t. pass] (†) visst mått motsv. en så stor kvantitet av en dryck som rummet mellan två ränder på ett passglas rymmer; äv. om rummet l. ränderna. Gott åhr, gott åhr, Stallbroor try pasz, / I dagh wele wij tagha. Prytz OS C 2 a (1620). Menar tu att Bonden han dricker till pas: / Ney, bettre läggier han i sin skinkas (skinnkass”, ”bälg”, dvs. han dricker l. bälgar i sigmer). Chronander Surge B 1 b (1647); jfr 16, 19. jfr Seitz Glas. Pl. 38 (1933). — särsk. oeg. l. allmännare, i uttr. stiga över sitt pass och plan, om vätska: stiga över kanten på glaset; jfr 16 b. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644).
13) om vissa avvägningsinstrument.
a) om vattenpass; numera bl. (tillf.) elliptiskt för d. o. Ekblad 271 (1764). Fatab. 1932, s. 148. jfr VATTEN-PASS.
b) i ssgn DISTANS-PASS.
14) (i fackspr.) dekorativ figur (i sht använd inom arkitekturen) sammansatt av ett antal (kretsformigt ordnade) cirkelsegment l. spetsbågar vilkas baslinjer bilda en regelbunden geometrisk figur; utom ss. senare led i ssgr företrädesvis om cirkelsegmenten l. spetsbågarna. 1. Skåhl med Runda passer. BoupptSthm 28/2 1673. (Vissa) öppningar (i kyrkans exteriör) fylldes med .. rosetter och pass af olika slag. Lübke ArkitH 392 (1871). Fat .. rundt, med kant i sex större och sex mindre pass. Stråle RörstrH Bil. 36 (1879). Öfver portalen (till slottskapellet) öppnade sig ett stort fönster i fyra pass. Sthm 2: 12 (1897). Fatab. 1944, s. 176. — jfr FYR-, RUND-, SEX-, TRE-PASS.
E. i abstr. anv., om tid, mått, tillstånd o. d.
15) [jfr mlt. up dat pas] (†) om en ungefärlig tidpunkt (jfr 17, 19), i sådana uttr. som vid l. på detta l. det pass, vid det (här) laget l. tillfället; om samma pass, vid (ungefär) samma tid(punkt). G1R 6: 293 (1529: på thetta pass). Wij formerckie, att then tiuffue hoop i Smålandh .. skole wijdt thetta pass ware Twsende starcke. Därs. 14: 141 (1542). HH 20: 202 (c. 1585: Vedh dett pass). (Den sjuke skulle) andra Dagen om samma Pass igenkomma (för att få ny behandling). Kempe Graanen 97 (1675).
16) (†) mått o. d.; jfr 17.
a) i uttr. tåga med lika pass, tåga i samma hastighet l. takt, vid framtågandet hålla jämna steg. Schroderus JMCr. 317 (1620).
b) i uttr. över pass, till övermått, mer än som är lämpligt l. rimligt. Oss och wart .. Rådh är clageliga giffuit til kenne huruledis oxanar allestadz i landit .. dyrckas öffuer pass. G1R 7: 414 (1531).
17) i vissa prep.-uttr. l. (ensamt) ss. adv. (se d, e), ss. adverbiell bestämning som anger att en given uppgift (särsk. en rums-, tids-, måtts- l. graduppgift) endast är ungefärlig.
a) (†) i uttr. vid det pass, så ungefär. At betal[n]ingen vj vikur eller vid thet pass, aff Herren förfelendis vorder. G1R 10: 50 (1535).
b) [fsv. viþer pas] (ngt ålderdomligt) i uttr vid pass (stundom hopskrivet till vidpass), ungefär, omkring, ”så där”; dels (vanl.) framförställt, dels efterställt.
α) ss. bestämning till ord l. uttr. betecknande en måttsuppgift. Widh pass tw hundradhe alnar. Joh. 21: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Tuhundradhe åhr vidh pass efter Noe Flodh. LPetri Kr. 5 (1559). Till vårt land införes årligen vidpass tre miljoner kg oarbetad tobak. Elfving Kulturv. 162 (1895).
β) (†) ss. bestämning till ord l. uttr. som anger lokalisering. Ther hans tiänare vid pass i Gränna toog af Dukert afskeed. RP 8: 176 (1640). Svensén Jord. 117 (1884).
γ) ss. bestämning till ord l. uttr. som anger viss tidpunkt. Svart G1 45 (1561). Til Calmarne kom han widh pasz then 7. eller 8. Novembris. Chesnecopherus Skäl Zzz 2 a (i handl. fr. 1596). Vid pass klockan tre. Sturzen-Becker Sthm 193 (1844). AntT 5: 184 (1878). särsk. (†) i konjunktionell anv.: ungefär vid den tidpunkt då. Vid pas de kommit dit skall han begifvit sig ut till sine lyckor. VRP 14/6 1732. Warg 645 (1755).
δ) (numera knappast br.) i allmännare anv. Långe Klingor, som wijd pass kunna räckia en medelmåttig Man up till Naflan. Porath Pal. 2: L 2 b (1693). Rydberg Varia 278 (1886, 1894). särsk.
α’) (†) i uttr. vid pass som, ungefär som. En .. åker widh pass som itt paar oxars dagsplöghning är. 1Sam. 14: 14 (Bib. 1541); jfr α. (Han) aktas bör vid pass som en pris snus. Dahlgren Calderon 30 (1858).
β’) (†) ss. bestämning till adj. i komp., i uttr. vid pass större än ngt, något större än ngt. Snöfoglar .. hwilke äre widh pass större än Taklingar (dvs. sparvar). IErici Colerus 1: 7 (c. 1645).
c) (†) i uttr. l. i pass, i pass vid, vid pass till, till pass, ungefär, omkring, ”så där”; framförställt l. efterställt.
α) = b α. OPetri Tb. 263 (1529). Vedh pas till 20 stycken (skepp). AOxenstierna 1: 509 (1622). På pass 50000 skieppund jern. OxBr. 11: 73 (1633). I pass 40 famnar. Suomi 1858, s. 124 (1674). Sjöberg (SVS) 2: 130 (1815).
β) = b γ. VgFmT II. 2—3: 92 (1565). I pass widh Midnatz tidh. VRP 1629, s. 313. VDAkt. 1676, nr 334.
γ) = b δ. (Det finns många som likna Emeli.) Så till pass .. menar jag, att de ha två ögon och en mun. Runeberg ESkr. 2: 28 (c. 1850).
d) ss. adv., i uttr. l. hur pass, betecknande en blott ungefärlig grad l. omfattning l. utsträckning o. d.: ungefär så resp. på ett ungefär hur; stundom dels med försvagad bet., väsentligen att uppfatta ss. ett förstärkande l. pleonastiskt tillägg till resp. hur, dels (i uttr. så pass) i pregnant anv., betecknande en fördelaktig l. en jämförelsevis hög grad l. fördelaktig l. stor omfattning osv.
α) ss. bestämning till ett adj. l. adv. (ngn gg till ett adverbiellt prep.-uttr.). Forsström Dagb. 71 (1800). Det blir ej svårt att säga, .. huru pass nära slägt jag är med min moster. Almqvist Går an 40 (1839). Bara jag kunde bli så pass kry att jag kunde gå ut. Fröding Brev 83 (1889). Då skapelsetanken står så pass i centrum för Linnés tänkande, som den gör. KyrkohÅ 1925, s. 20. Du förstår, hur pass roligt mor och vi tyckte det var (att far kom hem berusad). Hedberg Iris 172 (1934).
β) ss. bestämning till ett verb; oftast liktydigt med: (ungefär) så resp. hur mycket l. bra o. d. Almqvist DrJ 359 (1834). Ack! (sade prästfrun) hvad är det väl för konst att hushålla så att det räcker till, när man har det så pass som jag. Bremer Hertha 310 (1856). Jag har många gånger undrat hur pass du höll af mig. Benedictsson Peng. 155 (1885). Handlarn själv lyfte sina trötta ögonlock så pass, att han såg Olof. Johnson Nu 224 (1934). särsk. (†) i uttr. så pass som, så mycket l. långt som. Vi .. spatserade ut ifrån staden (Skanör) .. så pass som en 1/2 fjerdingsväg ungefär. Tidström Resa 38 (1756).
γ) (ngt vard.) i uttr. så pass i attributiv anv.: ungefär så beskaffad; så pass stor l. bra l. kraftig l. dyl. Då skall ni först .. bibringa de båda drängarne ett så pass laxativ, att de hafva nog sysselsättning för aftonen och natten. Palmstjerna Snapph. 1: 103 (1831). Så pass båt som Ala. Siwertz Dun 24 (1922).
e) (†) ss. adv., ensamt (utan föregående prep. l. adv.).
α) = b α; äv. i uttr. pass vid. Pass wedh 2 all(nar) bredt. BtÅboH I. 6: 171 (1634). Sohnen Jacob som nu pass 16 åhr är. AvvittrSthm 13/10 1658. VDAkt. 1737, nr 350.
β) = b γ. Widh Klockan war pass siw slagit om Afftonen. PPGothus Und. a 1 a (1590).
γ) = d α. 3SAH 23: 115 (c. 1680).
18) (†) beskaffenhet, tillstånd, kondition o. d.; jfr 19. Thå hade hans troo blijffuit widh thet pas hon war til förenne. OPetri 2Post. 160 a (1530). Ledemoterna som .. styfwe blifwa, smorde med thenna Olja, kommer them til rätte Pass igen. IErici Colerus 1: 246 (c. 1645). Serenius (1741). — särsk. i uttr. ngns pass, ngn i sitt tillstånd l. med sin förmåga l. kraft l. dyl. (Hon) vthrättar och bedrijfwer alt hwad hennes Pass förmår. Schroderus Albert. 1: 203 (1638).
19) [fsv. til pas; jfr mlt. to pas(se), t. zu pass(e)] i uttr. till pass (stundom hopskrivet till tillpass), förr äv. till passe; jfr 17 c.
a) (†) i uttr. komma (väl) till pass med att göra ngt, bli l. vara i tillfälle l. i stånd att göra ngt; jfr g. Effther wij icke komme well till pass med att skicke nw någre penninger tijd nijdh. G1R 17: 245 (1545); jfr g. (Han hade) thet hopet, at han medh samme tillfälle skulle komma till pass medh, at intaga heela Sverige. LPetri Kr. 63 (1559).
b) (†) i uttr. icke vara till pass med ngn, icke stå i gott förhållande till ngn l. dyl. Vij .. äre icke så väl till pass med Konungen af Pohlen. RP 8: 119 (1640).
c) (†) i fråga om djur: i så l. så beskaffat skick, i en så l. så beskaffad kondition o. d. G1R 6: 250 (1529). Vij (vilja), att thu skalt förskaffe samme hester godh grässgång, att the bliffve väll til passe til S. Hansses tijd. Därs. 25: 260 (1555).
d) i ett så l. så beskaffat hälsotillstånd; företrädesvis pregnant: vid god l. tillfredsställande hälsa; särsk. i sådana uttr. som vara o. d. (väl) till pass, vara osv. frisk, befinna sig väl; bliva l. komma till pass, tillfriskna, bli kry; vara o. d. illa till pass, vara osv. sjuk l. ”dålig”; numera bl. ngn gg (ngt vard.), i uttr. inte vara riktigt till pass l. dyl. (jfr e). G1R 2: 222 (1525). Thet Magnus wår käre Son är till pass bliffwen, höre wij gärne. Därs. 16: 162 (1544). I ähre kombne till helssann igän, efter oss var berättatt, I uthi Sverige hafue varitt illa till pass. OxBr. 1: 88 (1615). At man kommer til pass igen. IErici Colerus 1: 283 (c. 1645). Hon war intet wäl til pasz när hon hijt kom at boo. Prytz MJonsdr C 3 b (1652). ÅbSvUndH 8: 33 (1755).
e) i ett så l. så beskaffat sinnestillstånd, så l. så till mods; särsk. pregnant: vid gott mod l. lynne l. humör, till freds o. d.; numera bl. (ngt vard.) i sådana uttr. som känna sig så l. så till pass, inte vara riktigt till pass o. d. (jfr d). GlTer. 8 (c. 1550). När tu .. leedes widh at läsa, eller tå tu ellies icke äst til pass, .. tå .. wil iagh effterlåta tigh at spela vthi Kort och Brädespeel. Schroderus KonFörähr. 72 a (1606). Tu är wäl til pasz, haffuer förlustat tigh hoos tina wenner. Rothovius 1Pred. D 2 a (1623). Kanslern hade .. intet annat val än att resa, hur han än må ha känt sig till pass. Ahnlund AOxenstierna 218 (1940).
f) (ngt vard.) till (ngns) belåtenhet, (ngn) till lags. Vara (ngn) till pass. Göra ngn till pass. Ei mästra .. alt, som tig ei är til pass. Kolmodin QvSp. 1: 326 (1732). Det var stört omöjligt att göra honom till pass. Knorring Ståndsp. 3: 27 (1838). Maten var inte till pass. Wærn-Bugge Herrsk. 82 (1926).
g) lägligt, lämpligt, passligt o. d.
α) (ngt vard.) i uttr. komma till pass, med personsubj.: komma lägligt l. just i rätta ögonblicket, komma just lagom (för att göra ngt). Han kom rätt (l. just) till pass för att vara med om kalaset. Widekindi KrijgH 338 (1671). Du kommer just väl til pass, min dotter; vi ha en tvist angående dig, och du skal få afgöra den. Envallsson Frunt. 15 (1793). Här kommer kommendanten just tillpass. Hagberg Shaksp. 5: 237 (1848).
β) i uttr. komma (ngn l. ngt) till pass, med saksubj.
α’) pregnant l. i uttr. komma (ngn l. ngt) väl l. bra till pass, komma l. vara lägligt för ngn l. ngt, i en viss situation komma l. vara ngn till nytta l. god hjälp (vid l. för ngt) l. vara bra att ha o. d. Schück Wivallius 1: 52 (i handl. fr. 1629). Thetta läseband kommer til Pass, / När jagh lääs horas Canonicas. Brasck Apg. L 4 a (1648). At jag i vngdom lärdt mer spinna, än mig smycka: / Thet kom oss bådom väl til pass i nödens tid. Kolmodin QvSp. 1: 636 (1732). Den kan väl komma till pass, sa’ bruden förde vaggan med sig. Granlund Ordspr. (c. 1880). Förf. är hemma i postillornas värld. Denna .. förtrogenhet .. kommer honom väl till pass i denna undersökning. KyrkohÅ 1941, s. 234. särsk. (†) allmännare: passa (ngn) utmärkt o. d. Ja, se det skulle just komma henne til pass. Lagerström Molière Gir. 48 (1731).
β’) (numera knappast br.) i uttr. komma (ngn) illa till pass, i en viss situation vålla (ngn) olägenhet l. skada o. d.; negerat äv.: komma (ngn) väl till pass. Vallen begynner att setia sigh der effter, huilkett os nu illa kommer till pas. OxBr. 6: 33 (1628). Brage tog ängen, som sen intet har kommit Grollen illa til pass. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Læstadius 1Journ. 339 (1831).
γ) i numera obr. (l. bl. tillf.) anv., t. ex. i sådana uttr. som komma l. falla l. vara (ngn) till pass, falla sig lägligt för ngn, vara ngn illa till pass, komma olägligt för ngn, vålla ngn olägenhet; ligga väl till pass, vara lämpligt belägen. (Han skall leverera summan) här i Stockholm .. eller, om det Oss så till pass faller, där af en del på Wår Wexel i Tyskland. Stiernman Com. 5: 54 (1625). Nehr E. N. til passe komer der omb (dvs. om räkningen) någet disponera. OxBr. 11: 427 (1628); jfr a. Att man till dhem någon troo och lofwen wijdare ey sättia kan, än att dhem sielfwe sådant att holla till Pasz och lägligit ähr. Stiernman Riksd. 859 (1634). (Villan) ligger ganska väl til pass. Björnståhl Resa 1: 319 (1772). Kellgren (SVS) 6: 283 (1790). — särsk. (†): på ett lämpligt sätt. (Därest man kålen) til Pasz förwahrar. Risingh LandB 54 (1671).
II. i vissa jämförelsevis sent inlånade, fristående anv. [i samtliga fall motsv. fr. passe]
1) (i fackspr.) handlingen att, i hypnotiskt syfte, med handen (händerna) stryka över ngns ansikte l. annan kroppsdel l. att göra en motsv. handrörelse nära intill ansiktet l. kroppsdelen (utan att beröra det resp. den), strykning. Frågan om passens och strykningarnas effektivitet. Psyke 1912, s. 51. Hygiea 1918, s. 1397.
2) (†) fäkt. utfall. Lind (1749).
3) (†) i biljard: båge l. dyl. varigenom bollen skall passera. HbiblSällsk. 2: 139 (1839).
III. [jfr t. dial. pass auf etwas geben; jfr äv. dels I 9 c, dels passa på, särsk. uttr. pass på!] (föga br.) i uttr. giv pass på ngt, ge akt på l. se upp med ngt! Gif pass på vänsterknorrarna (dvs. hundar med svansknorren åt vänster), de fly vargen. Hemberg ObanStig. 238 (1896).
Ssgr (jfr passa, v.1 ssgr): A: (I 10 a) PASS-AVDELNING~020. avdelning av länsstyrelse (l. annat ämbetsvärk) med uppgift att utfärda pass o. d. 1NJA 1931, s. 375.
(I 10) -AVGIFT~02. avgift för pass (förr äv. för annan liknande legitimations- l. bevishandling). BtRiksdP 1900, Saml. 1. I. 2: nr 58, s. 27.
(I 5) -BEFÄSTNING. (numera bl. tillf.) mil. befästning anlagd för att spärra vägen genom l. över ett pass, spärrbefästning. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 354 (1880).
(I 10, 11) -BESTÄMMELSE. i sht i pl.; särsk. till I 10 a.
(I 10 a) -BILJETT. (förr) färdbiljett som tillika gällde ss. respass. SDS 1928, nr 51, s. 6.
(I 10 a) -BOK; pl. -böcker. pass i bokform. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 191.
(I 10, 11) -BREV. (i sht om ä. förh.) pass l. annan legitimationshandling o. d. som har formen av ett brev, pass. Itt Passbreeff öffuer Köpmans gods. AJGothus ThesEp. 3: 39 (1619). HT 1947, s. 161.
(I 10 a) -BYRÅ. [jfr t. passbureau] byrå l. avdelning av ett ämbetsvärk med uppgift att utfärda pass o. d. KyrkohÅ 1906, s. 239 (1835).
(I 5 a) -DAL. dal som bildar ett pass. NF 1: 1442 (1876).
(I 10 a) -EXPEDITION. vanl. konkret; jfr -avdelning, -byrå. SPF 1824, s. 333.
(I 10 a) -FORMALITET. ofta i pl. —
(I 10 a) -FOTO. (ngt vard.) = -fotografi. AB 1918, nr 168, s. 11.
(I 10 a) -FOTOGRAF. fotograf som framställer passfotografier. Ekblom Åka 71 (1933).
(I 10 a) -FOTOGRAFI. (oretuscherad) fotografi (av mindre format) avsedd för pass. DN 1915, nr 287 A, s. 15.
-FRI.
1) till I 8, om tid l. person o. d.: då ngn är resp. som är fri från tjänstgöring ss. patrullerande vakt l. från ”att gå på pass”. TjReglArm. 1889, s. 313.
2) till I 10 a, om resa o. d.: för vilken pass icke erfordras. SvD(A) 1927, nr 141, s. 5.
(I 10 a) -FRIHET~02 l. ~20. [jfr t. passfreiheit] förhållandet att passtvång icke föreligger. SvD(A) 1920, nr 192, s. 5.
(I 14) -FÖNSTER. byggn. fönster som har formen av pass. TT 1894, Byggn. s. 74.
(I 10 a) -FÖRFALSKARE.
(I 10 a) -FÖRFALSKNING.
(I 10 a) -FÖRSEDD, p. adj.
(I 12) -GLAS. (pass- 1610 osv. passe- 15431775) [jfr mlt. pasglas, t. passglas] (förr) dryckesglas (av stort format) som gm vågräta ränder l. dyl. delats i ett antal lika rymddelar. TullbSthm 11/7 1543. Slå gott Brännewijn vthi itt stort Paszeglas. IErici Colerus 1: 181 (c. 1645). Seitz Glas. 62 (1933). jfr lång-passeglas.
-GÅNG.
1) [jfr t. passgang] (i fackspr., i sht ridk.) = pass, sbst.1 I 3. Lind 1: 222 (1738). Florman HästKänned. 143 (1794). 3NF (1931). särsk. bildl.; i sht i fråga om lugn, maklig takt. CVAStrandberg 5: 188 (1862). Visst går .. (Oxenstiernas) vers i 1700-talets sävliga passgång med omständliga beskrivningar och lärda anspelningar. SvFolket 7: 205 (1938).
2) (†) till I 10 c: permission (från militärtjänst). Möller 3: 1980 (1790). Dens. (1807).
-GÅNGARE, m. l. r. resp. (i bet. 2) m. [jfr t. passgänger]
1) (i fackspr., i sht ridk.) till I 3: djur som går i passgång. Linc. (1640; under asturco). TurÅ 1938, s. 57.
2) (†) till I 10 c: soldat som har permission från sin militärtjänst, permittent. Möller 3: 1980 (1790). Dens. (1807).
Ssg (till -gångare 1): passgångar-trapp, m. l. r. (numera mindre br.) zool. kragtrapp. Smitt Brehm Fogl. 621 (1884). Hortling Fågelnamn 224 (1944).
(I 10, 11) -HANDLING. konkret, om skriftlig handling som utgör ett pass (i sht förr äv. annan liknande legitimationshandling); särsk. (ofta i uttr. pass- och nationalitetshandling) om handling som utvisar ett fartygs nationalitet, nationalitetshandling. CommercecollKungör. 16/5 1816, s. 4. SFS 1829, s. 53.
-HAVANDE, p. adj.
1) (numera bl. tillf.) till I 8: tjänstgörande ss. patrullerande vakt, som har pass. PT 1906, nr 193 A, s. 2.
2) (†) till I 10; anträffat bl. i substantivisk anv., = -innehavare. SthmStadsord. 2: 42 (1685).
(I 10) -HAVARE. (†) = -innehavare. PH 2: 1597 (1739). SPF 1824, s. 333 (om innehavare av orlovssedel).
(I 5 a) -HÖJD. [jfr t. passhöhe] geogr. passpunktens höjd; äv. konkret, om platsen för denna höjd. NF 1: 536 (1875).
(I 10) -INNEHAVARE~00200. innehavare av pass, särsk. för resa. SFS 1940, s. 1072.
(I 10 a) -JOURNAL. kam. journal över utfärdade pass. Backman Lags. 1—2: 364 (1831).
(I 5) -KARTA, sbst.1 (sbst.2 se passa, v.1 ssgr). (†) karta uppgjord med särskild hänsyn till förekomsten av pass o. d. KrigsmSH 1798, 1: 64.
(I 8) -KONSTAPEL. (tillf.) poliskonstapel på pass, patrullerande konstapel. Rönnberg Konstn. 1: 81 (1931).
(I 10 a) -KONTOR. (förr) passbyrå. BtRStP 18171818, 8: 113. SD(L) 1898, nr 69, s. 2.
(I 10 a) -KONTROLL. (av passmyndigheterna företagen) kontroll av de resandes pass vid passerandet av rikets gräns; äv. konkret, om de kontrollerande myndigheterna l. den plats l. ”station” där kontrollen äger rum. De genomgingo passkontrollen. Blomberg LandLåg. 288 (1930).
Ssg: passkontroll-ort, r. l. m. ort där passkontroll är anordnad. SFS 1940, s. 177.
(I 10 a) -KONTROLLÖR. jfr -kontroll. SFS 1924, s. 120.
(I 10) -KORT, sbst.1 (sbst.2 se passa, v.1 ssgr) (†) pass, legitimations- l. bevishandling o. d. Scholander 2: 85 (1866).
(I 10 a) -LÄTTNAD. lättnad i passbestämmelserna; i sht i pl. SvD(A) 1926, nr 271, s. 4.
(I 10) -LÖS. [jfr t. passlos] som icke har pass (förr äv. annan liknande legitimations- l. bevishandling). Livijn 1: 380 (1824). GHT 1944, nr 256, s. 11.
Avledn.: passlöshet, r. l. f. Löwenhielm Corr. 26 (1826).
(I 10) -LÖSEN.
1) till I 10 a: lösen (se d. o. I 2 b) som erlägges för pass. BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 74, s. 29.
2) (†) till I 10 g: förrättning varvid tillståndsbevis för drivande av bygdehandel utfärdades. Sundblad GBruk 331 (1881, 1888).
(I 10 a) -MYNDIGHET~002 l. ~200. myndighet som handhar utfärdandet av pass l. passkontrollen på en plats. SFS 1920, s. 2411.
(I 5 a) -MYNNING. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 306 (1880).
(I 5 a) -NIVÅ. Ymer 1916, s. 240.
-PENNINGAR, se -pänningar.
(I 10 a) -POLIS. [jfr t. passpolizei] polis som handhar passkontrollen på en plats; dels koll., dels om enskild polisman. SD 1903, nr 235, s. 7.
(I 5) -PUNKT, sbst.1 (sbst.2 se passa, v.1 ssgr). geogr. den lägsta punkten på en vattendelare, där vattendelarens nivålinje skäres av nivålinjen för ett pass l. en sänka l. dyl. Nathorst JordH 1005 (1894).
(I 10, 11) -PÄNNINGAR, pl. (förr) kam. avgift som erlades för pass (l. för annan liknande legitimations- l. bevishandling) l. för tillåtelse att passera; särsk. om en speciell avgift som erlades till tullvärket för in- o. utgående fartyg (efter fartygens storlek). Stiernman Com. 2: 92 (1637). Last- och passp(ännin)g(a)r af dhe fahrkåster, som gå emellan Estland och denne staden. BtÅboH I. 10: 156 (1675).
-SEDEL. [jfr t. passzettel]
1) (†) = pass I 10. OxBr. 9: 412 (1628). Stiernman Com. 4: 678 (1686).
2) (förr) tullv. till I 11: sedel som åtföljde tullförpassning, med vissa föreskrifter rörande varornas transport. SFS 1825, s. 311.
(I 5) -SJÖ. geogr. sjö belägen i en sänka av en bärgrygg l. dyl. Sjögren Torneträsk 172 (1909).
(I 10, 11) -SKRIVARE. [jfr t. passschreiber] (förr) skrivare som handhade utfärdandet av pass, legitimationsbevis o. d. Stiernman Com. 4: 678 (1686).
-SPÄRR.
1) till I 5 a: spärr som hindrar trupper o. d. att komma fram genom ett pass. 2NF 36: 708 (1924).
2) till I 10 a: spärr vid gränsstation för passkontroll. Östergren (1934).
-STÄLLE. (mera tillf.) ställe för ett pass; särsk.
1) till I 7. Högdahl Fleuron Jäg. 128 (1919).
2) till I 8. AB 1896, nr 303, s. 3.
(I 10 a) -STÄMPLING. stämpling av pass (vid passkontroll). —
(I 10) -SÖKANDE, p. adj. person som ansöker om pass, särsk. om respass, förr äv. om annan liknande legitimationshandling; vanl. i substantivisk anv. Raab Reg. 1746, 2: 235 (b).
(I 10, 11) -TAGANDE, n. (†) uttagande l. anskaffande av pass l. legitimationsbevis l. dyl. OxBr. 1: 244 (1624). 2RA 1: 316 (1723).
(I 10, 11) -TAGANDE, p. adj. i substantivisk anv. (†) = -tagare. KungörPass 18/5 1824, s. 3. SPF 1848, s. 91.
(I 10, 11) -TAGARE. (†) person som uttager pass l. legitimationsbevis l. dyl., passinnehavare. PH 6: 4317 (1756). BtRStP 18171818, 8: 112.
(I 5) -TERRÄNG. Terräng, genom vilken flera pass leda, benämnes passterräng. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 94.
(I 3) -TRAV. (i fackspr., i sht ridk.) trav i passgång. SDS 1899, nr 276, s. 1.
(I 5 a) -TRÖSKEL. geogr. om ingången till l. början av ett pass; ofta med tanke på en viss upphöjning vid ingången. Hedin Asien 2: 39 (1903).
(I 10 a) -TVÅNG. [jfr t. passzwang] skyldighet för resande att anskaffa o. medföra pass. BorgP 1856, 3: 171.
(I 10 a) -UTFÄRDANDE~0200, n.
(I 10 a) -UTFÄRDANDE~0200, p. adj. Passutfärdande myndighet. SFS 1918, s. 1487.
(I 10) -VISARE. (†) om person som uppvisar ett medfört pass l. en medförd legitimations- l. rekommendations- l. bevishandling. Ambrosiani DokumPprsbr. 5 (i handl. fr. 1613). VDAkt. 1751, nr 167 (1750).
(I 10 a) -VISERING. Bergman VSmSkr. 252 (1851).
Ssg: passviserings-tvång. SvD(A) 1934, nr 268, s. 4.
(I 10) -VISERSKA. (†) jfr -visare. VDAkt. 1661, nr 275. Därs. 1669, nr 228.
(I 10 a) -VISITATION. jfr -kontroll. SPF 1828, s. 308.
(I 10 a) -VISUM. visum. Cannelin (1921). SvD(A) 1932, nr 211, s. 4.
(I 5 a) -VÄG. väg (som går) genom ett pass. NF 1: 536 (1875).
(I 10 a) -VÄGRAN. vägran att utfärda pass (för ngn, för viss resa). FinBiogrHb. 784 (1897). 1NJA 1931, s. 375.
(I 14) -VÄRKS-SVARVSTOL. [jfr d. pasværk] (†) = passig-svarvstol. En Passverks Svarfstol. PT 1791, nr 84, s. 3.
(I 10 a) -VÄSEN. sammanfattande, om allt som har samband med pass. BtRStP 1856—58, 8: nr 75, s. 1.
(I 5 a) -ÄLV. geogr. älv som rinner genom ett pass. Hedin Transhim. 1: 157 (1909).
(I 10 a) -ÄRENDE. ärende som har samband med pass, särsk. utfärdandet av pass. SFS 1921, s. 2305.
(I 5 a) -ÖVERGÅNG~002 l. ~200. övergång över bärgrygg l. dyl. genom ett pass; äv. konkret, om vägen. 2NF 33: 654 (1922).
B (†): PASSE-GLAS, se A.

 

Spalt P 374 band 19, 1952

Webbansvarig