Publicerad 1950 Lämna synpunkter O- ssgr (forts.): OROCKLIG, adj. [jfr d. urokkelig; till sv. dial. rocka, d. rokke (se rucka)] (i vissa trakter) orubblig. Böök Geijer Minn. 85 (1915). (Hans) orockliga lugn. BotN 1933, s. 14. — ORODH, se oro. Spalt O 1337 band 19, 1950 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
