| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OROSAD, förr äv. OROST, p. adj. (numera bl. tillf.) icke berömd l. prisad; som icke får beröm l. lovord. Swedberg Ordab. (1722). Tysta tjenster och orosad vaksamhet. Tessin Bref 1: 73 (1751). särsk. (†) ss. predikativt attribut l. ss. adv., liktydigt med: utan skryt; utan att vilja berömma sig (därav); särsk. i uttr. orosad l. orosat l. orost för (min) Gud; jfr för, prep. 1 d, 1 d slutet. Iagh och barnen (ha) intet fijrat med bönen, uthan oroost, flijthierteligen beklagat wårt tillstånd inför Gudh Alzmechtigh. VDAkt. 1652, nr 23. Därs. 1692, nr 158 (: oroost för min Gudh). Swedberg Lefv. 64 (1729: orosadt för Gud). Schenberg (1739: Orosad för Gud). Schulthess (1885).
Spalt O 1341 band 19, 1950