Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄVER 4ver, r. l. m. l. f., äv. (numera bl. i vissa trakter, numera i sht i bet. 1) n. (OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 b, osv.); best. -vern ((†) -vren 2SthmTb. 3: 12 (1553), VetAH 1810, s. 141), ss. n. -vret; pl. (nästan bl. i bet. 2 o. 3) nävrar (GripshR 1561, s. 203, osv.), äv. (numera föga br.) näver (Hülphers Norrl. 4: 304 (1779; i bet. 2)); förr äv. NÄVRE, n.; best. -vret; förr äv. NÄVRA, r. l. f.; pl. -or (Bergman VSmSkr. 337 (1846; i bet. 3)). Anm. Den i BtÅboH I. 6: 42 (1633) anträffade formen näfron är sannolikt n. best. pl.
Ordformer
(nefv- (-ff-, -f(f)u-, -f(f)v-) 15271765. näv- (-æ-, -f(f)-, -f(f)u-, -f(f)v-) 1523 osv. -er 1523 osv. -ir 15401577. -or 1703. -ra 1685, 1846 (: näfror, pl.). -re 15641749)
Etymologi
[fsv. näver, näffr, motsv. isl. næfr, nor. næver; av omstritt urspr.]
1) det yttre (av korkceller bestående) omhöljet kring en björks stam (o. grenar osv.); särsk. om det utvändigt mer l. mindre rent vita omhöljet kring stammen på äldre björkar; i sht förr äv. om barkens ytskikt hos vissa andra lövträd (särsk. hos bok); förr äv. om inre skikt (av visst slag) av omhöljet kring en trädstam; äv. ss. ämnesnamn. VarRerV 56 (1538). Vthan på (stammen) är Barcken, innan til är Näffren. Schroderus Comenius 109 (1639). (Ytterbarken på äldre björkstammar är) hvit med bruna eller brungula fläckar (s. k. näfver). Haller o. Julius 61 (1908). 2NF (1913; hos bok o. björk). SvSkog. 148 (1928). jfr (†): Alla träd hafva ett slags näfver. Nordforss (1805). — jfr BJÖRK-, KART-, SÄLG-NÄVER. — särsk.
a) i sådana uttr. som flå näver (se FLÅ, v. 2 f β), löpa näver (jfr LÖPA, v.2 5).
b) om från träd(et) avskild näver använd för olika ändamål, särsk. (i sht förr) för taktäckning (jfr NÄVER-TAK); äv. (i sht förr) om näver ss. handelsvara l. (förr) ss. skattepersedel o. d. G1R 1: 154 (1523). En skuthe med näffver ifrå Findlandh. Därs. 22: 91 (1551). Th[e]r næffren (på taken) bar ær, leggie th[e]r mull opå. 2SthmTb. 3: 12 (1553). Een Klöff näfwer 1/8 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 a. Den så kallade Ryss-oljan .. destilleras .. af gammal Näfver. Hjelm PVetA 1788, s. 38. Allt trä bör, där det kommer i beröring med mur, .. helst klädas med näver. Sonesson HbTrädg. 892 (1926). jfr TAK-, TÄCKE-NÄVER. särsk.
α) om näver använd ss. material i husgeråd o. andra slöjdalster o. d.; särsk. ss. förled i ssgr. Rothof (1762). Mjölk, bröd, salt och smör i egendomligt flätade askar af näfver. Ahrenberg StRätt 57 (1899). Barnkassen, en korg av näver. Fatab. 1930, s. 160. särsk. (i sht förr) använd i skor l. i l. ss. skosulor (jfr NÄVER-SKO). Rothof (1762). Sköt din helsa, nyttja näfver och dubbla strumpor. Wetterbergh Altart. 177 (1848). AllmogHemsl. 25 (1915). jfr SKO-NÄVER.
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sådana uttr. som blåsa på l. i näver, om en metod att framkalla ljud l. toner l. melodier gm att sätta en tunn näverbit i vibration mellan läpparna; jfr 2; jfr NÄVER-SPEL. Weiland Brytn. 157 (1891). Blåser jag inte vackert på näver, Kristina? Ljungquist NDacke 275 (1927).
γ) använd vid uppgörande av eld o. d. Nicander VirgÆn. 17 (1751). Jag (skall) ställa björkklabbarna rätt och näfret längre bakom, så brinner .. (brasan) längre. Topelius Vint. I. 1: 220 (1859, 1880).
δ) (†) i uttr. så l. så många smått l. stort o. d. näver, så l. så många små osv. näverstycken; jfr 2. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 b.
2) (numera bl. bygdemålsfärgat) stycke l. bit l. remsa o. d. av näver (i bet. 1 b); särsk. om dylikt stycke osv. använt som flöte på nät l. (i sht förr) använt vid taktäckning. ArbogaTb. 3: 352 (1525). Blef bewilliat at Borgarenar skulle giffwa 50. Näfrar på mann (till prästgården). EkenäsDomb. 1: 141 (1650). Hvar näfver (som säljes) bör vara 7 qvarter. NorrlS 1—6: 105 (1799). (Gumman Flod) skulle under (de upphängda) näten, men näfrarne fastnade i hårflätan. Strindberg Hems. 110 (1887). Västerb. 1928, s. 101.
3) [bildl. anv. av 2] (†) koncept l. manuskript till en predikan (som en präst förvarar år från år o. då o. då använder). Du skyndar att leta ur bokhyllans damm / En näfver, för kommande söndagen fram. CFDahlgren 1: 53 (1831). (Pastorns bibliotek) bestod af en hylla gamla luntor .. samt en hop .. ”näfror”. Bergman VSmSkr. 337 (1846). Svahn LbMuntlFöredr. 222 (1903).
4) [bildl. anv. av 1, 2] om vissa kryptogamer, i ssgn ÄLV-NÄVER.
Ssgr (vanl. till 1 b α): A: NÄVER-ARBETE~020. särsk. konkret; jfr arbete 11 b. KatalIndUtstSthm 1897, s. 31. SvSlöjdFT 1926, s. 27.
-ASK, r. l. m. jfr -dosa. Rothof 144 (1762). Västerb. 1935, s. 175.
-BAND.
1) (förr) bokband av näver. SD 1892, nr 345, s. 3.
2) (tillf., i sht om ä. förh.) band l. snöre av näver. Andersson Stråkh. 29 (1923).
(jfr 1) -BARK. (†) = näver 1. Retzius FinKran. 96 (1878).
-BISKOPSSKRUV. (†) biskopsmössa av näver (som i skymflig avsikt satts på ngns huvud). (Den fångne upprorsmannen) M(äster) Cnuut (infördes i Sthm) medh en näffuer biscopz skruff. Svart G1 113 (1561).
(1 b) -BIT. Kalm VgBah. 245 (1746).
(1) -BJÖRK. (†) trädet Betula alba Lin., björk. Kniberg Wendt MedVäxt. 2 (1816). JönkHushSällskH 1828, s. 25.
(1 b γ) -BLOSS. (i sht om ä. förh.) bloss l. fackla av näver. NordT 1888, s. 582. (Då bävern fastnat i nätet) tände fångstmännen hastigt ett näfverbloss och skyndade till platsen för att med spjut döda bäfvern. Ekman NorrlJakt 219 (1910). Fatab. 1927, s. 130.
(1 b, b α) -BLÄX ~bläk2s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. -BLÄXA ~bläk2sa, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (-bläx 1925 osv. -bläxa 1902 osv.) [till sv. dial. (Värml.) bläx(a); jfr sv. dial. bläkt(a), skiva på lieorv, ävensom sv. dial. bläkta, fläkta; sannol. besläktat med isl. blaka, slå fram o. tillbaka] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) näverskiva använd för visst ändamål, t. ex. på lieorv vid skörd (för att ta emot det skurna) l. som en sorts fläkt vid tjärbränning m. m. Ännu får man ofta se näfverbläxor på lieorf. Bromander VärmlNordM 13 (1902). Fatab. 1925, s. 7 (vid tjärbränning).
-BOTTEN. (förr) i skodon; jfr botten I 1 e. GenBesMRulla 19/9 1719. RedNordM 1927, s. 15.
-BOTTNAD, p. adj. (förr) om skodon: försedd med näverbotten. HLilljebjörn Hågk. 1: 11 (1865). Saxon Handelsb. 14 (1932).
(1 b) -FLAK, n. (större) stycke l. skiva av löstagen näver; jfr flak, sbst.1 2. (Pojken) gick rundt stammen med knifven för att skära ut ett näfverflak. Berg Sjöf. 24 (1910).
(1 b) -FLANKA, r. l. f. (†) flaga av näver. Fischerström 4: 113 (1792).
-FLASKA. (förr) flaska l. förvaringskärl (för mat o. d.) av viss form, gjord (gjort) av näver; jfr flaska 1 e, f. HC12H 1: 123 (c. 1734). Näfverflaskorna voro kubiska till formen och konstfärdigt flätade af ungefär 3 cm. breda näfverremsor. Fatab. 1914, s. 25.
(1 a) -FLÅNING. (†) = -flät. G1R 28: 48 (1558). Träns nedhuggning vid näfverflåning. Smeds Malaxb. 178 (cit. fr. c. 1780).
-FLÅRA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -flåror. [jfr sv. dial. flåra, tunn träskiva (av visst slag); avledn. av flår] (†) nätflöte av näver. VexiöBl. 1814, nr 17, s. 4.
(1 a) -FLÅTT, r. l. m. (†) = -flät. VgFmT II. 6—7: 128 (1609). Näfverflått och löftäckt. BtVLand 1: 64 (1775).
(1) -FLÄKA, v. (föga br.) skala näver av (björk); jfr näver 1 a. Lapparna må icke .. bark- eller näverfläka .. växande träd och buskar. SFS 1919, s. 3030.
(1) -FLÄKT, sbst. [till fläka] (†) = -flät; jfr näver 1 a. Skogen berättas til Timmer och Näfver fläckt vara til storre dehlen utöd. VDAkt. 1737, Syneprot. F III 7.
(1) -FLÄNG l. -FLÄNGE, n. (-fläng 1734. -flänge 1814, 1828) [till flänga, v.] (†) = -flät; jfr näver 1 a. Löfbrot tillräckeligit Jntet näfverfläng. VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7. Heinrich (1828).
(1) -FLÄNGARE, m. (†) person som (yrkesmässigt) skalar näver av björkar; jfr näver 1 a. Til Huuss fordras .., och til thes Bygning thesse Handtwärkare: .. Näfwerflängiare, Groffsmeder. Risingh KiöpH 93 (1669).
-FLÄNGE, se -fläng.
(1) -FLÄT ~flä2t l. -FLÄTT ~flät2, r. l. f. l. n. (-flät 1719 osv. -flätt 1731 osv.) [fsv. näfra flät] (om ä. förh.) avskalning l. löstagning av näver från björk(ar); jfr näver 1 a. VDAkt. 1719, Syneprot. F III 7. Den hårda medfart, som tillskyndas .. (björkskogen) igenom näfverflätt. Crælius TunaL 303 (1774). SvFolket 13: 64 (1940).
-FLÄTNING. i sht etnogr. (ss. hantvärk bedriven) flätning av näverremsor (till husgeråd o. andra slöjdalster); äv. konkret, om flätvärk l. föremål som åstadkommits gm dylik flätning. (I) näfverflätningen .. (ha finnarna) nått en förvånande skicklighet. Ymer 1902, s. 404. Rig 1921, s. 125 (konkret). Form 1934, s. 187 (om förh. i Dalarna o. Norrland).
-FLÄTT, se -flät.
(1) -FÅNG. (†) = -täkt; jfr näver 1 a. Dahlman Humleg. 46 (1748). Murberg FörslSAOB (1793).
-HOFSNING, sbst. [till sv. dial. hofs, takskägg; jfr ofs] (†) beklädnad av näver på kanterna av ett tak; takskägg av näver. En Badstuga .. med torftak på granbark och näfver-hofsning omkring. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7.
(1) -HUGST. (†) jfr hugster. Tolfmän skola i wåhr syna Nefwer hugsten och pröfwa huru mycket der kan wara taget. ÅngermDomb. 1646, fol. 11.
-HURRA, r. l. f. [jfr hurra, sbst.1] (starkt vard., föga br.) = -dosa. WoJ (1891). Några nypor matsnus i näfverhurran att trösta och läska sig med. Knöppel SvRidd. 126 (1912).
(1 b) -HUVA, r. l. f. [jfr huva, sbst.1 2 h, ävensom huva-söm] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -söm. SvSlöjdFT 1913, s. 63.
-INDUSTRI. (om ä. förh.) i större skala driven yrkesmässig tillvärkning av föremål av näver. Retzius FinKran. 100 (1878). AllmogHemsl. 25 (1915).
-KAR, n. (†) (dryckes)kärl av näver. På vägen (till Viborg) .. drucko (vi) utur näfverkar. BtVLand 4: 61 (1754).
-KASSE l. -KASS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) av flätad näver förfärdigad korg l. låda (avsedd att bäras på ryggen). Juslenius 371 (1745). Roos Helgsm. 1: 363 (1896).
(1 b) -KLOVE. [fsv. näverklovi (HdlHelgLekGille 2—4: 17)] (förr) bunt l. knippa o. d. (av mer l. mindre bestämt fixerad storlek) av (på visst sätt sammanhållen) näver; jfr klove 2 g. Gyllenius Diar. 337 (c. 1670). Näfverklofve .. (dvs.) packe af näfver lagd mellan störar och hopbunden med vidjor. Murberg FörslSAOB (1793). FinlSvFolkd. II. 1: 374 (1928).
(1, 1 b α) -KLÄDD, p. adj. klädd l. betäckt med näver. Fischerström 1: 47 (1779; om björkstam). 2NF 16: 1471 (1912; om näverlur). Fatab. 1925, s. 6 (om tjärdike).
(1 b) -KNIPPA, r. l. f. (i sht förr) bunt av näver (sammanhållen med vidjor l. dyl.). Murberg FörslSAOB (1793). Stolt Minn. 34 (1879; hos skomakare).
-KONT. (i vissa trakter) ”kont” av (flätad) näver. Hiärne 2Anl. 59 (1702). Molin ÅdalP 167 (c. 1895). Petrus (Læstadius) .. slängde näfverkonten på ryggen och marscherade söderut. LfF 1911, s. 89. Västerb. 1938, s. 67.
-KORG. Ahlman (1872).
-KOSA, se -kåsa.
-KRONA. (om ä. förh.) krona av näver (som i skymflig avsikt sattes på ngns huvud). Nils i Söreby blef .. afhuggen .. sielf femte, och alles theres hufudt sattes på itt bräde, hans hufudt mitt vthi, som höfwitzmannen war, medh en stor näfwer crono. Svart G1 173 (1561). Fryxell Ber. 3: 153 (1828).
-KULTUR. i sht etnogr. del av l. område inom den materiella kulturen (hos ett folk l. i ett land l. område o. d.) som utmärkes av (riklig o. långt driven) användning av näver; materiell kultur som (i stor utsträckning) är baserad på l. kännetecknad av riklig användning av näver (i husgeråd o. redskap o. d.). Strindberg GötR 86 (1904; nedsättande, med syftning äv. på andlig odling). Fatab. 1940, s. 48.
(1 b) -KÅDA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat). Näverkåda .., d. v. s. harts tillverkat av björknäver, har under långa tider använts som .. tätningsmedel. Västerb. 1936, s. 109.
-KÅSA l. -KOSA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ett slags (mindre) dryckeskärl av näver. Fatab. 1908, s. 158. Väring Frost. 284 (1926).
(1 b) -KÅTA, r. l. f. kåta täckt med näver. Retzius FinKran. 95 (1878). Västerb. 1937, s. 91.
-KÄRL. BtVLand 5: 28 (1635). Fornv. 1942, s. 341.
(1 b) -KÖP. (numera bl. tillf.) inköp av näver. Murenius AV 165 (1647).
(1 b) -LAPP, r. l. m. (numera bl. tillf.) = -bit. Rinman 1: 336 (1788). Spak Handskjutvap. 47 (1890).
(1 b) -LASS. (numera nästan bl. om ä. förh., mera tillf.) (häst)lass med näver. Han hadhe .. draghit annan dagh Pingesdagh medh ett näfuerlass till kopparberghet. VästeråsDP 24/3 1621. FinlSvFolkd. II. 1: 374 (1928).
-LAV. bot. laven Cetraria glauca Ach., som har tunn, grå, bladlik bål; jfr älv-näver. VetAH 1794, s. 29. Krok o. Almquist Fl. 2: 109 (1907).
(1) -LOPP. [fsv. näfra lop] (†) = -täkt. HFinLappm. 4: 199 (1639). Schultze Ordb. 2821 (c. 1755).
-LUR, r. l. m. jfr lur, sbst.3 Wallmark Resa 56 (1819). Näfverlurar förfärdigas vanligen af tvenne kupiga trähalfvor, som sedan lindas med näfver. Boivie NordMMusik. 5 (1911). 3SAH LIII. 2: 96 (1942).
-LÄTTE. (i vissa trakter) (nät)flöte av näver. SkandFisk. Bih. 10 (1837).
-MOSSA, r. l. f. (†) bot. = -lav. Linné Fl. nr 1094 (1755). Wahlenberg FlSv. 827 (1826).
-NYSTAN. (förr) nystan av näverremsor. Juslenius 51 (1745). Västerb. 1924—25, s. 351.
(1 b) -OLJA, r. l. f. (om ä. förh.) ett slags olja erhållen vid torrdestillation av (bl. a.) näver o. använd till insmörjning av läder o. d. (jfr ryss-olja; jfr äv. björk-olja, björk-tjära); förr särsk. om dylik olja tillvärkad inom landet, i motsats till: ryssolja. HushBibl. 1756, s. 550. Näfverålja, ehuruväl hon ej är aldeles så god som Ryssålja, tjänar til skin och jukters beredning, som mycket likna Ryssläder. Rothof (1762). (Ryssen) Miketa brände näverolja och sålde den under täta vandringar i Ådalen. Molin FrÅdal 138 (c. 1895). Lindgren Läkem. 58 (1902). Cannelin (1921).
-PIPA, r. l. f. mus. = -spel. NoK 96: 87 (1930).
-PLASTIK. slöjd. drivning o. modellering av näver; äv. konkret. AllmogHemsl. 19 (1915). SvSlöjdFT 1927, s. 85.
-PUNG. fisk. punglikt nätsänke bestående av ett stycke näver omslutande en tyngd. KatalFiskrDelsbo 1928, s. 11.
(1 b) -PÄNNINGAR, pl. (näver- 1544. nävre- 1533) (förr) kam. pänningutskylder ersättande en skatt som urspr. utgick i ett visst antal näverstycken; jfr nävra-skatt. HFinlKamF 1: 20 (1533). Almquist CivLokalförv. 3: 175 (i handl. fr. 1544).
-REMSA, r. l. f. remsa l. band av näver (som användes vid näverflätning). Juslenius 371 (1745). Arnér Knekt 19 (1945).
-REP. (förr) rep av näver. Näfverrep, i vattnet braf, ty de flyta. Linné Skr. 5: 159 (1732).
-RIVA, r. l. f. (i Finl. samt bygdemålsfärgat i Norrl.) (mindre) kärl l. skål o. d. av näver. Högström Lapm. 189 (1747). En tiggarflicka som bjöd ut bär i en näfverrifva. Topelius Läsn. 1: 32 (1865). (Blomman) var planterad i en näfverrifva. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 34 (1886). Kornbröd .. hvilket i näfverrifvor gräddas i bakugn. Grotenfelt LantbrFinl. 79 (1896). Västerb. 1936, s. 103.
-RULLA, r. l. f. (†) hoprullat näverstycke (som omsluter ngt). Giftad degs inläggande uti näfverrullor. Trolle-Bonde Hesselby 175 (i handl. fr. 1763). Hahnsson (1898).
-SAK. föremål tillvärkat av näver. Retzius FinKran. 98 (1878).
-SKAFT. (kniv)skaft av (på varandra lagda plattor l. skivor av) näver. BoupptToftnäs 1723.
-SKO, r. l. m. (i sht om. ä. förh.) sko gjord av flätad näver; sko med botten l. sula (samt klack) av näver. BoupptSthm 16/3 1686. Ett par næfverskor håller en vecka. Murberg FörslSAOB (1793). C12Död 11 (1940).
Ssg: näversko-mil. (om ä. förh., bygdemålsfärgat) eg.: vägsträcka på vilken ett par näverskor slets ut; sträcka av omkr. två mil; äv.: dryg mil. TurÅ 1904, s. 103.
(1) -SKOG. [fsv. näverskogher] (om ä. förh.) skog med (goda) möjligheter till nävertäkt; björkskog (med brukbar näver); äv.: av björk bestående del av ett skogsbestånd. G1R 28: 274 (1558). På somlige ställen är en frucktbar Ållenskog, .. på andra god näfwer- eller Löfskog. LandtmFörordn. 61 (1696). Löf och näfverskog ingen men Basteskog till egit Husbehof. HdlÅgerupArk. 1719. Smeds Malaxb. 145 (1935; efter ä. handl.).
-SKOPA, r. l. f. (i sht i vissa trakter l. om ä. förh.) Hallstén o. Lilius (1896). Ekman NorrlJakt 410 (1910).
-SKROCKA, r. l. f. [sv. dial. näverskrocka, motsv. nor. neverskrukke] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. om ä. förh.) (på visst sätt) hoprullat näverstycke (använt vid bärplockning o. d.); strut av näver; äv. = -skäppa; jfr -skruck. Hopskrumpen som en näfwerskråcka. SvTMusF 1930, s. 67 (1686). Wrangel TegnSläktm. 161 (1913; vid bärplockning). Keyland Allmogekost 2: 63 (1919; med fyrkantig botten).
-SKRUCK. (starkt bygdemålsfärgat, föga br.) = -skrocka. (De) drucko bäckens vatten ur näverskrucken eller skinnmössan. Suneson GGrund 178 (1926).
-SKRUV. [sv. dial. näverskruv; jfr ANF 27: 265 f. (1911)] (†) ett slags åt ena ändan avsmalnande låda l. dyl. av näver, strut av näver. Hon baar in (barnet) Vthj Stugun, der det stodh Vthi een Näffuerskruff Lagdh Vthi tre dagar. GullbgDomb. 2/11 1642.
-SKRÄPPA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) påse l. väska o. d. (för mat o. d.) av flätad näver. LoF 1873, s. 39. Hallström VilsnF 47 (1894). Näverskräppan med torkad fisk. Suneson GGrund 21 (1926).
-SKÄPPA, r. l. f. (numera bl. bygdemålsfärgat, mera tillf.) (med kvadratisk l. rektangulär botten försett) kärl av näver (använt för förvaring av mat l. vid bärplockning l. ss. dryckeskärl o. d.); (liten) näverkorg; äv. om näverpung för nät. Bureus Suml. 62 (c. 1600; om lapska förh.). (Barnen gåvo) Petrea lingon ur sina fulla näfverskäppor. Bremer Hem. 2: 194 (1839). Ahlman (1872; om dryckeskärl). Nordström Luleåkult. 142 (1925; om näverpung för nät).
-SLÖJD. tillvärkning av näversaker, bedriven ss. slöjd. Norrl. 4: 18 (1906). SlöjdkomBet. 1907—08, s. 28.
-SPEL. mus. jfr näver 1 b β. Ett mycket primitivt instrument, som blott består av en bit näver (i bladform), som stickes i munnen, är näverspelet eller näverpipan. NoK 96: 87 (1930).
-STUT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) näverlur. NorrlS 1—6: 118 (1802). Lindholm Storskog. 56 (1912).
(1 b) -STYCKE. VetAH 1792, s. 50.
-SULA, r. l. f. (numera nästan bl. om ä. förh.) (lös) skosula av näver. Möller (1790). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 64 (1918).
-SÄCK. (om ä. förh.) säck l. ”kont” av flätad näver. Fatab. 1923, s. 105. (Smörask, bröd, mjölpåse m. m.) packades ned i en näversäck. SvKulturb. 5—6: 261 (1930). särsk. handarb. i utvidgad l. bildl. anv., om en sorts rutig allmogevävnad; jfr -huva, -söm. ”Näversäck” är rutig (värmlandsväv). SvSlöjdFT 1926, s. 26.
(1 b) -SÖM. handarb. (bård o. d. sydd med) ett slags allmogesöm, som göres i vitbroderi (i utdragsteknik) o. med bottentyget uppspänt på ett styvt underlag (urspr. en näverbit). SvSlöjdFT 1913, s. 63. Näversömmen .. har vad Norrland beträffar i Hälsingland haft sin största utbredning och mönsterrikedom. Därs. 1930, s. 47. Form 1940, Omsl. s. 55.
(1) -TAG. (†) = -täkt. NoraskogArk. 5: 458 (1773).
(1) -TAGANDE, n. (†) = -täkt. RARP 15: 401 (1689). LandtmFörordn. 150 (1734).
(1 b) -TAK. [fsv. näverthak] (i sht om ä. förh.) hustak täckt med näver (jfr torv-tak). Hus .. medh godt näfuertaak. Lagförsl. 167 (c. 1609). Näfvertak, hvilka förekomma mindre ofta, äro i eldfarlighet jemförliga med halmtaken. Ahlström Eldsl. 130 (1879). Väring Frost. 112 (1926).
(1 b) -TULLRA, r. l. f. (†) hoprullad näverbit. Bruno Gumm. 172 (1762).
(1 b) -TULLRING. (†) = -tullra. AktsamlKungsådreinst. 158 (1684).
(1) -TÄKT. (i sht om ä. förh.) avskalande l. löstagande (o. hemforsling) av näver (avsedd att användas till tak l. näverarbeten o. d.); äv. om (plats med) tillgång på näver för dylik täkt. SvSaml. 3—6: 146 (1690). Å de orter, hvarest ingen näfvertägt är. PH 5: 3215 (1752). Hafva god næfvertägt i ängar och på skogen. Murberg FörslSAOB (1793). Rätt till .. näfvertägt. Widmark Helsingl. 1: 78 (1860). Smeds Malaxb. 57 (1935).
-ULL. (förr) av näver framställt tagelsurrogat (för stoppning av dynor, madrasser o. d.). Skogvakt. 1894, s. 256. KatalIndUtstSthm 1897, s. 175.
-VÄSKA. (i vissa trakter) jfr -kont, -skräppa. Hallstén o. Lilius (1896). Nisse, som tog posten i Sollefteå i en liten näfverväska. Ritzén ÅdalFolkl. 3 (1912). 3NF 11: 1157 (1929).
B (†): NÄVRA-LIM-PANNA. limpanna (helt l. delvis) av näver? Limmet hade han wthi En Näfra Lijm panna. Rääf Ydre 3: 396 (i handl. fr. 1594).
(1 b) -SKATT. (lösen för) skatt l. utskylder (urspr.) utgående i näverstycken; jfr näver-pänningar. G1R 4: 297 (1527).
C (†): NÄVRE-PÄNNINGAR, se A.
Avledn. (till 1): NÄVRA, v. -ing.
1) förse (ngt) med näver; särsk.
a) (numera föga br.) byggn. täcka l. kläda l. omsluta (ända på bjälke o. d.) med näver (för att isolera l. skydda den mot fukt o. röta). Den delen af Bielkarne, som ligger inuti Muren, tiäras och näfras. PH 6: 3832 (1755). Bildmark Entrepr. 142 (1921).
b) (tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv., om björk- (stam): som bär näver. En .. björk, / hvars näfrade stam (osv.). Almquist Vågsvall 84 (1898).
2) (†) utföra l. syssla med nävertäkt. BtVLand 1: 19 (1757).

 

Spalt N 1212 band 18, 1948

Webbansvarig