Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARGARIT mar1gari4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. margarit, eng. margarite (i bet. 2); till resp. (i bet. 1) av lat. margarita l. gr. μαργαρίτης, pärla, till μάργαρον, pärla. — Jfr MARGARIN, MARGERIT]
1) (†) (dyrbar) pärla. Forsius Min. 122 (c. 1613).
2) miner. ett kalkrikt mineral med pärlglans, kalkglimmer, pärlglimmer. Svenonius Stenr. 119 (1887). SvUppslB 25: 1010 (1935).
3) (mindre br.) miner. om mikroskopiska inneslutningar i kristaller (kristalliter) med pärlbandsliknande utbildning. JernkA 1885, s. 311. Därs. 1886, s. 409.

 

Spalt M 302 band 16, 1942

Webbansvarig