Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIKA li3ka2, adj. oböjl. o. adv.
Ordformer
(lich- 15231589. lick- 15471625. liich- 15471552. liick- (lijck-) 15471604. lik- 1526 osv. lyk- 15251711. -che 15231588. -ka 1524 osv. -kia (-chia) 1589. -ko 1559)
Etymologi
[fsv. lika, adj. o. adv.; jfr d. lige, nor. like, isl. líka, adv., got. galeikō, adv., fsax. gilīko, mnt. like, fht. g(e)līhho, mht. g(e)līche, t. gleich, feng. (ge)līce; till LIK, adj.; anv. ss. adj. utvecklad antingen av LIKA, adv., l. av best. l. pl. av LIK, adj.]
— jfr DESS-, O-, TILL-LIKA.
I. adj.
1) som är av (fullständigt) samma art l. beskaffenhet (som ngt annat), likadan, ensartad; samma; äv. i förb. med bestämning inledd av som, äv. med, förr äv. vid, betecknande det varmed ngt jämföres; numera nästan bl. predikativt l. ss. bestämning till sbst. i obest. form utan föreg. artikel. Under lika förhållanden. Avskriften är lika med originalet. Betala med lika mynt, se MYNT. Iach haffuer ingen then som så aldelis lika medh migh till sinnes är. Filipp. 2: 20 (NT 1526). Them som medh oss haffua fått lika troo genom .. Iesu Christi rettferdugheet. 2Petr. 1: 1 (Därs.). Thet första Wildiur (i Uppenbarelseboken) bescriffues .. Aff Kropsens skapnat lijka widh starka Wildiur. Baazius Upp. P 7 a (1629). Hytte (dvs. hitta) wij honom på, / Een lijka Badstufwa (dvs. ett likadant kok stryk) skulle han ock få. Brasck Apg. F 1 b (1648). En Qwinna, / Af lika Stånd och lika Pund som hon. Runius (SVS) 1: 278 (1713). Lika nektar dricks ur lika blommor. Runeberg (SVS) 1: 126 (1830). I afseende på innehållet är denna bok i hufvudsak lika med förut utgifna. Lewerén Bisköts. 3 (1900). — (†) med föregående gen.-bestämning. (Han önskade vara samman) med min huldaste far, och i de ömmaste ordtermer förklarade jag min fars lika önskan. MoB 3: 205 (1776). — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr.; stundom med anslutning till 7. Såsom i äre lijke i rådh och gerning, så borde och lijke bröder ware lijke kålsupere. HB 2: 344 (1599). Lijka Barn the leeka bäst. Arvidi 145 (1651). Lijka Foglar flyga giärna samman. Grubb 452 (1665).
b) i vissa numera knappast br. uttr. o. förb.: samma. (Fogden anklagades) för thet han hadhe latidh förtäre een hoop gärdhepartzeler .. emott Kong:e M:ttz .. breff .. och förbudh widh lijffzstraff, såsom han och emott liche förbudh hadhe tagett trätten tunnor saltt. HH XIII. 1: 181 (1565). Mit hopp, / At vi på lika tid skull sluta få vårt lop. Nordenflycht Turt. 6 (1743). Det gick på lika sätt. Hyltén-Cavallius Lif 91 (c. 1880).
c) i uttr. vara lika med ngt, vara detsamma som ngt; jfr 2 b. Siden atlask och dubbel sidentafft är lika med damask. RA I. 2: 462 (1573).
d) (numera mindre br.) i uttr. lika ngn l. ngt, (fullständigt) lik ngn l. ngt (se LIK, adj. 1 o. 2). Svart Gensw. E 8 b (1558). En skarp fru, hvars stamträd .. jag aldrig satt i fråga om det blifvit ledt ända till gubben Socrates ryktbara husfru, så lika henne föreföll hon mig. Cederborgh OT 2: 37 (1814). En herr Stens tjänare, som var honom till utseendet lika. SvH 2: 569 (1905). — särsk. i uttr. (vara) sig lika, sig lik (se LIK, adj. 1 d, 2 b). En nödvändig och sig städse lika lag. Atterbom PhilH 492 (1835). (Nejden) tycktes vara sig temligen lika öfverallt. Castrén Res. 2: 25 (1845). Fahlbeck Ad. 1: 425 (1898).
e) i substantivisk anv.: ngn l. ngt likadan(t) l. likvärdig(t); ofta anslutande sig till 2 l. 7. Lika för l. mot lika, i sht förr äv. lika om lika, i fråga om jämförelse l. byte mellan likadana l. likvärdiga ting. Få lijka igen. Luk. 6: 34 (NT 1526). Lijka om lijka, fijsaren fick fiertarens dotter. SvOrds. B 4 b (1604). Vedergälla lika med lika. Deleen Meidinger 294 (1825). Jag håller lika mot lika, att (osv.). Janson CostaN 2: 47 (1910). Lika söker lika. DN(A) 1930, nr 298, s. 6. — särsk. (†) i uttr. i lika, likadant. RARP 3: 325 (1643).
2) som är av samma grad, mått, storlek, styrka, tyngd, värde o. d. (som ngt annat), lika stor osv., samma; särsk. om egenskap l. myckenhet l. prestation o. d.; äv. i förb. med bestämning inledd av som, äv. med, förr äv. mot, betecknande det varmed ngt jämföres. Dela ngt i två lika delar. Lika andelar. Äga lika del i ngt. Lika lön för lika arbete. På lika avstånd. I lika måtto, se MÅTTA, sbst. VarRerV 49 (1538). Medh lijcha Rentha. Rääf Ydre 1: 359 (i handl. fr. 1601). När alla draga lijka last, så haar ingen at klaga. Grubb 455 (1665). Ärans famntag ega lika .. tjusningsförmåga med kärlekens. Sparre Stand. 439 (1847). Uppkommer vid omröstning lika röstetal, gäller den mening, ordföranden biträdt. SFS 1883, nr 43, s. 3. I närheten af byn Gylsboda .. brytes .. ”svart granit” af lika godhet som den vid Gedenryd. TT 1900, K. s. 24. — särsk.
a) i förb. med bestämning inledd av som l. med, betecknande att en egenskap o. d. föreligger i samma grad som en annan. Bredden liicha m[ed] lengden. 2SthmTb. 2: 64 (1550). Om endast Himlen mig begåfvat / Med lika magt, som redlighet. Kellgren (SVS) 2: 121 (1781). Franzén Minnest. 3: 650 (1844).
b) i sht mat. i förb. lika med, detsamma l. lika mycket som; särsk. betecknande att ett matematiskt uttr. har samma värde som ett annat l. betecknande resultatet av en räkneoperation o. d. (vanl. betecknat med likhetstecken). 2 plus 2 är lika med 4 (2 + 2 = 4). HC11H 5: 61 (1671). Två storheter, som äro lika med en tredje storhet, äro lika med hvarandra. Harfwefeldt Legendre Geom. 7 (1825). Hans arbete är lika med noll. Auerbach (1911). jfr (†): Kanske att all min vinst blir lika noll. Snoilsky 1: 66 (1869).
3) [jfr d. ved lige] (†) i uttr. vid lika.
a) på samma sätt(?). Hans brodher Erick Knutzson wedh like, / The Danske monde honom iemmerlige swike. Svart Gensw. F 3 b (1558). När the (dvs. svenskarna) til döden monne gå, / .. Han (dvs. Claes Bille) hölt sigh som en bödel wed lijke. Därs. G 8 a.
b) [jfr skån. dial. hålla ve lige, d. holde ved lige] i uttr. hålla ngt vid lika, bevara ngt i samma skick l. tillstånd, upprätthålla, vidmakthålla. Sedan jag .. beflijtat mig hålla min Swärfaders Huus och ämbete någorlunda wid lijka. VDAkt. 1711, nr 210. Wingård 2: 51 (1820).
4) [specialanv. av 2] ss. beteckning för att man vid valet mellan två l. flera möjligheter icke föredrager den ena framför den l. de andra l. att det saknar betydelse för en hur ngt förhåller sig l. vad som blir utgången l. resultatet av ngt; likgiltig, egal; i predikativ ställning.
a) om sak, särsk. i sådana uttr. som det är l. kan vara (mig osv.) lika, förr äv. enbart lika (vad l. hur osv.) (övergående i anv. ss. adv.); jfr II 3. Thet är lijka for honom (dvs. Gud) hwad en är gifft eller ogifft. OPetri Clost. C 2 b (1528). Lijka hwad Hunden skiäller när han bijtz intet. Grubb 454 (1665). Lijka hwem som går medh Stoon, när bonden käns wedh Föhlet. Därs. Allt är mig lika, när ej hon finns till. Hallström Sagodr. 184 (1910). (†) Thett är liika ther om. SkrGbgJub. 6: 88 (1588).
b) (†) i uttr. vara lika om ngt, vara liknöjd om l. likgiltig för ngt. (Dina länder) ä’ okk ljka om ath länger trohet skiöta. Börk Darius 130 (1688).
5) likadan alltigenom l. under alla förhållanden l. för alla; likformig; jfr LIK, adj. 6. Lagen är lika för alla. Lika och allmän rösträtt. Ath en lige aln, mått och vicht öfver alt brukas och hafves skall. RA I. 1: 278 (1540). I med- och motgång lika, / sin lyckas öfverman, / han kunde icke vika. Tegnér (WB) 3: 67 (1818). Han är lika mot alla. Auerbach (1911). — särsk. (†) om sinnelag o. d.: alltid likadan, jämn. Han måste bära det med så lika sinne, som hade ingen ting händt. Lilliestråle ÅmVetA 1777, s. 22.
6) jämn; jämnt fördelad; numera bl. om (för)delning o. d. Lijka börda bryter intet ryggen. Grubb 454 (1665). Det var den lika jord-delningen, som först satte Rom i stånd, at upresa sig ur sin ringhet. Dalin Montesquieu 20 (1755).
7) likställd, jämställd; likvärdig; lika god; äv. i uttr. lika med, förr äv. vid l. emot (ngn l. ngt). Döden gör alla lika. Lika inför lagen. OPetri PEliæ c 1 b (1527). (Man bör läsa bibelutläggningar) medh förnuft och beskedeligheet, så att man them icke räknar lijka widh sielffwa skriftena. KOF 1: 367 (c. 1618). Rectoratz tiensten i Jamtland som ähr lyka emoth ett Lectorat här i Hernosand. HärnösDP 1694, s. 294. Justitiæ-Ombudsmannen .. anses .. i alla afseenden lika med Konungens Justitiæ Cantzler. RO 1810, § 63. Agardh ThSkr. 1: 36 (1842, 1855). — jfr JÄMLIKA, adj. — särsk.
a) om deltagare i spel l. tävlan o. d.: jämställd; kvitt. Mont-Louis FrSpr. 158 (1739).
b) (†) i uttr. vara lika i ett brott o. d., lika delaktig. SkrGbgJub. 6: 180 (1590). Därs. 411 (1597).
c) (numera föga br.) om par l. sällskap l. förbund, äktenskap o. d.: som består av resp. ingås av sins emellan jämställda personer. Lijka paar går bäst i dantz. Grubb 453 (1665). Ett .. lika och anständigt partie. Stagnell BSjelfklok 49 (1753).
d) (†) substantiverat, i uttr. hava ngt i lika, hava ngt likvärdigt. Swerget har ey och Götha ey mer din (dvs. Göteborgs) Stapel i lijka. Runius (SVS) 2: 17 (c. 1698).
8) (†) rätt, rättvis, skälig, billig, rimlig, som har fog för sig; äv. i de tautologiska förb. lika och rätt l. skäl l. skälighet o. d.; äv. substantiverat: rätt, rättvisa; skälig ersättning; särsk. i sådana uttr. som få, hava, giva, göra lika (och rätt l. skäl) för ngt, få osv. skälig ersättning för ngt; göra lika och rätt för sig, göra rätt för sig. G1R 1: 85 (1523). J herrar huadh lika och rett är thet bewiser idhra tienare. Kol. 4: 1 (”3”) (NT 1526). Then ther bondan gesta skulle, han skulle göra honom lika för sin kost och täring. OPetri Kr. 95 (c. 1540). (Han skall) begäre för sitt arbethe hwad liicke och skäll kann ware. G1R 18: 382 (1547). Halt fromhet och hwad lika är. Ps. 1695, 50: 7. Lind (1749). — särsk. [fsv. mädh lika; jfr mnt. mit like] i uttr. med lika, med rätta, med fog, med skäl; skäligen, rimligen; efter skäl l. skälighet och lika, skäligen, rimligen. LPetri DialMess. 80 a (1542). Dens. KO 69 a, 73 b (1561, 1571). Brahe Kr. 4 (c. 1585). Schenberg (1739).
II. adv.
1) på samma sätt, likadant; äv. i förb. med bestämning inledd av som, äv. med, betecknande den l. det varmed ngn l. ngt jämföres.
a) ss. bestämning till adj. l. adv.; äv. (numera i sht med ngt vard. prägel) i uttr. lika så (sinnad, beskaffad osv.). HSH 37: 9 (1548). Människor, som äro lika sinnade som han själv. Auerbach (1911).
b) ss. bestämning till verb. Tänka, tycka lika (med ngn). Svart Gensw. I 7 a (1558). Lijka brutet, lijka bött. Grubb 453 (1665). Dhen hälbregda och dhen siuka, smakar intet maaten lijka. Dens. 718. Ej lika falla ödets lotter. Tegnér (WB) 5: 10 (1822). Fastän du talar alldeles .. lika som alla andra, som bo i samma trakt (så osv.). Cederschiöld o. Olander SvSpr. 1 (1904). Klockorna gå lika. Cannelin (1921). — särsk.
α) (†) i fråga om överensstämmelse i tid: samtidigt. Horn Lefv. 105 (c. 1657). (De) komma nästan lijka i kyrkian. VDAkt. 1682, nr 27. Vaknad lika med dagens första strimma. Lybecker Young 183 (1795).
β) (†) i uttr. hålla lika, stämma överens. RA I. 3: 175 (1593). Namn och ställe hålla lika med hvad här är känt. BoupptVäxjö 1845, Bil.
c) (numera mindre br.) i uttr. lika med (ngn l. ngt), förr äv. lika (ngn l. ngt), övergående i anv. ss. konj.: i likhet med, i samma mån som, liksom; likt (se LIK, adj. 3). Lagförsl. 194 (c. 1609). Sedan Westerås Recess Anno 1527 blef uprättad, .. månde Hans Kongl. Maj:t, lika med andre af Adel, efter Recessens innehåll, inbörda .. en stor del Gods under Sitt Arf och Egit. HC11H 13: 153 (1697). Ehuru det för öfrigt icke gifves någon enda fordran af menskligheten, som .. kan, lika en privaträttlig fordran, fullt .. contanteras. Biberg 1: 267 (c. 1820). Lika med Dumbom har jag lätt tålt kritiker, ”så snart de rörde någon ann’”. De Geer Minn. 1: 25 (1892). Thyrén StrafflRef. 1: 103 (1910).
d) (†) likaledes. Lijka har och Anders en stoor Bönedagh .. kallat Elin till Kullanäs. VDAkt. 1709, nr 16. Därs. 1720, nr 110.
2) i samma grad l. mått l. styrka o. d.; äv. i förb. med bestämning inledd av som, äv. med, betecknande den l. det varmed ngn l. ngt jämföres.
a) ss. bestämning till adj. l. adv.; äv. (numera i sht med ngt vard. prägel) i uttr. lika så (god l. mycket osv.). Lika stor, liten, mycket, litet osv. (som). Lika fort, se FORT, adv. o. adj. I 4 a β. Lika fullt, se LIKA-FULLT. Lika väl (som); jfr LIKAVÄL, adv.1 OPetri PEliæ c 2 b (1527). (Duken är) 2 alna 7 qt lång och liika så bredh. GripshInvent. 1553. De som äro lika stora med ett och samma, äro sins emellan lika stora. Strömer Eucl. I. 1: 5 (1744). O. synes lika litet veta hvad han sjelf säger, som han förstår andras ord. Schrevelius CivR 3: XLVII (1858). Vi kunna ju vara lika goda vänner ändå. Cronholm Minnesbl. 228 (1908). — jfr (tillf., †) ss. bestämning till sbst.: lika mycket, i lika hög grad. (Jag) lärde deraf, att den finaste Fröken är lika menniska som en ann. Cederborgh OT 2: 9 (1810). — särsk.
α) i sådana tvåledade uttr. som lika god osv. som (den ene är osv.), lika god (l. motsatsen) osv. (är den andre osv.). Wallin FörslPs. XVIII (1816). Lika glad, som pojken hade varit, när vildgåsen började tala, lika bedrövad var han, när hon slutade. Lagerlöf Holg. 1: 64 (1906).
β) i uttr. lika .. som .., för att beteckna att två l. flera egenskaper förefinnas hos ngn l. ngt i samma grad. Thet är lika långt som bredt. Lind (1749). Den lika vackra som sällsynta egenskapen att (osv.). OoB 1897, s. 52.
γ) i uttr. lika mycket som o. d., detsamma som. När en säger: Om (osv.) ..: Så är thet lika mykit, såsom en wile säya: (osv.). OMartini Pred. C 2 a (1606).
δ) (i sht ngt vard.) i uttr. med ironisk innebörd. Vara l. bliva lika klok l. vis, icke ha fått ngn klarhet om situationen l. om sammanhanget; jfr KLOK 4 d. Vara lika när(a), se NÄRA, adv. Wij äre än nu like wijse, som wij tilförende wore, för än breffuet läsitt bleff, huru (osv.). G1R 14: 103 (1542). Stiälaren och döliaren, båda lijka goda. Törning 17 (1677).
b) (numera i sht i vitter l. ålderdomlig stil) ss. bestämning till verb: lika mycket l. starkt; i lika hög grad. Tha wart samtycht at hela radet skal lyka th[e]n ene m[edh] th[e]m andra køpa traan. OPetri Tb. 85 (1525; uppl. 1929); jfr 6. De Danske föregåfwo stadigt de tre Kronorna .. wara .. et Unions-Wapen, som alla tre Riken i gemen lika tilkomme. HC11H 1: 24 (1668). Jag tror att alla ämnen .. icke passa lika för hvar och en talare, eller lika för alla åhörare. Leopold 3: 317 (1801, 1816). Att .. (de germanska folken) lika utmärkte sig genom en brinnande kärlek för poesi, som genom en vild, men högsinnad tapperhet. Atterbom VittH 43 (1845). Så sant vi äga ett fädernesland, / vi ärvde det alla lika. Heidenstam NDikt. 10 (1899, 1915). — särsk.
α) (†) i uttr. göra ngt lika (e)mot ngn, lika mycket l. bra l. fort osv. som ngn. G1R 1: 190 (1524). At de Swenske monterade Skeppen och fartygen kunde emot de främmande segla lika. HC11H 8: 137 (1682).
β) (†) i uttr. draga lika, draga jämnt (se JÄMN 4 c α). Weste (1807). Schulthess (1885).
3) [specialanv. av 2] i uttr. som beteckna att man vid valet mellan två l. flera möjligheter icke föredrager den ena framför den l. de andra l. att det ”gör detsamma” l. är ngn likgiltigt hur ngt förhåller sig l. vad som blir utgången l. resultatet av ngt; jfr I 4.
a) ss. bestämning till adj. l. adv.; särsk. i sådana uttr. som (vara) lika glad l. nöjd, förr äv. tillfreds; det är lika bra l. kärt l. mycket; jfr LIK-MYCKET, -NÖJD. Det är lika (så) godt (att osv.), se GOD 8 f. Vara lika nöjd om ngt, icke sätta värde på ngt, icke vilja ha ngt. OPetri Tb. 133 (1526; uppl. 1929: lika mykit). VDAkt. 1684, nr 41 (: lijka tilfredz). Man skall icke .. vara flat, och lika nögd hvad andra göra. Murbeck CatArb. 1: 588 (c. 1750). Nej! Jag är lika nöjd om sådana där barmhärtighetsdanser. Cavallin Kipling Gadsby 12 (1897). Karlfeldt Hösth. 71 (1927). jfr (†): (Underhandlingarna kunna bringas till fullbordan antingen) igenom parmessaniske ministern, eller ock igenom lika hvem elliest EKM. .. framdeles kan blifva föranlåten detta värket at fullföllia. 2RA 1: 397 (1723).
b) ss. bestämning till verb; särsk. i sådana uttr. som det kvittar (ngn) lika l. (numera knappast br.) det gör l. gäller (ngn) lika, förr äv. det angår (ngn) lika, det är (ngn) likgiltigt. Thett gäller oss alt lijke. G1R 15: 338 (1543). Migh giör dhet lika, om (osv.). BtÅboH I. 9: 51 (1637). Jag skall sända honom på en annor ort af Africa ..; det kan giöra mig lika till hvilken. Linné (1752) i HT 1894, s. 266. På det at, Kronan aldrig må misstänkas för den egennytta, at henne lika anginge, hvad klagan Undersåtare förde. Posten 1769, s. 509. Hon vet troligen icke ens, hvad en dilettant är. Men det kvittar henne lika. Geijerstam LycklMänn. 12 (1899).
4) i fråga om delning l. byte: jämnt; i delar av samma storlek l. värde, i samma proportion, så att alla få lika mycket. Dela l. fördela ngt lika. (De) vthskiffte roffuet lijka emellan sigh. 2Mack. 8: 30 (Bib. 1541). Lijka bytt giör minsta träthan. Grubb 453 (1665). Ej lika delar Guden sina gåfvor. Tegnér (WB) 3: 136 (1821).
5) (numera föga br.) ss. beteckning för att två l. flera föremål befinna sig i jämnhöjd, rakt under l. vid sidan av varandra; jämnt (se JÄMN 2, 3); rakt. Effter nu thesse Taal, äre satte lijka vnder hwar andra, så begyn addera them tilsamman. AJGothus ThesArithm. 14 (1621). Then som vil köpa en häst, .. måste se om han står lika på alla fyra fötterna. Broocman Hush. 3: 23 (1736). Vågen står lika. Cavallin (1876; under lik, adj.). jfr (†): Lät tin foot gå lika, så gåår tu wist, wijk hwarken på höghro eller på wenstro sidhona. Ordspr. 4: 26 (Bib. 1541).
6) ss. beteckning för jämställdhet i fråga om värde l. rättigheter l. anseende o. d.; jämnt, jämställt, jämspelt; i paritet (med ngt); numera nästan bl. i fråga om spel l. tävling o. d. Stå lika, vara jämställda l. jämspelta. De båda sökande stå lika i fråga om lärdomsmeriter. Spelet står lika, dvs. deltagarna äro jämställda; förr äv. vara lika spelta, vara jämspelta. Twå Lödmarker Sölff, lijka wärderat medh twå öre Gull. Stiernhielm WgL 111 (1663). Ingen ting mer ljka kan / Svara mot E’r dygd och heder. Frese VerldslD 44 (1716, 1726). Vara lika spelta. Serenius (1741). Schönberg Bref 1: 117 (1772). NordIdrL 1901, s. 192. — särsk.
a) (†) i uttr. lika mot ngn, med samma rätt som, i paritet med ngn. Ath han .. skal ffrij och wbehindradt kopslagha wthi alla wora stæder .. liika mooth ypparsthe borgemestaren .. wtan all beskatningh. G1R 1: 216 (1524).
b) idrott. i tennisspel, ss. beteckning för att båda sidornas spelare tagit l. kunna räkna sig till godo lika många bollar. IdrB 9: 64 (1911). Fyrtio — lika eller deuse. IdrIMar. 1935, s. 201.
7) (†) sannolikt; i uttr. bära lika åt, vara sannolikt. Mädan .. konungen sielff icke ähnnu tyckte att bära mykitt licka ått, att ther skulle kunna bliffua någott giffthermål wthaff. Brahe Kr. 65 (c. 1585).
8) (†) rätt; som sig bör; rättvist; rimligt, billigt, skäligt; ofta i de tautologiska förb. rätt och lika, lika och väl o. d. G1R 3: 3 (1526). De måste öffvereens komma, om thett elliest schall gå lijka och väll till. OxBr. 5: 45 (1613). (Biskoparna skola) hafua opseende .. medh .. Siukastufvor, at ther medh kan gå lijka och Christeligha till. KOF 1: 541 (c. 1618). VDAkt. 1708, nr 211.
9) [jfr motsv. anv. i d.] (†) med förstärkande l. framhävande bet.: alldeles, fullständigt, precis; ända (till l. från); rakt (fram l. ut); direkt. Ansee alla menniskior lika eens. OPetri 1Post. 127 a (1528). Tagh för tigh Gyldene talet .., Widh hwilka raadh tu thet finner j thessa taflo, then gack lika vth emoot högra handen. Ps. 1567, Kal. s. B 8 b. Att jag .. honom lijka af ungdomen fortificationen .. lära .. skulle. Dahlberg Dagb. 151 (1667; uppl. 1912). (Man såg O. Lehmann) i ett tag lyftas ur kretsen af gårdagens oppositionsmän .. lika upp i konungens råd. Sturzen-Becker SkandPortr. 21 (1848). Nordensvan Takt. 73 (1884). jfr: Håkon .. ladhe till medh thet folk han hadhe qvart, lijkast åth Seelandh. LPetri Kr. 36 (1559). — särsk.
a) i förb. lika sådan, alldeles likadan, precis sådan; möjl. äv. att ansluta till 1. Hes. 42: 12 (Bib. 1541). Widh predikestolen är jungfru Mariæ beläte lijka sådant uthmålat som hon haffwer warit här (i) werlden. Bolinus Dagb. 47 (1670). Vår badsejour börjades .. angenämt och fortsättningen blef lika sådan. Lilljebjörn Minn. 155 (1874).
b) [jfr d. lige til] i uttr. lika till, just, precis; drabba lika till, passa l. stämma precis. Brahe Oec. 88 (1581; uppl. 1920). Menar jagh, at I hielpen varda för högh skattandes, hon måste licka til vara sådan, at hon icke är rike til nesa. OxBr. 1: 292 (1625).
Ssgr (Anm. Vissa här anförda ssgr kunna äv. anslutas till LIK, adj.): A: (I 2) LIK-ARMAD, p. adj. (i sht i fackspr.) som har sinsemellan lika långa armar (se ARM, sbst. III 4). Weste (1807). Den likarmade vågen. Fock 1Fys. 51 (1853). Ett .. likarmadt kors. AntT 1: 78 (1864).
(I 2) -ARMIG. (föga br.) likarmad. En lik-armig .. Häfstång. VetAH 1818, s. 178. Fornv. 1919, s. 240.
(I 1) -ART. (föga br.) inbördes likhet l. överensstämmelse; artlikhet. AdP 1847—48, 1: 247. Fröding Grillf. 2: 6 (1898).
(I 1) -ARTAD, p. adj.
1) som är av samma l. liknande art l. slag (i jämförelse med ngt annat l. med varandra); av lika art. Björkegren 2542 (1786). De Geer Minn. 1: 186 (1892: likartadt med). (Konstnärerna) producera .. för många likartade saker. SvD(A) 1932, nr 276, s. 5.
2) som alltigenom är (l. vars delar sinsemellan äro) av lika art l. slag, homogen; jämn; jfr LIKA, adj. I 5. Senare tider hafva .. företett ett mera likartadt och felfritt tackjern. Åkerman Stångj. 26 (1839). Hahr ArkitH 164 (1902).
(I 1) -ARTENHET, r. l. f. (i skriftspr., i sht filos.) egenskapen l. förhållandet att vara likartad. Ribbing Anthr. 35 (1870). Vannérus Metaf. 192 (1914).
(I 1) -ARTIG. [jfr t. gleichartig] (†)
1) = -ARTAD 1. Serenius Hhh 4 a (1734). Lutteman Schulze KantCrit. 46 (1799). särsk. om elektricitet: liknämnd. VetAH 1762, s. 259. Därs. 1777, s. 77.
2) = -ARTAD 2. Westerdahl Häls. 72 (1764). Biberg 3: 221 (c. 1823).
Avledn.: likartighet, r. l. f. (föga br.)
1) till -artig 1. Lutteman Schulze KantCrit. 212 (1799). Natronets likartighet med metalliska oxider. D’ohsson PVetA 1826, s. 32. NordT 1879, s. 318.
2) till -artig 2. Björkegren 1504 (1786). Bristande likartighet (hos vin) kan med skäl anses skada exporten. SvD 1898, nr 40, s. 3.
(II 1) -BELÄGEN. särsk. mat. Palmquist ConSect. 121 (1752). Om ett par likbelägna vinklar äro lika, så äro linjerna parallella. NoK 101: 47 (1930).
(I 2) -BENIG. (†) om triangel: likbent. Mört Weidler 62 (1727). Nordensköld PVetA 1758, s. 24.
(I 2) -BENT, p. adj. mat. om triangel: som har två lika stora sidor. Strömer Eucl. I. 1: 4 (1744).
(II 1) -BENÄMND, p. adj. (lik- 1834 osv. lika- 1919) (i skriftspr.) (som är försedd) med samma namn (som ngt annat). Emanuelsson Polyb. 2: 283 (1834).
(II 2) -BERÄTTIGAD, p. adj. (lik- 1866 osv. lika- 1885 osv.) [jfr t. gleichberechtigt] (i skriftspr.) som har samma rättigheter. 2SAH 41: 233 (1866). Likaberättigade aktier. SvD(A) 1916, nr 65, s. 11.
(II 2) -BERÄTTIGANDE, n. (lik- 1902 osv. lika- 1870 osv.) (i skriftspr.) förhållandet att vara likberättigad; likställighet. Hygiea 1870, s. 307. Hustruns likaberättigande med mannen. Rein Psyk. 2: 156 (1891).
(II 1) -BESKAFFAD, p. adj. (lik- 18501918. lika- c. 1755) (i skriftspr., mindre br.) lika(dant) beskaffad. Schultze Ordb. 4286 (c. 1755). Ett personligt eller annat prosodiskt likbeskaffat pronomen. SoS 1918, s. 5.
(II 1) -BETYDANDE, p. adj. (lik- 1810 osv. lika- 17941917) i sht språkv. liktydig; synonym. Hasselroth Campe 242 (1794). Likbetydande ord. 3SAH 6: 312 (1891).
(II 1) -BILDA. (†) göra likadan; efterbilda. Dygden lik-bildar .. Fullkomligheten af Gud. Thorild (SVS) 1: 56 (1781). Phosph. 1811, s. 352.
(II 1) -BILDAD, p. adj. bildad på samma sätt. Likbildade atomer. Ehrenheim Phys. 1: 296 (1822).
(I 1) -BLADIG. bot. NF 2: 712 (1877).
(II 2) -BRED. (lik- 18131864. lika- c. 1755) (i fackspr.) lika bred. Schultze Ordb 2765 (c. 1755). Brunius GotlK 1: 135 (1864).
(II 1) -BYGGD, p. adj. (lik- 1818 osv. lika- 1907) byggd på samma sätt. Atterbom Minn. 268 (1818). Likbyggda strofer. Jeanson (o. Rabe) 1: 34 (1927).
-DAN, se LIKADAN.
(II 1) -DANA, -ing. språkv. förändra (ett språkljud) till (större) likhet (med ett annat); assimilera; särsk. i pass. Rydqvist SSL 4: 164 (1868). NordT 1901, s. 387. särsk. ss. vbalsbst. -ing, assimilation. Rydqvist SSL 4: 163 (1868).
(II 1) -DANAD, p. adj. (i sht i högre stil) danad på samma sätt; likadan. Elgström (o. Ingelgren) 214 (1810). Andra med mig likdanade varelser. PoetK 1819, 2: 87. Brunius GotlK 2: 17 (1865).
-DANHET, se LIKADAN avledn.
(II 4) -DELAD, p. adj. (†) delad i lika delar l. på samma sätt; lika fördelad. Ekblad 263 (1764). Den emellan mörker och ljus likdelade jorden. Adlerbeth Buc. 60 (1807). Wallin 1Pred. 1: 129 (c. 1830).
(I 2) -DELIG. (†) delad i lika delar. En likdelig Scala. VetAH 1799, s. 4.
(II 4) -DELNING. (lik- 1764. lika- 1897) (†) delning i lika delar l. på samma sätt; lika fördelning. Ekblad 263 (1764). Instrument afseende vinklars likadelning. KatalIndUtstSthm 1897, s. 12.
(II 2) -DRYG. (†) lika dryg, lika stor. Mört Weidler 8 (1727). Likdryga tids-moment. VetAH 1752, s. 5.
(II 2) -EVIG. (†) lika evig (som ngn). Likevig med Gud. Thorild (SVS) 1: 459 (1782).
(I 1) -FORMHET, f. (†) likformighet. Att alle Embeten i Riket Skulle til een wiss tidh om åhret för deras Administration .. giöra redo, effter den likformheet som Regeringz Formen inneholler. HSH 31: 158 (1663).
-FORMIG, se d. o. —
(II 2) -FORT, adv. (†) likväl; jfr FORT, adv. I 4 a β. VDAkt. 1669, nr 231.
(I 1) -FOTING. zool. kräftdjur tillhörande ordningen Isopoda, isopod; i pl. äv. om denna ordning. Thorell Zool. 2: 408 (1865). Likfotingarne .. hafva .. 14 lika bildade ben till gång och simning. Rebau NatH 1: 685 (1879).
-FULLT, se B.
(I 1) -FÄRGAD, p. adj. (lik- 1764 osv. lika- 18621915) som har likadan färg (som ngt annat) l. som har alltigenom l. överallt (på båda sidorna) likadan färg. Ekblad 63 (1764). GT 1788, nr 117, s. 3 (motsatt: fläckig). De brungula grottväggarna smälte för ögat ihop med den likafärgade björnpälsen. Nordlund Jäg. 93 (1914).
(II 2) -GOD. (i sht i fackspr.) lika god; likvärdig (med ngt). LMil. 1: 374 (1684). Malmbgt 1894, nr 26, s. 2.
(II 3) -GODT04 l. 4 4, ngn gg 3~2, adv. (äv. skrivet ss. två ord) (numera bl. i ålderdomligt spr.) för att beteckna likgiltighet för villkoren l. förutsättningarna l. utgången: (det är) likgiltigt; det betyder ingenting, det gör detsamma (om l. hur l. vad osv.); äv.: låt gå, må så vara. Dalin Arg. 1: 301 (1733, 1754). Besynnerligt öde att allt skall falla — / Likgodt! vi falla båd’ du och jag. Öman LyrBl. 1: 149 (1857). Quennerstedt KampTillv. 9 (1898).
(II 2) -GÄLLANDE, p. adj. (lik- c. 15801811. lika- 1703c. 1845) (†)
1) i sht filos. ekvivalent; ekvipollent. VocLib. adj. (c. 1580). Tuderus Kiesewetter Log. 27 (1806). Eqvipollenta (likagällande) Omdömen. Afzelius Log. 26 (1859).
2) om ord: som har samma l. liknande betydelse; liktydig. Cellarius LatGr. 91 (1703). SvMerc. 3: 444 (1757).
(II 2) -GÄNGSE. (†) om mynt: lika gångbar. Stiernman Riksd. 1415 (1662).
(I 1) -HALTIG. (lik- 17581789. lika- 1794) (†) som är av lika halt, likadan; likvärdig. Sahlstedt TuppSag. 9 (1758). (Jag) begjär .., at min tjenstgjöring .. må .. hållas likhaltig emot den, som imedlertid af Vicarien skedt. VDAkt. 1789, nr 229. Därs. 1794, nr 29.
(II 2) -HÖG, adj. (i fackspr.) lika hög. Brunius Resa 1838 43 (1839). Likhöga .. spetsbågar. Dens. GotlK 1: 139 (1864). Cornell Gotik. 56 (1935).
(I 2) -HÖRNIG. (numera bl. tillf.) likvinklig. Mört Weidler 190 (1727; om trianglar). LoW (1911).
-HÖRNIGHET—00~2 l. ~200. (numera bl. tillf.) Weste (1807). Dalin (1853).
-HÖRNING. (tillf.) likvinklig figur. LoW (1911).
(II 4) -LASTIG. [jfr t. gleichlastig] (†) sjöt. om fartyg: som har lasten så fördelad att fartyget har lika djupgående för o. akter. Rajalin Skiepzb. 5 (1730). Auerbach (1911).
(II 1) -LJUDANDE, p. adj. (lik- 1761 osv. lika- 16511931) som lyder l. låter likadant som ngt annat; särsk. språkv. om ord: som har samma form (uttal) som, men annan betydelse än ett annat, homonym. Arvidi 33 (1651). Lundell Rättstafn. 74 (1886).
(I 1) -LJUDIGHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) språkv. egenskapen att vara likljudande. Troil Isl. 219 (1777). Likljudighet i blott konsonanter kallas Alliteration. Olde FrSpr. 348 (1843).
(I 1) -LJUDING. (föga br.) språkv. = -LYDING. Mjöberg Stilstud. 182 (1911).
(I 2) -LOTTIG. (numera bl. jur.) som har lika stor lott i ngt som ngn annan; särsk. i uttr. dela liklottigt, (för)dela i lika lotter. BoupptVäxjö 1801. Samegendom och samarbete med en liklottig delegare (i gruva). BtRiksdP 1894, I. 1: nr 47, s. 26.
(II 1) -LYDANDE, p. adj. (lik- 1718 osv. lika- 1615 osv.) (i sht i skriftspr.)
1) om muntlig l. (i sht) skriftlig framställning: som har samma lydelse (som ngt annat). En med originalet lik(a)lydande avskrift. Phrygius HimLif. B 2 a (1615).
2) om ord l. språkljud: som låter likadant, liklydig. Biurman Brefst. 33 (1729). Kock SpråkFörändr. 99 (1896).
(II 1) -LYDIG. (†) likljudande. Ekblad 5 (1764). Liklydige ord. 1VittAH 2: 14 (1773, 1776). Fröberg Harm. 145 (1878).
(II 1) -LYDING. språkv. likljudande ord, homonym. Cederschiöld Framtidssv. 48 (1917).
(II 2) -LÅNG. (lik- 1806 osv. lika- c. 1755) (i sht i fackspr.) lika lång. Schultze Ordb. 2644 (c. 1755).
(II 3) -MYCKET 032 l. 4 32, äv. 3~20. (äv. skrivet ss. två ord. lik- 1756 osv. lika- 1561 osv.) (numera bl. i ålderdomligt spr.) likgiltigt; likgodt. LPetri KO 16 b (1561, 1571). Det är mig likamycket at förblifwa här, eller komma till min ort igen. VDAkt. 1720, nr 55. Likmycket, hur vårt debet står, / Om vinet blott förslår! Bellman 5: 149 (1788). Snoilsky 3: 186 (1883).
(II 2) -MÄKTIG. (lik- 15451872. lika- 1526c. 1755) (†)
1) som har samma makt som (ngn annan), lika mäktig (som ngn). (Jag tror att den helige ande) är gudh likamektig medh fadheren och sonen. OPetri MenFall E 4 a (1526). Wallenberg (SVS) 1: 110 (1769).
2) överensstämmande med, i överensstämmelse l. enlighet med, likmätig; särsk. ss. adv. i prepositionell anv. RA I. 1: 446 (1545). Lijkmächtigt Kongl. Kyrkiolagen. VDAkt. 1699, nr 169. Ahlman (1872).
(II 1) -MÄSSIG. [jfr t. gleichmässig] (i sht i skriftspr.) överallt l. i alla delar likadan; jämn. Ett .. öfverallt likmessigt system. Hildebrand Isl. 20 (1883). Mörner Hagenbeck 46 (1924).
(jfr II 7) -MÄTELIGA, adv. (†) med sannolikhet; jfr LIKMÄTIG 8. Thet kunna ock Astrologi lijkmäteliga spå. Isogæus Segersk. 1087 (c. 1700).
(II 1) -MÄTELIGEN, adv. (†) likmätigt (ngt); jfr LIKMÄTIG 7. Sin undfågne fullmacht lijkmäteligen. LReg. 261 (1665).
-MÄTIG, se d. o. —
(I 1) -NAMNIG. (mindre br.) försedd med samma namn; förr äv. = -TYDIG 2. (Thomas Hobbes) hvars lära i allmänna meningen blifvit liknamnig med den absoluta despotismens. Geijer I. 1: 138 (1818). Liknamniga söner. Dens. Häfd. 591 (1825). SvD(A) 1922, nr 324, s. 8.
(II 1) -NÄMND, p. adj. (lik- 1811 osv. lika- 19061920)
1) (i skriftspr. o. fackspr.) (försedd) med samma namn. Adlerbeth Æn. 148 (1811). Sparrsätra .. (järnvägsstation) omkr. 2 km NO om liknämnd kyrka. TurHb. 21: 82 (1913). särsk. fys. om elektricitet l. magnetpol: som är av samma slag (positiv l. negativ) som ngn annan. Liknämnda elektriciteter repellera varandra. Siljeström Fys. 1: 105 (1848).
2) (numera knappast br.) mat. om bråk: liknämnig. Holmberg 1: 771 (1795). Göra bråk liknämda. Meurman (1846). Hammar (1936).
(I 1, II 1) -NÄMNIG.
1) (i skriftspr. o. fackspr.) som har samma namn. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 473. särsk. fys. om elektricitet l. magnetpol: liknämnd. Duræus Naturk. 48 (1759).
2) mat. om bråk: som har samma nämnare. Zweigbergk Räkn. 36 (1839).
Avledn.: liknämnighet, r. l. f. (i skriftspr. o. fackspr.) Törneros Brev 2: 316 (1833; uppl. 1925).
(II 3) -NÖJD (li`knö´jd ell. li´k nö´jd Dalin; ∪ — Adlerbeth). likgiltig, indifferent, ointresserad, apatisk, slö; förr äv.: lika nöjd l. belåten (vad som än sker l. hur det än går). En slö och liknöjd skolpojke. En liknöjd min, ton. IT 1791, nr 37, s. 1. Ty liknögd, ehur det tog, / Och at syfta, oförmögen, / Sköt den lilla (kärleksguden), blindt i högen (av gudinnor). Adlerbeth i LBÄ 11—13: 200 (1798). Med liknöjdt sinne. Lehnberg Pred. 3: 268 (c. 1800). Stora fysiologer (äro) icke sällan liknöjda läkare. Setterblad Mackenzie 80 (1887). särsk.
a) i uttr. liknöjd för, förr äv. med ngt, ointresserad av ngt. Elgström Frunt. 90 (1809: med). En sinnesstämning, som hotade att göra mig liknöjd för allt. Wetterbergh GNord 69 (1862).
b) (numera föga br.) i uttr. liknöjd om ngt, ointresserad av ngt; förr äv. vara liknöjd om att göra ngt, vara lika nöjd om att göra ngt, helst se att man slipper göra ngt. Schönberg Bref 1: VII (1757). Jag ser en gammal pensions-kamrat der, .. som jag just är liknöjd om att råka. Knorring Skizz. I. 1: 65 (1841). Hon är nu gammal och böjd, liknöjd om sitt yttre. Benedictsson Ber. 69 (1885).
(II 3) -NÖJDHET—0~2, äv. ~20. (lik- 1773 osv. lika- 17381823) [till LIK-NÖJD resp. uttr. lika nöjd] Liknöjdhet för, äv. om, förr äv. åt ngt. Lind (1738). Liknöjdheten om Samhällets .. väl. AdP 1800, s. 843. Liknöjdhet för allt heligt. Hagberg Pred. 4: 33 (1818). Liknöjdhet åt allt. Almqvist GMim. 1: 12 (1841). särsk. (†) konkret(are), om ngt inför vilket man är liknöjd, värdelös bagatell. CAEhrensvärd Brev 2: 65 (1795).
(II 3) -NÖJE. (mindre br.) liknöjdhet, likgiltighet. Knorring Torp. 1: 174 (1843). Att Moskvaborna .. lägger i dagen det största liknöje för religionen. Agrell Tolstoj Kar. 2: 410 (1925).
(II 1) -RIKTA, -ning. [jfr t. gleichschalten]
1) fys. o. el.-tekn. med avs. på elektrisk ström: förvandla (växelström) till likström, göra likriktad. 2NF 24: 188 (1916).
2) [efter motsv. anv. i t.] (ny anv.) bildl.: göra likriktad; jfr -RIKTAD 3. SvD(A) 1933, nr 347, s. 21. Alltsedan den tyska pressen likriktades. Därs. 1934, nr 215, s. 5. GHT 1936, nr 30, s. 3.
(II 1) -RIKTAD, p. adj. (lik- 1818 osv. lika- 1919)
1) riktad åt samma håll, som har samma riktning; vars enskilda delar ha samma riktning. Marklin Illiger 62 (1818). Parallella, likariktade axlar. Ekman Mek. 360 (1919).
2) [specialanv. av 1] fys. o. el.-tekn. om elektrisk ström: som är likström; jfr -RIKTA 1. TT 1890, s. 172.
3) [efter motsv. anv. av t. gleichgeschaltet] (ny anv.) bildl., i fråga om åsikter l. meningsyttringar l. värksamhet o. d.: som erhållit en enhetlig (o. med den härskande regimen överensstämmande) inriktning. Den likriktade medborgaren ålägges i ordval och åtbörder, i sitt sätt att hälsa och röra sig, i sympatier och antipatier, troget avspegla det i den totala staten förhärskande idébeståndet. SvD(A) 1934, nr 11, s. 5. Den strikt likriktade pressen (i Italien). Därs. nr 197, s. 4.
(II 1) -RIKTARE, r. l. m. el.-tekn. apparat för överföring av växelström till likström. TT 1896, M. s. 85.
(I 2) -RYMDIG. (†) som har lika volym l. rymd; ss. adv.: vid lika volym; äv. i uttr. likrymdig tyngd, om specifik vikt. VetAH 1746, s. 146. De lättaste (metallerna) äro likrymdigt 6 gånger tyngre än vatten. Bergman PVetA 1777, s. 21.
-SIDIG.
1) (i fackspr.) till I 1: likadan på båda (l. alla) sidorna. Retzius Djurr. 214 (1772; om mussla). Liksidiga (sängtäcken), d. v. s. samma satin å båda sidor. KatalÅhlénHolm 91: 92 (1926).
2) i sht mat. till I 2, om föremål, särsk. (geometrisk) figur: som har alla sidor lika stora; om hyperbel: vars axlar äro lika stora. Mört Weidler 62 (1727). Jochnick AnGeom. 55 (1860; om hyperbel). Hufvudbyggnaden (av Sthms slott) utgör en nära liksidig fyrkant, som omsluter en borggård. LbFolksk. 114 (1890).
Avledn.: liksidighet, r. l. f. (i sht i fackspr.) till -sidig 1, 2. Weste (1807).
liksiding, r. l. m. (föga br.) mat. till -sidig 2: liksidig figur. LoW (1911).
-SINNAD, förr äv. -SINT, p. adj. (lik- 1753 osv. lika- 1674 osv.)
1) till I 1: som är av samma sinnelag som ngn annan; som har samma åsikter, liktänkande; ofta i substantivisk anv.: själsfrände; jfr -SINNIG 1. Lucidor (SVS) 399 (1674). Rydén Pontoppidan 333 (1766; i substantivisk anv.).
2) (†) till I 5: som alltid o. i alla situationer visar samma sinnelag; orubblig; jfr -SINNIG 2. Blifva lik sinnade emot sanningar och vilfarelser. Rönigk Fresenius 153 (1753). Liljestråle Kempis 156 (1798).
-SINNIG. (†)
1) till I 1, = -SINNAD 1. Nordenflycht (SVS) 3: 156 (1762). Dalin (1853).
2) till I 5, = -SINNAD 2. Wollimhaus Ind. (1652). (Jag) biuder .. til at vara liksinnig mot ondt och godt. Dalin Arg. 2: 9 (1734, 1754). Ett stilla, liksinnigt väsen, som kommit på det klara med sig sjelf. 3SAH 2: 440 (1887).
Avledn.: liksinnighet, r. l. f. (†)
1) till -sinnig 1. Dalin (1853). Ahlman (1872).
2) till -sinnig 2. Serenius (1734; under equanimity). Den liksinnighet, hvarmed de bära ödets omvexlingar. Geijer Brev 380 (1841).
-SINT, se -SINNAD.
(I 1) -SKALIG. zool. om mussla: vars båda skal äro sinsemellan lika. Retzius Djurr. 214 (1772).
-SOM, se LIKSOM.
(II 6) -SPELT, p. adj. jämspelt. Björkegren 910 (1784). SD(L) 1895, nr 317, s. 6.
(I 1) -SPÄNNING. fys. o. el.-tekn. i fråga om elektrisk ström: spänning med konstant riktning. FörslElektrOrdl. (1931).
-STAVIG.
1) till I 2; om ord: som har lika många stavelser som ett annat ord. Boivie SvSpr. 152 (1820).
2) (†) till II 1: som stavas på samma sätt, lika stavad; äv. om rim: bildad av likadana l. lika stavade stavelser. Dalin Arg. 2: 261 (1734, 1754; om rim). Likstafvige ord. SAD 1: 435 (1786). Enberg SvSpr. 397 (1836).
Avledn.: likstavighet, r. l. f.
1) till -stavig 1.
2) (†) till -stavig 2. 2VittAH 21: 40 (1779). 2SAH 17: 116 (1824).
(II 2) -STOR. (lik- 1772 osv. lika- 17461925) (i sht i fackspr.) lika stor. Dähnert 95 (1746). De gamla, spatiösa våningarna med deras fil av ungefär likstora rum. OoB 1930, s. 490.
(I 1) -STRÖM. [jfr t. gleichstrom] fys. o. el.-tekn. elektrisk ström av oföränderlig riktning genom en ledare, likriktad ström; motsatt: växelström. TT 1894, M. s. 86.
Ssgr (fys. o. el.-tekn.): likströms-anläggning.
-dynamo. TT 1893, M. s. 77.
-generator. för alstrande av likström.
-lampa.
-motor. driven med likström. 2UB 3: 291 (1897).
-spänning.
-transformator.
-STÄLLA.
1) till II 1; i p. pf., om ur: ställd så att det visar samma tid som ett annat. Trana Psych. 1: 103 (1843).
2) till II 6: ställa (ngn l. ngt) i jämnhöjd l. jämbredd med ngn l. ngt; betrakta l. förklara lika god l. jämbördig (med ngn l. ngt), giva samma ställning i fråga om rättigheter o. skyldigheter l. anseende, rang o. d., tillmäta samma värde åt, jämställa; äv. refl.; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som har samma ställning, jämställd, likberättigad; likvärdig. Likställd med ngn l. ngt, stundom äv. likställd ngn l. ngt. Weibull LundLundag. 254 (1869). Arbetaren vill icke .. likställas med en arbetsgifvarens maskin. Forssell Stud. 2: 39 (1884, 1888). Med Danmark och Norge borde vi dock kunna likställa oss. MeddSlöjdF 1895, s. 159. Hustrun var så långt ifrån mannen likställd, att (osv.). Vising Dante 49 (1896).
3) språkv. till II 6; i p. pr., om konjunktion: kopulativ. Rydberg SvSpr. 52 (1920).
Avledn.: likställdhet, r. l. f. till -ställa 2. Hennes andliga likstäldhet med honom. Lysander Faust 123 (1875).
(II 1) -STÄLLIG.
1) (i sht i skriftspr.) som är likadan som l. i överensstämmelse med (ngt); analog; numera vanl. i uttr. likställig med ngt. Nohrborg 828 (c. 1765). (Calvins) Lärobygnad .. (är) i det närmaste likställig med Doct. Luthers. Gjörwell (o. Bergklint) Sam. 227 (1775). NordT 1901, s. 382. särsk. (†) ss. adv. i prepositionell anv.: i överensstämmelse med, jämlikt, likmätigt (ngt). VDAkt. 1784, nr 477. Likställigt M. V. Consistorii härom utfärdade befalning. Därs. 1798, nr 20. Dalin (1853).
2) (†) som alltid l. i alla delar är likadan l. sig lik; likformig; konsekvent; äv. i uttr. sig likställig. Ekblad 4 (1764). En sig alltid likställig statsklokhet. Heinrich (1814). Tullberg SvRättskr. 101 (1862).
3) (i sht i skriftspr.) till II 6: jämställd; jämbördig; likberättigad, likställd (se -STÄLLA 2); likvärdig. Ödman UngdM 2: 31 (1876, 1881). Den finaste hampan är ock till yttre egenskaper likställig med lin. Ekenberg (o. Landin) 397 (1891). Hellberg FrödingM 62 (1925).
-STÄLLIGHET—00~2 l. ~200, r. l. f. [avledn. av -STÄLLIG]
1) (i sht i skriftspr.) till -STÄLLIG 1: överensstämmelse; likhet. Decandolles allmänna regel om likställigheten i egenskaperne af samma grupp (av växter). Agardh Bot. 2: 295 (1832). särsk.
a) (i religiöst spr., numera föga br.) i uttr. likställighet med (denna) världen o. d., om handlande l. uppträdande i överensstämmelse med världslig livsföring. KyrkohÅ 1903, MoA. s. 36 (1723). Den vigtiga angelägenheten för Herrans trogna, att undfly likställighet med denna verlden. Schartau UtkPred. 41 (1824). Flensburg KyrklT 48 (c. 1875). jfr VÄRLDS-LIKSTÄLLIGHET.
b) i uttr. i likställighet med, i likhet l. överensstämmelse l. enlighet med. MoB 2: 255 (1809). I likställighet med regeringens beslut. Sundén (1886).
2) (†) till -STÄLLIG 2: likformighet; konsekvens. Ekblad 4 (1764). Tullberg SvRättskr. 101 (1862).
3) (i sht i skriftspr.) till -STÄLLIG 3: jämlikhet, jämbördighet, likställdhet. BtRStP 1856—58, X. 1: nr 211, s. 224. Könens likställighet i politiskt, socialt och ekonomiskt afseende. Wisén Tal 21 (1881).
Ssgr (till -STÄLLIGHET 3; i sht i skriftspr.): likställighets-grundsats. NF 8: 1093 (1884).
-krav. Den moderna kvinnorörelsens likställighetskraf. PedT 1898, s. 48.
-lag(en). (i Finl.) benämning på en under åren 19121917 gällande rysk lag i Finl., varigm ryska medborgare tillerkändes samma medborgerliga rättigheter i Finland som landets egna medborgare. 2NF 23: 1506 (1916).
-princip. NoK 10: 148 (1922).
(II 1) -STÄLLNING. (†) framställande av ngt som om det vore likadant som ngt annat. Ekblad 357 (1764).
(II 1) -STÄMD, p. adj. (lik- 1810 osv. lika- 1871)
1) mus. om musikinstrument l. sträng o. d.: stämd likadant; äv. om ton: likadan, samma. I likstämd ton. Adlerbeth Ov. 73 (1818). 2SAH 25: 3 (1849).
2) (i vitter stil) bildl.; om person: lika i sinnelag l. stämning; liksinnad; om känsla, tanke o. d.: samstämmig. Atterbom (1810) i BrefNSkolH 135. Ett .. samspråk med likastämda kamrater. Ljunggren Resa 58 (1871). Besjälade af likstämda tankar. Quennerstedt StrSkr. 2: 240 (1915, 1919).
Avledn.: likstämdhet, r. l. f. särsk. (i vitter stil) till -stämd 2. Knorring Torp. 2: 209 (1843).
(II 1) -STÄMMA, v. (lik- 1784. lika- 1635) (†) överensstämma; särsk. i p. pr. Schroderus Os. 2: 337 (1635; p. pr.). Thorild Gransk. 1784, 1: 80. —
-STÄMMIG.
1) (mindre br.) mus. till I 1, II 1; om musikinstrument l. sträng: likstämd. Swedberg SabbRo 1477 (1687, 1712).
2) (i sht i skriftspr.) till II 1; om person: lika stämd; liksinnad. Hasselroth Campe 50 (1794). Bland .. likstämmiga vänner. Valerius 2: 268 (1840). Langlet Husm. 1026 (1884).
3) (numera föga br.) till II 1: överensstämmande (med ngt); likadan. 2Saml. 3: 57 (1696). TT 1873, s. 171. särsk. (†): som är i enlighet med ngt, likmätig; äv. ss. adv. i prepositionell anv.: likmätigt, enligt. Hans utlåtande är likstämmigt med lagen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Likstämmigt min pligt. Därs. Dalin (1853).
4) (†) till II 1: likformig; homogen; konsekvent. En (homogene) likstämmig, lätt seg och klibbig kropp, som kallas deg. Nyrén Parmentier 254 (1783). Ström Skogsh. 148 (1830). Ett likstämmigt sedligt handlingssätt. Snellman Stat. 34 (1842).
Avledn.: likstämmighet, r. l. f.
1) (mindre br.) mus. till -stämmig 1: harmoni. VetAH 1743, s. 283.
2) (i sht i skriftspr.) till -stämmig 2: likhet i sinnelag o. stämning. En likstämmighet, en Harmonie, som gör sammanlefnaden rolig och lätt. Stridsberg Friman 31 (1798). Sylwan (o. Bing) 1: 319 (1910).
3) (numera föga br.) till -stämmig 3: överensstämmelse; likhet; äv. i uttr. i likstämmighet med, i överensstämmelse l. enlighet med. DA 1771, nr 61, s. 1. En eftergifvenhet, som Eder Maj:t i likstämmighet med Rikets och Sin egen värdighet hittills iagttagit. 4GbgVSH XI. 3: 102 (1812). Chronometern (jämfördes) med ett godt Pendelur och likstämmigheten i deras gång var så fördelaktig den kan önskas. VetAH 1813, s. 226.
4) (†) till -stämmig 4: likformighet; konsekvens. Tegnér (WB) 7: 142 (1833). Tullberg SvRättskr. 24 (1862).
(II 1) -SVÄVANDE, p. adj. mus. i uttr. liksvävande temperatur, den vid stämningen av ett klaviaturinstrument jämna fördelningen av avvikelserna från den matematiskt riktiga tonhöjden. Tiden 1848, nr 295, s. 4. (Jeanson o.) Rabe 1: 226 (1927).
-SÅ, se LIKASÅ.
(I 2) -TALIG. (i fackspr.) lika stor till antalet. Adlerbeth Æn. 124 (1804). I allmänhet är .. dödligheten .. (från sextionde) till 65:te året närmast liktalig båda könen emellan. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 87 (1859).
(I 1) -TIDIG. [jfr t. gleichzeitig]
1) (i sht i skriftspr.) som inträffar l. förefinnes vid samma tid; samtidig; ofta i uttr. liktidig med ngt. Törngren Artill. 3: 115 (1795). Liktidigt med hvad sålunda skett för Europa, har äfven (osv.). Askelöf Tal 15 (1835). Liktidig behandling (av ett ärende i riksdagens olika stånd). SvRiksd. I. 8: 170 (1934). särsk.
a) (i fackspr.) om växt l. växtdel: som utvecklas l. mognar vid samma tid. Forssell InlBot. 146 (1888). UtsädT 1907, s. 217.
b) (i fackspr.) som uppkommit vid l. härstammar från samma tid. Jungberg (1873). MosskT 1890, s. 277.
2) fys. om svängning l. om pändel: som har samma svängningstid som en annan, isokron (se d. o. II). Melanderhjelm Astr. 1: 237 (1795). Ericsson Ur. 370 (1897).
Avledn.: liktidighet, r. l. f.
1) (i sht i skriftspr.) till -tidig 1. Björkegren 2618 (1786). Två handlingars liktidighet. Lidforss TyGr. 255 (1860).
2) fys. till -tidig 2. Svängningarnes liktidighet. Fock 1Fys. 217 (1853).
(II 2) -TJOCK. (i fackspr.) alltigenom lika tjock, jämntjock. Retzius Djurr. 127 (1772).
(II 1) -TYDANDE, p. adj. (†) likbetydande, liktydig, synonym. Biberg 1: 2 (c. 1814). Frey 1841, s. 242.
(II 1) -TYDIG.
1) språkv. om ord l. uttr.: som har (ungefär) samma betydelse som ngt annat, likbetydande, synonym. Sahlstedt (1757). Den rikedom af liktydiga ord, som man tyckt sig finna (men med orätt, ty intet är fullkomligt liktydigt). 2SAH 31: 265 (1859).
2) i allmännare anv., i uttr. vara liktydig med ngt, innebära detsamma som ngt. 2SAH 29: 36 (1856). Man har .. anledning att trösta sig med, att .. (sångerskans) avgång från operan icke är liktydig med att hon slutar sjunga. SvD(A) 1930, nr 281, s. 11.
-TYDIGHET—00~2 l. ~200. särsk. språkv. till -TYDIG 1. Sahlstedt (1757).
-TYDING, r. l. m. språkv. till -TYDIG 1: liktydigt l. synonymt ord, synonym. Atterbom Siare VI. 2: 88 (1855).
(II 1) -TYDNING. (†)
1) tydning l. tolkning (av ngt) i överensstämmelse med originalet. (Man bör) ej så mycket binda en öfversätning vid ordens efterfölgd, som mera söka meningens liktydning. Chenon Heywood 1: Föret. 1 (1772).
2) liktyding, synonym. Polyfem V. 30: 3 (1812).
(II 1) -TÄNKANDE, p. adj. (lik- 17941936. lika- 18171936) [jfr t. gleichdenkend] (i sht i skriftspr.) som tänker (o. tycker) likadant (som ngn annan), som har samma åsikter; äv. i substantivisk anv.; jfr -SINNAD 1. Hasselroth Campe 59 (1794). De voro liktänkande med Oppositionens hufvudmän. ObjGästen 1829, nr 44, s. 2. Behovet av att sluta sig tillhopa med likatänkande. Segerstedt Händ. 188 (1922, 1926).
(II 1) -TÄNKENHET, r. l. f. (†) förhållandet att tänka o. tycka likadant; jfr -TÄNKANDE, -TÄNKT. Bergklint MSam. 1: 215 (1781).
(II 1) -TÄNKT, p. adj. (numera knappast br.) liktänkande, likasinnad, överens. CAEhrensvärd Brev 2: 75 (1795). Gr. Modène var ej alltid med honom (dvs. baron Breteuil) liktänkt. BL 2: 227 (1836). Bellman .. lefde ett gladt lif i kretsar af liktänkta samtida. SD(L) 1895, nr 41, s. 5. Högberg Vred. 2: 107 (1906).
(II 2) -VARM. (i fackspr.) Man brukar skilja mellan likvarma .. och växelvarma .. djur. De förra kunna reglera sin egen värme, så att den alltid blir ungefär densamma. Rosén Djurgeogr. 6 (1914).
(I 6) -VIKT. [jfr t. gleichgewicht] (†) jämvikt; äv. bildl. Stå i Lijk-wicht. Stiernhielm Arch. Q 2 a (1644; om våg). En säker likvigt mellan Europas makter. Tegnér Armf. 3: 40 (cit. fr. 1804).
(I 2) -VIKTIG. (lik- c. 16351908. lika- 1640c. 1755) (numera mindre br.) som har samma vikt; äv. bildl. Schroderus Dict. 195 (c. 1635). Tvänne lik-vigtiga stenar. HushBibl. 1755, s. 383. Wester Mereżjkovskij EvigFölj. 113 (1908; i bild).
Avledn.: likviktighet, r. l. f. (numera mindre br.) Schroderus Dict. 147 (c. 1635).
(I 2) -VINKLIG. mat. om figur: som har alla vinklarna lika stora; äv.: som har alla vinklarna lika stora med motsv. vinklar i en annan figur. Strömer Eucl. I. 1: 138 (1744). Likvinkliga trianglar. Cnattingius 177 (1881, 1894).
Avledn.: likvinklighet, r. l. f. mat.
-VISST, se d. o. —
(II 2) -VÄGANDE, p. adj. (lik- 1827. lika- 1644c. 1755) (i fackspr.) som väger lika mycket; förr äv. bildl. Stiernhielm Arch. B 2 b (1644). Likvägande intressen. 2SAH 12: 211 (1827).
(II 2) -VÄRD, adj.
1) (i sht i skriftspr.) värd lika mycket (som ngn l. ngt). Vilket vanvett att hålla alla (människor) för likvärda. Lindqvist Herr. 101 (1917).
2) kem. ekvivalent. Ekecrantz KemForsknH 162 (1907).
Avledn.: likvärdhet, r. l. f. särsk. kem. till -värd 2.
(II 2) -VÄRDIG. (lik- 1891 osv. lika- c. 17551912) [jfr t. gleichwertig]
1) som är värd lika mycket som ngn l. ngt, som har samma värde; jämgod; jämställd; ekvivalent; äv. bildl. Schultze Ordb. 2765 (c. 1755). Kalksalpetern .. har .. visat sig vara .. fullt likvärdig med chilesalpetern. LAHT 1910, s. 234. Alla Händels .. (i London) komponerade operor äro icke likvärdiga. Jeanson (o. Rabe) 1: 256 (1927).
2) kem. likvärd (se d. o. 2). Abenius Kemi 30 (1903).
Avledn.: likvärdighet, r. l. f.
1) till -värdig 1; äv. (i fackspr.) konkret(are), om ngt som är likvärdigt med ngt annat; ekvivalent. (Zola) betraktar genialiteten .. som en likvärdighet (æquivalent) till en nervsjukdom. Herrlin Snille 22 (1903). De enskilda myntstyckenas likvärdighet. Cassel TeorSocEkon. 373 (1934).
2) kem. till -värdig 2.
(I 2, II 2) -ÅLDRIG. [jfr t. gleichalt(e)rig] lika gammal; jämnåldrig, jämnårig (med ngn l. ngt); numera bl. (i fackspr.) om föremål, ss. träd, bärgart, jordlager o. d.; äv. om skogsbestånd o. d.: som består av lika gamla träd. Serenius (1734; under coetaneous). Under lekande med sina likåldriga vänner. Acrel Chir. 443 (1775). Likåldriga bergarter. VetAH 1820, s. 279. SvSkog. 231 (1928).
(I 2) -ÅRIG. (lik- 17891797. lika- 17711798) [jfr t. gleichjährig] (†) jämnårig; jämngammal; äv. substantiverat. Wallenberg (SVS) 1: 274 (1771). Man lefver (under studieåren vid universitetet) med sina likåriga. JWingård (1789) i KyrkohÅ 1909, MoA. s. 134. VDAkt. 1798, nr 34.
B: LIKA-BENÄMND, -BERÄTTIGAD, -BERÄTTIGANDE, -BESKAFFAD, -BETYDANDE, -BRED, -BYGGD, se A.
-DAN, se LIKADAN.
-DELNING, se A.
(II 9) -FRAM. [jfr d. ligefrem] (†) rakt fram, rättfram; bildl. Lange Norby 41 (1742). Lutteman Schulze KantCrit. 244 (1799).
(II 2) -FULLT30~2 l. 104, ofta 32 4 (likfu´llt el. li`kfullt Weste; -fúllt l. likfúllt ell. li´k fúllt Dalin), adv. (lik- 17081885. lika- 1686 osv.) i lika hög grad, lika mycket; vanl. med bibet. av att ngt äger rum i lika hög grad trots förefallande hindrande omständigheter: likväl, det oaktat, i alla fall, trots allt, icke desto mindre, lika fullt (se FULL, adj. 12 a β); ofta övergående i konjunktionell anv. Schmedeman Just. 989 (1686). Men fast man någon gång i Solen fläckar såg, / Blir Månen likafullt, med sina fläckar, Måne. Kellgren (SVS) 2: 230 (1787). PT 1902, nr 135 A, s. 3. särsk. (föga br.) i uttr. likafullt som, i lika hög grad som, lika mycket som. Så många dyrbara minnen — glada likafullt som vemodiga. HågkLivsintr. 3: 131 (1923).
-FÄRGAD, -GÄLLANDE, -HALTIG, se A.
-LEDES, se d. o. —
(II 1) -LJUDANDE, n. (†) förhållandet att vara likljudande. Arvidi 33 (1651).
-LJUDANDE, p. adj., se A.
(II 1) -LUNDA, adv. (†) sammalunda. Isogæus Segersk. 1187 (c. 1700). Juslenius (1745).
-LYDANDE, -LÅNG, se A.
(I 2) -LÖNS-PRINCIP(EN). särsk. i fråga om lika lön för män o. kvinnor. RiksdP 1925, 1 K. 1: nr 12, s. 56. —
-MYCKET, se A.
(II 2) -MYCKET-KAKA1030~20. kok. kaka vari ingår ss. ingredienser en lika stor kvantitet av rismjöl, socker o. smör. TurÅ 1912, s. 89.
-MÄKTIG, -NÄMND, -NÖJDHET, -RIKTAD, -SINNAD, -SINT, se A.
-SOM, se LIKSOM.
-STOR, -STÄMD, -STÄMMA, se A.
-SÅ, se LIKASÅ.
(II 1 l. 9) -SÅDAN. (†) likadan. Svart G1 64 (1561). Schartau Pred. 477 (1824).
-SÅSOM, se LIKSOM.
-TÄNKANDE, -VIKTIG, se A.
-VISST, se LIKVISST.
-VÄGANDE, se A.
-VÄL, se LIKAVÄL o. LIKVÄL.
-VÄRDIG, -ÅRIG, se A.
C (†): LIKE-MÄTIG, se LIKMÄTIG.
D (†): LIKER-VIS(T), se d. o.

 

Spalt L 699 band 16, 1940

Webbansvarig