Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GODS gωd4s l. gωt4s (go’ss Columbus Ordesk. 55 (1678)), n.; best. -et; pl. (numera bl. i bet. 6) = ((†) -er Norrl. 10: 17 (i handl. fr. 1615; i bet. 2)).
Ordformer
(gods (godz) 1521 osv. godtz 15371650. goodz 1528. goos(s) 15231642. gooz 1642. gos 1701 (: gosana, pl. best.). goss (gosz) 15231688. got(t)z 15211640. gådz 1624)
Etymologi
[fsv. goþz, gods, motsv. d. gods, isl. góz; eg. gen. sg. n. av fsv. goþer resp. d. god, isl. góðr (se GOD 1 o. 8) i sådana uttr. som fsv. nakot, mikit goþz o. d., där goþz urspr. är partitiv gen.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr äv. t. gut n., ävensom eng. goods, pl.]
1) (numera utom i juridiskt fackspr. nästan bl. i högre stil, ngt ålderdomligt) koll.: egendom, ägodelar; i sht förr ofta övergående i bet.: rikedom(ar), skatter o. d.; ofta särsk. om i ”saker” bestående lösegendom, lösören (motsatt: pänningar); ofta i förb. liv och gods, gods och guld o. d. Fast gods, löst gods (jur.), fast egendom resp. lösören. Ärvt, förvärvat gods (i sht jur.). Deponerat, nedsatt, legt, lånat gods (jur.). Iak skal vara vor nadoge herre N: oc Suerigis rikis raad hull oc troo epter min yttersta makt med liiff oc godz. GR 1: 1 (1521; ur rådsherrarnas trohetsed). Godz warar icke ewinnerligha. Ordspr. 27: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: rikedom). Orättfånget Goos, / Thet ey warachtigt blijr. Palmcron SundhSp. 233 (1642). Föräldrars och gifta Personers Rätt och Giftorätt, i Godz och Penningar. Kyrkol. 15: 1 (1686). (Den övergivna hustrun) niute .. nyttan och räntan af hans (dvs. mannens) fasta gods. GB 13: 5 (Lag 1734). I, som af verldsens godz ha’ nog om händer fått. Nordenflycht QT 1748—50, s. 22. Ständerna dömde .. Hertig Johan, att såsom riksförrädare mista lif och gods. Ekelund 1FädH II. 1: 71 (1830). Väl är jag mycket ringa, ej har jag gods och gull. BEMalmström 6: 37 (1839). Oftare (än sak) användes uttrycket gods eller framför allt egendom. Björling CivR 34 (1906). Lagerlöf Troll 2: 24 (1921). — jfr ARV(E)-, AVLINGE-, DEPOSITIONS-, FÄDERNE-, HITTE-, MORGON-, MÖDERNE(S)-, TJUV-, TROLL-GODS m. fl. — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. anv. (jfr b). Gooss rörlegeth ok orörlegeth (dvs. löst o. fast). GR 1: 93 (1523). Sedhan tilstadde Fabius sitt Folck at sköfla Stadhen Tarent, ther som fans itt outhsäijelighit Godz aff Silfwer, Guld och andra Wahrur. Schroderus Liv. 327 (1626). Liggiande godz (dvs. fast egendom), såsom hws och grund. Linc. Lll 1 a (1640). Farande gods (dvs. lösegendom). Strinnholm Hist. 2: 210 (1836). — jfr: Qwinnekiärleek är farande godz .. (dvs.) Obeständigt. Grubb 678 (1665); jfr b.
b) (†) bildl. Thetta merkeligha insatta godz bewara genom then helga anda. 2Tim. 1: 14 (NT 1526; Bib. 1917: det goda som har blivit dig betrott). Herren är mitt godz och min deel. Psalt. 16: 5 (Bib. 1541). Preutz Kempis 209 (1675; efter Psalt. 16: 5).
2) koll. (förr äv. i pl.): varor, ”saker”; handelsvaror; numera (utom i b) nästan bl. (i sht i fackspr.) med tanke på ifrågavarande varors l. sakers fraktande (till lands l. sjöss): last, laddning, fraktsaker, fraktgods. Lätt gods, tungt gods. Skrymmande gods (i fackspr.: gods som kräver ett i förhållande till sin vikt stort utrymme o. för vilket därför högre frakt än normalt beräknas). Ömtåligt, eldfarligt gods. Förtullat, oförtullat gods. Ankommande, avgående, obeställbart, outlöst gods. Lossning och lastning av gods. Befraktare, emottagare av gods. GR 1: 82 (1523). The köpmen som inga gatobodhar haffua, vtan haffua theris godz vtslagit på torghit på boord eller tunnor. Därs. 7: 391 (1531). Måge the, som segle vele, theris godz fracte på kon:ge Ma:tz .. skip. RA 1: 437 (1545). Elakt godz gieer slät winningh. Grubb 181 (1665). Fremmande, som utrikes ifrån med gods inkomma. HB 7: 4 (Lag 1734). Ersättning för (vid sändning på järnväg) skadadt eller förkommet gods. SFS 1905, nr 14, s. 2. — jfr ALN-, BLAND-, DUSSIN-, EFTERKRAVS-, FAT-, FLYTT-, FRAKT-, GRAV-, IL-, JÄRNVÄGS-, KÖP-, KÖPMANS-, LAST-, MASS-, PACK-, PAKET-, POST-, RES-, SKEPPS-, SMUGGEL-, SMÅ-, STYCKE-, TULL-, VAGNSLAST-GODS m. fl. — särsk.
a) i numera obr. uttr. Claes Kanne göre lagh (dvs. gånge ed), at han haffuer ey saalt tvaa it godz. OPetri Tb. 49 (1525). Ij (dvs. två) lesther lax och x (dvs. tio) skipund geddhor godht godz. GR 2: 224 (1525). Bland fijnste godz fins däd som har sin wank. SColumbus (1671) i 2Saml. 40: 212; jfr b.
b) i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv.; numera i sht (företrädesvis i vitter stil) om litterärt alster (l. stoff) o. d., särsk. i sådana uttr. som värdefullt, värdelöst, tungt, lätt gods o. d. Tessin Bref 1: 212 (1752). Fyra rum stå fulla med detta lärda godset (dvs. böcker). CPBlomberg (1782) hos Björnståhl Resa 4: 24. Trots åtskilliga försiktighetsmått torde mycket gods av tvetydigt värde ha kommit med .. i vår (ord-)lista. Lundell VII (1893). (Thiers) bedyrade att Villemains memoirer voro mycket lätt gods. Wirsén i 3SAH 12: 417 (1897). Alltför tungt gods för en daglig tidning. Östergren (1925). — jfr LÅN-, MINNES-, PLOCK-, SNILLE-, STRÖ-GODS m. fl.
3) (i fackspr.; jfr dock d) ämne, material, råvara varav ngt håller på att förfärdigas l. är förfärdigat; särsk. i fråga om metallgjutning l. tillvärkning av tegel, lergods, porslin o. d.: massa; äv.: vara som lämnas till l. är föremål för förarbetning (t. ex. färgning l. vävning); äv.: färdig vara som just genomgått tillvärkningsproceduren. Fast, hårdt, löst, poröst gods (t. ex. i fråga om tegel). Felaktigheter i godset (t. ex. hos metallföremål). GR 26: 235 (1556). Swart godz eller ofärdigh Mässing. BoupptSthm 1668, s. 1355 (1667). När man har fint gods före (till spinning). Carlström Spinnm. 17 (1832). Godset (dvs. tyget) får sedan ligga 2 timmar och utfärgas derpå i det blåa färgbadet. AHB 56: 12 (1871). Den första insättningen av gods i två då färdiga ugnar (för bränning av porslin). Fredr1Tid 40 (1924). (†) Det färdiga godset (dvs. salpetern skall) afsköljas, torkas, inpackas och bortföras. LBÄ 36—38: 71 (1800); jfr 2. — jfr BLEK(NINGS)-, FASON-, FÄRG-, GJUT-, KLOCK-, KRUKMAKAR(E)-, LER-, MASKIN-, ORNAMENTS-, RÅ-, SPINN-, STEN-, TVÄTT-, TACKJÄRNS-, TORK-, VÄV-GODS m. fl. — särsk.
a) bärgv.
α) (†) om det fyndiga av det som vid gruvbrytning, skrädning o. anrikning erhålles; motsatt: ofyndigt bärg; äv.: (halt av) ren metall i en malm. Attu wilt lathe probere (malmerna) .. och scriffue oss sedan till huad eller hurv migit godz same Malmm holler. GR 11: 249 (1537). Därs. 23: 96 (1552). Rinman (1788).
β) om det ur en gruva uppfordrade oskrädda bärget. Fyndigt, ofyndigt gods. LbFolksk. 256 (1892). — jfr ANRIKNINGS-, BOK-, KROSS-, MALM-, VASK-GODS m. fl.
b) metall.
α) (†) om metall som gm metallurgisk smältning avskilts l. bör utvinnas. Stelle .., hvarmed förstås rummet eller härden ther godset samlar sig uti. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 207. Linné Öl. 22 (1745). Gods kallas vid smältningar sjelfva den flytande metallen. Rinman (1788). Rosborg StångjSmid. 15 (1809).
β) vid mas- l. andra schaktugnar: den till uppsättning gående malmen med tillhörande beskickningsämne (stundom äv. med inbegrepp av kolet). Alla de i en masugnspipa befintliga ämnena, kol, gods och gas. JernkA 1879, s. 615. — jfr SMÄLT-, UGNS-GODS m. fl.
c) om massan av materialet hos ett föremål (i sht av metall, ss. eldvapen, rör, ihålig projektil m. m. dyl.) med tanke på dess tjocklek (l. vikt); ofta övergående i bet.: godstjocklek, godsstyrka, metallstyrka. Grovt gods. Fullt gods (på kanonrör). Grundell AnlArtill. 2: 29 (c. 1695). Effter Cammarens widd sig rättar .. Stycketz godz. Dens. UnderrArtill. 94 (1705). En half kartau af fullt gods. KrigVAH 1805, s. 51. Granaterne gjutas nu mera med likformigt gods. Därs. 1824, s. 265. En bottenplåt af 2,12 tums tjockt gods. TByggn. 1859, s. 10. Tjockt gods (i ett instrument) ger en mjukare, dovare ton. Berg Akust. 21 (1921).
d) (i sht i vitter stil) bildl.: material, stoff, gry. Våra qvinnor äro också af godt gods, endast sjukliga och gamla sitta i stugan. Wetterhoff Skog 2: 36 (1887). Folkungaättens maktställning (hade) burits upp av en kraftkarl .. Men Magnus Eriksson var av vekare gods. Grimberg SvFolk. 1: 370 (1913).
4) skeppsb. o. sjöt. tågvärk, tackling. Stående gods(et), om den fasta tacklingen, som stöttar master o. stänger. Löpande gods(et), tågvärk som användes vid manövrering av segel o. rår. Förse godset (jfr FÖRSE I 7 c). VetAH 1768, s. 121. Fregatten Gefion rapporterade sig så skadad till löpande gods, att den ej kunde gå till segels. KrigVAT 1849, s. 206. Då jerntross användes å örlogsfartyg till stående gods. Frick o. Trolle 21 (1872). GHT 1905, nr 215 B, s. 3. — jfr FÖRRÅDS-, LÖPAR-GODS m. fl.
5) (†) om vaxet o. honungen i en bikupa. Möller (1790). Sundén (1885).
6) [eg. specialanv. av 1] jordegendom, landtegendom, landtgård; numera bl. om större gård l. gårdskomplex, (större) herrgård; i sht förr ofta i den allittererande förb. gods och gård o. d., förr äv. gods och grund. Ägare till flera (stora) gods. Förvalta ett gods. Alla godsets underlydande voro samlade för att mottaga det nya herrskapet. Vlffaasa gard oc godz. GR 1: 4 (1521). Frälst Godz. AdPriw. 8/10 1617, § 32. Dit gods och grund. Dalin Arg. 2: 440 (1734, 1754; i bild). Andliga frälset, d. v. s. kyrkans frihet från skatt af de gods och gårdar hon då innehade. Odhner Lb. 47 (1869). Denna provins (dvs. Dalarna), där ett gods knappt hade funnits. Dahlbäck Åbergson 2 (1914). — jfr ADELS-, AKADEMIE-, ALLODIAL-, ARRENDE-, ARV(E)-, BISKOPS-, DOMKYRKO-, FAMILJE-, FEODAL-, FRÄLSE-, FÄDERNE(S)-, HERRE-, JORDA-, KAMMAR-, KLOSTER-, KRONO-, KYRKO-, KÖP-, LANDT-, LÄNE-, ODAL-, PREBENDE-, RIKS-, RÄNTE-, SKATT(E)-, STAM-, STATS-, STOR-, TAFFEL-, TJÄNSTE-, ÄMBETS-, ÖDE-GODS m. fl. — särsk.
a) (†) om (till en gård hörande l. under en institution o. d. lydande) enskild jord(egendom) l. jordstycke. Husen (som tillhöra klostrens landtgods äro) niderfallen och godzen lagd ödhe. GR 4: 254 (1527). Landboen äger antwarda Jordäganden godz åter bättre och eij wärre. Lagförsl. 348 (c. 1606). Ther hufvudgården, eller ther mäste godsen belägne äro. JB 5: 11 (Lag 1734).
b) i överförd anv., sammanfattande om folket på ett gods. Tersmeden Mem. 4: 33 (1748). Att roa sällskapet .. hade grefve Wachtmeister låtit sammankalla hela godset. Därs. 6: 138 (1787). — jfr (†): En myckenhet af godset under Bolmstad skall hafva betalt städia för sine åboende hemman. ÅgerupArk. Hdl. 22/7 1790.
Ssgr (i allm. till 2): A: (6) GODS-ADEL. godsägande adel. Boëthius HistLäsn. 1: 178 (1895).
-ARREST. (†) kvarstad på gods som fraktas för en köpmans räkning. Risingh Kiöph. 22 (1669).
-BANA, r. l. f. järnvägslinje som är särsk. avsedd för transport av gods. TurÅ 1895, s. 439.
-BANGÅRD~02 l. ~20. järnv. bangård för rangering av godsvagnstrafiken o. för lastning o. lossning av vagnslastgods. FFS 1891, nr 22, s. 16.
-BEFORDRAN. jfr -TRANSPORT. Lundin NSthm 111 (1887). SFS 1908, Bih. nr 5, s. 4. —
-BEFORDRING. = -BEFORDRAN. SFS 1908, nr 38, s. 1.
(6) -BESITTNING. Visserligen sattes genom Margaretas reduktion en gräns för adelns godsbesittning. Odhner Lb. 118 (1869). SvH 6: 120 (1904).
(6) -BONDE. (gods- 1816. godse- 1647) (†) bonde som lyder under ett gods. VRP 1647, s. 227. SPF 1816, s. 180.
(1) -ELD. (föga br.) drakeld. Forsslund Bergf. 107 (1919). Östergren (1925).
-EMOTTAGARE~00200. —
-EXPEDITION. i sht järnv. särsk. konkret: expedition för inlämning o. avhämtning av med järnväg fraktat gods. Godsexpedition för avgående resp. ankommande gods. SFS 1862, nr 21, s. 15.
-EXPEDITÖR. järnv. vid vissa enskilda järnvägar: föreståndare för (större) godsexpedition. VL 1899, nr 265, s. 2.
(3) -FEL, n. (i fackspr.) SFS 1899, Bih. nr 63, s. 17. —
-FINKA. (i sht i fackspr.) järnvägsvagn för godsbefordran; jfr -VAGN. SDS 1898, nr 603, s. 3.
(6) -FOGDE. (gods- 1716. godse- 16231624) (†) gårdsfogde. Edle welborne fru Hilleuidtz godzefogde Lasse Persson. VRP 1623, s. 10. Swedberg Schibb. 454 (1716).
(6) -FÅNG. (gods- 1756. godso- 1655) (†) förvärvande av jordagods (från kronan); förläning av gods. Stiernman Riksd. 1237 (1655). Botin Hem. 2: 176 (1756).
(6) -FÖRLÄNING. förläning av jordagods. Fryxell Ber. 14: 74 (1846).
-FÖRSÄKRING. gm järnvägens förmedling meddelad försäkring av för järnvägstransport inlämnat gods. 2NF 12: 862 (1909).
-FÖRSÄNDELSE. särsk. (i sht i fackspr.) konkret (jfr FÖRSÄNDELSE 1). Björkman (1889). För varje godsförsändelse å järnväg skall avsändaren avlämna fraktsedel. SFS 1925, s. 726.
-FÖRSÄNDNING. LAHT 1882, s. 284.
(6) -FÖRVALTARE. HTSkån. 1: 185 (cit. fr. 1658). PT 1904, nr 108 A, s. 1.
(6) -HERRE. jfr GODSÄGARE 2. GrundelDeductBrehmen 1666, s. 92. (I vissa delar av Sverge ivrade) de små jordbrukarne, bönderna, ej mindre än de stora godsherrarne för jordbrukstullar. Fahlbeck HandPol. 49 (1892).
Avledn.: godsherrlig, adj. (i historiskt fackspr.) om rättighet o. d.: som tillkommer innehavaren av ett (frälse)gods. Oinskränkt husbonde- och godsherrlig makt öfver godsets egna underhafvande. Strinnholm Hist. 3: 515 (1848). 2NF 17: 201 (1912).
-INDELNING~020. i sht järnv. särsk. konkret: förteckning över till vilken godsklass de olika varuslagen skola hänföras (vid bestämmandet av transportavgiften). Forssell Stud. 2: 208 (1888).
-INLÄMNING~020. inlämning av gods (i sht å järnvägs godsmagasin); äv. (i sht vard.) konkret, om expedition för avgående gods. Östergren (1925).
-INNEHAVARE~00200. särsk. (föga br.) jur. till 1: besittare l. innehavare av visst föremål. Fliesberg Handel. 59 (1891).
(6) -INSPEKTOR~002. 2NF 2: 41 (1904).
-KLASS. (i fackspr., i sht järnv.) klass till vilken gods hänföres vid bestämmande av transportavgiften; jfr -SLAG. TT 1894, Allm. s. 170.
(1) -KÄRLEK. (†) lystnad efter ägodelar, förvärvslystnad. Du (dvs. partiandan) upstiger från Helvitet .. Antingen genom Äregirughet eller Godz-kiärlek eller en Gemen Afvund. Dalin Arg. 2: nr 12, s. 4 (1734; uppl. 1754: Egennytta).
(3 c) -LINJE. (†) artill. godsets begränsningslinje i en genom kärnlinjen gående längdsektion av ett eldrör. SFS 1832, s. 102. De Ron o. Virgin 2: 57 (1890).
-LISTA, r. l. f. särsk. järnv. förteckning på det gods som medföljer ett visst tåg. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 1: 6 Huvudt. s. 90. —
-LOKOMOTIV. [eg. elliptiskt för GODSTÅGS-LOKOMOTIV] i sht järnv. grövre lokomotiv för framförande av (tunga) godståg. JernkA 1863, s. 275.
(6) -LÄNGD. (gods- 1642. godse- 16571686) (†) förteckning på innehavda jordagods (i o. för bestämmande av rusttjänstskyldighet, kontributioner o. d.). RARP 3: 264 (1642). Rusttienstzordn. 1686, s. A 3 a. —
-MAGASIN. särsk. vid järnvägsstation: magasin för förvaring av avgående o. ankommande gods. SFS 1859, nr 68, s. 75.
-MASKIN. järnv. = -LOKOMOTIV. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 1: 6 Huvudt. s. 99.
(6) -RÄNTA, r. l. f. (gods- 1726 osv. godse- 16571724) (i fråga om ä. förh.) inkomst (”ränta”) av (frälse)gods. RARP 6: 61 (1657). Forssell Hist. 1: 181 (1869).
-SLAG. i sht järnv. slag av gods (med tanke särsk. på den frakt som skall beräknas för detsamma). SvTidskr. 1871, s. 158. SFS 1925, s. 753.
-STATION. i sht järnv. järnvägsstation som är särsk. avsedd för godstrafik. IllSv. 2: 105 (1886).
(3 c) -STYRKA, r. l. f. (i fackspr.) tjocklek(en) av för visst ändamål användt gods. Ihåliga projektilers godsstyrka. SFS 1847, nr 17, s. 60. JernkA 1900, Bih. s. 404. —
-SÄNDNING. PT 1903, nr 122 A, s. 1.
(3 b β) -SÄTTNING. metall. vid masugn: (den) kvantitet malm o. beskickningsämne som på viss mängd kol uppsättes. JernkA 1857, s. 117.
-TARIFF. i sht järnv. tabellformig uppställning av fraktavgifterna för olika godsslag o. olika avstånd; jfr -TAXA. Statsbanornas godstariffer. TT 1894, Allm. s. 168. —
-TAXA. i sht järnv. samling av grunderna för fraktavgifternas beräkning; jfr -TARIFF. Forssell Stud. 2: 201 (1888).
(3 c) -TJOCKLEK~02 l. ~20. (i fackspr.) jfr -STYRKA. JernkA 1867, s. 235. De för lokomotivpannor vanligen använda tuberna ha .. en godstjocklek från 2,5 till 3,5 mm. 2NF 16: 1013 (1911).
-TRAFIK. i sht järnv. AB 1865, nr 99, s. 2. SFS 1916, s. 527. jfr FJÄRR-, LUFT-GODSTRAFIK.
-TRANSPORT. jfr -BEFORDRAN. SFS 1862, nr 21, s. 4.
-TÅG. järnvägståg avsett (uteslutande l. huvudsakligen) för befordran av gods (o. levande djur). SöndN 1862, nr 41, s. 1. 2NF (1908). jfr FJÄRR-, NATT-GODSTÅG.
Ssgr (i sht järnv.): godstågs-lokomotiv,
-maskin,
-spår m. fl. —
(3 b β) -UPPSÄTTNING~020. metall. uppsättning av malm, beskickningsämne o. kol på masugn l. annan schaktugn; äv. om uppsättning av tackjärn o. kox på kupolugn. JernkA 1868, s. 223.
-UTLÄMNING~020. utlämning av gods (i sht å järnvägs godsmagasin); äv. (i sht vard.) konkret, om expedition för ankommande gods. Klint (1906). SFS 1925, s. 740.
-VAGN. vagn för transport av gods; numera nästan bl. om för befordran av gods (o. levande djur), ävensom för större trupptransporter, avsedd järnvägsvagn. Öppna, täckta godsvagnar. (T.) Güter-Wagen .. (sv.) gods-vagn. Lind 1: 875 (1749). SFS 1862, nr 21, s. 11 (om järnvägsvagn). Hedin Front. 65 (1915).
Ssgr: godsvagns-modell,
-park m. fl. —
(6) -ÄGANDE, m. (†) godsägare (se d. o. 2). VgFmT II. 8—9: 193 (i handl. fr. 1679).
(6) -ÄGANDE, p. adj. Godsägande adel. Ahrenberg Landsm. 71 (1897).
-ÄGARE, se d. o.
B (†): GODSE-BONDE, -FOGDE, -LÄNGD, -RÄNTA, se A.
(6) -SKIFTE. byte av gods. BtFinlH 4: 143 (1563).
C (†): GODSO-FÅNG, se A.
Avledn.: GODSARE, m.||ig. (vard., bygdemålsfärgat) till 6: tjänare l. underlydande på ett gods. Almqvist AmH 2: 247 (1840). Ännu lefver i folkminnet på Trolleholms gods den ädla Riksrådinnan (Trolle-Bonde) såsom en kär bild af .. trefligt umgänge mellan ”herrskapet” och ”godsarne”. BL 18: 343 (1850). Hagström Herdam. 2: 66 (1898).
GODSIG, adj. (i sht i fackspr.) till 3 c: av tjockt l. kraftigt gods, massiv, mäktig, solid, tjock o. tung. (Båten) har allt trävirke godsigare än i ritningen. TurÅ 1900, s. 194. Några godsiga dricksglas placerades på ett bord. Engström Häckl. 149 (1913).

 

Spalt G 736 band 10, 1929

Webbansvarig