Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENTIL ʃaŋti4l, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(stundom (i sht vid återgivande av lägre talspr.) skrivet schangtil, sjangtil, ngn gg (jfr ex. fr. 1862 under 2) schantil)
Etymologi
[av fr. gentil, av ffr. gentil, högättad, förnäm m. m. (varav eng. gentle), av lat. gentilis, som tillhör nationen l. släkten m. m., avledn. till gens (gen. gentis), folk, släkt, bildat till roten i gignere (perf. genui, p. pf. genitum), föda, alstra (se GENUS). — Jfr GENDARM, GENTILJESS, GENTLEMAN]
1) (ngt vard.) om person med hänsyn till hans sätt att uppträda mot andra: värkligt fin; hänsynsfull, grannlaga, ridderlig; icke simpel l. småaktig l. knusslig, frikostig, ”flott”. Han kommer säkert inte att knussla, han vill gärna visa sig gentil. Det var värkligen gentilt gjort av honom. Här är det en Regel, att man skall vara gentil mot alla. Almqvist Kärlek 9 (1816). Det der är ej gentilt, ej fint och hyggligt alls! Hagberg Shaksp. 6: 270 (1849). Nordensvan Skuggsp. 11 (1884).
2) (vard., i sht skämts.) om person med hänsyn till hans yttre, i sht klädsel, l. om dräkt l. bostad l. bohag l. måltid l. festlig tillställning l. uttryck o. d.: elegant, fin, stilig, ståtlig; dyrbart l. smakfullt klädd; ofta (i sht om person) ironiskt l. med klandrande bibet.: sprättig, utstyrd o. d.; stundom (i folkligt spr.) om person med hänsyn till hans samhällsställning: fin, förnäm. En gentil herre. Gentila kläder. Ett ovanligt gentilt .. Kabinetts-Forte-Piano. DA 1824, nr 1, s. 6. En gentil supé. Dahlgren 2Ransäter 46 (i handl. fr. 1839). Källarsalen, eller som det här ”schantilt” nog kallas ”buffeten”. SöndN 1862, nr 37, s. 2. En och annan ”schangtil” bodbetjent. Lundin (o. Strindberg) GSthm 70 (1880). Ju ”schangtilare” lik det var .., dess större var naturligtvis antalet af skådelystna. Därs. 162. Det var fasligt schangtilt i våningen. Strindberg Hems. 112 (1887). Ett .. gentilt möblemang. SocDem. 1928, nr 68, s. 1.
3) (i vissa trakter, vard., i sht skämts.) med mera obestämd bet.: utmärkt (bra), präktig, överdådig, storartad; oftast ss. adv. Dahlgren 2Ransäter 39 (i handl. fr. 1839). Nyblom Hum. 217 (1874). Han frågade dem hvar de funnit ett så gentilt metarställe någonstans. Hülphers Ångermanl. 204 (1900). Jag fick en gentil förmögenhet. VLitt. 1: 544 (1903). Det där gick ju gentilt. Östergren (1924).
Anm. I bet. 2 (o. 3) förekommer stundom (skämts., med prägel av slang) GENDOBEL ʃaŋdå4bel (oftast skrivet schangdobel), en ombildning av GENTIL med anslutning till NOBEL. Sandberg GHusH 78 (1897). Östergren (1924).
Avledn.: GENTILNA, v. (tillf., skämts., med prägel av slang) till 2, ngn gg till 1 i förb. gentilna till010 4, bli gentil(are). Wieselgren ÖAtl. 80 (1876). DN 1892, nr 8426 A, s. 2. Jag gentilnade till, tog ren krage hvarje dag. AEngström i FörgätMigEj 1905, julnr s. 16.

 

Spalt G 317 band 10, 1928

Webbansvarig