Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEN- ssgr (forts.):
GEN-TAGA, -ning (i bet. 3, Tholander Ordl. (c. 1870), Auerbach (1908)). (gen- (gien-) c. 1600 osv. gän- 1702) [jfr fsv. gentaka, mottaga, uppbära; jfr d. gentage]
1) (†) till 7: taga (ngt) tillbaka l. igen. Bureus Suml. 28 (c. 1600). Sen han (dvs. himmeln) sin nådes skänk gentagit, / Har jag i mörkret ståt allen. Nordenflycht Turt. 15 (1743).
2) (i skriftspr.) till 10; ss. anföringsverb: åter taga till orda. Almqvist Ekols. 2: 67 (1847). Ditåt syftade väl knappast Hans Alienus, — gentog Almerini. Heidenstam Alienus 1: 194 (1892). Zilliacus Hågk. 156 (1899).
3) (i skriftspr., mindre br.) till 10: utföra l. framställa (ngt) ånyo, återupprepa; numera i sht med avs. på ord, framställning, motiv, melodi o. d., förr äv. försök; förr äv. refl. med saksubj.: upprepa sig, pläga ske l. inträffa. Snällp. 1848, nr 27, s. 2. Ett omqväde .. att gentaga före eller efter hvarje strof. Holmberg Nordb. 398 (1854). (Händelsen i fråga) är .. en bild af hvad som ofta gentager sig i verlden. Genberg VSkr. 2: 45 (1856). (Eko) gentog klagoropen kring den döde, som förskjutit henne. Rydberg Ath. 135 (1876; uppl. 1859, 1866: besvarade). Billmanson Vap. 273 (1882). Hallström El. 53 (1906). Denna benägenhet (hos katatonikern) att stereotypt gentaga samma sak. Wigert PsykSj. 2: 69 (1925). jfr (†): I nyare tider, så väl före som efter den ständiga roteringens uprättande, har den (dvs. den allmänna värnplikten) genom formliga riksdagsbeslut blifvit gentagen. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, mem. s. 20.
(8) -TALAN. [jfr fsv. gentalan, motsägelse] (utom i Finl. mindre br.) jur. genkäromål. Calonius 5: 42 (1798). SvFinLagt. (1883). Cannelin (1921).
(4) -TALIG. (-ig 1734. -ug 1603) (†) som (gärna) talar (”käbblar”) emot; jfr GEN-SVARIG 1. Hwij ästu nu så tyst, som war een stund sedhan så geentalugh. Balck Es. 25 (1603). Serenius K 2 a (1734).

 

Spalt G 315 band 10, 1928

Webbansvarig