Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÖDA 3da2, i bet. I äv. (starkt vard.) 4, v. föder, födde föd3e2, födt föt4, född föd4 (inf. o. pr. pl. akt. föd(h)a GR 1: 125 (1523) osv. — inf. pass. föd(h)as GR 1: 137 (1523) osv.; (†) -is GR 8: 183 (1533), Därs. 15: 352 (1543). — pr. sg. pass. föd(h)es Upp. 12: 14 (NT 1526) osv.; föds Thorild 1: 117 (c. 1780) osv. — sup. födt Jak. 1: 18 (NT 1526) osv.; födit FörhLäkS 1845—46, s. 58, Tigerschiöld Dikt. 2: 51 (1891: födits, pass.). — p. pf. född OPetri Tb. 6 (1524) osv.; (†) föd(h) GR 22: 297 (1551), VDAkt. 1695, nr 744 (: infödh); (†) föded OPetri Tb. 20 (1524: födede, pl.); (†) födth TbLödöse 50 (1587); (†) fodd OPetri Tb. 90 (1526: fodde, pl.), VRP 1641, s. 935 (: missfodt, n.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (numera bl. ngn gg ss. sista led i ssg, GR 3: 138 (1526; till I, konkret: föda, näring), Linc. (1640; i bet. II), Wollimhaus Ind. (1652; i bet. I, med hänv. till näring), FoFl. 1913, s. 149 (i bet. II: jungfrufödning)), -SEL (se d. o.), -SLA (se d. o.); -ARE, -ARINNA o. -ERSKA, se avledn.; jfr FÖDA, sbst.
Ordformer
(Eneman Resa 2: 244 (1712: fökrok), CAEhrensvärd Brev 2: 312 (1799), Cederschiöld Väntan 90 (1915; vardagligt talspr.))
Etymologi
[fsv. föþa, motsv. d. føde, isl. fǿða, got. fōdjan (liksom övriga utomnord. motsvarigheter bl. i bet. I), fsax. fōdian, fht. fuoten, feng. fēdan (eng. feed); kausativbildning (med grundbet. ’giva att äta’, ’nära’) till indoeur. pat- i gr. πατεῖσϑαι, äta. Jfr FODER, sbst.1, FOSTER]
I. nära, underhålla.
1) förse (en människa l. ett djur) med livsmedel, underhålla, nära; numera bl. i fråga om underhåll som räcker under en längre tid; äv. refl.: livnära sig. GR 1: 285 (1524). Foghlana vnder himmelen, the så intit .. och försambla intit j ladhonar, och idhar himmelske fadher födher them. Mat. 6: 26 (NT 1526). Ett godz .. så godt att mann kann födha ther opå tiijo köör. GR 23: 256 (1552). Föd den arma, kläd den nakna. Ps. 1819, 285: 5. En häst hvars tunga är till någon del afsliten skall naturligtvis hafva svårt att föda sig. ARetzius hos Billing Hipp. 85 (1836). Fångarne föddes mycket bättre än både soldater och fria arbetare. De Geer Minn. 1: 86 (1892). (†) Foglen Jbis föder sigh mäst aff Ormar. RelCur. 268 (1682). — jfr BRÖD-, KNAPP-, SOMMAR-, SVÄLT-, VINTER-FÖDA. — särsk.
a) (†) med obj. betecknande ’kropp’ l. dyl. Ingen haffuer någhon tidh hatat sitt eghit köt, vthan heller födher och foordrar thz. Ef. 5: 29 (NT 1526; Bib. 1917: när och omhuldar). Matkarna achta vppå tin Krop, then tu så kräseliga gööder och föder. PJGothus Savonarola SyndSp. H 3 b (1593).
b) (†) i fråga om förplägning för enstaka gång, med avs. på djur: giva foder, räcka födan åt (ngn), mata. Giöken såg jag på vägen sittia och födas af en Motacilla. Linné Skr. 5: 27 (1732). Man må ej föda bijen om vintren. Linnæus Bijskjöts. 40 (1768).
c) (†) om djur, refl.: intaga föda, beta. Och ther war icke longt frå berghit en stoor swina hiord, then ther gick och födde sich. Mark. 5: 11 (NT 1526; Bib. 1917: gick .. i bet). Balck Es. 225 (1603).
d) (†) i pass.: livnära sig. Upp. 12: 14 (NT 1526; Bib. 1917: få sitt uppehälle). Regera tu titt folck medh tinom staaff, tins arffuedeels hiord. .. Lät them födhas j Basan och Gilead, såsom aff ålder. Mika 7: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: gå i bet).
e) om livsmedel: vara närande; numera bl. ngn gg i p. pr. På Ingredientiernes wägna; så födher thet Öölet meer, som brygges aff Hwet- och Roghmalt. Palmcron SundhSp. 118 (1642). Det föder som fyller. Rhodin Ordspr. 34 (1807). Det i stark hetta stekta köttet är saftigast, kraftigast och mest födande. ArbB 33 (1887). — särsk. (numera föga br.) i uttr. födande varor, livsmedel. SP 1778, s. 66. NDAVL 1910, nr 27, s. 3.
f) om landtegendom: med eget foder (kunna) livnära (så l. så många kreatur); jfr 2. VDAkt. 1676, nr 278. Detta hemman .. anses kunna föda 1 häst .. samt några småfäkreatur. PT 1903, nr 126 A, s. 4.
g) i p. pf.; numera bl. i förb. med ett adverbial med bet. ’väl’, ’illa’ l. dyl. samt ss. senare led i ssgr. Effter the födde äro, så at the äro mätte wordne, .. vphäffuer sigh theras hierta. Hos. 13: 6 (Bib. 1541). Barnet är väl födt. Möller (1790). Vi kunna på sin höjd vara födda i 14 dar. Bref 1808—09, s. 27. Småfolks barn, tarfligt klädda och sparsamt födda. Strindberg TrOtr. 2: 12 (1883, 1890). — jfr DYR-, FLASK-, LÄTT-, SVÅR-, VÄL-FÖDD.
h) (föga br.) oeg., med avs. på växt: giva l. bereda näring åt (en växt). Lera, är .. fet och af födande egenskaper. HushBibl. 1755, s. 66; jfr e.
i) mer l. mindre bildl. Uppehollandes och födandes honom med förtröstninger och store lyffte. AOxenstierna 2: 279 (1616); jfr β α‘. Så snart .. (föremålen för konsumtion) en gång äro aflagda för den personliga förbrukningen, utgå de ur rörelsen och föda icke längre något af det produktiva arbetets grenar. Bergstedt Clément 516 (1868). (†) Man (bör) ej .. föda en last, ej gifva tilfälle at tadla och utskämma. Dalin Vitt. II. 6: 42 (1736). — särsk.
α) i uttr. föda ormen i barmen, se ORM.
β) i fråga om andlig näring.
α‘) nära, underhålla. Det späda Förnuftet måste födas: Får det ingen annan mat än sådant lappri, så dör det. Dalin Arg. 2: 24 (1734, 1754). Herren .. (gav) oss en Herde efter sitt hjerta, den oss födde med lärdom och vishet, i en lång följd af omvexlingsrika tider. Wallin Rel. 2: 83 (1819).
β‘) mata. Min Herre gör .. ganska väl at han anständigare föder den allmänna vetgirugheten. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754). Så föd nu din fria själ alltjemt / med Schillers allvar och med Voltaires skämt. Tegnér (WB) 2: 187 (1815). jfr SJÄLA-FÖDANDE.
γ) (föga br.) med avs. på eld o. d.: nära, underhålla. Den låga jag för .. (Ebba Brahe) föder, är värdig ett ädelt hjerta. Gustaf III 2: 90 (1783; i bild); jfr ε. Ångan, .. som föder lågorne. EconA 1808, mars s. 29. Strinnholm Hist. 1: 269 (1834). — jfr ELD-FÖDANDE.
δ) (mindre br.) med avs. på maskin: mata. Det var ämnadt att föda condenserings-machin med den ånga som kom från högtrycknings-machin. JernkA 1838, s. 214.
ε) med avs. på förhoppningar l. känslor o. d.: nära. Jag utj barmen hat, I åter Kiärleck föde. ÖB 129 (c. 1712). Nej, min Kung, föd ej ett fåfängt hopp. Gustaf III 2: 128 (1783). (Sv.) Föda hat, (t.) den Hass nähren, ernähren. SvTyHlex. (1851).
ζ) (†) med avs. på tvist l. strid o. d.: underhålla. I .. tanktome stojare som föden larm och tvister. Thorild 1: 23 (1781).
2) förse (ngn) med livsuppehälle; refl.: förskaffa sig livsuppehälle; ofta allmännare: underhålla. The måtthe .. bliffue heem till ssith widt åker och ängh, födha sigh, sinn hustrw och barnn. GR 1: 125 (1523). (Socknarna) Rydh och näs måge komma vnder en präst effter inthet thera meckter födha en prest. Därs. 8: 222 (1533). (Sv.) Fadren måste nu födas af barnen, (lat.) Pater jam a liberis alendus. Sahlstedt (1773). Den sysslan föder sin man. Meurman (1846). Hon .. födde sig af att sticka täcken åt bönderna. Lagerlöf Berl. 1: 274 (1891). — särsk. (numera knappast br.) i p. pf. LPetri 2Post. 32 b (1555). Nog blir han född. Sahlstedt (1773). CAEhrensvärd Brev 2: 2 (1795).
3) (†) i utvidgad anv.: uppföda. Thesse sällar wore ock the som rådde konung Johan att han skulle föda sin son till begge rijken. Gustaf II Adolf 78 (c. 1620).
II. bringa till världen.
1) om kvinna l. djurhona: giva liv åt (ett barn l. en unge l. ett foster), bringa till världen, förlösas med (ett foster osv.); i pass., om barnet osv.: komma till världen, se dagens ljus; äv. bildl. Däggdjuren föda levande ungar. Födas på nytt, i fråga om själavandringstron. (Maria) skal födha en son. Mat. 1: 21 (NT 1526). Medh olycko äro the haffuande, och födha wedhermödho. Jes. 59: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: de gå havande med olycka och föda fördärv). Ingen föddes Mästare. Grubb 140 (1665); jfr j. Om det vet jag lika litet som det barn, hvilket föddes i går. Geijerstam LycklMän. 113 (1899). Berget föder en råtta. Östergren (1923). — jfr AV-FÖDAS, ÅTER-FÖDA, BARN(A)-, TVILLING-FÖDANDE m. fl. — särsk.
a) i p. pf. ss. adj. (jfr c, f, g, h, i o. j). Hans barn, Arffuingar och Effterkommande, the som aff ächta Säng födde äre af begge Könen. AJGothus ThesEp. 3: 17 (1619); jfr g. Lauras hem, den plats där hon var född och dog, låg på landsbygden. Wulff Petrarcab. 248 (1905). — jfr AN-, ARLA-, BARN-, EVIG-, FÖRST-, HEM-, HEMMA-, IN-, MISS-, NY-, NYSS-, O-, SEN-, SIST-, ÄKTA-FÖDD m. fl. — särsk.
α) (†) i den tautologiska förb. född och boren; jfr BÄRA 13 c. Oss, som här inne i Rijkett .. födde och borne äre. GR 14: 360 (1542). Konung Håkon aff Norge en Konung widh like, / Både född oc boren til Swerigis Rike. Svart Gensv. E 8 a (1558); jfr h.
β) substantiverat. Her Larens Larenson .. uplaat Henric sneckare ena tompt .., qvijt och frij for födde och ofödde. OPetri Tb. 6 (1524). The ifrån Lands-Höfdingarne öfver hela Riket årligen insända Förtekningar, öfver Födda och Döda. Wilskman Eccl. 654 (cit. fr. 1748).
b) (numera bl. i bibliskt spr.) abs. Så wort .. Elizabeth tijdhen fulboordhat, ath hon skulle födha. Luk. 1: 57 (NT 1526).
c) i uttr. föda ngn till (förr äv. hit till l. hit i) världen, ngn gg denna värld; bl. om kvinna (icke om hondjur); äv. i pass. (förr äv. i uttr. vara l. bliva född till världen osv.): komma till världen. När man skref ett tusend femhundrade femtije, / .. Jag födder blef til denna wärld. Carl IX Rimchr. 1 (c. 1600). Botvidi Brudpr. 36 (1622). År 1733 den 13 Januarii är Henric Forsius född hit til verlden. HForsius (c. 1757) i BtHforsH 2: 3. Man hörde (kejsar Klaudius’ moder) .. klaga, att hon födt en ofärdig varelse till verlden. Rydberg RomD 46 (1877).
d) med angivande av barnets fader.
α) med fadern angiven gm indirekt obj. Hagar födde Abram en son. 1Mos. 16: 15 (Bib. 1541).
β) (†) med fadern angiven gm av prep. av inledd bestämning. Helena .. födde af Valdemar sonen Knut. Strinnholm Hist. 4: 295 (1852).
e) (numera bl. i bibliskt spr. o. i högre stil) med subj. betecknande manlig individ: få (ett barn). Mat. 1: 2 (NT 1526). Adam .. födde en som .. och kalladhe honom Seth. 1Mos. 5: 3 (Bib. 1541). Lind (1749). — med av prep. med (förr äv. av) inledd bestämning angivande den kvinna med vilken ngn får barn. Petreius Beskr. 2: 14 (1614). Torgrim på Kornså födde barn med sin frilla. Lönnberg FnordSag. 1: 108 (1870).
f) i pass. med agent angivande båda föräldrarna gemensamt; i sht i p. pf.; äv. (numera i sht i högre stil) i akt. med subj. angivande båda föräldrarna gemensamt. Mule som född är aff en häst och een åsna. VarR 51 (1538). Hwilken Adelsman som är födder af Swensk eller Finsk Fader och Moder, .. Hann är Swensk Adelssman. RARP 1: 3 (1626). Hon .. / Vann snart sjelfva kungens kärlek, / Och det sägs, den son de födde / Blef en kyrkans kardinal. Oscar II I. 2: 53 (1859, 1886). (†) Menniskionar begynte förökas på iordenne, och födde sigh döttrar. 1Mos. 6: 1 (Bib. 1541).
g) (mindre br.) i pass., i fråga om härstamning, i förb. med en av prep. av inledd bestämning angivande den släkt från vilken ngn härstammar; i sht i p. pf.: härstammande från. H. k. M:t är sielf af gambla infödda konungaslecht födder. RA 1: 532 (1547). Aldrig någon blifvit födder / Af sådant rackarpack och slödder / Som han. VLitt. 2: 349 (1902).
h) i pass.: redan gm sin börd bliva berättigad (till ngt); i sht i p. pf. Konungar .. wälias (ej), vthan födas til Rijket. Girs G1 176 (c. 1630). (Gustav Adolf) föddes icke till konungakronan. Forssell G2A 3 (1894). — jfr ARV-FÖDD.
i) i pass.: redan från födelsen gm sin börd l. gm sina medfödda egenskaper bliva l. vara förutbestämd (för ngt) l. särskilt ägnad (till ngt); i sht i p. pf.: boren (se BOREN, p. adj. 4). Rothovius Äropr. C 2 a (1633). Sveriges Konungar voro likasom födde til Fältherrar. Schönberg Bref 2: 374 (1778). (Människan) är intet född att begripa alla ting. CAEhrensvärd 57 (1782). Att vara född till handling och dömd att sitta stilla. Heidenstam Folkung. 2: 201 (1907). (†) Iagh födder war till en arff-herre till thetta rijket. Gustaf II Adolf 197 (1617).
j) i pass., med predikativ angivande egenskap o. d. som ngn har redan från födelsen; i sht i p. pf. Huilkin syndadhe, thenne eller hans föreldra ath han skulle födhas blind? Joh. 9: 2 (NT 1526). Biskopar som i vårt land kunna indelas i två classer: blifna och födda Decrepiter. Tegnér (WB) 5: 544 (1826); jfr α γ‘, β slutet. Det (är) lätt att välja / för en hvar som föddes fri. Därs. 6: 9 (c. 1827). — jfr DÖD-FÖDAS samt BLIND-, DÖD-, DÖV-, TVILLING-, YNGST-FÖDD m. fl. — särsk.
α) i fråga om släkt l. nationalitet; i sht i p. pf.: till börden. Han är född svensk, ngn gg svensk född. Fru Katterinna .. föd princissa till Pålandh. RA 2: 210 (1568). Dhe wore födde Finnar. RARP 2: 208 (1636). (Hedborn) var bondeson född och var det äfven i sin poesi. Sturzen-Becker 1: 72 (1845, 1861). Hon var född finska af en rik och högättad familj. Topelius Vint. I. 2: 156 (1862, 1880). — jfr DANSK-, ENGELSK-, SVENSK-, TYSK-FÖDD m. fl. — särsk.
α‘) i p. pf., om gift kvinna, med predikativ angivande det släktnamn hon burit före giftermålet; stundom, i sht skämts., i utvidgad anv., om man som antagit nytt släktnamn. Enkan, Dygdädla Madame Maria Timnell född Svensdotter. BoupptVäxiö 1786. Georg Zakarias Yrjö-Koskinen född Forsman. Nordenstreng EurMänRas. 255 (1917). (†) (Landshövding von Wallens) fru, en född Sjöberg. CCGjörwell (1759) i HA 9: 65; jfr γ‘. — särsk. (skämts., tillf.) pregnant: adlig till börden. Hennes mor var ”född”; detta var .. det intressantaste med henne. Kuylenstierna Ber. 104 (1898).
β‘) i numera obr. förb. Thå sadhe Paulus, Iach är och födder en Roman (dvs. romare). Apg. 22: 28 (NT 1526). Han är en dansk man födder. GR 15: 129 (1543). Han war född en vthaf Adell. RARP 1: 180 (1632).
γ‘) (mindre br.) i p. pf. ss. adj., ss. bestämning till ett följande sbst. Demetrius .. affärdade .. en vthaff sina Öffuerstar, som war en född Pole. Petreius Beskr. 2: 253 (1614). De fleste (tillhörde) den svenska staten och voro dess födde undersåtar. Fahlbeck Ad. 1: 24 (1898).
β) redan gm sin börd l. gm sina medfödda egenskaper vara förutbestämd att bliva (ngt). Man födes Poet. Kellgren 3: 159 (1785). (†) Gud hade mig låtit födas en förste. Gustaf II Adolf 194 (1617). — särsk. i p. pf. ss. adj., ss. bestämning till ett följande sbst. Posten 1769, s. 424. Jag är olyckligtvis en född tviflare. Tegnér (WB) 3: 425 (1820). Den födde brottslingens (osv.). Fahlbeck Ad. 1: 440 (1898).
k) i pass., med adverbial inledt av prep. med (förr äv. i), angivande egenskap som ngn redan från födelsen besitter. Thet swaga förstånd, som wi här födoms vti, och dragoms med, hela wår lifstid. Swedberg Schibb. f 2 b (1716). At födas med godt kynne och goda böjelser, är en verkelig och väsendtlig lycka. Tessin Bref 1: 59 (1751). Ericson Fågelkås. 2: 44 (1907). — jfr MED-FÖDD.
l) oeg., med subj. betecknande naturen o. d. l. land l. trakt o. d. Hur’ ährbart står en an / Sielf sint träd’ i Tiänstbarheet, / Then Naturen födt har frij? Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668); jfr j. Du, som segrare blott föder, / Katalonien, hjältars land! Björkman Hesp. 3: 12 (1897). Sjödin StHjärt. 68 (1911).
m) oeg., i fråga om utdrivande ur kroppen av annat än foster, särsk. fosterhinnor l. del av ej fullt framfödt fosters kropp. Effterbyrd then hinnan som födes effter barnet. VarR 8 (1538). Fiellöse (fiskar) födha rumm. Schroderus Comenius 164 (1639). När arsen, låren, benen och fötterne voro födda, hämtade jag .. thet öfriga af Barnet. Hoorn Jordg. 2: 142 (1723). — särsk. i fråga om njursten. Acrel PVetA 1750, s. 7. Han födde en sten ur blåsan. Sahlstedt (1773). ÖoL (1852).
2) (i religiöst spr.) bildl., i fråga om uppväckande av nytt liv i religiöst avseende; i sht i pass.; särsk. i uttr. födas på nytt, förr äv. å l. på nyo. Vtan en wardher födder aff watne och andanom kan han icke ingå j gudz rijke. Joh. 3: 5 (NT 1526). En af Guds Anda, till förstånd och vilja, förbättrad menniska säges född på nytt. Hagberg Pred. 2: 36 (1822). Det andeliga lif, som i dopet födes, blir genom nattvarden stärkt. Kat. 1878, nr 257.
3) allmännare: giva upphov till, förorsaka, alstra. — särsk.
a) i pass., förr äv. refl.: uppstå, uppkomma, taga sin början; äv.: komma till stånd. Twisterne desse Nordiske Rijken emillan, serdeles om Seglatzen genom Öresund .. sampt någre flere uthur detta tillfälle födde missförståndh. RARP 4: 90 (1647). Suckar födde sig. PoetK 1817, 1: 121. Med tanken ordet föds på mannens läppar. Tegnér (WB) 3: 96 (1820). Lundell Rättstafn. 99 (1886). Manad fram af anderöst / En visa födes i mitt bröst. Wirsén Vis. 25 (1899). — med närmare anslutning till 1. (Matematiken är) i sanning, et Guds foster .. i sielfue Skapningen wyrckliga född och framburin. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Alla nya idéer födas med smärta till verlden. Rydberg Ath. VIII (1859); jfr 1 c.
b) om person, med avs. på tankar l. resultat av själslig värksamhet o. d. Den ovanliga tänkaren .. har trott sig föda en ovanlig idé, och har födt en orimlig. Leopold 6: 239 (1792). På dygnet jag sju recensioner föder: / Till hundra skrifter är jag redan far. MarkallN 2: 31 (1821). Hvad för tankar och meningar skola desse .. föda till verlden? Dalsjö Platon 2: 295 (1872); jfr 1 c. — (†) Afla och föda ett odödeligit hat af en endast bokstaf. Swedberg Schibb. 18 (1716).
c) giva upphov till (ngt), förorsaka, framkalla, framalstra, alstra; i pass., förr äv. refl.: förorsakas, framkallas, alstras, uppkomma. — jfr AVFÖDAS.
α) (numera mindre br.) med avs. på ngt konkret. När Leffren och Niwrerne äro för hete, tå födhes thenne stenen, synnerligha j Niwran eller Blåson. BOlavi 74 b (1578). Af mycket köttätande födes alcali i blodet. Westerdahl Häls. 149 (1768). Den rika bygden har födt talrika herrgårdar. TurÅ 1914, s. 266.
β) med avs. på ngt abstr. GR 1: 137 (1523). Mykit onyttugt tall haffuer wanckath .. j blandh then menigeman ther wtaff .. mykit ondt och obestondt kwnne födas. Därs. 2: 41 (1525). Ägodelar föda högferd och ährogerigheet. Linc. (1640; under affluentia). Den ena olyckan kan sigh föda af den andra. RARP V. 1: 100 (1652). Den dofva misstämning, som föder nationalhat. Fahlbeck UtrPol. 28 (1912).
γ) (numera mindre br.) med obj. bestående av ett sbst. betecknande utövare av en värksamhet o. d.: låta uppkomma, framkalla, frammana. Fallna hjeltars kraft att nya hjeltar föda. Stenhammar 5 (1794). Österlandets obeskrifliga tystnad, en tystnad som födt profeter. Heidenstam Vallf. 64 (1888).
4) (numera bl. ngn gg i högre stil) bildl., med avs. på växter o. växtdelar: alstra; giva upphov åt. (Eken) föder af Naturen en stoor och tiock Root vnder Båhlen. Mollet Lustg. D 2 b (1651). Den första blomma våren födt. Tegnér (WB) 5: 7 (1825).
Särsk. förb.: FÖDA AV SIG10 4 0, äv. UTAV SIG04 0. särsk.
a) (†) till II 1. särsk.
α) till II 1 e o. f. Spettelske och fallandesiwklige Föräldrar, föde barn vtaff sigh medh sådana siwkdomar beswärade. L. Paulinus Gothus Ratio 539 (1633). (Henrik IV av Kastilien) höltz odugeligh til at föda aff sigh Barn. Brask Pufendorf Hist. 49 (1680).
β) till II 1 l. Widh thenne (republikens första) tijdh födde Room vtaf sigh dråpelige och berömelige Krijgzöfwerster. Schroderus Sleid. 29 (1610).
b) (numera bl. i högre stil) till II 3 c: framkalla, förorsaka. Hata dåractugh spörsmål .., wetandes ath the födha trätto vthaff sigh. 2Tim. 2: 23 (NT 1526). Wikner Tidsex. 134 (1888).
c) (†) till II 4: alstra. (Solen) skulle alt afbränna och förgiöra, det Jorden föder af sig. Rudbeck Atl. 3: 92 (1698). Rosensten Skog. 33 (1737).
FÖDA FRAM10 4. jfr FRAM-FÖDA.
1) (mindre br.) till I 1: underhålla (ngn) med föda, så att vederbörande lever fram till en viss tid. Tidfördrijf A 3 a (c. 1625). Sättet at i foderbrist föda fram sin boskap. Porthan BrefCalonius 526 (1798). Det kan ha sina besvärligheter att föda fram sin familj i dessa grufligt betryckta tider. Hedenstierna FruW 209 (1890).
2) till II. särsk.
a) till II 1, numera i sht med tanke på själva förlossningen. Sedan Pijgan .. (sagt namnet på barnets fader), födde hon sitt Foster fram föruthan Beswär. Schroderus Os. 2: 31 (1635). Hagberg Shaksp. 6: 129 (1848; i bild). särsk.
α) i numera obr. anv. På iordhen för san, / bekiäner iag för huar man, / eÿ noghen tid kan finnass, / däghlighare quinna, / i verdhen födhass fram. Visb. 1: 177 (c. 1620).
β) oeg.; jfr FÖDA, v. II 1 l. Allestädes hvarest Naturen ärnat föda något fram, har hon lagt tienlige fröen dertil. SedolärMercur. 2: nr 20, s. 5 (1731).
b) (i religiöst spr.) till II 2. Detta lif i Guds kännedom skall .. i sin tid födas fram i ljuset under lättare eller svårare .. födslosmärtor. Rudin 1Evigh. 1: 610 (1868, 1878).
c) till II 3 b. Även de slitna bilderna ha .. för .. (Tegnérs) inbillning kvar den ursprungliga åskådlighet ur vilken de en gång fötts fram. Mjöberg Stilstud. 122 (1911).
FÖDA IFRÅN SIG. (†) till II. särsk.
a) till II 1. En förmyckit fäät Hund föder allment blinda Hwalpar ifrån sigh. Schroderus Os. 1: 532 (1635).
b) till II 1 m slutet. Tranæus Medewij 67 (1690).
c) till II 3 c. Margfaldigt våld, som oroliga tider och förhållanden födde alltjemt ifrån sig. Cygnæus 2: 324 (1863).
FÖDAS TILL. (†) till II 1: komma till världen, komma till. Mången födes til, som väntar af Eders Kongl. Höghets vårdande beskydd, både upmuntran och utkomst. Tessin Bref 1: 90 (1751). Ekblad 235 (1764). bildl.: komma till. De som äro lärda Naturalister, lära intet tilstädia, at något nytt emne skulle födas til af sigh sielft. Hiärne 2Anl. 370 (1706).
FÖDA UPP10 4, äv. OPP. [fsv. föþa up] jfr UPPFÖDA.
1) till I 1: giva näring o. vård åt uppväxande barn l. djurunge, tills det (den) blivit fullvuxet (fullvuxen). Thå .. (Moses) sedhan vthkastat wart toogh pharaonis dotter honom vp, och födde honom vp sigh för en son. Apg. 7: 21 (NT 1526). Föda up en gris. Serenius (1741). Cederschiöld Väntan 90 (1915).
2) (numera knappast br.) till I 3: uppfostra. The födas .. vpp medh lögn och bedrägerij. OPetri Clost. E 2 b (1528). Huru man nw födher sin barn vp ther forbarme sich gudh offuer. Dens. 2Post. 32 a (1530). Atterbom 2: 255 (1827).
FÖDA UTAV SIG, se FÖDA AV SIG.
Ssgr. (Anm. Vissa nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till FÖDA, sbst.): A: FÖD-GENI. [jfr nor. dial. fødevit] (vard.) till I, särsk. till I 2: förvärvsförmåga, förmåga att slå sig fram. Han har (godt) födgeni. En man med födgeni. Bremer Dal. 163 (1845). Björkman (1889).
(I 1 i δ) -KOLV. (mindre br.) tekn. i fråga om varmluftsmaskin av visst slag: kolv som tillför uppvärmd luft åt den drivande kolven (motsatt arbetskolv). Zidbäck (1890). 2NF 31: 695 (1920).
(I 2) -KROK, i bet. 1 o. 2 r. l. m., i bet. 3 m. (fö- 1712. föd- 1669 osv. föde- 16191906. födo- 17011775) [ordet torde urspr. ha varit en skämtsam benämning på årdret, ”kroken”, med tanke på dess förmåga att bereda utkomst åt dess brukare; jfr sv. dial. krok, årder; jfr äv. -PLOG]
1) (†) värktyg med vars tillhjälp ngn bereder sig utkomst. Brasck Apg. D 1 b (1648). Ehn uthskuten bössa födkroken kallad. BoupptRasbo 1706. Värjan blef min Födekrok. Lagerström Gir. 109 (1731). allmännare, om det som skaffar ngn hans utkomst; jfr 2. Nilen är Aegyptiernes lif och födkrok. Eneman Resa 1: 170 (1712).
2) (vard.) näringsfång, yrke; ofta i klandrande mening. Hwar ock ens Konst, skal wara hans födekrock. Botvidi Brudpr. 22 (1619, 1622). SvD(A) 1917, nr 7, s. 10. Man får .. ta vad födkrok man kan få. Östergren (1923).
3) (†) person som har god förmåga att skaffa sig utkomst. Lind (1738, 1749). Möller (1745, 1755).
-MEDEL, se E.
(I 2) -PLOG. (föd- 1677. föde- 1738) (†) eg.: plog varmed ngn bereder sig utkomst; särsk. bildl.; jfr -KROK 1. Hwar som meer tärer, än födplogen närer, fattigdombs byrda han draga lärer. Törning 75 (1677). När man än finge en riktig bönebok .. i en verldslig prästs hand at bruka henne .., så finge han väl en ny födeplog i händer men icke just något nytt lif i hiärtat. KyrkohÅ 1911, MoA s. 18 (1738).
-ÄMNE, se E.
B (numera knappast br.): (II 1) FÖDE-BYGD. (föde- 15471669. födes- 16631725. födo- 16501716) [jfr nor. dial. fødebygd] (†) födelsebygd. GR 13: 699 (1547). VDAkt. 1725, nr 351.
-KROK, se A.
(II 1) -LAND. [jfr d. fødeland; jfr äv. fsv. födholand, land som lämnar föda] (†) fädernesland. (Kristiern II:s) egith födeland danmark. GR 1: 105 (1523).
-MEDEL, se E.
(II 1) -ORT. (föde- 1703. födes- 17001750) (†) födelseort. VDAkt. 1700, nr 369. Kolmodin QvSp. 2: 109 (1750).
-PLOG, se A.
(II 1) -TIMME. (†) födelsetimme. Brenner Dikt. 2: 80 (1723).
C (†): FÖDES-BYGD, -ORT, se B.
D (†): (I 1) FÖDNINGS-MEDEL. näringsmedel. Fischerström 3: 506 (1787). Dens. i Alm(Sthm) 1793, s. 44.
E († utom i -MEDEL o. -ÄMNE): FÖDO-BYGD, se B.
-KROK, se A.
(I) -MEDEL. (föd- 17381755. föde- 1650. födo- c. 17701911. föds- 1850)
1) (mindre br.) till I 1: näringsmedel; livsmedel. RARP 4: 311 (1650). Sesamoljan användes dels som födomedel, dels vid tvålfabrikationen och som smörjmedel. LAHT 1911, s. 675.
2) (†) till I 2: näringsfång, yrke. Lind (1738). Roman Holbg 62 (1746). NorrlS 47 (c. 1770).
(I 2) -STAV. = FÖDKROK 2. Disciplars informerande, hwilket så wähl wid Gymnasium som här wid Academien haar måst wara födostaaff. VDAkt. 1706, nr 290.
-SÄTT. (†)
1) till I 1: uppfödningssätt. Fennia XVI. 3: 85 (i handl. fr. 1761).
2) till I 2: sätt att förskaffa sig bärgning. The 2:ne sidsta Barnen äro i spädaste Åren och (kunna) eij på lång tid .. afse något födosätt. BoupptVäxiö 1762.
(I 1) -ÄMNE. (föd- 17981872. födo- 1764 osv.) ämne som kan tjäna till näring för människor l. (numera knappast br.) djur, näringsmedel, livsmedel, näring, föda. Zetzell PVetA 1764, s. 4. (Flädermössen) flyga ut för att söka födoämnen. Nilsson Fauna 1: 8 (1847). Odenius 2Celsus 19 (1906). jfr VÄXT-FÖDO-ÄMNE. särsk. (numera knappast br.) bildl. Förutseendet och mera sammansatta förhållanden gifva flera födoämnen för begären och sinnesrörelserna (hos den mera odlade människan). Lyceum 2: 198 (1811). Den glupskhet, hvarmed inbillningskraften fråssade af sina födoämnen. Svedelius Lif 32 (1887).
-ÄMNES-FÖRFALSKNING.
-ÄMNES-KONTROLL.
-ÄMNES-LÄRA, r. l. f. I sammanhang med födoämnesläran har matsmältningsläran genomgåtts. RedHLärarinnesem. 1894, s. 22.
F (†): (I 1) FÖDS-MEDEL, se E.
(II 1) -TID. födelsetid. Forsius Min. 88 (c. 1613). Ekeblad Bref 2: 299 (1662).
Avledn.: FÖDA, r. l. f., se d. o.
-FÖDA, r. l. f., se AVFÖDA, sbst.
FÖDARE, m.||(ig.) [jfr fsv. födhare, den som giver l. skaffar föda] (†) till II 1 e: alstrare, fader; äv., till II 1 f, om endera av de båda föräldrarna. Linc. (1640). Hamb. (1700). Allt som finnes är antingen födare eller foster. HHildebrand i 3SAH 23: 368 (1908; efter handl. fr. 1642).
-FÖDARINNA, f. (födherinne) (†) till II 1, = FÖDERSKA 2; i ssgn GUDS-FÖDARINNA.
-FÖDE, n., se AVFÖDE.
FÖDELIG, adj. (†)
1) till I: ätlig. Linc. (1640). Hamb. (1700).
2) (†) till II: alstrande. Linc. (1640). Hamb. (1700).
FÖDELSE, se d. o.
FÖDERSKA, f. [fsv. födhirska] till II 1.
1) (i sht i fackspr.) kvinna som föder l. nyligen födt. Eneman Resa 1: 207 (1712). Det höga procenttalet föderskor i åldern 15/20 år. Flodström SvFolk 53 (1918). jfr BARNA-, FÖRST-, OM-FÖDERSKA.
2) (†) med objektiv genitiv: kvinna som födt (ngn), (ngns) moder. O helige Jungfrw, Gudz rena Födherska. Petreius Beskr. 3: 6 (1615). Botin Hist. 2: 157 (c. 1790). bildl.: ”moder”. (Korset är) Kärleekzens föderska. Muræus Arndt 2: 376 (1648). (Kallas icke dryckenskapen) Raserijets Föderska? Fernander Theatr. 31 (1695).
FÖDESAM, se FÖDSAM.
FÖDING, m.||ig. [jfr ä. d. føding] (numera bl. ss. senare led i ssgr) till II 1: avkomling, foster. The Vnderliga födingar som man kallar monstra eller partus prodigiosos. PLGothus Faber 122 (1626). Ljungberg SvSpr. 42 (1756; i SvMerc. 3: 1350 klandrat ss. olämplig nybildning). jfr AV-, BLAND-, DÖD-, FÖRST-, HEM-, IN-FÖDING.
FÖDLING, m.||ig. (†) till II 1: avkomling, foster. Wederdöpare, som icke annat äro än siste födlingar och askefisar. Raimundius HistLiturg. 22 (i handl. fr. c. 1580). jfr FÖRST-, SID-, TID-FÖDLING.
FÖDSAM, adj. (föd- 1697. föde- 1664) (†) till I, om mat: närande. Salé 54 (1664). Hoorn Jordg. 1: 304 (1697).

 

Spalt F 2216 band 9, 1926

Webbansvarig