| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) omfatta, fånga, gripa; omsluta; vanl. bildl. Psalt. 73: 4 (öv. 1536). Tu hafuer mit hiarta omfånghet, / för andra iungfrugher skön. Visb. 1: 126 (c. 1620). The lyda doch intet rådh: / Ty mörkret haar them omfångit. Ps. 1695, 75: 3.
2) i uttr. omfånga ngt för ngt, uppfatta ngt ss. ngt. Huru länge welen j, dödelige Menniskior, vmfånga ett figurerat Moln för een Gudinna? Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). —
(I 1) OMFÄGNA. [fsv. umfäghna, sidoform till umfämna, omfamna; jfr famn] (†) omfatta (ngn med vissa känslor o. d.). Visb. 3: 134 (1651). All faderlig och gunstig ynnest .., medh hvilken E:s Faderliga Högwyrdigheett mig altijdh omfägnat haffwer. VDAkt. 1674, nr 238. —
OMFÄNGE, n.? [avledn. av omfånga] (†) omkrets, omfång. Om .. (barnaföderskan) trachtar med Wåld at utföra och utkrysta (barnets huvud), warder thet platt och uti Circumferensen och Omfänge wijdare och större. Hoorn Jordg. 1: 171 (1697). —
OMFÄRD.
1) till I 2 a: förhållandet att gå runt omkring ngt.
a) [fsv. umfärdh] (i fråga om forntida l. medeltida förh.) vid överlåtelse av jord enligt västgötsk l. värmländsk rätt förekommande handling bestående i att mottagaren o. överlåtaren jämte vissa andra personer gingo runt omkring de ägor som skulle överlåtas. SvFmT 1: 250 (1872). SvFolket 2: 270 (1938).
b) (†) i annan anv. Därefter steg .. (Muhammed) af hästen och gjorde enligt gammal pilgrimssed sju omfärder kring den fyrkantiga stenhög, hvarpå den svarta stenen .. befann sig. Rydberg KultFörel. 4: 396 (1887).
2) (†) till I 2 b: färd runt om i l. i böjd bana genom ett område; rundresa; jfr kringfärd. Tå sadhe Herren til satan, Hwadhan kommer tu? .. Ifrå minne omferd, ther iagh haffuer draghet kring om hela landet. LPetri Job 1: 7 (1563). Rydberg Myt. 1: 522 (1886). —
(III 7) OMFÄRGA, v., -ning. färga (ngt) på nytt (på annat sätt); ge (ngt) en annan färg; färga om (ngt); äv. bildl. GripshInvent. 26/5 1547. Omfärgning av gardiner. Sahlin SkånFärg. 76 (1928). Ehuru .. (Strindberg) skriver med deras gemensamma brevväxling framför sig, omfärgar hans fantasi allting i svart. 3SAH 50: 344 (1940). —
(III 7) OMFÖDA, v., -else. bildl.: pånyttföda (ngn), ge (ngn l. ngt) nytt liv, förvandla l. omvandla (ngn l. ngt); numera bl. ngn gg (i religiöst spr.) i pass. o. ss. vbalsbst. PJAngermannus Visit. 166 (1605). Johannis dop .. omfödde menniskiona til Gudz barn. Swedberg SabbRo 223 (1690, 1710). Människan .. kan omöjligt ingå i himmelen eller omfödas till ett himmelskt sinnelag och hjerta, utan att (osv.). KyrkohÅ 1910, s. 192 (1818). Rudin 2Evigh. 1: 235 (1880, 1887: omfödelse). —
(III 7) OMFÖDERSKA. (i fackspr.) om kvinna som föder (l. skall föda) barn för andra, tredje osv. gången; motsatt: förstföderska. Hos dem som haft barn förut eller, om jag så får kalla dem, omföderskor. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 24 (1837). Essen-Möller KvinnlUnderl. 90 (1932).
Spalt O 761 band 19, 1950