Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKIMMA a3v~ɟim2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -KIMNING.
Etymologi
[af t. abkimmen]
(mindre br.) handtv. slå kimmarna l. stäfverna undan på (ett laggkärl). Dalin (1850). Tunnbindaren skulle afkimma fatet. Kindblad (1867).

 

Spalt A 268 band 1, 1898

Webbansvarig