Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKLAGA a3v~kla2ga, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Lindfors (1815)).
Etymologi
[jfr t. abklagen]
klaga bort. — jfr KLAGA AF.
1) (mindre br.) gm klagomål åstadkomma aflägsnande af (ngn från tjänst, ämbete o. d.). Afklaga en medsökande från förslaget. Munkarne .. kunna .. utvälja och sedan afklaga (ärkebiskop). Eneman 2: 64 (1712). En felaktig trädgårdsmästare, den han (N. Tessin) såsom Öfver-Intendent .. ville afklaga. Nordin i SAH 2: 78 (1797). Lindfors (1815). Almqvist (1842).
2) (mindre br.) gm klagomål åstadkomma upphörande l. afskaffande af (ngt). Afklaga en oordning, ett missbruk. Dhe sökia icke så afklaga det (dvs. Tjärhandelskompaniet), men det är emot Adelens privilegier directe. RARP V. 2: 88 (1655). Bondeståndet .. kommer att afklaga dem (dvs. de särskilda egodelningsrätterna). Geijer I. 7: 255 (1829). Almqvist (1842). — gm klagomål få (ngt) utdömdt. Vi blefvo varnade at gå på detta osäkra Fartyget, som redan voro (dvs. vore) afklagat. Linné Öl. 134 (1745).

 

Spalt A 268 band 1, 1898

Webbansvarig