Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄRFTLIG ær3ftlig2, förr äv. ÄRFTELIG l. ARFTLIG l. ARFTELIG, adj.; adv. -EN (OxBr. 5: 13 (1612) osv.), -T (HC11H 13: 194 (1582) osv.).
Ordformer
(arft- (-ff-) 16121652. erft- (-ff-) 15821723. ärft- (-ff-) 1612 osv. -elig (-gh) 15821885. -lig 1612 osv. — n. sg. o. adv. -ligit 15821763. -ligt 1783 osv.)
Etymologi
[sannol. ombildning av ARVLIG (med variantformen ärvlig) gm anslutning till sådana adj. som MUNTLIG, SKRIFTLIG o. VÄSENTLIG; jfr emellertid äv. fsv. ärfþ (se ÄRVDA-) med dental konsonant]
som för(t)s vidare gm arv; jfr ARVLIG.
1) motsv. ARV, sbst.1 I 2, II 1, om (innehav av) egendom l. ställning l. rättighet o. d.: som går l. gått l. skall gå i arv; förr äv. om person (se a). (Så) ville Hans K. Maj:t skänka honom ärftliga 200 gårdar. HSH 4: 73 (1565; normaliserat). Effter ty Swea Rijketz Thron och Konungz Säthe under arffteligh Rätt och Rättigheet stadgat är. Girs E14 10 (c. 1630). En wisz ridderlig titel i England, som är ärftelig, men icke adelig, dertil fordras 1000 pund Sterl. årlig inkomst. Serenius C 3 a (1734). Med tiden höll hvar och en förnäm en Skald i sitt hus, och den tjensten blef på slutet ärftelig. Ossian 1: IV (1794). Ärftligt arrende .. är egentligen en mellanform mellan eganderätt och nyttjanderätt. EkonS 2: 121 (1895). (Nationalekonomen) Cannan (strök) under den ärftliga rikedomens betydelse för inkomstfördelningen på ett sätt, som i vårt land bara brukat intressera socialistiska agitatorer. Wigforss Minn. 2: 154 (1951). — särsk.
a) (†) om person som innehar viss ställning o. d.: som får l. fått denna ställning gm arv (äv. en överordnads arv). Til at .. förskaffa eders Herres och Konungz gunst, hwars Arfftliga undersåtare j ären. Widekindi KrijgH 412 (i handl. fr. 1612). Han (dvs. ståthållaren i Nederländerna) är både ärftelig och på lifstid. SvMerc. 1764, s. 590. Den fasta egendomen .. fortfar att gemensamt tillhöra ätten eller kommunen och stå under uppsigt af den förres ärftlige hufvudman eller den senares folkvalda åldermän. EkonS 1: 43 (1891).
b) (numera bl. mera tillf.) ss. adv.; särsk. i förb. med sådana verb som tillfalla l. tillhöra. Det som erfteligit bortgifwit är (skall) läggias under Cronan igen. HC11H 13: 194 (1582). All sin Erffteligen tillfaldne Ägendom. VDAkt. 1720, nr 364. Hvarefter den undfångna marken ärfteligen skulle tillhöra odlaren och hans slägt. Nordström Samh. 1: XIV (1839).
2) motsv. ARV, sbst.1 I 4, II 2, om egenskap l. förhållande o. d.: som går l. gått l. kan gå i arv; särsk. dels om (anlag för) sjukdom o. d., dels (i sht i fackspr.) i uttr. ärftlig belastning, om förekomst hos (nära) släkting av ärftlig sjukdom; äv. i oeg. l. utvidgad anv., i fråga om förälders (l. annan äldre släktings) påverkan på barns (l. djurunges) sinnelag l. beteendemönster o. d.; förr äv. i förb. med bestämning inledd av prep. av vars styrda led anger den som lämnat ngt i arv. Den (dvs. gikt) är .. ärftelig; kan äfwen förwärfwas. Darelli Sockenapot. 154 (1760). Han önskade derföre att göra sin egen själs styrka ärftlig hos denna sin son. 1SAH 3: 30 (1789, 1802). En tärande bröstplåga, utan twifwel af Förälldrarne ärftelig. VDAkt. 1793, nr 80. Hårets förtidiga grånande kan förekomma äfven hos de friskaste, och utan att ärftliga anlag förefinnas. Idun 1888, s. 183. En rationel förädlings mål: att frambringa sorter med framstående ärftliga egenskaper. LB 2: 135 (1900). Hjärt/kärlsjukdomar eller ärftlig belastning av sådan. PatFass 199091, s. 463. Huvudorsaker till en ängslig katt kan till exempel vara: ärftliga faktorer. Hellman Holmström KattBet. 102 (2009).
Avledn.: ÄRFTLIGHET, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara ärftlig.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1; ngn gg äv. konkretare, om ärvd ställning l. rättighet o. d. Lind 1: 645 (1749). Den inbillningen .. at framtiden beror af ärfteligheter. SP 27/1 1792, s. 1. Till eganderättens evärdelighet knyter sig med nödvändighet ärftligheten. Schauman o. Christierson Gide 379 (1898).
2) till 2, om (potentiell) överföring av ärftligt anlag (se d. o. II 5 a) från föräldrar (se d. o. 2 b) till avkomma (jfr genetik 2); i sht förr särsk. i förb. med direkt l. indirekt; äv. (numera bl. tillf.) konkretare, särsk. om ärvd l. ärvbar egenskap o. d. Att utan bäfvan möta döden / Är ju hos dig en ärftlighet. Lannerstierna Vitt. 19 (1789). Mig veterligen har ingen betviflat möjligheten af skroflers ärftlighet ifrån fadern. Bergstrand SvLäkS 287 (i handl. fr. 1845). Det inom utvecklingsläran så omstridda spörsmålet om förvärfvade egenskapers ärftlighet. Lidforss Fragm. 163 (1895, 1904). Den viktigaste ärftligheten är den från föräldrar till barn (direkt ärftlighet). Svenson Sinnessj. 91 (1907). De recessiva sjukdomarna kännetecknas alltså däraf, att de öfverhoppa en eller flera generationer. Detta har man kallat: indirekt ärftlighet. Ymer 1913, s. 419.
Ssgr (till ärftlighet 2): ärftlighets-analys. analys av ärftlighetsförhållande(n). De resultat, till vilka ärftlighetsanalysen hittills kommit beträffande enstaka egenskapers ärftlighet hos olika grupper av husdjur. NordT 1928, s. 478.
-bärande, p. adj. om substans (se d. o. 3): som bär på ärftligt anlag. I det att varje könscell avstöter halva sitt innehåll av ärftlighetsbärande substans. Sjövall AlkÄrftl. 11 (1908).
-bärare. ärftlighetsbärande substans. De processer, hvarigenom ärftlighetsbärarna i ägget och spermatozen reducerades till hälften. AB 11/7 1898, s. 2.
-experiment. jfr experiment 1 a o. -undersökning. Den mendelistiska forskningen har länge haft sitt högsäte i England, Cambridge, där många forskare .. bedrifvit omfattande och resultatrika ärftlighetsexperiment hos växter och djur. 2NF 18: 99 (1912).
-faktor. faktor (se d. o. II 2) som ingår i l. utgörs av ärftlighetsförhållande(n). Man går ej för långt, om man bland alla ärftlighetsfaktorer uppskattar dryckenskapen till 50 proc. Reformatorn 1897, nr 33, s. 1. Inom genetiken ha mutationerna, de med konst inducerade förändringarna i ärftlighetsfaktorerna, särskilt varit föremål för bearbetning. NaturvForsknRådRed. 194748, s. 71.
-forskare. person som (yrkesmässigt) idkar ärftlighetsforskning, genetiker. Norrskensfl. 3/5 1910, s. 1. Aristoteles, den förste ärftlighetsforskaren, har här fått en sen, men fullständig rehabilitering. BotN 1917, s. 114.
-forskning. forskning om ärftlighetsförhållanden; jfr -lära. Ärftlighetsforskningen och landtbrukets ekonomi. GHT 1904, nr 9 B, s. 2. Det är den på ärftlighetsforskningen grundade moderna växtförädlingen, som till stor del kan ta åt sig äran av att avkastningen på den odlade jorden ökats i så hög grad. Bolin VFöda 250 (1933).
-förhållande. förhållande som rör ärftlighet(sgång); i sht i pl. (särsk. med gen.-attribut betecknande den l. det vars ärftliga anlag förhållandena avser). Figaro 1880, nr 46, s. 1. Studier och undersökningar beträffande skogsträdens ärftlighetsförhållanden ha under de senaste åren med mycken ifver .. bedrifvits af ett flertal skogsbotaniska forskare. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 43.
-gång. gång (se d. o. I 11) hos (anlags) ärftlighet; särsk. med adj.-attribut angivande anlagets dominans (se dominans, sbst.2). AB 25/2 1913, s. 6. Rött hår företer en oregelbundet dominerande ärftlighetsgång. Hofsten Ärftl. 2: 131 (1931).
-lag. lag (se lag, sbst.1 5) för ärftlighet(sgång); i sht i pl.; i sg. best. i sht förr äv. om mer generell princip för ärftlighet (jfr lag, sbst.1 5 a). AB 26/6 1855, s. 3. Afkomlingarne af en häst äro hästar, af en hund hundar o. s. v., och detta är den allmännaste yttringen af den s. k. ärftlighetslagen. Adlerz MännUrspr. 7 (1889). Företeelsen i fråga är .. af ett synnerligen stort och alldeles särskildt intresse med hänsyn till studiet af ärftlighetslagarne hos växterna. BotN 1907, s. 24.
-lära. lära (se lära, sbst. 2) om ärftlighetsförhållanden, genetik; jfr -forskning, -teori. Ärftlighetsläran, som spelar en så stor roll i nutidens fysiologiska och psykologiska undersökningar. SDS 1/11 1884, s. 2. 1917–18 grundlades, i samband med en nyupprättad professur i ärftlighetslära vid Lunds universitet, ett svenskt institut för ärftlighetsforskning. 2NF 33: 1260 (1922).
-problem. problem rörande ärftlighetsförhållande(n); i sg. best. särsk. i fråga om grundläggande (förutsättningar för) ärftlighetsförhållanden; jfr -spörsmål. GotlAlleh. 17/3 1883, s. 3. Dessa omarbetade föreläsningar gifva en god inblick i ärftlighetsproblemet. BotN 1905, s. 132. Ett första bidrag till lösandet af de för praktiken så viktiga skogsbotaniska ärftlighetsproblemen. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 43.
-spörsmål. (numera bl. tillf.) jfr spörsmål 3 o. -problem. Vetenskapen har ännu icke kunnat komma till full klarhet beträffande ärftlighetsspörsmålet. JönkP 2/10 1889, s. 1. Sedan urminnes tider ha naturligt nog ärftlighetsspörsmål intresserat människorna. VäxtLiv 3: 505 (1936).
-teoretisk. som har avseende på l. bestäms av ärftlighetsteori; jfr genetisk 2. Ur ärftlighetsteoretisk synpunkt. DN(A) 24/7 1913, s. 1.
-teori. teori(system) om ärftlighetsförhållanden; jfr -lära. Man märker här, att förf. haft för afsigt att illustrera den (Darwinska) ärftlighetsteori som ju är så modern. SDS 30/11 1881, s. 2.
-undersökning. undersökning inom ärftlighetsforskning; jfr -experiment. SkelleftNT 17/3 1905, s. 2. Vad som vid en ärftlighetsundersökning för utrönande av alkoholens roll just nödvändigt måste undvikas. Sjövall AlkÄrftl. 33 (1908).

 

Spalt Ä 364 band 39, 2023

Webbansvarig