Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORT sor4t, r. l. m. l. f. (G1R 8: 350 (1533) osv.) ((†) n. (HC11H 10: 179 (1680), GMArmfelt (1811) hos Rydström Armf. 76)); best. -en; pl. -er. Anm. 1:o I bet. 4 a slutet, 6 a, b har obest. l. best. art. l. pron. l. pronominellt adj. som föregår SORT kommit att rätta sig efter det sbst. som följer efter SORT, varför den obest. art. osv. uppträder i n., när det efter SORT följande sbst. har genus n. Sådana fall upptas icke ss. belägg på n. hos SORT. 2:o Enstaka förekommer genus n. i uttr. ett sorts kultur i nedanstående källa i bet. 6. Sannol. beror genus n. här på association till förb. ett slags (se SLAG, sbst.2). Martinson Kap 19 (1933). 3:o I VexjöBl. 1815, nr 50, s. 3, användes pl.-formen sortser, bildad till gen. sg. i bet. 6.
Ordformer
(sarth (szart, zart) 15331565. sort (-th, -tt) 1561 osv. sorte 17121775. sårt 1623)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. sort sannol. av mlt. sorte, sarthe, zarte, motsv. nl. soort, t. sorte, av fr. sort (i bet. 1, 2), sorte (i bet. 3), av ffr. sort, sorte (varav äv. eng. sort), liksom it. sorta av lat. sors (gen. sortis), lott, öde. — Jfr ASSORTERA, KONSORT, SORTERA]
1) (†) lott (se LOTT, sbst.2 3, 4). HärnösDP 1660, s. 3. Dhe p(ennin) g(a)r som uthi dhelningen kunna falla på Acad. bibliothecarii Hr Gabriels Wallenii sort blif:a (osv.). ConsAcAboP 5: 496 (1685). Därs. 6: 59.
2) (†) om ngns ekonomiska levnadsvillkor, ekonomisk bärgning; jfr LOTT, sbst.2 4 c. Om .. (Schröderheim) ville tjäna under minderårigheten, skulle hertigen sedermera försäkra hans sort. RFHochschild (1792) i 3SAH LII. 2: 570.
3) slag (se SLAG, sbst.2 1). Mössor av alla sorter. En finare och en grövre sort. Lägga varje sort för sig. Epter thett .. i Malmöö pläger .. wanka god köpenskaff .. är wor kerlig begären, ati wele köpa oss till godo xij önss perlor, then störste Zarten vj önss, Aff then midleste iij yns, aff then minste Zarten och iij önss. G1R 8: 350 (1533). Hwad wid Bruuken til Brudfolcketz nödtorfft, i kläde och andre kramwahrur, af hwad sort thet hälst wara kan, behöfwes, skal här efter må hämptas i Städerne. Schmedeman Just. 290 (1650). Tag lika mycket miölk och swagdricka, och koka upp hwar sort för sig. Warg 44 (1755). Ah, hvad den cigarren luktar bra! Hvad är det för sort? Hedberg Sardou 90 (1866). Den sorten (av förälskelse) vill jag inte framkalla. Boye Ast. 13 (1931). Fiskbilen, som var en Ford av allra minsta sorten. Wahlöö Lastb. 43 (1962). Gyllensten Grott. 318 (1973; i bild). — jfr ALUN-, AMMUNITIONS-, BI-, BRÄD-, BRÄNNVINS-, BRÖD-, FILT-, FRÖ-, FÄRG-, GARN-, GLAS-, KAFFE-, KAK-, KOL-, MELLAN-, MJÖL-, MÄRGEL-, OST-, PAPPERS-, PEPPAR-, PLATTJÄRNS-, RÖDVINS-, SEDEL-, SIDEN-, SILVER-, SKINN-, SKOGS-, SLAGG-, SMULTRON-, STANDARD-, STIL-, STÅL-, SVAMP-, TE-, TRÄD-, TYG-, ULL-, VIN-SORT m. fl. — särsk.
a) i fråga om personer; i sht med tanke på karaktär (se d. o. 3 a); äv. närmande sig l. övergående i bet.: karaktär; i sht förr äv. med tanke på social status. Jag har träffat människor av alla sorter. Jaså, du är av den sorten! Han är verkligen en av rätta sorten! (äv. ironiskt). En ragata av värsta sorten. Hon är en sort för sig. KOF II. 1: 8 (1650). (Om adjunkter finge föreläsa i samma salar som professorerna skulle de få tillfälle att) skryta och förhäfva sig, att de läsa så väl .. som en professor och således öfver sin sort begynna tänkia att lika goda göra sig med en professor. Annerstedt UUH II. 2: 86 (cit. fr. 1663). Lectionerne .. bivistas af folk af alle sorter. Thunberg Resa 1: 51 (1788). Hans (dvs. C. J. L. Almqvists) sort tyckes vara att begripa många sorter, att framför allt i lifvet se den ”styckade poeten”. Bremer Brev 1: 494 (1838). Svärfar .. tog mig för en handelsresande, och den sorten tålde han ej. Larsson Larssons 8 (1902). Jag känner din sort. Har jag inte själv varit en svärmare i mina unga dar? Jo du. Delblanc Prästk. 236 (1963). — särsk. (tillf., vard.) pregnant: karaktär (se d. o. 3 a γ), ruter (se RUTER, sbst.2 2). Det är sort i henne, hon låter inte rubba sig, mumlar basen då hon går ut. Martinson OsynlÄlsk. 265 (1943).
b) i fråga om djur; förr äv. om art (se d. o. 8 a α) l. species (jfr SLAG, sbst.2 1 g). Den som något wil bemöda sig om Insecters samlande och dem alestädes efterleta, kan ofta finna nya Sorter, som ei ännu äro beskrefna. VetAH 1740, s. 272. — jfr DJUR-, FISK-, FÅGEL-, SILL-SORT.
c) i uttr. i sin sort, i l. av sitt (eget l. speciella) slag; i sht förr äv. övergående i bet.: på sätt o. vis, på sitt sätt; förr äv. motsv. b. Ensam i sin sort, unik l. enastående, ensam i sitt slag. MennanderBr. 2: 291 (1770). De kunna vara bra hvar i sin sort, (dvs.) hvar på sitt sätt. Weste FörslSAOB (c. 1817). En Equadórs handelsbrigg, i sin sort en af de besynnerligaste fartyg jag befunnit mig uti. Gosselman Sjöm. 2: 1 (1839). (Getterna på Pampas) voro .. de vackraste djur i sin sort man kunde skåda. Dens. SAmer. 269 (1842). Märkliga, i sin sort storartade karaktärer. Quennerstedt KristKarakt. 18 (1911).
d) (numera mindre br.) mat. om var o. en av de enheter som används vid räkning med matematisk storhet uttryckt i (visst bestämt) slag av föremål, ”benämnt tal” (se BENÄMNA 2 b γ); i sht i pl.; äv. ss. benämning på sådan räkning. Rålamb 1: 14 (1690). När en summa af åtskilliga sorter skal divideras med et helt tal, dividera den största sorten med det hela, och låt quotienten få namn af alla sorterne. Palmquist Räkn. 115 (1750). Nog hade jag hos Stenman räknat både sorter, bråk och regula de tri, men jag hade behöft öfva mig mycket mera. Svedelius Lif 63 (1887). Räkna med, i sorter, dvs. ’benämnda tal’, t. e.: 3 äpplen + 4 äpplen =? Östergren (1943). Förvandla till närmast högre, lägre sort. SvHandordb. (1966).
e) i fråga om handelsvara o. d., med tanke på en uppdelning l. sortering i sämre o. bättre kvaliteter, övergående i bet.: kvalitet (se d. o. 1 c) l. sortering (se SORTERA 3 e); äv. bildl. (äv. motsv. a); jfr SLAG, sbst.2 1 k. Detta är (en) prima sort. Den slödeste sädhen och sämbre Sorterne. VDAkt. 1663, nr 299. Gult kläde af den fina sorten till Opslag. KlädkamRSthm 1728, s. 218. Man åt och drack af bästa sort, / Och drack på nytt och åt. Runeberg 2: 97 (1847). Der voro ock några passagerare af den der andra och tredje sorten, fruntimmer, som röka sin pipa och snyta sig i fingrarne och (osv.). Bremer NVerld. 2: 396 (1853); jfr a. Allt korn af ädel sort / skall glimma under slagan, / då agnar hvirfla bort. Karlfeldt FlPom. 97 (1906); jfr g. De dyrare sorterna (fiskleverolja) ha ur läkemedelssynpunkt inga företräden framför den billiga, råa. Bolin VFöda 123 (1933). Sjätte sort (dvs.) virkessort nummer sex (VI); den lägsta klassen för sågad vara. TNCPubl. 43: 361 (1969). — jfr PRIMA-, SEKUNDA-SORT. — särsk. (numera mindre br.) i uttr. av första sort(en), av den förnämsta sorten; särsk. motsv. a. En skrodör af aldra första sorten. Sturzen-Becker 1: 171 (1861). Han var i sjelfva verket ett original af första sort. Almkvist Turgenjef 8: 51 (1887).
f) (numera bl. mera tillf.) i fråga om mynt, om myntenhet l. myntsort (t. ex. krona l. dukat); förr äv. om mynträkning (se d. o. 2) l. om myntvärde. Dhe .. begärede, att tullen måtte tages i rixdaler, ducater och store sorter. AOxenstierna 5: 215 (1630). När dhe gambla mynten med sine tijders kiöpe och Jordebref confereras, finner man deras valor (dvs. värde) och åthskillige sort igen. Schück VittA 2: 11 (i handl. fr. 1667). (Banken bör se till att de svenska myntens värde inte försämras i förhållande till de utländskas.) Thetta skeer när Banco holler proportionen aff wårt Mynt, emot then Sorten, som i alla Banco i Werlden mäst validerar, som är Ducat Vngersch, etc. Risingh KiöpH 121 (1669). (Kyrkans reparation, sedan ryssarna 1719 bränt Norrköping, var ekonomiskt en brydsam sak,) då Mynttecknen, af hvilken sort Kyrkans Cassa hufvudsakligen bestod, af Kronan indrogos mot 2 öre S(ilver)m(yn)t stycket. Sundelius NorrköpMinne 346 (1798). — jfr MYNT-, PENNING-, RIKSDALER-, SILVERMYNTS-, SKILJEMYNT-SORT.
g) i sht lant. o. trädg. i fråga om kulturväxter, om elementarart (”biotyp”) l. blandning av elementararter, som i praktiskt bruk (t. ex. i handeln) betraktas l. behandlas ss. en enhet; jfr RAS, sbst.2 1 c, VARIETET. I Romerske Fruktträgårdarne hade man många sorter Päron. Retzius FlVirg. 87 (1809). (Ärftlighetsforskaren N. H. Nilsson-Ehle har) genom korsning .. framlagt ett antal nya sorter, särskildt af hvete. 2NF 37: 765 (1925). I regel uppkallas de olika sorterna (av bomull) efter bomullslandet eller odlingsdistriktet. Varulex. Beklädn. 12 (1945). — jfr ASTER-, BET-, BÖN-, DAHLIA-, DRUV-, FRUKT-, HÖ-, KORN-, KÖRSBÄRS-, LANT-, LOKAL-, NEJLIK-, PLOMMON-, POTATIS-, PÄRON-, ROTFRUKTS-, ROV-, RÅG-, RÄDIS-, RÖDBETS-, RÖDKÅLS-, RÖDSVINGEL-, SALLADS-, SELLERI-, STAM-, VETE-, VICKER-, ÄPPEL-SORT m. fl.
h) liktydigt med: varuslag l. varusort l. slag l. sort av persedlar (se PERSEDEL 5 a); numera bl. (hist.) i fråga om handelsparteringen. SthmStadsord. 1: 37 (1635; om varuslag, i fråga om handelsparteringen). Packekistors förfärdigande till Monderingars sampt andre Sorters inpackning. KlädkamRSthm 1710 C, s. 9. Ibland de handlande (i Sthm) införde .. (Schering Rosenhane) en i sorter fördelad handel. Franzén Minnest. 2: 216 (1825). — jfr BEKLÄDNINGS-, MANUFAKTUR-, MONTERINGS-SORT o. ANSPANNS-SORTER.
4) i vissa specialanv. av 3 (jfr 5, 6).
a) = SLAG, sbst.2 1 a; äv. motsv. 3 a, e; äv. föregånget av obest. art. o. med mer l. mindre förbleknad bet., betecknande att ngn l. ngt endast i viss mån tillhör en grupp (men icke den normala typen inom gruppen); numera vanl. ersatt av den under b l. under 6 nämnda konstruktionen; förr äv. i uttr. allt sort gott, allt gott. Diverse Sorter Wax liuus. HovförtärSthm 1697 A, s. 529. Så charmant .. / Och galant .. / Gör han (dvs. greven) en herdinna / Til en sort grefvinna / Uppå en natt. Bellman (BellmS) 1: 81 (c. 1771, 1790). För andra sorten Glas kan icke fordras wid försälgningen lika pris som för 1:ma sorten. Bæckström 4Regl. 30 (i handl. fr. 1799). Hon icke allenast höll utaf honom, utan hade en sort respect för honom. Knorring Cous. 1: 15 (1834). I naturen finns endast ett slags kautschuk, en sort bomull, en blå indigo o. s. v. Bolin KemVerkst. 95 (1942). — särsk. föregånget av bestämning som i fråga om genus anslutit sig till det efter sort följande substantivet; jfr 6 a, b. Gubben Calle på Runstorp har lofvat mig allt sort godt för dig och Carl. GMArmfelt (1811) hos Rydström Armf. 76. (Till lantegendomen) utflyttade de nu och lefde der ett sort fortsatt Stockholms-lif. Knorring Ståndsp. 2: 52 (1838).
b) = SLAG, sbst.2 1 b; föregånget av obest. art. äv. i mer l. mindre förbleknad bet., betecknande att (ngn l.) ngt endast i viss mån tillhör en grupp (men icke den normala typen inom gruppen). (J. Krabbe) fägnade dhen Fiendtlige Admiralen Tromp medh alle Sorter af wälwilligheet, som någonsin emot een kiärkommen Giest wijsas och uptänkias kunde. DeductJKrabbe B 2 a (1678). Secreteraren Sivers skal iag låta uprätta en sort af bulletin öfwer de mål som äro af något wärde. AvAxelson (1773) i HH XXXII. 2: 3. Olika slag af sylta .. och alla sorter af korf, risgrynskorf, fläskkorf och stångkorf (osv.). Nyblom Minn. 1: 47 (1904).
c) (†) i uttr. vara under samma sort som ngra, tillhöra samma slag som ngra. VDAkt. 1693, nr 839.
d) (†) i uttr. av sort och värde som, av det slag o. det värde som. BoupptSthm 1676, s. 912 a.
e) i pl., pregnant, betecknande slag av maträtter l. (i sht) kakor som serveras vid en måltid resp. ett kaffekalas o. d. Ett ”smörgåsbord” med aderton ”sorter”. Langlet Husm. 1025 (1884). Se sina vänner på kaffe med de speciella 7 sorterna. Högstedt HembBröd 49 (1917). Minst tio sorter var det nog (på kaffebordet). Thorsén UpplTorp. 109 (1949).
f) i utvidgad anv., om räknesätt; i ssgn RÄKNE-SORT.
5) [jfr 3] (i sht i vissa trakter) i uttr. inte veta två sorter, betecknande att man inte kan skilja på vad som är förnuftigt o. oförnuftigt (i en viss situation), inte veta hur man bör bete sig. Myrberg Hum. 35 (1923).
6) [eg. specialanv. av 3] i gen. sg. l. pl.: slags (se SLAG, sbst.2 2 a, i sht 2 a α); jfr 4 b; äv. i gen. sg. best. föregånget av best. art. l. demonstr. pron.: av (den osv.) sorten (jfr 4 a, b); föregånget av pron. någon l. obest. art. (se b) äv. med mer l. mindre förbleknad bet., betecknande att ngn l. ngt endast i viss mån tillhör en grupp (men icke den normala typen inom gruppen; jfr SLAG, sbst.2 2 a α ε‘). Vad för sorts människa är han egentligen? Bästa sortens cigarrer. Sju sorters kakor (jfr 4 e). (Hans Järta har) varit någon sorts sekreterare uti brandassecurencekontoret. LvHausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 122. Vid alla stora middagar der det fins tre sorters vin och (osv.). Strindberg NRik. 26 (1882). Han hör till den sortens folk, som aldrig förlåter. Janson CostaN 1: 38 (1910). Gudarna .. spelade musiken på 4 sätt, sjöngo 4 sorters sånger Norlind AMusH 37 (1920). Hon höll någon sorts förhör med honom. Edqvist Eldfl. 49 (1964). Bruk av denna sorts (bildförklarande) genitiv. Holm EpokPros. 33 (1967). — särsk.
a) föregånget av bestämning som i fråga om genus anslutit sig till det efter sort följande sbst.; jfr b o. 4 a slutet. Annat sorts kött. Wallin Bref 23 (1841). Något sorts rödvin. Söderberg Främl. 198 (1892, 1903). De fiffiga lansiärerna (hade) alltid något sorts svar till hands. Silfverstolpe Boleslawski o. Woodward PolskRytt. 239 (1933).
b) i förb. en, äv. (motsv. a) ett sorts, en l. samma sort (i bet. 4 b) av; äv. med mer l. mindre förbleknad bet., betecknande att ngn l. ngt endast i viss mån tillhör en grupp (men icke den normala typen inom gruppen), ett slags (se SLAG, sbst.2 2 a α δ‘). En Sorts Swenska. VexiöBl. 1815, nr 50, s. 3. Han var i sin barndom en sorts tjenstegosse. Læstadius 1Journ. 277 (1831). Jag .. köpte ett sorts lärft till lakan, hvilket här säljes till godt pris. Wallin Bref 49 (1844). Detta språk, som vi kalla det urnordiska, .. skrefs med en sorts bokstäfver, som voro 24 till antalet och kallas de äldre runorna. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901). Han (har) blivit uppfostrad i en prästgård, som en sorts styvson. Lundkvist Snapph. 45 (1968).
c) i uttr. alla sorters, äv. all sorts, alla sorter av (se 4 b). Alla sorters Christna. Eneman Resa 2: 136 (1712). Alla sorters kortspel voro tillåtna. De Geer Minn. 1: 8 (1892). All möjlig sorts långt avancerad lagstiftning. Dahl Forbes Kvinn. 236 (1935). Anm. Stundom förekommer, i sht i mindre vårdat l. övertänkt språk, sg.-form vid plurala substantiv i sådana uttr. som alla (möjliga) l. två sorts, sannol. analogiskt efter uttr. av typen alla (möjliga) slags. På Isaaksplatsen .. hade .. alla möjliga sorts putsmakare uppslagit sina baracker. Wallin Bref 7 (1840). Alla sorts skoplagg. Därs. 186 (1849). På gården lekte två sorts barn, den ena svart, den andra vit. Larsson Jag 110 (1931).
d) (numera föga br.) med utelämnat substantiviskt huvudord; särsk. i uttr. den sorts. (C. A. Adlersparres) poesi .. är lättläst och tillhör för öfrigt den sorts, som låter rätt vackert ”med god musik till”. Sturzen-Becker SvSkönl. 185 (1845).
Ssgr (i allm. till 3, i sht 3 g; i ssgr till 3 g i sht lant. o. trädg.): A: SORT-ANTAL~02 l. ~20. antal sorter. Lind o. Liljewall Köksv. 92 (1908).
-BESKRIVNING. beskrivning av sortegenskaperna hos en l. flera sorter. LAHT 1892, s. 271 (i fråga om vete).
-BLANDNING. abstr. o. konkret: blandning (se d. o. 1 a, b) av sorter. SAOL (1950).
-DIFFERENS. (i fackspr.) sortskillnad. LAHT 1931, s. 1025 (i fråga om stråsäd).
-EGENSKAP~002, äv. ~200. för en sort kännetecknande egenskap. UtsädT 1893, s. 24 (i fråga om korn).
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande en sort l. sorter (t. ex. sortval). UtsädT 1904, s. 31 (i fråga om spannmål).
-FÖRBÄTTRING. jfr förbättra 1 h o. -förädling. De Geer SvNatRiked. 2: 71 (1950; i fråga om korn).
-FÖRSÖK. odlingsförsök (se d. o. 2) med lantbruks- l. trädgårdsprodukter för att utröna sortegenskaper. LAHT 1903, s. 151 (i fråga om potatis).
-FÖRTECKNING. [jfr t. sortenverzeichnis] förteckning över sorter; jfr -lista 1, 2, -register. GbgTrädgFPrisuppg. 1919, s. 12.
(3 d) -FÖRVANDLING. (numera mindre br.) mat. förvandling (se förvandla 1 a α) av en enhet i en annan (t. ex. ören i kronor, dm i cm), enhetsbyte; jfr -förändring. SFS 1913, s. 757. Bergholm Fys. 5: 18 (1957).
-FÖRÄDLING. förädling (se förädla b α, c) av växtsort l. av växtsorter; jfr -förbättring. SFS 1910, nr 60, s. 3. Därs. 1949, s. 954.
(3 d) -FÖRÄNDRING. (†) = -förvandling. KrigsmSH 1797, s. 67.
-KARAKTÄR. (i fackspr.) karaktär (se d. o. 2 b, 3 c) hos en sort; jfr -egenskap. LAHT 1892, s. 269 (i fråga om vete).
-KULTUR. jfr kultur 2; abstr. o. konkret. (Vi) Sågo på sortkulturer och förädlingar. Sörlin Ind. 235 (1927). IllSvOrdb. (1955; abstr.).
-KÄNNEDOM ~002, äv. ~200. kännedom (se d. o. 2) om sorter; äv.: kunskapsområde l. vetenskap behandlande sorter (jfr kännedom 3). SFS 1910, nr 60, s. 3. Därs. 1924, s. 686.
-LINA, se d. o. —
-LISTA. (sort- 1731 osv. sorte- 1731) jfr lista, sbst.2
1) till 3: lista över (på ett ställe befintliga) sorter. VRP 31/3 1731 (om slag av skatter). BoupptVäxjö 1838.
2) till 3 g: sortförteckning i form av en lista. Sonesson HbTrädg. 261 (1919).
-MATERIAL. material utgörande en sort l. sorter (av växter o. d.). LAHT 1908, s. 337 (i fråga om havre).
-NAMN. namn (se d. o. 2) på sort.
1) mat. till 3 d. Zweigbergk Räkn. 57 (1861). Utelämnandet af sortnamnen kronor och öre. GbgHÅ III. 12: 31 (1897).
2) till 3 g. LAHT 1892, s. 259 (i fråga om vete).
-OLIKHET~002, äv. ~200. olikhet mellan sorter. UtsädT 1905, s. 158 (i fråga om korn).
(3 g) -PARCELL. parcell (se d. o. 3) för sortförsök. UtsädT 1907, s. 85.
-PROV. prov (se d. o. 5) på en sort. UtsädT 1892, s. 20 (i fråga om korn).
-PRÖVNING. (i fackspr.) prövning (se d. o. 1) av en sorts egenskaper l. kvalitet o. d. UtsädT 1893, s. 180 (i fråga om korn).
-REGISTER. (i fackspr.) jfr register I 1 o. -förteckning. SvVäxtförädl. 2: 221 (1951; i fråga om tomater).
(3 g) -REN. om frö, utsäde, frukt o. d.: som endast innehåller en sort, oblandad; jfr -äkta. UtsädT 1893, s. 82 (i fråga om spannmål). 2UB 4: 78 (1899; om frö). ÖgCorr. 1934, nr 207, s. 11 (om frukt).
Avledn.: sortrenhet, r. l. f. jfr -äkthet. UtsädT 1893, s. 56 (i fråga om utsäde). SFS 1924, s. 681 (i fråga om frö).
(3 g) -RESISTENS. resistens (se d. o. 3) utmärkande för en sort (av t. ex. utsäde). LAHT 1920, s. 457.
-RIK. rik (se rik, adj. 4 a δ) på sorter. Östergren (1943). Lindström LeendGud. 101 (1951; om trakt, i fråga om villebråd).
-RIKEDOM~002, äv. ~200. jfr -rik. UNT 1933, nr 222, s. 7 (i fråga om kakor). Ros-släktets art- och sortrikedom är enorm. Sonesson BöndB 1059 (1955); jfr sort 3 g.
-RÄKNING. [jfr t. sortenrechnung] särsk. (numera mindre br.) mat. till 3 d: räkning med l. i enheter, räkning med ”benämnda tal”. NDA 1861, nr 205, s. 4. SAOL (1973).
(3 f) -SEDEL. [jfr t. sortenzettel] (†) om förteckning över myntsorter vari betalning skett; jfr sedel 1 e κ. Jungberg (1873).
-SKILLNAD. skillnad (se d. o. 16) mellan olika sorter, sortdifferens. LB 2: 23 (1899).
(3 d) -TAL. (numera mindre br.) mat. i en enhet uttryckt tal. Palmquist Räkn. 122 (1750). Zweigbergk Räkn. 72 (1839).
(3 g) -UPPDRAGNING~020. om uppdragning l. odling (i förädlingssyfte) av en sort l. olika sorters växter; jfr -förädling. UtsädT 1904, s. 41.
-URVAL~02 l. ~20. jfr -val 1. UtsädT 1907, s. 258.
-VAL.
1) [jfr t. sortenwahl] val (utväljande) av sort(er); jfr -urval. LAHT 1900, s. 333 (i fråga om fruktodling). Hellström NorrlJordbr. 446 (1917; i fråga om frö).
2) (numera föga br.) konkret: mängd av sorter att välja mellan, urval av sorter, sortering, sortiment. De många olika fabriksgjorda läskedryckerna, som numera finns i ett synnerligen stort sortval, kan (osv.). StKokb. 534 (1940). Ymer 1942, s. 333.
-VARIATION. variation i fråga om sorter. Heilborn ArtUppk. 127 (1932; i fråga om körsbär).
(3 g) -ÄKTA. äkta (oförfalskad) i fråga om sort; jfr -ren. HandtvLBl. 1905, s. 161 (om utsäde).
(3 g) -ÄKTHET~02 l. ~20. [jfr -äkta] om egenskapen att vara sortäkta, sortrenhet. SvD 1909, nr 268, s. 16.
B (†): SORTE-LISTA, se A.

 

Spalt S 8953 band 29, 1982

Webbansvarig