Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMTAL sam3~ta2l, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(sam- 1523 osv. samb- c. 1585. samp- 1561c. 1616. sampt(h)- 1589 (: sampttall)1594 (: sampttall). — Se för övr. TAL)
Etymologi
[fsv. samtal; jfr fvn. o. nor. dial. samtal; av SAM- o. TAL. — Jfr SAM-TALA, sbst., SAMTALA, v.]
1) om förhållandet att två l. flera personer tala med varandra: samtalande; äv. konkretare, om enskilt fall av samtalande l., sammanfattande, om två l. flera personers yttranden till varandra vid ett visst tillfälle l. om ett visst ämne; jfr SAMMAN-TAL, SAM-SPRÅK o. SAM- 5. Samtal om (förr äv. av) ngt. Vara inbegripen i samtal med ngn. Inlåta l. giva sig i l. komma i samtal med ngn. Blanda sig i ett samtal. Börja, inleda, fortsätta, avbryta, sluta ett samtal. Leda l. föra samtalet in på ngt. Samtalet gick l. gled över på ett nytt ämne. Under samtalets gång. Ett samtal mellan fyra ögon. Vi ha haft flera samtal. OPetri 1: 492 (1528). Konungen säger .. (drottningen) alt theras (dvs. sitt o. konung Rolfs) samtal. Verelius Gothr. 109 (1664). Wi åto under samtal af hwarjehanda ämnen, och om de åtskilliga sedwanor som brukas i Europa och Asia. Ullman Frök. 45 (1780). Karlarne började andra samtal. Kellgren (SVS) 5: 247 (1790). Tyskarna ha visserligen ett allmänt tilltalsord, men artigheten kräver, att man vid samtal här och där inskjuter titeln. Nilsson FestdVard. 51 (1925). Många intellektuella personer lider av den perversiteten att fatta varje yttrande i samtal som en diskussionsinledning. Johanson Stärbh. 192 (1946). — jfr ANDE-, BIBEL-, BORDS-, KVÄLLS-, MORGON-, NATT-, PRIVAT-, RADIO-, RELIGIONS-, VISDOMS-SAMTAL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. komma till samtal (förr äv. till samtals) med ngn (jfr g α slutet), få tillfälle att tala l. komma till tals med ngn. (Konungasönerna) önskade .. att komma till samtals med (prinsessan). SvFolks. 1: 59 (1844).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. hålla (ett) samtal (med ngn) (jfr g β), samtala (med ngn). Hwar och en ware skyldig strax vidh sin ankomst ingå i kyrkian, .. och der emoot allom förbudit storma, sittia uthe, och hålla fåfängdt samtaal. KOF II. 2: 13 (c. 1655). Sedermera hölt han ett samtal med Mentor, om den samma aldrahögsta Machten som skapat Himmel och Jord. Ehrenadler Tel. 159 (1723).
c) i vissa numera obrukliga anv., med bestämning i gen. (l. bestående av ett poss. pron.), betecknande den ena av de parter som samtala; särsk. i uttr. få äga ngns samtal, få samtala med ngn. En otaligh rijkedom kommer igenom hennes (dvs. vishetens) henders arbete, och clokheet aff hennes samtaal. SalWijsh. 8: 18 (öv. 1536). Hur dyrt det nöje man mig lämnar / At här et ögnablick dit samtal äga få! Kellgren (SVS) 3: 158 (1786). Rudbeck, .. hvars vänligt begärda samtal han undflydde. Atterbom Minnest. 1: 204 (1847).
d) om mer l. mindre offentlig diskussion varvid representanter för olika meningsriktningar framföra sina åsikter rörande visst (i förväg fastställt) ämne; dels om en mer l. mindre informell diskussion, dels (om förh. under reformationstiden, numera nästan bl. i ssgn RELIGIONS-SAMTAL) om disputation i syfte att bilägga religiösa lärostrider. Schroderus Os. III. 1: 231 (1635; om religionssamtalet i Regensburg 1541). Ämne för samtalet (vid samtalskväll för ungdom) är ”Högkyrkligheten — förnyare eller dödgrävare”? LD 1957, nr 269, s. 3.
e) om telefonsamtal. Personligt samtal, se PERSONLIG 3 b. FörtAbonnSthmTel. 1/1 1884, s. 2. Jag fick samtal från Göteborg. Gustaf-Janson DödlKär 129 (1953). — jfr DAG-, FRI-, IL-, INTERURBAN-, KVÄLLS-, LANDS-, LOKAL-, LÅNGDISTANS-, MORGON-, NATT-, PRIVAT-, RADIO-, RIKS-, RIKSTELEFON-, SERIE-, TELEFON-, ÖVER-SAMTAL m. fl.
f) om reproduktion i skrift l. tryck av yttranden som två l. flera personer fällt, då de talat med varandra; äv. om (sådan del av) litterärt alster som består av fingerade sådana yttranden, dialog (se d. o. 1 a, b, 2, 3). Samtaal på tyska och svenska, som almennelighen brukas både i huushåld och annorstädes (c. 1628; boktitel). (Vi) hafwe .. för gott funnit .., alla skimpfliga Skriffter, .., det ware sig i form af Samtahl, Rijm, Wijsor, tryckte eller skrefne, .. alfwarligen at förbiuda. Schmedeman Just. 438 (1665). I alla samtal har Selma Lagerlöf .. infört en del talspråksformer. Östergren (1937). jfr: Thet Samtaal wil iagh införa, / .. Som Fadren och Sonen the göra. Rudbeckius Starcke A 5 b (1624).
g) övergående i bet.: (stämma l. sammankomst för) rådslag l. överläggning l. förhandlingar; särsk. (o. numera nästan bl.) dels [jfr motsv. anv. av fsv. samtala, sbst.; efter motsv. anv. av mlat. parlamentum] (om förh. under medeltiden o. början av nya tiden) om (sammankomst för) överläggning angående rikets angelägenheter mellan konungen o. stormännen l. representanter för folket, herredag, riksmöte, riksdag, dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) om gruvting l. gruvstämma. Epter lankt samtal vorde vi (vid ett möte mellan B. von Melen o. fullmäktige för adeln i Skåne o. Hall.) swa öwer eens at (osv.). G1R 1: 295 (1523). Discurrerades om the perssoner, som skole sändas till samtalett i Lapmarken medh the Danske. RP 7: 202 (1638). NoraskogArk. 4: 66 (1669; om gruvting). Denna förening (om sockenmagasins inrättande) uplästes och .. confirmerades på utlyst almänt Samtal uti Åmåls Kyrka. PH 8: 7 (1759). Johansson Noraskog 1: 103 (i handl. fr. 1785; om gruvstämma). Konungens samtal var .. en utvidgning af rådssammanträdena. Hildebrand Medelt. 2: 62 (1884). — jfr RIKS-SAMTAL. — särsk.
α) styrt av prep. till (förr äv. i förb. till samtals), i uttr. som beteckna att ngn kommer l. beger sig l. slår sig ned för att delta i l. att ngn deltar i l. att ngn samlar ngra till rådslag l. förhandlingar l. att ngra sammanträda för att rådslå l. förhandla; förr äv. i uttr. giva sig (ut) till (orda och) samtal med ngn, komma l. resa för att förhandla med ngn, träda till samtals, bege sig (till en plats o. d.) för att sammanträda o. överlägga, vara till (ord och) samtal l. till möte och samtal med ngn, (sammanträda för att) rådslå l. förhandla med ngn, äska och förfordra ngra sig till orda och samtals, kalla ngra till överläggning med sig. Giffua wij eder nw tillkenna atwy nw her i Vastena til möte oc samtal waare med wort elskeliga richenns raad .. frelsesmen bergzmen köpmen oc mene almogens fwlmectwge. G1R 1: 183 (1523). Därs. 2: 52 (1525: giffua oss wth tiil orda och samtal). Her Gustaff .. hafver .. latid eskie och forfordra eder gode men .. hitt til Arboga seg til orde och samtals. RA I. 1: 238 (1538). Widh then tijdhen war konung Christiern i Welsnack till samtaal med monga Tydzska förstar. OPetri Kr. 216 (c. 1540). RA I. 1: 547 (1547: til ord ok samtal). Erchebiscop Götstaff, hwilken .. ingelund .. wille giffue sigh aff Slottedt och till samtaell medh Her Steen .., medh mindre han hade fåed thenne Götstaff Erichson för sigh till gijsläre. Svart G1 3 (1561). Sedan gingo .. (konungarna) tilsamman vp til Konung Christians Paulune; Ther vthan före satte the sigh på en Stool til samtals. Girs G1 181 (c. 1630). RARP 9: 144 (1664: trädde). Det i vår representationshistoria märkliga företag, då ombud för köpstäder och allmoge för första gången kallades till samtal med konungen. Rosman BjärkSäb. 1: 149 (1923). — särsk. i uttr. komma till samtal (förr äv. till samtals) med ngn (jfr a), komma för att rådslå l. förhandla med ngn. G1R 1: 185 (1523: til samtals). Konungen stembde till sigh alla ganska Dalarne att the skulle än en gong komma till samtaell medh honom i Thuna. Svart G1 170 (1561).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. hålla (ett) samtal (med ngn) (jfr b), hålla (ett) rådslag l. (en) överläggning l. (en) stämma o. d. (med ngn), rådslå l. överlägga (med ngn). (Ärkebiskopen Johannes Magnus) gaff sigh vp till Söderby kyrcke, förscreff tijt alt Clerckerijdt aff ganska Roslagen, hölt medh them ett samtaell. Svart G1 121 (1561). Anno (15)89 thenn 7 marttzi wåre borgiemestherre och rådh förssamblatth vppå rådhussith och helle sampttall. TbLödöse 129 (1589). Schönberg Bref 1: 90 (1772).
Anm. till 1 g β. Vid sidan av grundformen samtal anträffas i TbLödöse flerstädes gen.-formen samtals ss. subj. till verbet hålla i pass.; möjl. beror gen.-formen på anslutning till samtals i förb. med prep. till (se α). Samptallz höllz på rådhussith aff borgie(me)st(err)e och rådh. TbLödöse 105 (1588). Samptalls höllz. Därs. 381 (1596).
h) övergående till en beteckning för den språkliga form som kännetecknar yttranden av personer som tala med varandra (på ett naturligt sätt), samtalsspråk. Såsom oä, läsas .. (oi o. oy i franskan) uti enstafwelse-orden. .. Undantagandes froid .. soit .. hwilka i dageligit samtal nämnas som ä. Österling Prononc. 16 (1700). (Stjernström hade) vid inövningen av franska komedier sökt införa osökt samtal i st. f. deklamation. Nordensvan SvTeat. 2: 220 (1918).
i) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om monolog l. om bön till Gud, dels om ordlöst utbyte av tankar o. d. mellan personer l. djur. Bönen, är ett ödmiukt och troget samtahl med Gud, ther uti wij .. bedie honom om Andelige och Lekamlige wälgärningar, såsom och tacke och prijse hans H. Nampn. Swebilius Cat. 2: 59 (1689). Hagberg AfskedPred. 7 (1809; om predikan; klandrat i Polyfem III. 40: 3). Vi .. hade med den unga frun .. ett slags stumt samtal om hennes två vackra små barn. Bremer GVerld. 4: 173 (1861). Det egendomliga samtal de gamla och unga (bi-)visarna föra med hvarandra. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 66 (1888). En man har kommit i samtal med sig själv. Hedberg DockDans. 5 (1955).
2) (†) vid samtal (i bet. 1) ingånget avtal, överenskommelse. Tiufuen kom honum icke thill möthes, som theris samthal war. VadstÄTb. 141 (1589).
Ssgr (till 1): SAMTALS-AFTON. jfr -kväll; särsk. till 1 d. SvD(A) 1958, nr 287, s. 26 (om sammankomst anordnad av kyrklig sammanslutning).
(1 d) -AKT, r. l. m. (†) disputationsakt (vid möte i syfte att bilägga religiösa lärostrider); jfr -handel. Schroderus Os. III. 2: 368 (1635).
(1 e) -APPARAT. telef. apparat avsedd för utväxlande av telefonsamtal; i sht i uttr. allmän samtalsapparat, om sådan apparat avsedd för allmänheten. SFS 1915, s. 1129.
(1 e) -AVGIFT~02, äv. ~20. [jfr t. gesprächsgebühr] telef. avgift för telefonsamtal. TT 1891, s. 27.
-BEHOV. behov av samtal; särsk. (telef.) till 1 e. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 140.
(1 e) -BESTÄLLNING. telef. beställning av telefonsamtal. Sthm 3: 225 (1897).
-BIT, r. l. m. (ngt vard.) stycke av ett samtal; särsk. till 1 f. Verd. 1885, s. 83.
-BOK; pl. -böcker. [jfr t. gesprächsbuch]
1) (mera tillf.) till 1 e: bok vari inkommande telefonsamtal antecknas. TeknOrdb. 351 (1940). Därs. 427 (1951).
2) (numera bl. tillf.) till 1 f: bok innehållande (fingerade) samtal, samling av dialoger; äv. om parlör. Lind (1749; under gespräch-buch). Östergren FrämOrd 62 (1918; om parlör). jfr (†): Enn trÿckt Hållansk kåckz Samtals book. HovförtärSthm 1644, s. 498.
-BRODER. (föga br.) manlig samtalspartner. Larsson Bildn. 35 (1908). Dens. Id. 74 (1908).
-BRUK. bruk (se d. o. 6) i samtal, språkbruk som kännetecknar samtal; jfr samtal 1 h. Enberg SvSpr. 296 (1836).
(1 g) -DAG. [jfr t. gesprächstag] (†) dag varunder en sammankomst för rådslag l. förhandlingar pågår. Schroderus Os. III. 1: 229 (1635).
-DIKTION. (numera föga br.) samtalsstil; jfr samtal 1 h. Hammarsköld SvVitt. 1: 207 (1818).
(1 e) -EXPEDITION. telef. expedition av telefonsamtal. PT 1904, nr 156, s. 3.
-FASON. fason som kännetecknar ngns sätt att föra samtal. Hjärne BlSpörsm. 321 (1900, 1903).
-FORM; pl. -er.
1) [jfr t. gesprächsform] form (se d. o. I 3 a) som kännetecknar samtal(sspråk), samtalsstil (jfr samtal 1 h); äv. (särsk. motsv. samtal 1 f) om formulering (av litterärt motiv o. d.) ss. samtal, dialogform; särsk. i uttr. i samtalsform. Författad i samtalsform. Dalin (1854). En god berättare kan lära sig sägnen i dess sammandragna samtalsform. Rig 1943, s. 11. Själva framförandet (av föreläsningarna) hölls i en ledig men lugn och sober samtalsform. LundagKron. 3: 118 (1955).
2) form (se d. o. I 9) l. typ av samtal. Norlin JagtSkärgL 4 (1894).
-FRANSKA, r. l. f. jfr -svenska o. samtal 1 h. PedT 1897, s. 322.
-FRASEOLOGI. fraseologi som är kännetecknande för samtal(sspråk); jfr samtal 1 h. Wifstrand AndlTal. 67 (1943).
-FÄGNAD. (†) om nöje som samtal ger; anträffat bl. bildl., i fråga om uttalanden i diktsamling. Thomander 3: 20 (1857).
(1 e) -FÖRBINDELSE. telef. om förbindelse som möjliggör samtal mellan telefonerande. Ekström TelTekn. 90 (1903).
-FÖREMÅL. (†) samtalsämne. Zedritz 2: 202 (c. 1835).
-FÖRSÖK. försök att få ett samtal till stånd; särsk. (telef.) till 1 e. Bremer Nina 90 (1835). VocTélInt. 228 (1931).
-GRUPP. grupp som ägnar sig åt samtal; särsk. till 1 d, om sådan grupp som organiserats (av sammanslutning o. d.) för samtal över visst (i förväg fastställt) ämne l. vissa (i förväg fastställda) ämnen. Törneros (SVS) 1: 277 (1825). SvD(A) 1958, nr 287, s. 26 (organiserad för samtal över religiösa ämnen).
-GÅVA. (numera föga br.) konversationstalang. Atterbom Minnest. 2: 212 (1853). Wirsén i 3SAH 12: 418 (1897).
-HANDBOK~02, äv. ~20. parlör; jfr -bok 2, -ordbok o. samtal 1 h. WoJ 722 (1891).
(1 d) -HANDEL. [jfr t. gesprächshandlung] (†) = -akt. Schroderus Os. III. 1: 232 (1635).
(1 e) -HYTT. telef. hytt avsedd för telefonsamtal, telefonhytt. TT 1897, M. s. 115. —
-KAMRAT. (numera föga br.) samtalspartner. Almqvist Skälln. 29 (1838). Dens. AMay 78 (1838).
(1 e) -KIOSK. telef. kiosk avsedd för telefonsamtal, telefonkiosk. BtRiksdP 1904, I. 3: nr 69, Bil. s. 1. —
-KOLLEGIUM. (†) i uttr. dialektiskt samtalskollegium, kollegium (se d. o. 2) i dialektik (se d. o. 2). Phosph. 1813, s. 322.
-KONST. [jfr t. gesprächskunst] om konsten att föra ett samtal; särsk. om konsten att argumentera i samtal, dialektik (se d. o. 2). Klint (1906). Sokrates’ tankar fortlevde i hans lärjungars skrifter, vilka i anslutning till mästarens samtalskonst avfattades i dialogform. Montelin VLittH 1: 145 (1930).
(1 e) -KONTROLL. [jfr t. gesprächkontrolle] telef. kontroll av samtal från telefonapparat; särsk. om sådan kontroll som avser att möjliggöra ett korrekt uttagande av avgifter för samtal. TySvOrdb. 928 (1932). Samtalskontroll vid införande av automatisk rikstrafik. (1953; titel på broschyr).
(1 e) -KORT, n. telef. (till telefonräkning fogat) kort med anteckningar om ett av telefonist kopplat samtal o. kostnaden för detta. VocTélInt. 209 (1931).
-KVÄLL. kväll som ägnas åt samtal; särsk. till 1 d: på kvällstid (av sammanslutning o. d.) anordnad sammankomst för samtal över visst (i förväg fastställt) ämne l. vissa (i förväg fastställda) ämnen. Falck 5ÅrStrindbg 77 (1935). LD 1957, nr 269, s. 3 (om sammankomst anordnad av kyrklig sammanslutning).
(1 d) -LEDARE. person som leder ett (av sammanslutning o. d. anordnat) samtal över visst (i förväg fastställt) ämne l. vissa (i förväg fastställda) ämnen. LD 1957, nr 281, s. 3.
(1 e) -MARKERING. telef. på samtalsmätare: markering som användes ss. underlag för uträkning av samtalsavgift. SFS 1951, s. 308.
(1, 1 f) -METOD. metod som innebär att samtal utnyttjas (i sht för att meddela undervisning). Broocman TyUnd. 1: 104 (1807).
(1 e) -MINUT. [jfr fr. communication-minute] telef. jfr -timme 2 b. VocTélInt. 4 (1931).
(1 d) -MÅL. (†) föremål l. ämne för disputation. Schroderus Os. III. 2: 368 (1635).
-MÄSSIG. särsk.: som liknar l. överensstämmer med samtalsspråk (jfr samtal 1 h). Wifstrand AndlTal. 120 (1943).
(1 e) -MÄTARE, r. l. m. telef. apparat för samtalsmätning. Samtalskontr. 2 (1953).
(1 e) -MÄTNING. telef. registrering av samtalsmarkeringar; äv. (i sht i sg. best.) konkret, om avdelning l. personal som handhar sådan registrering. RT 1956, 1: 12 (konkret). LD 1959, nr 255, s. 2.
(1 d) -MÖTE. möte anordnat för samtal över visst (i förväg fastställt) ämne l. vissa (i förväg fastställda) ämnen; förr särsk. (om förh. under reformationstiden) om möte varvid disputation i syfte att bilägga religiösa lärostrider anordnades, religionssamtal. Schroderus Os. III. 1: 233 (1635; om religionssamtal). NPress. 1894, nr 3, s. 3.
-NÖJE. (†) nöje som samtal bereder de deltagande; nöjsamt samtal, konversation. Liljestråle PVetA 1784, s. 23. Bremer GVerld. 1: 21 (1860).
-ORD. (numera bl. tillf.) ord som användes i samtal; i pl. äv. övergående till att beteckna (yttrande l. yttranden vid) samtal. Kullberg Ariosto 2: 29 (1865). Samtalsorden mellan Mickel och hans hustrus plågogäst kommo ut. Högberg Vred. 1: 9 (1906).
-ORDBOK~02, äv. ~20. parlör; jfr samtal 1 h. Östergren FrämOrd 67 (1926).
-PARTNER. deltagare i samtal; särsk. om person i förhållande till den l. dem som han talar med, interlokutör; jfr -broder, -kamrat, -vän, samtalare, samtalarinna, samtale o. samtalerska. Regnéll Sem. 101 (1958).
(1 e) -PERIOD. telef. jfr period 3 e α. AB 1899, nr 300, s. 2.
(1 d) -PRESIDENT. (†) person som leder disputation (vid möte i syfte att bilägga religiösa lärostrider). Schroderus Os. III. 1: 229 (1635; i pl.; lat. orig.: conuentus Presides).
-PROSA, r. l. f. prosa av det slag som användes i samtal; jfr samtal 1 h. SvLitTidn. 1815, sp. 819. —
-PRYDNAD. (†) utsmyckning i samtal (gm citat o. d.). (Leopolds) ovanliga minne, som erbjöd stöd och samtalsprydnader från klassiska författare i alla ämnen. Beskow i 2SAH 35: 235 (1861).
-RUM, n. [jfr t. gesprächzimmer (i bet. 1)]
1) till 1: rum (se rum, sbst.3 9) avsett l. använt för samtal; dels om sådant rum i en persons l. familjs bostad: salong o. d., dels (o. numera nästan bl.) om sådant rum inom en institution o. d. (t. ex. i kloster); jfr konversations-rum. PoetK 1813, Suppl. s. 53 (i bostad). RisebergaB 41 (1931; i kloster). Form 1953, s. 41 (i skola). särsk. bildl. (motsv. samtal 1 i). Hvad skulle Kyrkan betyda om hon icke betydde samtalsrummet för menniskans heligaste och bästa känslor. Tegnér (WB) 8: 373 (1839).
2) (†) till 1 g: lokal för förhandlingar o. d.; jfr rum, sbst.3 12. Derefter utsågs Helge-Andshuset till samtalsrum. Afzelius Sag. 5: 106 (1843).
(1 e) -RÄKNARE, m. l. r. [jfr t. gesprächszähler, fr. compteur de conversation]
1) (förr) på telefonstation: apparat för räkning av telefonsamtal. TT 1897, M. s. 97 (för räkning av antalet uppringningar från en station). Ekström TelTekn. 50 (1903; för räkning av det antal samtal som en telefonist kopplar).
2) (numera icke i fackmässigt spr.) samtalsmätare. SFS 1951, s. 310.
(1 e) -RÄKNING. [jfr t. gesprächszählung]
1) telef. räkning av telefonsamtal. Ekeberg TelKlaffjack. 12 (1916).
2) (numera icke i fackmässigt spr.) samtalsmätning. Dædalus 1949, Annons. s. 7.
(1 e) -RÄTT, r. l. m. om abonnent (enligt lag l. enligt avtal med telefonföretag) tillkommande rätt till telefonsamtal; särsk. om sådan rätt till samtal utan särskild avgift (äv. i uttr. fri l. obegränsad samtalsrätt); utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf. TT 1897, M. s. 118. 8,596 (telefon-)apparater med begränsadt fri samtalsrätt. BtRiksdP 1902, I. 3: nr 64, s. 47. S. k. stjärntelefoner (d. v. s. apparater, till hvilka bellbolagens abonnenter hafva obegränsad samtalsrätt). Därs. 1904, I. 3: nr 69, s. 16. FFS 1919, nr 6, s. 12.
-SAL. [jfr t. gesprächsaal] (numera föga br.) sal avsedd l. använd för samtal; jfr -rum 1 o. konversations-sal. Rydberg Ath. 6 (1859). Dens. KultFörel. 5: 64 (1887).
-SNILLE. (†) begåvning som kommer till uttryck i samtal. Leopold i 2SAH 1: 208 (1801).
-SORL. sorl av pågående samtal. Bergman LBrenn. 233 (1928).
-SPRÅK. språk som användes vid samtal; språk som i fråga om uttal, ordböjning, syntax, ordförråd, stil o. d. överensstämmer med (det normala) bruket vid (otvunget) samtal, (bildat) talspråk (jfr samtal 1 h). Leopold i 2SAH 1: 230 (1801). Vårt samtalsspråk var finskan. Joukahainen 7: 20 (1873). Det tunga och omständliga i pappersprosan är alldeles borta hos Waldenström, som (i sina predikningar) representerar ett sobert samtalsspråk. Wifstrand AndlTal. 133 (1943).
(1 d) -STADGAR, pl. (†) stadgar rörande disputation (vid möte i syfte att bilägga religiösa lärostrider). Schroderus Os. III. 2: 315, 327 (1635).
(1 e) -STATION. telef. station som har till uppgift att tillhandahålla samtalsapparater för allmänheten. BtRiksdP 1889, 7Hufvudtit. s. 109. —
-STIL. stil som användes i l. är kännetecknande för samtal; jfr -diktion, -form 1, -språk o. samtal 1 h. Beskow i 2SAH 34: 172 (1861).
-STUMP. (ngt vard.) = -bit. Hagberg Shaksp. 7: 42 (1849).
-STUND. jfr -timme 1. Bremer Grann. 2: 160 (1837).
-STÄMMA, r. l. f. stämma (av den styrkegrad) som användes vid samtal. SFS 1936, s. 1050.
-SVENSKA, r. l. f. svenska i den form som användes i samtal; jfr samtal 1 h. GHT 1904, nr 279 A, s. 4. —
-SÄTT, n. sätt att samtala. Bremer NVerld. 3: 29 (1854).
(1 e) -TAXA. telef. taxa efter vilken samtalsavgifter utgå. TT 1899, Allm. s. 100. —
-TERAPI. (i sht i fackspr.) terapi gm samtal (med läkare o. d.). PsykPedUppslB 1444 (1945).
-TID. särsk. (telef.) till 1 e.
a) tid som telefonsamtal pågår. TelegrTelefFörbSthm 1890, mars s. 5.
b) (förr) regelbundet återkommande tid varunder vissa stationer kunde utnyttja en (för flera gemensam) ledning för samtal med varandra. TT 1899, Allm. s. 100.
(1 d) -TILLDEPUTERADE, pl. (†) vid religionssamtal (se d. o. slutet): personer som utsetts att gm disputation söka bilägga religiösa lärostrider. Schroderus Os. III. 1: 232 (1635).
-TIMME.
1) till 1: (tidrymd omfattande omkr. en) timme avsedd för l. använd till samtal. Bremer Grann. 2: 159 (1837).
2) till 1 e.
a) (†) tidpunkt för telefonsamtal. SD(L) 1893, nr 286, s. 4.
b) [jfr fr. communication-heure] telef. timme varunder telefonsamtal pågått (ss. enhet vid statistiska beräkningar o. d.); jfr -minut. VocTélInt. 4 (1931).
-TON ~tω2n. [jfr t. gesprächston] ton som användes vid l. är kännetecknande för samtal.
a) i fråga om röstläge l. röststyrka o. d. Tala i (vanlig) samtalston. Snoilsky 1: 130 (1869).
b) i fråga om framställningssätt l. språkform l. val av ämnen o. d.; särsk. i fråga om sådant framställningssätt osv. i litterärt arbete; jfr samtal 1 f, h. Detta poem (är) författadt i en munter samtalston. Lyceum 2: 48 (1811). Wigforss Minn. 1: 162 (1950).
-TRÅD. [jfr t. gesprächsfaden, fr. fil d’un discours] (i sht i vitter stil) i bild, ss. beteckning för (sammanhanget i) samtal l. för inslag l. motiv i samtal l. ämne som beröres i samtal o. d.; särsk. dels i uttr. som beteckna att ett samtal l. ett visst ämnes behandling i ett samtal avbrytes l. att sammanhanget i ett samtal går förlorat, dels i uttr. som beteckna att ngn (åter)upptar l. söker (åter)uppta ett samtal l. ett samtalsämne. Jag afklöpp derföre hastigt denna samtalstråd. Almqvist JK 10 (1835). Gädda återtog samtalstråden. Carlén Köpm. 1: 135 (1860). (Hon) tappade .. samtalstråden och svarade på måfå. Lindhé Ledf. 234 (1903). Jag märkte, att han letade efter någon samtalstråd. Laurent Skolfl. 27 (1927).
-UNDERVISNING~1020. (numera bl. tillf.) undervisning i form av samtal; särsk.: talövning, konversation. PedT 1904, s. 202.
-UTTRYCK~02, äv. ~20. språkligt uttryck som användes i l. är kännetecknande för samtal(s-språk); jfr samtal 1 h. VerdS 164: 24 (1909).
(1 e) -UTVÄXLING~020. telef. utväxling av samtal mellan två telefonstationer l. två telefonapparater o. d. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 147. —
-VANA. särsk. (†) i sg. best., om det allmänna språkbruket i samtal; jfr samtal 1 h. SvLittFT 1835, sp. 370. —
-VIS, adv.
1) [jfr t. gesprächsweise] i fråga om att yttra ngt l. meddela ngt l. skaffa sig upplysningar o. d.: i samtal, under samtal; gm samtal. Hvem säger om en dam samtalsvis, att hon har älskare, i stället för att hon har amanger? Leopold i 2SAH 1: 209 (1801). Folkräknaren (har) att vid besöket samtalsvis skaffa sig kännedom om de förhållanden, vilka avses i blanketten. SFS 1936, s. 23.
2) (†) i fråga om att ägna sig åt samtal under det att man gör ngt: under samtal. Jag erinrar mig gerna dessa flyktiga stunder, som tillbragtes med att samtalsvis spatsera af och an i hans skuggrika trägård. Atterbom Minn. 30 (i senare bearb. brev fr. 1817).
(1 e) -VÄG. telef. väg som telefonsamtal ledes. BtRiksdP 1903, 6Hufvudtit. s. 122. —
-VÄN, m.||ig. (numera bl. tillf.) jfr -partner. Bremer Dal. 81 (1845).
-ÄMNE. ämne för samtal. Hasselroth Campe 232 (1794).
-ÖVNING. abstr. o. konkretare: övning i form av samtal (för inlärande av främmande språk); äv. om tryckt övning (jfr samtal 1 f). Jag (har) nu om aftnarne Tysk lection och samtalsöfning med H. K. H. Kronprinsen. Atterbom Minn. 665 (1819). Samtalsöfningar på engelska, franska, tyska och svenska språken .. för dem som utan lärmästare vilja öfva sig i dessa språks talande. Genlis (1851; i boktitel).
Avledn.: SAMTALSAKTIG, adj. till 1: som erinrar om (stil l. ton i) samtal; jfr samtal 1 h. En samtalsaktig ledighet. Svanberg HeidenstFröd. 118 (1934).

 

Spalt S 894 band 24, 1964

Webbansvarig