Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖNDAG sön4~da1g l. (vard.) sön4da (sö´nndàg o. sö`nndág Dalin (1854)), r. l. m.; best. -dagen (G1R 1: 136 (1523) osv.) sön4da1gen l. 4~01, äv. 3~20 (jfr Boivie SvSpr. 235 (1820)) ((†) -dagien TbLödöse 162 (1589)) l. (vard.) -dan sön4dan; pl. -dagar sön3da2gar l. 4~10 l. 4~01; best. pl. -dagarna (Ludvigsson Norman 7 (c. 1550) osv.) ((†) -daghiernna TbLödöse 106 (1588)).
Ordformer
(son- (sz-) 15511674. sone- (-nn-) 1523 (: Midhfasthe Sonnedag)1663. sun- (sw-) 15241785. sunne- (sw-) 15231524. syn- c. 1540 (: Palmsyndag)1545. sön- (-nn-) 1521 (: kiere söndag) osv. söne- (-nn-) 1525 (: palme sönedagh)1704)
Etymologi
[fsv. sunnodagher; jfr fd. sundagh, syndagh (d. søndag), nor. søndag, fvn. sunnudagr; ordet har i sv. (o. de övriga nord. spr.) inlånats från fsax. sunnondag, sunnundag (mlt. sondach, söndach, sündach, lt. sünndag) l. feng. sunnandæg (eng. sunday), motsv. mnl. sonnendach, sondach (nl. zondag), fht. sunnūntag (mht. sunne-, sun-, sunnentag, t. sonntag); ytterst efter lat. dies solis, eg.: solens dag, efter gr. ἡμέρα Ἡλίου dets.; ssg med DAG; förleden är (en ssgsform till) det ord som föreligger i fvn. sunna, got. sunnō, fsax. sunna, sunno, mlt. sunne, flfrank. sunna, mnl. zonne, (nl. zon), ffris. sunne, fht. sunna, sunnō, mht. sunne (t. sonne), feng. sunne (eng. sun), rotbesläktat med SOL, sbst.1; formerna med ö (o. y) kan bero på ljudlagsenlig utveckling mellan s och nn l. på inflytande från mlt. sündach, söndach. — Jfr SUNDÄCK, SUNSEGEL, SUNTÄLT, SÖDER, SÖN, sbst.1]
om (enl. internationell standard sedan 1973) veckans sista (l., enl. ä. uppfattning, första) dag (som hos de flesta kristna är helgdag o. vilodag), Herrens dag (se DAG I 3 f α β’); jfr SABBAT 1. Det hände en söndag l. (förr äv. om) en söndag. Född på söndagen l. en söndag. Tredje söndagen efter påsk. Söndagens evangelium. Nästa l. nästkommande l. nästföljande söndag. Det var i söndags l. förra söndagen. Hon arbetar alltid, söndag som vardag. Sista söndagen i juli. En kostym att ha på söndagen l. söndagarna. Om l. på söndagarna brukar jag gå på promenad. Scriffuit i örebro odensdagen nest för fastelagens söndag. G1R 1: 36 (1522). Hwijlodagen, den wij kalla Söndagen, och Apostlarna hafwa kallat Herrans dagh, effter Christus på honom upstodh. KOF II. 2: 123 (c. 1655). Dhen som får ondt om Sundagen, han behåller länge ondt. Grubb 134 (1665). Just där innom Torpets högda gräs, / På granrisadt farstu-golf, / Steg Ulla utur sin gungande Chaise, / En Söndag, så klockan Tolf. Bellman (BellmS) 1: 267 (1790). Söndagen är den första dagen i weckan. Berlin Lsb. 409 (1852). Lördags regn räcker sällan till söndags messa. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hemställs att riksdagen uttalar sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar. MotRiksd. 197576, nr 333, s. 13. — jfr ADVENTS-, BÖN-, DOMS-, FASTLAGS-, KYNDELSMÄSSO-, MIDFASTO-, PALM-, PASSIONS-, SKYLT-, TREFALDIGHETS-SÖNDAG m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (i) förledne l. förleden söndags(e), (i) förliden l. förleden söndag, nu söndags, om söndags, söndagen tillförende, förra söndagen, i söndags l. sistlidna söndag. Måårtten ski(n)nar(e) stak Benctth ski(n)nar(e) 4 styngh m(edh) en telye kniff nv söndax. UpplDomb. 7: 41 (1550). Svart G1 121 (1561: tilförende). ConsAcAboP 1: 456 (1650: j förledhne Sundagz). Hennes M(ajes)t(ät) drånningen war i förleden söndag åth swartsiö på iagdt. Ekeblad Bref 1: 181 (1652; rättat efter hskr.). Jacob Jacobso(n) i Flaka sakfeltes till 1 dal. k(oppar) m(ynt) för otijdigt fiskiande med skiötnäät om söndagz for (sol)niderg(ån)gh. Murenius AV 510 (1662). OSPT 1687, nr 1, s. 2 (: Förleden Söndagz). VDAkt. 1722, nr 412 (: förleden Söndagse). Mins Du förra Söndan – nej för fan inga minnen – framåt skola vi se! Strindberg Brev 1: 330 (1876). Klint (1906: förliden).
β) nästa söndag, förr äv. söndagen näst, se NÄST, adv. o. adj. I 8 b α slutet, β β’ .
γ) l. om söndag, nästkommande söndag. UUKonsP 7: 86 (1664: om). Nå lilla Rolf ska vi fara ut nu på söndag? Thorén Herre 24 (1942).
δ) (numera bl. tillf.) till söndags, i fråga om kläder, möbler, porslin o. d.: till att använda på söndagar. Jag hade .. tänkt af mitt nywäfda tyg göra rara kläder åt Johan och mig till söndags, för det är en heder när man sitter i kyrkan. Almqvist Grimst. 32 (1839). Man skulle ha till söndags / stråhatt och blankskinnskor. Spong Dam 36 (1937).
ε) (†) stor söndag, om söndag som sammanfaller med större högtid; jfr STOR, adj. I 8 d γ. 2SvKulturb. 1—2: 53 (i handl. fr. 1652).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Grafvens lördag skiljer med sin hvila / Dödens fredag, lifvets söndag åt. AAGrafström 1: 103 (1851, 1864). Jag tycker om folk, som har söndag hela veckan. Eklundh Folk 175 (1918).
Ssgr: A: SÖNDAG-MIDDAG, se B.
B: SÖNDAGS-AFTON. [fsv. sunnodags aptan] jfr afton 1 o. -kväll. BtSödKultH 12: 30 (1593). särsk. (†) i uttr. i söndagsaftons, förliden söndagsafton; jfr afton 1 e. Almqvist Går an 158 (1839).
-ANDAKT~02 l. ~20. jfr andakt 4 o. -bön 2. Wikforss 2: 621 (1804).
-ARBETE~020. arbete utfört på en söndag l. på söndagar. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 103 (c. 1640).
-BARN. [jfr t. sonntagskind]
1) (†) person som helgar söndagen l. sabbaten. Ah blifwer ock söndagsbarn. Thet är: lefwer så på söndagarna som edar Himmelske Fader eder i sitt ord af eder eskar. Swedberg Cat. b 3 a (1709). CFDahlgren 5: 240 (1832).
2) person som är född på en söndag (o. som enl. ä. folktro var utrustad med övernaturliga egenskaper); äv. oeg. l. bildl., särsk. om ngn som har framgång l. tur i livet, ofta liktydigt med: lyckans gullgosse o. d. Swedberg Lefw. 240 (1729). Barn, födda på Söndag eller Thorsdag, kunna framför andra se spöken, men kunna ej förtrollas. De äga förmåga att förgjöra draken som ligger på skatt, och ett Söndagsbarn blifver lyckligt. Rääf Ydre 1: 117 (1856). Från den kvällen var hon publikens gunstling och kritikens söndagsbarn. Hellander Teat. 199 (1898). Stockholm blir .. Nordens största fartyg .. Det nya fartyget är ett söndagsbarn. VFl. 1938, s. 118.
3) [bildat i analogi med -pappa] (tillf.) barn som omhändertas endast på söndagar av frånskild pappa. DN 17 ⁄ 4 1984, s. 1.
-BETRAKTELSE. jfr betraktelse 1 c, d γ. Carlsson HelaSthm 70 (1911). —
-BILAGA~020. bilaga (se d. o. 2) som medföljer dagstidning på söndagar. Auerbach (1915). —
-BILIST. bilist som kör endast på söndagar; äv. (o. vanl.) oeg. l. allmännare, nedsättande: bilist som kör sällan l. försiktigt (o. därför ofta orsakar trafikproblem). AB(A) 30 ⁄ 3 1929, s. 10. Vi .. var (på långfredagsturen) inom kort på Jönköpingsstråket mitt i en svärm av söndagsbilister. Trenter Sjöj. 171 (1966).
-BILJETT. särsk. (förr) biljett (t. ex. till reducerat pris) för tågresa l. museibesök o. d. på söndagar. Söderblom Zont. 21 (1896).
-BJUDNING. jfr bjudning 6 o. -bord. Beskow Pred. 466 (1901).
-BLAD.
1) [jfr t. sonntagsblatt] (numera mindre br.) söndagstidning; jfr blad 2 g. Wikforss 2: 621 (1804). Ahlgren Veckopr. 83 (1940).
2) (förr) om löst, stärkt skjortbröst, som fästes vid halslinningen på en underskjorta; jfr blad 3 h. WoJ (1891). (Gubben) löste .. upp sitt knyte och tog fram derur ett s.k. “söndagsblad”. Medan han sysslade med apterandet af detta bröstharnesk, betraktade jag (osv.). SD 18 ⁄ 7 1900, s. 3. Kulturen 1963, s. 144.
-BOKSTAV~02 l. ~20. [fsv. sunnodags bokstaver; efter mlat. littera dominicalis, söndagsbokstav] kronol. om den bokstav som betecknar söndagen i solcykeln (jfr solcirkel 2). Ps. 1549, Kal. s. 18 b. Skott-åren hafwa 2 Söndags bokstäfwer, den ena före och den andra efter Skottdagen. Bergklint MSam. 1: 266 (1781).
-BONDE. särsk. oeg. l. allmännare, nedsättande, om ovan l. oskicklig bonde; jfr -torpare. Böök 4Sekl. 79 (1925, 1928).
-BORD. bord dukat med l. för söndagsmåltid; särsk. i fråga om servering på restaurang (med tanke väsentligen på måltiden); i sht förr äv. i uttr. hålla söndagsbord, hålla söndagsbjudning. Jag .. hade .. vid söndagsbordet att sträfva med den oeftergifliga surkålen. Böttiger 6: 37 (c. 1875). Bergman Farmor 70 (1921: hålla). SvD(A) 14 ⁄ 5 1967, s. 24 (i annons från restaurang).
-BYXOR, pl. byxor avsedda att användas på söndagar; äv. bildl., i negerade uttr. som betecknar att ngn tar i med hårdhandskarna l. att ngn uppträder orädd o. d. Vi följa den store Ibsens råd att inte dra söndagsbyxorna på, när vi gå i strid för sanning och rätt. Nilsson Kabb. 40 (1916). Ta på sig söndagsbyxorna och helgdagsminen. Östergren (1953).
-BÖN. [fsv. sunnodags bön]
1) bön (se bön, sbst.1 2 a) att bedja på söndagar. Marci Exorc. 23 b (1579).
2) bön (se bön, sbst.1 2 a β) som hålls på en söndag; jfr -andakt. Möller 2: 934 (1785). I en del trakter (av Luleå stift) hålles i byarna söndagsbön under ledning av någon förfaren lekman. Brilioth SvKyrkKunsk. 19 (1933).
-DANS. Söndags-Music, Söndags-dans .. äro mörksens gierningar. Scherping Cober 1: 4 (1734).
-DRÄKT. (numera mindre br.) söndagskläder; äv. bildl.; jfr dräkt II 2 a o. -klänning 1. Stockholm var i hela sin söndags drägt. FoU 15: 243 (i handl. fr. 1785). Daniel .. var klädd i söndagsdräkt, långrock, skjortkrage, halsduk med kråsnål. Roos Skugg. 170 (1891). Svensson SkånFolkdr. 275 (1935).
-DYGN. eg.: tiden mellan midnatt natten mot söndag o. samma tid natten mot måndag; äv. i oeg. anv., om arbetsfri tid lördag eftermiddag till söndag kväll. Bælter JesuH 4: 507 (1757). Trafikkaos, vattenfyllda källare .. karakteriserade söndagsdygnet i de översvämmade områdena kring Västerdalälven. SvD(A) 4 ⁄ 5 1959, s. 3.
-EFTERMIDDAG~1020. Atterbom Minn. 30 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-EPISTEL. jfr epistel 3 o. -evangelium. Ludvigsson Norman 29 (c. 1550). —
-EVANGELIUM. evangelium (se d. o. 3) som skall läsas på söndagen; jfr -läst. Ludvigsson Norman 7 (c. 1550). Askmark SvPrästutb. 352 (1943). —
-FIN. fin på grund av att det är söndag l. som om det vore söndag; äv. bildl. Klä sig l. göra sig söndagsfin. Björkman (1889). Hon hade känt sig riktigt söndagsfin, när hon gick hemifrån. GHT 1896, nr 77 B, s. 2. Nordström Piga 75 (1914; om kök). Ändå söndagsfinare är Kivik. Jönsson SkånSomr. 94 (1924, 1935). —
-FIRANDE, n. SvT 1852, nr 184, s. 3. Den unge känner .. att skolan ej har något att göra med hans söndagsfirande. PedT 1900, s. 430.
-FIRANDE, p. adj. De söndagsfirande butikfröknarna. Lundin NSthm 18 (1887). —
-FIRARE. [senare leden är avledn. av fira, v.1] person som ägnar sig åt söndagsfirande. Koch Timmerd. 191 (1913). —
-FISKARE. särsk. oeg. l. allmännare (ofta nedsättande), om person som fiskar för rekreations l. nöjes skull (motsatt: yrkesfiskare). Modin NorrlSkogVatt. 124 (1920). —
-FISKE. fiske på söndagar (i sht förr betraktat ss. syndigt). Modin NorrlSkogVatt. 124 (1920). Söndagsfiske är en svår synd. Wieland Västk. 53 (1944; om förh. på 1880-talet på västkusten).
-FLANÖR. Söndagsflanörerna på Klostergatan fick i går .. en försmak av sommaren. LD 19 ⁄ 5 1958, s 1.
-FOLK. särsk. (numera föga br.) om folk (se d. o. 2) som flanerar i fina kläder på söndagar. Ehrensvärd Brev 2: 20 (1795). —
-FRID. frid som råder l. skall råda under söndagar. Bring Högm. 403 (1862). —
-FROM. eg.: som är from (se d. o. 9) endast på söndagar; ungefär liktydigt med: som hycklar fromhet, skenhelig; jfr -kristen. VRydberg (1869) hos Warburg Rydbg 2: 206.
-FÖRMIDDAG~020 l. ~200. Crusenstolpe Mor. 6: 564 (1844).
-FÖRSTRÖELSE. jfr -nöje. PT 1905, nr 224, s. 3.
-GÄST. Leopold (SVS) II. 5: 227 (1815).
-GÖRA. (ngt vard.) jfr göra, sbst., o. -arbete. Leijonhufvud 2Männ. 190 (i handl. fr. 1799).
-HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) som idkas på söndagar. Backman Dickens Pickw. 1: 106 (1871). —
-HELGD. om söndagens helgd (se d. o. 2 o. 5). Bring Högm. 403 (1862). Söndagshelgden inskärptes i Sverige genom ett flertal förordningar (religionsstadgan 1655 .. m.m.). Hellerström Liturg. 63 (1932).
-HUMÖR. (gott) humör betingat av att det är söndag; jfr helgdags-humör. Hellander Teat. 122 (1898).
-JÄGARE. [jfr t. sonntagsjäger] särsk. oeg. l. allmännare, nedsättande: nöjesjägare. Söndagsjägare och öfvermagar med bössor ha i .. (den verklige jägaren) en svår motståndare. Bergström HbJagtv. 43 (1872).
-KAKA. (finare) kaka (se kaka, sbst. 2 b) att ätas på söndagar. Topelius Fält. 4: 59 (1864). —
-KLOCKA. (förr) kyrkklocka (se d. o. 1) avsedd för ringning på söndagar; äv. abstraktare, övergående i bet.: ringning med söndagsklockor. Martij 19 .. (begrovs) Byfougtens Bertill Godes barn .. med Söndags klåckor. BtÅboH I. 1: 170 (1617). ConsEcclAboP 107 (1657).
-KLÄDD, p. adj. klädd i söndagskläder. Lindfors (1824).
-KLÄDER, pl. (finare) kläder avsedda för bruk på söndagar (motsatt: vardagskläder); äv. bildl.; jfr -dräkt. Wikforss 2: 621 (1804). Kläd af den gamla människan och kläd / dig i den nya mänskans söndagskläder! Strix 1900, nr 1, s. 5.
-KLÄDSEL. söndagskläder. SvLittFT 1837, s. 462.
-KLÄNNING.
1) (†) = -dräkt. SvTyHlex. (1851, 1872).
2) jfr klänning 2 o. -kläder. Langlet Husm. 35 (1883).
-KOSTYM. jfr -kläder. Auerbach (1915). —
-KRISTEN. eg.: kristen bara på söndagarna; formellt kristen; som ger sken av att vara kristen, skenhelig; jfr -from. Hem, där religionen är konvenans, uppfostra söndagskristna. Topelius Tb. 104 (1895). —
-KRISTENDOM~002 l. ~200. skenbar l. falsk kristendom. Topelius Vint. I. 2: 71 (1867, 1880).
-KROG. (förr) krog öppen (endast) på söndagar. VDAkt. 1754, nr 87. —
-KVÄLL. jfr -afton. GullbgDomb. 5 ⁄ 3 1624.
-LEDIG. ledig (se ledig, adj.2 9) på söndagar. Lundin NSthm 152 (1888).
-LEDIGHET~002, äv. ~200. jfr ledighet 5 o. -ledig. Lundin NSthm 65 (1887).
-LEVERNE. (numera bl. tillf.) jfr leverne 5. The Christnas ochristeliga söndagslefwerne. Swedberg SabbRo 1498 (1688, 1712).
-LIV. liv (se d. o. I 3) som är typiskt för (en kristens) söndagar; äv. rofyllt liv o. d. Strindberg TjqvS 5: 76 (1886, 1909). Beskow Pred. 264 (1901).
-LUGN. jfr lugn, sbst. 3, o. -frid. Estlander 1: 426 (1902).
-LYNNE. jfr lynne 3 o. -humör. Thomander Shakespeare SomBehag. 129 (1825; eng. orig.: holiday humour).
-LÄSNING. om lektyr som är avsedd l. lämplig att läsas på söndagar. Alla heliga söndagsläsningar och böner. Wigström Folkd. 2: 383 (1881).
-LÄST. [fsv. sunnodags läst] (†) söndagsevangelium; jfr läst, sbst.1 2. LPetri 1Post. O 8 b (1555). Dens. 2Post. 255 a.
-MAT. Hildebrand Medelt. 2: 473 (1896).
-MATINÉ. jfr matiné 1. Strindberg Brev 14: 103 (1901; i fråga om bandy). Men mamma, alla andra får ju gå på söndagsmatiné på bio! Östergren (1953).
-MIDDAG. (söndag- 1936 osv. söndags- 1593 osv.)
1) middagstid på en söndag; jfr middag 1. BtSödKultH 12: 30 (1593).
2) middagsmåltid på en söndag; jfr middag 2. Posten 1768, s. 108.
-MIN. jfr helgdags-min; äv. bildl. JERydqvist i 2SAH 12: 434 (1827). Den sorts söndagsmin som svenska folket har så lätt för att ta på sig i samband med gudstjänstbesök. SvD(A) 1960, nr 338, s. 13.
-MORGON. [fsv. sunnodags morghon] 2SthmTb. 3: 320 (1566).
-MOT. (†) om tidpunkten då lördag övergår i söndag; jfr mot, sbst.2 3. De hade .. aftonen fri och söndagsmot. Hasselblad Studenth. 150 (1918).
-MUSIK. Söndags-Music, Söndags-dans .. äro mörksens gierningar. Scherping Cober 1: 4 (1734).
-MÅLARE. [jfr eng. sunday painter, fr. peintre des dimanches] särsk.: målare av naiv konst; äv. urspr. o. nedsättande om amatörmålare. (Henri Rousseau) fick sina efterföljare — ”söndagsmålare” blefvo de kalllade af kritiken. 2NF 37: 678 (1925). Naivism .. stiltendens i 1900-talets konst, som medvetet tar upp drag .. karakteristiska för .. en del självlärda ”söndagsmålares” bilder. NE 14: 15 (1994).
-MÅLTID~02 l. ~20. Swedberg SabbRo 1073 (1690, 1712).
-MÄSSA. [fsv. sunnodags mässa] jfr mässa, sbst. 1. EnköpTb. 270 (1592).
-MÖNSTRING. (†) i örlogsflottan: mönstring på söndagar. Wrangel SvFlBok 372 (1898). VFl. 1922, s. 20.
-NATT. [fsv. sunnodags nat] natt mellan söndag o. måndag (ngn gg mellan lördag o. söndag). BtFinlH 2: 103 (1551).
-NUMMER. jfr nummer 7 a o. -tidning. SAOL (1900). Under senare hälften af 1880-talet började några större tidningar att .. utge söndagsnummer. 2NF 28: 1283 (1919).
-NÖJE. roande sysselsättning på söndagar; jfr nöje 5 (b). Snellman Tyskl. 374 (1842).
-OFFER. (†) kollekt (se d. o. II) insamlad på en söndag (med nattvardsgång); jfr offer 2. VästeråsDP 27 ⁄ 12 1596.
-OMBYTE. (†) ombyte av söndagsbokstav inom solcykeln; jfr -ändring. Hofcal. 1796, s. 2.
-PAPPA. frånskild man som umgås med sitt l. sina barn (endast l. huvudsakligen) på söndagar. SvD 19 ⁄ 1 1975, s. 16.
-PREDIKAN. predikan (se d. o. 2 b) som hålles på en söndag. 3SthmTb. 11: 130 (1619).
-PREDIKNING. (numera föga br.) söndagspredikan; i sht i pl. HovförtärSthm 1691 A, s. 1683. Krusenstjerna Pahlen 3: 29 (1931).
-PROMENAD. Johansson Dagb. 2: 211 (1886).
-PROMENERA. Siwertz ResK 74 (1929).
-PUBLIK. Af trenne små Vaudeviller, hvarmed Söndagspubliken undfägnades, erinrar jag mig (osv.). Nicander Minn. 1: 249 (1831).
-REGEL. (numera mindre br.) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) som gäller viss verksamhet på söndagar. Minnesskr1734Lag 2: 1138 (1934). 1NJA 1948, s. 552.
-RITSKOLA~020. särsk. om den ritskola som startades 1844 i Sthm o. i vilken bedrevs undervisning på söndagar (fr. o. m. 1866 kallad Slöjdskolan i Stockholm, sedan 1945 Konstfackskolan). BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 47.
-RO. jfr -frid. Scherping Cober 2: 380 (1737). —
-RYTTARE. [jfr t. sonntagsreiter] särsk. oeg. l. allmännare, nedsättande, om ovan l. dålig ryttare; äv. bildl. TIdr. 1883, s. 21. (Oppositionens) taktik har gått ut på att visa, hvilka eländiga söndagsryttare ministrarne äro. SDS 15 ⁄ 3 1901, s. 2.
-SALONG. salong (se d. o. 3) som hålles på söndagar. SvLittTidskr. 1956, s. 179 (om förh. 1894).
-SEGLARE. särsk. oeg. l. allmännare, nedsättande, om ovan l. dålig seglare. Oxenstierna Vanderdecken 24 (1865).
-SJAL. jfr -kläder. Topelius Vint. I. 2: 236 (1862, 1880).
-SKOLA. [jfr t. sonntagsschule, eng. sunday-school; i bet. 2 efter motsv. anv. i eng.]
1) (förr) skola avsedd att meddela (i sht teknisk o. d.) undervisning på söndagar. De i England (1784) först inrättade Söndagsskolor för de, veckan igenom, till fabriksarbete fördömda barn fingo äfven småningom insteg i Tyskland. Broocman TyUnd. 2: 154 (1808). Huru långt det hunnit med Slöjdescholan i Norrköping vet jag icke. Det nu inrättade är endast en interimistisk Söndags-Schola. Berzelius (o. Palmstedt) Brevväxl. 2: 394 (1837).
2) skola (i sht för mindre barn) i vilken kristendomsundervisning meddelas på söndagar; äv. bildl. Siwertz JoDr. 64 (1928; bildl.). Söndagsskolans grundläggare anses i allmänhet vara boktryckaren Robert Raikes (1735—1811). PsykPedUppslB 1793 (1945).
Ssgr (i allm. till -skola 2): söndags-skol- l. -skole-arbete. 1) till -skola 1. GHT 1895, nr 257 A, s. 2. 2) till -skola 2. SvStatskal. 1939, s. 684.
-avdelning. (förr) till -skola 1. jfr avdelning 3 e. BtRiksdP 1899, 8Hufvudtit. s. 227.
-barn. särsk. till -skola 2. Fröding ESkr. 2: 22 (1891).
-berättelse. (oskyldig l. naiv) berättelse avsedd för l. typisk för söndagsskola; ofta mer l. mindre nedsättande. Cavallin Stevenson o. Osbourne 22 (1898).
-bok. jfr -berättelse. Nyblom Twain 1: 28 (1873).
-elev. särsk. till -skola 2. STSD(A) 7 ⁄ 10 1933, s. 10.
-förening. förening (se d. o. 7 c) för drivande av (en söndagsskola l.) söndagsskolor. Beckman Amer. 1: 136 (1883).
-gosse. särsk. till -skola 2, i sht i litotes, i uttr. icke vara ngn söndagsskolegosse, icke vara oskyldig l. blyg o. d. Nyblom Twain 1: 29 (1873).
-historia. jfr -berättelse. GHT 13 ⁄ 10 1933, s. 3.
-lärare. särsk. till -skola 2. DN 1895, nr 9228 A, s. 2.
-lärarinna. Augusta Henriksson .. (hade) omkring 30 år varit verksam såsom söndagsskolelärarinna. DN 31 ⁄ 5 1894, s. 2.
-råd. jfr råd, sbst.3 22. Brilioth SvKyrkKunsk. 275 (1933).
-tidning. Aurell NBer. 24 (1949).
-verksamhet. till -skola 1 o. 2. AB 1896, nr 83 A, s. 3.
-SKOLEAKTIG. [avledn. av -skola] som kännetecknar l. påminner om l. är typisk för (handlingsmönster o. dyl. l. person verksam i) en söndagsskola. Fridegård Här 129 (1942; ss. adv.). Jag var kanske lite söndagsskoleaktig. Lo-Johansson Gen. 206 (1947).
-SLUMMER. jfr slummer 2 c; särsk. bildl. Staden ligger ännu i sentima söndagsslummer. SvD(A) 6 ⁄ 4 1910, s. 11.
-SPIS. jfr spis, sbst.4 1, o. -mat. Humbla Landcr. 448 (1740).
-SPRÄTT. (numera bl. tillf.) jfr sprätt, sbst.2 Rydberg RomD 163 (1877). WoJ (1891).
-SPÅNAD. spånad (se d. o. 1) på söndagar; särsk. (o. numera bl. ngn gg) i det ordspråksliknande talesättet söndagsspånad(en) lyckas icke. Sundags spohnan lyckas intet .. (dvs.) Hälgedags arbetet richtar intet. Grubb 771 (1665). Granlund Ordspr. (c. 1880).
-STASS. jfr stass, sbst. 1 a, o. -kläder. Wrangel SvFlBok 407 (1898). (Tavlan) visade en ung herre i roddarens randiga tricottröja och en flicka i söndagsstass sittande i solljuset på en bänk vid flodbrädden. NoK 56: 21 (1926).
-STEK. Siwertz Ung 35 (1949).
-STILLA. stilla (se stilla, adj. 1, 3 b) på ett för söndagen typiskt sätt. Levertin Leg. 115 (1891; om vårkväll).
-STILLHET~02 l. ~20. jfr stillhet 3 o. -frid. Söderhjelm Tavaststj. 72 (1900).
-STÄMNING. stämning som kännetecknar söndag(ar). Ödman VexlBild. 122 (1893).
-STÄNGD, p. adj. motsatt: söndagsöppen. Krusenstjerna Pahlen 7: 228 (1935; om tryckeri).
-STÄNGNING. om förhållandet att företag l. affär o. d. håller stängt på söndagar. Linder Resa 86 (1919).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. sällskap som träffas på söndagar. Svanberg RedLefn. 278 (1882).
-TEXT. jfr -evangelium. Tiällman Profvis. Fört. A 1 a (1692).
-TID. (†) om tid som utgör (del av) söndag; förr äv. i uttr. om söndagstid, på söndagen. UppsDP 12 ⁄ 5 1596 (: om). Swedberg SabbRo 103 (1705, 1710).
-TIDNING. tidning som utkommer (endast) på söndagar; jfr -blad 1. SvTyHlex. (1851).
-TJÄNSTGÖRING~020. jfr -arbete. ST(A) 18 ⁄ 11 1892, s. 2.
-TOM. om gata o. d.: tom (på trafik l. människor l. dyl.) på ett för söndagar utmärkande sätt. Öberg Makt. 2: 92 (1906; om gator).
-TORPARE. person som äger l. har tillgång till ett torp o. vistas i detta i sht på söndagar (o. övrig fritid); jfr -bonde. SvD(A) 14 ⁄ 11 1938, s. 8.
-TRAFIK. Lundin NSthm 99 (1887; om spårvägstrafik). Vi stannade vid en kyrka inom synhåll för stora vägen. ”Nåt att lugna själen med .. före söndagstrafiken”, sade Douglas. Benecke Munro JupitMån. 251 (1985).
-TRÅKIG. tråkig på ett sätt som (i vissa avseenden) utmärker söndagar. SvD(A) 28 ⁄ 9 1916, s. 9 (om klädedräkt).
Avledn.: söndagstråkighet, r. l. f. SvSkämtl. 144: 12 (1920). (Brittiska kolonistäders) outsägliga anglosachsiska söndagstråkighet. Siwertz Jord. 117 (1936).
-TRÖJA. jfr -kläder. Atterbom Minn. 568 (1819).
-TUR. jfr -utflykt. Centerwall Hellas 298 (1888).
-TYST. jfr -stilla. Här hemma, hos far och mor, är så söndagstyst. HågkLivsintr. 1: 120 (1921).
-UPPLAGA~020. jfr -tidning. UrDNHist. 2: 261 (1953).
-UTFLYKT~02 l. ~20. utflykt företagen på en söndag. Thulin Boo Alla 7 (1934). Närmare 250 personer deltog i söndagsutflykten till fyra skånska bondgårdar. Land 1984, nr 21, s. 88. —
-VANDRARE. Öberg Makt. 1: 26 (1906).
-VILA. jfr -frid. Lundin NSthm 123 (1887). Det låg en djup, fridfull söndagshvila öfver hela viken. Roos Skugg. 169 (1891).
-VISNING. visning (av utställning o. d.) på en söndag l. söndagar. Fatab. 1932, s. 326.
-VÄDER. om vädrets beskaffenhet på en söndag; äv. dels pregnant: fint väder, dels bildl. Levertin G3 264 (1894; bildl.). Bergman Farmor 28 (1921).
-ÄNDRING. (†) = -ombyte. Hofcal. 1797, s. 2. Wägner Genomskåd. 5 (1937).
-ÖPPEN. om butik o. d.: öppen på söndagar; motsatt: söndagsstängd. SDS 25 ⁄ 11 1957, s. 6. —
-ÖVNING.
1) abstr.: övning som bedrivs på söndagar; äv. konkretare, om enskild sådan övning. KrigVAT 1851, s. 567.
2) (†) utövning (av ngt) som bedrivs på söndagar, övergående i bet.: sysselsättning på söndagarna. Hwar person som sådan söndags öfning (dvs. kort- och kägelspel) har för handen (skall) plickta .. 4 öre silfmt. till Socknens fattige. KulturbVg. 1: 58 (1749).
Avledn.: SÖNDAGLIG, adj. som tillhör l. är typisk för en söndag l. söndagar; äv. ss. adv.: (för) varje söndag, söndag för söndag. VDAkt. 1736, nr 17 (1735). De söndagliga evangelierna. Wahlfisk KatUnd. 51 (1889). Den del av svenska folket, som troget och söndagligt samlas i kyrkorna. Andræ GPrästg. 144 (1940). (Den apostoliska o. nicenska trosbekännelsen) finns .. (i psalmboken), eftersom någon av dem används i den söndagliga gudstjänsten. SvD 7 ⁄ 4 1976, s. 2.
SÖNDAGLIGEN, adv. [delvis till söndaglig] om söndagarna, varje söndag. Leopold 3: 382 (1797, 1816). (Av inkomsterna från en vävskola) förtjänade de så mycket att de söndagligen kunde mätta 12 hungriga kamrater. AQuennerstedt (1912) i KKD 7: XXXIV. Det trogna kyrkfolket kom söndagligen. Stenvall LyktGärn. 179 (1947).
SÖNDAGSAKTIG, adj. (på ett sätt) som påminner om l. präglar en söndag; äv. oeg. l. bildl. Hvad går åt honom, han ser så söndagsaktig ut. Wetterbergh Penning. 304 (1847). Något aflägset och söndagsaktigt berörde Rydbergs diktning. OoB 1892, s. 91. Hur söndagsaktigt, ljus och festlig sken mig den svala novembersolen i ansiktet. Ekelund TyUts. 13 (1913). Så ljust det är i taket. Så ljust i hela rummet. Det känns så söndagsaktigt på något sätt. OoB 1963, s. 379.

 

Spalt S 16568 band 33, 2002

Webbansvarig