Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROTEIN prω1tei4n (trestavigt) l. prå1– l. prωt1– l. prot1-, n., äv. r.; best. -et, ss. r. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. proteine, eng. protein, fr. protéine; bildat med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -in till gr. πρωτεύω, intar första l. främsta platsen, till πρῶτος, först, främst (se PROTO-)]
kem. o. fysiol. ämne hörande till en grupp av organiska ämnen bestående av kol, väte, syre o. kväve samt svavel (stundom äv. fosfor), ingående i all levande materia, äggviteämne. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 611. Huvudmassan av djurkroppens organiska beståndsdelar utgöres av proteiner. Smith OrgKemi 286 (1938).
Ssgr (i fackspr.): PROTEIN-ARTAD, p. adj. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 546.
-FATTIG. med sakligt huvudord: fattig på protein(ämnen). MosskT 1890, s. 374.
-FIBER. jfr -konstfiber. HantvB I. 8. 1: 26 (1939).
-KONSTFIBER~020. (i fackspr.) på kemisk väg av proteinämnen (t. ex. av kasein) framställt fiberaktigt material som användes ss. ersättning för naturlig vegetabilisk l. animalisk fiber; särsk. i pl. l. koll. Kjellstrand TextVaruk. 35 (1940).
-KROPP. [jfr t. proteinkörper] (numera föga br.) proteinämne. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 552. Hagberg o. Asklund Textilind. 18 (1924).
-RIKEDOM~002. MosskT 1890, s. 374.
-SILVER. kem. o. farm. förening av äggvita o. silver, bildande ett fint brungult l. gråbrunt, vattenlösligt pulver med stark antiseptisk värkan o. använt ss. medel mot gonorré o. mot vissa ögon- o. hudsjukdomar, protargol. SvUppslB (1935).
-SVAVELSYRA~0020. (numera knappast br.) kem. kemisk förening av protein o. svavelsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 612.
-ÄMNE. [jfr t. proteinstoff] äggviteämne, protein; särsk. i pl. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 558.

 

Spalt P 2098 band 20, 1954

Webbansvarig