Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROTO- prω1to- l. prå1– l. prωt1– l. prot1-, l. -tω-, i vissa ssgr äv. prω3to~ osv.; i vissa fall omedelbart framför (äv. av h föregången) vokal PROT- prω1t- l. prå1t- l. prωt1– l. prot1-.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. prot(o)-; av gr. πρωτ(ο)-, ssgsform till πρῶτος, först, främst, ursprunglig, besläktat med πρό, framför, före (se PRO, prep.). — Jfr PROTAGONIST, PROTEID, PROTEIN, PROTIST, PROTOKOLL, PROTON, sbst.1—2, PROTOPLASMA, PROTOTYP]
ss. förled i ssgr för att beteckna att ngt är det första l. ursprungliga(ste) i sin art l. inom sitt område, ur-.
Ssgr (i fackspr.): A: PROT-AGON -agå4n, n.; best. -et. [bildat av den tyske farmakologen M. E. O. Liebreich († 1908) till gr. ἄγον, p. pr. n. sg. till ἄγω, leder] kem. ur däggdjurs- o. fågelhjärnor gm extraktion med ljum alkohol framställd kristallisk l. pulverformig blandning innehållande kol, väte, kväve, svavel o. fosfor. UpsLäkF 1865—66, s. 360.
-AGONIST, se d. o. —
-AKTINIUM -akti4nium, n.; best. -iet. [till aktinium, ett år 1899 upptäckt radioaktivt grundämne, till gr. ἀκτίς (gen. –ῖνος), stråle] kem. benämning på ett år 1918 upptäckt, radioaktivt grundämne som gm utstrålning av α-strålar övergår till en isotop av grundämnet aktinium. 2NF 34: Suppl. 97 (1922).
-AMIN104, r.; best. -en; pl. -er. kem. starkt basiskt äggviteämne som förekommer i fiskarnas mjölke; särsk. i pl., om dylika ämnen. 2NF (1915).
-ANDRI -andri4, r. l. f.; best. -n l. -en. [jfr proter-andri] motsatt: protogyni.
1) bot. förhållandet l. egenskapen att en blommas ståndare utveckla sig o. avlämna sitt frömjöl, innan samma blommas (l. individs) pistill(er) ha nått könsmognad. BotN 1867, s. 77.
2) zool. förhållandet att hos ett hermafroditiskt djur sädescellerna mogna tidigare än äggen. BonnierKL 5: 676 (1924).
-ANDRISK -an4drisk, adj. [avledn. av -andri] som utmärkes av protandri.
1) bot. om blomma l. växt: vars ståndare mogna före pistillen l. pistillerna. BotN 1867, s. 79.
2) zool. om hermafroditiskt djur: vars sädesceller mogna före äggen; äv. om hermafroditism: så beskaffad att de manliga könsprodukterna mogna före de kvinnliga. 2SvUppslB 13: 297 (1949; om hermafroditism).
-ARGOL, se d. o. —
-EVANGELIUM100400 l. 01—. (prot- 1799 osv. proto- 18931925) teol.
1) äldre benämning på en utsaga i 1Mos. 3: 15 (”Denna (dvs. kvinnans säd) skall söndertrampa ditt (dvs. ormens) huvud”), vilken enl. gammal kyrklig tradition var den första profetian om Jesus. Norbeck Theol. 94 (1848).
2) legendarisk l. apokryfisk bok l. berättelse som behandlar händelser (t. ex. Marias födelse o. uppväxt l. Jesu barndom) som ligga före den tid som de fyra evangelierna huvudsakligen behandla, apokryfiskt evangelium. Åt Jacobus tillägges et Protevangelium, eller en berättelse om Mariä födelse. Wulf Köppen 2: 117 (1799).
-HEMIN -hemi4n, n.; best. -et. (prot- 1915 osv. proto- 19421944) [till gr. αἶμα, blod. — Jfr hemorragi, hemorrojder] kem. chokladbrunt, pulverformigt näringspreparat framställt av blod o. innehållande äggviteämnen, fosfor o. järn. 2NF (1915).
-OPIN -ωpi4n, n.; best. -et. [till opium med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -in] kem. vit kristallinisk alkaloid förekommande i mycket ringa mängd i opium. Hygiea 1892, 1: 59.
-OXID104. (†) kem. oxidul. Berzelius Kemi 3: 294 (1818). Dalin (1871).
B: PROTO-DORISK1040. konst. om en i äldre egyptisk konst förekommande typ av pelare l. kolonn (som tidigare felaktigt ansågs vara urtypen för den doriska kolonnen): som har ett 8- l. 16-sidigt (stundom räfflat) skaft o. en rund skivformig bas o. ett fyrkantigt platt kapitäl; äv. om kapitäl: hörande till l. typisk för dylik pelare l. kolonn. NF (1889). Hahr ArkitH 29 (1902; om kapitäl).
-EVANGELIUM, se A.
-GEOMETRISK101040 l. 30~1020. arkeol. om stil l. epok i den forngrekiska kulturen: som utmärkes av en begynnande geometrisk (se d. o. 2 b) ornamentik, senhelladisk, eftermykensk. BonnierKL 3: 726 (1923).
-GYN -gy4n, äv. -jy4n, adj. l. sbst.; ss. sbst. r., best. -en, pl. -er. [till gr. –γύνης, –γύνος, till γυνή, kvinna (se gyno-). — Jfr androgyn, protero-gyn m. fl.]
I. adj. motsatt: protandrisk.
1) bot. om blomma l. växt: som karakteriseras av att pistillen l. pistillerna utvecklas, innan (de till samma blomma l. individ hörande) ståndarna nått könsmognad. BotN 1867, s. 79.
2) zool. om hermafroditiskt djur: som karakteriseras av att äggen mogna före sädescellerna; äv. om hermafroditism: så beskaffad att kvinnliga könsprodukter mogna före manliga. 2SvUppslB 13: 297 (1949).
II. sbst. bot. tvekönad fanerogam vars pistill(er) utveckla(r) sig före ståndarna. —
-GYNI -gyni4, äv. -jy-, r. l. f.; best. -n l. -en. [till -gyn; jfr gr. –γύνεια, till –γύνης, –γύνος (se -gyn)] motsatt: protandri.
1) bot. förhållandet l. egenskapen att en blommas pistill(er) bli(r) befruktningsduglig(a), innan samma blommas (l. individs) ståndare nått könsmognad. BotN 1867, s. 77.
2) zool. förhållandet att hos ett hermafroditiskt djur äggen mogna tidigare än sädescellerna. BonnierKL 5: 676 (1924).
-HEMIN, se A.
-HISTORIA100400 l. 30~0200. protohistorisk tid l. epok. 3NF 23: 515 (1937).
-HISTORIKER100400 l. 30~0200. jfr -historia, -historisk. Upsala(A) 1931, nr 132, s. 4.
-HISTORISK10040 l. 30~020. som avser l. tillhör övergångsskedet mellan förhistorisk o. historisk tid, fornhistorisk. AntT XVIII. 4: 26 (1909).
-JÄRNÅLDER30~020. arkeol. arkeologisk period som närmast föregår l. bildar första stadiet i den egentliga järnåldern. Rig 1926, s. 26.
-KLAS -kla4s, r.; best. -en. [jfr kataklas] geol. o. miner. av rörelser i magman under en djupbärgarts stelning o. i samband därmed uppkommet starkt tryck förorsakad sönderkrossning o. granulation av (mineralkornen i) en (djup)bärgart; äv. om bärgart med skiktningsstruktur o. d. som uppkommit före bärgartens stelning. SvUppslB (1935).
-LAPP30~2, m. individ av en folkstam varur lapparna utvecklat sig, urlapp. Fennia XLIX. 4: 287 (1929).
-LAPSK30~2. jfr -lapp. Fennia XLIX. 4: 23 (1929).
-LAPSKA30~20, r. l. f. om protolapparnas språk. Fennia XLIX. 4: 19 (1929).
-MARTYR1004. i sht teol. om den förste kristne martyren (Stefanus). Dalin (1871). NF 10: 1024 (1886).
-NOTAR, se -notarie.
-NOTARIAT. (†) befattning l. tjänst ss. protonotarie. Hermelin BrBarck 156 (1708).
-NOTARIE100400 l. 100302, ngn gg äv. -NOTAR -nωta4r, m.; best. -en; pl. -er. (-notar 1907. -notarie 1685 osv. Anm. Förr o. ännu i bet. 3 användes äv. den lat. formen protonotarius. 2SthmTb. 4: 27 (1569; i bet. 1), Rüdling 308 (1731; i bet. 1), 3NF (1932; i bet. 3))
1) (förr) kansl. o. jur. benämning på den tjänsteman i vissa ämbetsvärk (i sht i en hovrätt l. ett kollegium l. justitierevisionen) som i tjänsteställning stod närmast över notarierna, förste notarie. LMil. 1: 527 (1685). Proto-Notarierne, hvilke författa HofRättens domar. Flintberg Lagf. 4: 826 (1801). Cronholm Minnesbl. 132 (1908). jfr hovrätts-protonotarie.
2) [efter lat. protonotarius (apostolicus)] kyrkl. högre ämbetsman vid påvestolen, med uppgift att handha o. uppsätta kyrkliga dokument o. skrivelser o. d. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 360 (1835).
3) [efter lat. protonotarius] kyrkl. andlig ämbetsman som näst patriarken i Konstantinopel innehar det högsta kyrkliga ämbetet inom den grekisk-ortodoxa kyrkan. NF (1889).
-PLASMA, -PLASMATISK, se protoplasma (med avledn.). —
-PLAST -plas4t, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er. [ytterst av gr. πρωτόπλαστος, till πλαστός, formad, danad, adj. till πλάσσω, formar, danar, skapar (se plastisk)]
1) (numera föga br.) i sht teol. om (var o. en av) de först skapade människorna, den första människan, urmänniska; i sht i pl. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 310 (1837). KyrkohÅ 1917, s. 288.
2) biol. protoplasmamassa som bildar en cell, protoplasmakropp. 2NF 4: 1387 (1905).
-RENÄSSANS10104 l. 30~102. konst. om de tidigaste ansatserna till klassiska stilformers återupplivande. Hahr ArkitH 325 (1902).
-ROMANSK1004 l. 30~02. konst. om byggnadsstil l. epok o. d.: som representerar l. tillhör den romanska stilens l. epokens förstadium. Thordeman KyrkArkit. 116 (1923).
-TYP, -TYPISK, se prototyp (med avledn.). —
-ZO -så4, r.; best. -n, äv. -en; pl. -er. [till gr. ζῶον, djur (se zoologi)] zool. (vanl. mikroskopiskt) encelligt djur, urdjur; vanl. i pl., om dylika djur (tillhörande ordningen Protozoa). Thorell Zool. 2: 472 (1865). Bolin KemVerkst. 114 (1942).
-ZOOLOGI101004 l. 30~1002. zool. gren av mikrobiologien som avser utforskandet av protozoerna l. urdjuren. UNT 1932, nr 11059, s. 3.

 

Spalt P 2112 band 20, 1954

Webbansvarig