Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAV ha4v, n.; gen. havs ha4vs, i uttr. till havs o. ss. första led i ssgr: haf4s, äv. ha4vs resp. 3~ (rimmande med gafs: Franzén Skald. 2: 421 (1828)); best. -et; gen. havets, arkaiserande äv. havsens haf4sens, äv. ha4vsens (Mat. 4: 15 (NT 1526: haffzens wägh), LoW (1911)); pl. =; pl. best. haven, vard. äv. (i sht i mellersta o. norra Sv.) havena (Salvius BrudGrafskr. 59 (1740, 1757; i vers), Cygnæus 8: 215 (1867; i vers)).
Ordformer
(hav (haf, haaf, haaff) 1541 osv. haff 15261541. — gen. o. ss. första led i ssgr: havs (hafs, hafz) 1584 (: hafzdiuret) osv. haaf(f)s 1538 (: haaffzklippa)1698 (: Haafzstranden). haffs (haffz) 1526 (: haffzens wägh)c. 1700 (: Haffzklippan))
Etymologi
[fsv. haf, motsv. dan. o. nor. hav, isl. haf, (m)nt. haf (varav t. haff, se HAFF), ffris. hef, mht. hap, feng. hæf; av ovisst urspr.; möjl. till germ. hafjan, häva sig (se HÄVA); jfr isl. haf, nor. dial. hav, (upp)hävning, uppdragning o. d.]
1) benämning på den sammanhängande vattenmassa som täcker stora delar av jordklotet o. omgiver jordens kontinenter, motsatt: fastland; ofta om viss avgränsad (i sht större) del av denna vattenyta; äv. allmännare, om vidsträckt, oöverskådlig vattenyta; jfr OCEAN. Salta, vida, öppna havet. På havet. Över havet. I havets l. (numera bl. arkaiserande) havsens djup. Det blå havet. Det villande havet, förr äv. (det) villa (vilda) havet. Land och hav. De stora haven. Röda, Stilla, Svarta, Vita havet. Adriatiska, Egeiska havet osv. Upp. 7: 2 (NT 1526). Ty vthi sex daghar haffuer Herren giordt himmel och iord och haffuet. 2Mos. 20: 11 (Bib. 1541). Fiskanar j haffuet. Psalt. 8: 9 (Därs.). Bonden är utfattigh .. och boor longt (dvs. långt ut) i haaffuet på klipporna. Murenius AV 74 (1640). Thet grymma hafwet brusar och .. sigh til himmelen vphäfwer. Isogæus Segersk. 22 (c. 1700). Blånande hav, dig älskar jag! Geijer Dikt. 136 (1841). Sältan .. är i allmänhet starkare i verldshafvet än i de inre hafven. Palmblad LbGeogr. 24 (1851). Ett åskmoln stiger opp vid hafvets rand. Runeberg 5: 155 (1863). Hafvet rullar in mot land med fruktansvärda bränningar. Carlson 2Skolgeogr. 88 (1887). Havet låg framför dem, stort och obegränsat. Lagerlöf Holg. 2: 215 (1907). Kring kontinenternas kuster är havet relativt grunt. HimHavJord 2: 54 (1926). — jfr ANCYLUS-, DJUP-, GLACIAL-, GRUND-, IN-, INNAN-, IS-, JURA-, KRIT-, KUST-, LITORINA-, MEDEL-, POLAR-, SALT-, SYD-, SÖTVATTENS-, TERRITORIAL-, TRIAS-, TÅNG-, UR-, VÄRLDS-, YOLDIA-HAV(ET) m. fl., ävensom VÄSTAN-, ÖSTAN-HAVS m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Ingen annars Broor i Hafwet. .. (dvs.) Fåå wänner när mäst tränger. Grubb 388 (1665). Ondt Samweet är ett oprördt Haff. Dens. 639. Det är som en droppe i hafvet. Nordforss (1805). Alt vatten vil til hafvet. Rhodin Ordspr. 4 (1807); jfr Pred. 1: 7. Havet ger igen. Östergren (1926); jfr Upp. 20: 13.
b) i uttr. till havs, äv. (ut)åt havs, förr äv. (enst.) till hav (se språkprovet fr. 1621 under γ).
α) ut på (öppna) havet, mot (öppna) havet. Han fann itt skep som til haffs fara wille. Jona 1: 3 (Bib. 1541). Franzén Skald. 7: 213 (1822). Många gåfvo sig ut .. / ett stycke till hafs för att skjuta själ. Melin Dikt. 2: 177 (1904).
β) ute på (öppna) havet. Långt till hafs längs Norges kust gick färden. OoB 1900, s. 306.
γ) (†) över havet, sjövägen, sjöledes. Till Haaf. Fosz 257 (1621; rimmande med stav). (Fenicierna) kommo till Haafz dijt (dvs. till sina nuvarande boplatser). Rudbeck Atl. 3: 695 (1698).
c) (†) i uttr. från havs, från havet. Ramido(:) .. Jag är från hafs, Estella. Almqvist RMar. 7 (1834).
d) med adjektivattribut i vissa numera obr. förb.: släta havet, den jämna, öppna havsytan. Schroderus Comenius 462 (1639). Den (stora, av Ptolemeus omnämnda bärgsryggen) finnes inte mera uti Jutland, än han finnes uppå släta hafwet. Rudbeck Atl. 1: 529 (1679). stora havet, i bibeln, om Medelhavet; förr äv. liktydigt med: världshavet, oceanen. VarRerV 40 (1538). I skolen mäta jfrå stora haffuet alt in til berghet Hor. 4Mos. 34: 7 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Ty är det stora hafwet allom öppet. Isogæus Segersk. 1277 (c. 1700). Serenius (1741). Dens. (1757; under ocean).
e) vid nivåbeteckningar, i uttr. (höjd) över havet, (höjd) över havsytan; i skrift ofta förkortat ö. h. Hisinger Ant. 1: 66 (1819). (Åreskutans) höjd är 1,472 m. ö. h. 2NF 33: 1109 (1922).
f) i uttr. fritt hav, slutet (tillslutet) hav, se FRI 4 b o. SLUTEN; havens frihet, se FRIHET 2 b.
g) (†) i uttr. taga hav och kurs av ngn, avskära ngns kurs mot havet? (Han såg) den andra tullslupen, som med stora segel flög ut mot sjön och, gynnad af vinden, tog haf och kurs af hans fader. Runeberg 4: 184 (1833).
h) i uttr. (hela) havet stormar, benämning på en (pant)lek i vilken deltagarna, vilkas antal med en överskrider antalet av tillgängliga sittplatser, skola på ett givet tecken kappas om att återtaga de platser som de vid lekens början innehaft, men som de under lekens gång måst lämna; äv. ss. moment i leken ”låna eld”. Hubendick FlickLek. 75 (1879). Ödman VårD 2: 36 (1888). Linder Tid. 130 (1924; i fråga om förh. på 1870-talet).
i) övergående i bet.: havsvatten. Genom .. styckegluggarna började hafvet strömma in. Fryxell Ber. 15: 90 (1848).
j) [benämningen, i lat. form: mare, given av danzigastronomen J. Hevel(ius) i Selenographia (1647)] astr. benämning på var o. en av de större mörka fläckar på månens yta vilka förr uppfattades som hav. Hammargren Jordkl. 10 (1854). 2NF 19: 211 (1913). — jfr: De mörkare (fläckarna på månen torde vara) dälder, haf och vatn. Duræus Naturk. 155 (1759).
2) insjö; numera bl. i vissa gamla namn; förr äv. i oeg. anv. (se slutet). Döda havet. Kaspiska havet; i sht förr äv. Galileiska havet, Tiberias’ hav, sjön Genesaret. Hes. 47: 18 (Bib. 1541). Hafvet (dvs. Döda havet) kallas af Araberna Loths haf. Ödmann StrSaml. 6: 92 (1794). (†) En stoor storm wexte vpp j haffwet (dvs. på Genesaret). Mat. 8: 24 (NT 1526; Bib. 1917: på sjön). — särsk. [efter motsv. uttr. i hebr.] (i bibeln) om Nilens o. Eufrats vattendrag (jfr Bib. 1917, Ordförkl. 426). Och watnet j haffuet skal vthtorkas. Jes. 19: 5 (Bib. 1541; med syftning på Nilen; äv. i Bib. 1917). Jer. 51: 36 (Därs.; med syftning på Eufrat; äv. i Bib. 1917).
3) (i sht i religiös o. vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv., med tanken fäst på havets djup o. outtömlighet l. dess storlek o. vidd l. dess vågrörelser (samt därmed äv. farligheter); ofta med direkt motsvarighet i andra spr. Sjunka i glömskans hav. LPetri 3Post. 70 a (1555). Thetta syndennes haaff. Bullernæsius Lögn. 384 (1619). Itt heelt Haaff fult medh Lögner. Schroderus Os. 2: 216 (1635). Jagh kommer af ett brusand’ haaf / På rätta glädie stranden. Ps. 1695, 387: 3 (i fråga om en människas död o. själens upptagande i himmelen). Han (dvs. Jesus) skal ock kasta .. (våra synder) vti glömskones haf. Scherping Cober 2: 68 (1737). Ett haf af lärdom. Lindfors (1815). Himmelen simmar i ett haf af ljus. Bremer Nina 523 (1835). Han stått mot svallet af tidens haf, / Fast späd och fin. Runeberg 5: 89 (1860; om W. v. Schwerin). Festivitetssalen (i kungl. slottet) .. kallad Hvita Hafvet. Thomée IllSv. 53 (1866). Det haf af människor som kallas den gula rasen. Hedin GmAs. 2: 490 (1898). Ett hav av olyckor. Cannelin (1921). — jfr BLOCK-, ELD-, GLAS-, GRÄS-, LJUS-, LUFT-, SAND-HAV m. fl.
4) [efter hebr. jām] (i bibeln) benämning på reningsbäckenet i Jerusalems tempel; jfr KOPPAR-HAVET. (Hiram, konung Salomos kopparsmed) giorde itt Haff guttit, tiyo alnar breedt. 1Kon. 7: 23 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): A (numera föga br. utom i vissa djurnamn): HAV-BOTTEN, -BRÄDD, -DIMMA, -DJUR, se C.
-EK. [jfr t. meereiche l. see-eiche] (†) tångarten Fucus vesiculosus Lin., blåstång (med blad påminnande om ekens). Franckenius Spec. E 3 a (1659).
-FISK, -FISKA, -FISKE, -FOLK, -FRU, -GALLE, -GUDINNA, -GÖS, se C.
-HÄST. (hav- 16401914. havs- c. 17551907)
1) (i vissa trakter) i sg. best., benämning på näcken; jfr BÄCKA-HÄST(EN) o. SJÖ-HÄST(EN). Jag .. såg Hafhästen, näcken, med ljus man om ett långt allvarligt ansikte. Engström Bläck 10 (1914).
2) [jfr motsv. anv. i (d.) nor. samt av t. seepferd] (†) däggdjuret Hippopotamus amphibius Lin., flodhäst; jfr SJÖ-HÄST. Schultze Ordb. 1698 (c. 1755).
3) [jfr nor. havhest samt t. seepferd l. meerpferd] (mindre br.) zool. den företrädesvis i Norra ishavet o. Nordatlanten förekommande, till familjen stormfåglar (Procellariidæ) hörande simfågeln Fulmarus glacialis Lin., stormfågeln. Haf-Hesten .. / .. kan rätt som een Hest med Näse-Borrar fnysa. Spegel GW 209 (1685). Kolthoff DjurL 84 (1899). 4Brehm 9: 452 (1926).
4) [jfr motsv. anv. i d. samt av t. seepferdchen o. meerpferd, fr. cheval marin o. it. cavaletto marino; efter gr. ἱππόκαμπος; namnet givet på grund av huvudets ställning o. dess likhet med ett hästhuvud] om arter av det till benfiskarna hörande släktet Hippocampus Lin.; jfr HÄST-FISK, SJÖ-HÄST. Linc. (1640; under hippocampus). Rosenius Himmelstr. 211 (1903).
5) [jfr gr. ἱππόκαμπος] (†) fabeldjur som enligt de gamla grekernas (o. romarnas) föreställning till sin övre hälft var skapat som en häst o. till sin nedre som en fisk. Förestelltes Neptunus .. sittande vti en stor Mussla, hvilken .. drages af Haf-Hästar, eller Hippocampis. Wennerdahl 412 (1748).
-IS, -JUNGFRU, -KATT, -KLIPPA, -KO, -KORP, -KRABBA, -KUST, -LAX, -LÖK, -MAN, -MUS, -MÅKE, -MÅS, se C.
-OMFLUTEN~020, p. adj. (i sht i vittert spr.) PoetK 1815, 1: 111. Kullberg Portf. 204 (1847). Vårt fosterlands hafomflutna läge. AB 1897, nr 14, s. 2.
-OMGÖRDLAD~020, p. adj. (i poetisk l. retorisk stil) Den hafomgördlade jorden. Stagnelius (SVS) 3: 67 (1817).
-OMSLUTEN~020, p. adj. (i sht i vittert spr.) (hav- 1888 osv. havs- 1918) Forssell Stud. 2: 191 (1888).
-ORM, -ORRE, -OXE, -PADDA, -SALT, -SAND, -SIDA, -SJÖ, -SKIFTE, -SNÄCKA, -SPINDEL, -STJÄRNA, -STRAND, se C.
-STRÄNG, m. (†) vattenväxten Sparganium ramosum Huds., svärdgräs; äv. i förb. mindre havsträng, om Sparganium simplex Huds., igelknopp. Rudbeck HortBot. 20 (1685). Bromelius Chl. 110 (1694).
-STRÖM, -SULA, -SVALG, -SVALL, -SVIN, -SYRA, -SÄLTING, -SÄV, se C.
-TORN, se HAVTORN, sbst.2
-TROLL, se C.
-ULK. (hav- 1852 osv. havs- 1912) [jfr MARULK] zool. den till de taggfeniga benfiskarna hörande djupvattensfisken Lophius piscatorius Lin., marulk; jfr HAVS-PADDA. Nilsson Fauna 4: 246 (1852). Malm Fauna 466 (1877).
-UNDER, -VATTEN, -VRAK, -ÖRN, se C.
B (†): HAVE-FLOD, se C.
C: HAVS-ABBORRE~020. zool. benämning på olika i havet levande, abborrliknande fiskar; i sht om arten Morone labrax (Lin.). SkandFisk. 1 (1836). Nilsson Fauna 4: 16 (1852). FoFl. 1907, s. 188.
-ALSTER. (†) (produkt av) djur- l. växtorganismer som leva i havet. Fries BotUtfl. 1: 66 (1843). Korallstycken och andra hafsalster. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 215. Nilsson Fauna 1: 629 (1847). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 106 (1853).
-AND. (i icke fackmässigt spr., numera knappast br.) om vissa änder samt mer l. mindre andliknande fåglar som företrädesvis vistas i havet. Wikforss 2: 581 (1804; om Podiceps auritus (Lin.)). Sundevall Zool. 128 (1835). Björkman (1889).
-ANEMON. [jfr ANEMON 2] (mindre br.) zool. individ av polypsläktet Actinia Browne, sjöanemon; jfr -NÄSSLA 2. 1Brehm III. 2: 371 (1876). Walin Födoämn. 76 (1906).
-APA.
1) [jfr holl. zeeaap, eng. see-ape] (†) (individ av) hajarten Alopias vulpes (Gmelin), rävhaj. Linné SystNat. 52 (1740).
2) (föga br.) = -MUS 1. Smitt SkandFisk. 1084 (1895).
-ARM, r. l. m. om längre o. smalare vik l. förträngning av havet. (Ön är) allenast ifrån fasta Landet skild genom en Hafzarm af 1 eller 2 Mijls bredd. Ehrenadler Tel. 988 (1723). Svensén Jord. 8 (1884).
-AVEL. (†) = -FOSTER; om fossila djur. Bromell Berg. 45 (1730).
-AVLAGRING~020. geol. konkret: i havet bildad avlagring; särsk. om de lösa jordlager som avsatts i havet under den kvartära tiden. Lindström Lyell 30 (1857). Sörlin JoL 93 (1925).
-BAD. bad i öppna havet; äv. om vid havet liggande badort. Möller (1807). Helgoland .. (en ö) känd för sitt hafsbad. Carlson 1Skolgeogr. 45 (1891). Bergman LBrenn. 168 (1928).
-BAND(ET).
1) (†) om världshavet tänkt ss. ett hela jorden omslutande band. Rudbeck Atl. 2: 102 (1689).
2) (mindre br.) om viss begränsad l. förträngd, långsträckt del av havet. Eberhardt AllmH 1: 209 (1766). Det blå hafsbandet emellan .. (Maratons slätt) och Eubea. Bremer GVerld. 6: 227 (1862).
3) den del av det öppna havet som ligger närmast en kusts yttersta skär l. dess från fasta landet utskjutande uddar; äv. med inbegrepp av de mot havet ytterst belägna öarna o. skären; i sht i förb. med prep. i l. vid, förr äv. på. HFinlSkolvH 3: 122 (1663). Gadd Landtsk. 1: 166 (1773). Nyköping .. Är anlagd .. vid en Sjövik 4 mil ifrån hafsbandet. Hülphers SvStäd. 2: 1 (1783). Strandbönder som ej känna annat än sine fiskställen på hafsbandet. CAEhrensvärd Brev 1: 190 (1789). Bo ytterst i hafsbandet. Möller (1790). Hafsbandet från Svartbådan till något söder om Sandsänkan .. upplodades. KrigVAH 1881, s. 258. I hafsbandet. Strindberg (1890; boktitel).
-BANK, pl. -ar. bank (se BANK, sbst.1 I 1) i l. vid havet. Palmblad Norige 117 (1846).
-BARB. [jfr t. meerbarbe] zool. (individ av) den till ordningen taggfeniga fiskar hörande familjen Mullidæ Bonaparte; jfr BARB 1. Stuxberg Fisk. 93 (1894).
-BASSÄNG. geol. jfr BASSÄNG 2. Gottland och Öland, belägna i samma hafsbassin. Hisinger Ant. 4: 243 (1828).
-BILDNING. (mindre br.) geol. konkret; jfr -AVLAGRING. GWahlenberg i Svea 1: 83 (1824). NF 2: 287 (1877).
-BLEK, n. (-blek 1815 osv. -blik (-blick) 18331916) [jfr BLEK, sbst.1 3, ävensom d. havblik] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vindstilla med blank havsyta. Lindfors (1815). Vetterlund SkuggSal. 34 (1916; bildl.).
-BLOMMA, r. l. f.
1) (†) om den i sött o. salt vatten växande algen Aphanizomenon flos aquæ (Lin.) Ralfs, av vilken vattnet färgas grönt (”blommar”, se BLOMMA, v. 3); jfr BLOMMA, sbst. 6 a, o. VATTEN-BLOMMA. Möller (1790, 1807). Meurman (1846).
2) (i icke fackmässigt spr., mindre br.) havsanemon. FoFl. 1910, s. 153. DjurshT 1914, nr 49, s. 4.
-BLÅ. Rudbeck Atl. 3: 509 (1698). Sjömän i nya hafsblåa högtidskläder. Nordenskiöld Vega 1: 58 (1880).
-BLÅSA, f. l. r. (†) zool. rörmanet, i sht av släktena Physalia Lam. o. Physophora Forsk.; jfr -NÄSSLA 1. Slägtet Hafsblåsa, Physsophora. VetAH 1789, s. 277 (i rubrik). Rebau NatH 1: 736 (1879).
-BOLL. (†) boll av hoptovade (delar av) havsväxter, förr använda som läkemedel (i sht vid behandling av struma). ApotT 1698, s. 57. Därs. 1739, s. 56.
-BORRE. (numera föga br.) zool. sjöborre; särsk. om Echinus esculentus Lin. Linné MusReg. 95 (1754). Fischerström 2: 363 (1780; om Echinus esculentus Lin.). Rebau NatH 1: 729 (1879).
-BOTTEN. (hav- c. 1600. havs- 1541 osv.)
1) [fsv. hafs butn] botten av havet. Jes. 51: 10 (Bib. 1541). Linné Stenr. 13 (c. 1747). Sörlin JoL 24 (1925).
2) [jfr isl. hafsbotn, havsvik] (†) havsvik, havsbukt. Här (dvs. vid Uppland) fördelar sig sedan Östersiön i tvenne stora hafsbotnar eller hafsvikar. Gadd Landtsk. 1: 167 (1773). Säve Yngl. 1 (1854).
-BRAXEN. zool. (om braxen påminnande) fisk av släktet Brama Risso; i sht om arten Brama Raji (Bloch.). Linc. (1640; under erythinus). Nilsson Fauna 4: 121 (1852). Lilljeborg Fisk. 1: 300 (1884).
-BRIS. från l. på havet blåsande bris; jfr -VIND. Den friska hafsbrisen doftande af tång. Ödman VexlBild. 10 (1887, 1893). Abelin VTr. 10 (1903).
-BRUS.
-BRUSANDE, n. (†) = -BRUS. Storm och hafzbrwsande. L. Paulinus Gothus ThesCat. 348 (1631).
-BRYN, förr äv. -BRYNA. (-bryn 1702 osv. -bryna 1702)
1) yttersta (o. översta) delen l. randen av havet mot strandlinjen; jfr BRYN 2. Palmblad LbGeogr. 143 (1840). Staden (Trondhjem) ligger lågt, vid hafsbrynet. LbFolksk. 391 (1868). Torpson Norden 300 (1887).
2) (mindre br.) havsyta, havsvattnets ytlager; jfr BRYN 3. Åthskillige slags ormar .. simmandes oppe i hafsbrynen. Hiärne 2Anl. 97 (1702). Mont-blanc .. (har) 14000 fots högd öfver Hafs-brynet. Björnståhl Resa 1: 142 (1770). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.).
-BRYNE. (†) = -BRYN 2. Fischerström Mäl. 325 (1785).
-BRÄDD. (hav- 1674. havs- 16261926) (numera mindre br.) eg.: havets (yttersta) rand mot land; oeg. om havsstranden, strandbrädden; jfr -BRYN 1. The Städher som nästan widh Haffzbredden belägne äre. Schroderus Liv. 441 (1626). Ytters vidh hafbredden. Hembygden 1910, s. 218 (1674). Hafsbräddens sand. Lyceum I. 1: 24 (1810). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.).
-BUKT. Lind (1749; under bay).
-BULLER. (†) havsbrus. Helsingius N 8 a (1587).
-BÄCKEN, n. i sht geol. o. geogr. jfr BÄCKEN 4. CVAStrandberg 3: 118 (1868). Sörlin JoL 17 (1925).
-BÄVNING. (i sht i fackspr.) skakning av havets vattenmassa på grund av jordskalvsrörelser i havsbottnen, havsskalv. Hagman FysGeogr. 38 (1903). Sörlin JoL 36 (1925).
-BÖLJA, r. l. f.
1) (numera mindre br.) havsvåg. Schroderus JMCr. 13 (1620). Östergren (1926).
2) (†) flod, uppsjö. Wikforss 2: 127 (1804).
-DIMMA. (hav- c. 1600. havs- 17671836) (numera mindre br.) Bureus Suml. 45 (c. 1600). Sjömörkret eller Hafsdimban. VetAH 1793, s. 121. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 551.
-DJUP, n. [fsv. hafdiup, hafs diup]
1) (i sht i högre stil) om det djupa havet. Tiderus GrLat. 43 (1626; lat.: pelagus). Äfventyra Konung och krigsmagt till störtas i hafsdiupet. HSH 9: 118 (c. 1750; i fråga om tåget över Bält). Psalt. 36: 7 (Bib. 1917).
2) djupt ställe i havet; äv. om avståndet från ytan till bottnen. Wollimhaus Ind. (1652). Nybom SDikt. 1: 349 (1846, 1880; bildl.). Svensén Jord. 11 (1884). Hagman FysGeogr. 85 (1903).
-DJUR. (hav- 16351748. havs- 1584 osv.) i havet levande djur; särsk. dels (förr) ss. beteckning för andra djur än egentliga fiskar, dels (numera) ss. allmänt sammanfattande benämning, ofta motsatt: landdjur. Schroderus Os. III. 2: 195 (1635). De ofantelige hvalar och alla hafsdiur giorde vti salta vågen igenom sine näseborrar en Ebb och Flod. Ehrenadler Tel. 164 (1723). Uti sielfva Bollare-vatnet (i Bohuslän) finnes ock ett Hafsdjur, kalladt then store Ormen. Œdman Bahusl. 351 (1746). En vacker samling af land- och hafsdjur. Nordenskiöld Vega 2: 254 (1881). Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av. 1Mos. 1: 21 (Bib. 1917). särsk. (†) i uttr. stora havsdjuret, namn på stjärnbilden Delfinen. Luth Astr. 7 b (1584). Rålamb 4: 7 (1690).
-DJÄVUL. (mindre br.) zool. djävulsrocka. 1Brehm III. 1: 346 (1876). (Stuxberg o.) Floderus 3: 519 (1904). Auerbach (1909; med hänv. till djävulsrocka).
-DRAKE.
1) zool. fisken Pegasus draco Lin.; jfr DRAK-FISK a. Lind (1749; under meerdrach). 2NF 6: 825 (1906).
2) paleont. o. zool. om fiskar tillhörande ordningen Holocephali, helhuvudsfiskar; i sht om sådana av det nu levande släktet Chimæra Lin.; jfr -MUS 1. Rebau NatH 1: 576 (1879). (Stuxberg o.) Floderus 3: 520 (1904).
3) (†) paleont. om fossila ödlor tillhörande ordningen Enaliosauria, havsödla. De vigtigaste och bäst kända bland .. (de fossila reptilerna) äro Hafsödlorna eller Hafsdrakarne. Thorell Zool. 2: 229 (1861). Rebau NatH 1: 512 (1879).
4) [jfr fr. dragon d’eau] (†) om virvelstorm l. skydrag på havet. De äldres (dvs. ä. förf:s) ifrån moln nedstigande Typhoner, kallas (av nyare förf.) Hafs-drakar. VetAH 1782, s. 6.
5) (†) om mareld. VetAH 1798, s. 242.
-DÄGGDJUR~02 l. ~20. —
-ENHÖRNING~020. (i icke fackmässigt språk, förr) benämning på hannen av narvalen, Monodon monoceros Lin., vars vänstra överkäkshalva vanligen är försedd med en 2—3 meter lång, spiralvriden stöttand. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 218. FoFl. 1911, s. 31 (i fråga om ä. förh.).
-FAUNA. (i fackspr.) jfr FAUNA 1. Nordenskiöld Vega 1: 189 (1880).
-FIOL. [jfr t. meerviole] (†) örten Cakile maritima Scop., marviol. Rudbeck HortBot. 64 (1685).
-FISK. (hav- 16401784. havs- 1681 osv.) (i sht i fackspr.) fisk som uteslutande l. företrädesvis uppehåller sig i havet; saltsjöfisk; äv. koll.; förr ngn gg liktydigt med: havsdjur. Linc. (1640; under nauplius). Cabliaw (dvs. kabeljo) är .. ibland then sundeste Haaffisken. Palmchron SnndhSp. 106 (1642). A:o 1546. i Jul. och Aug. Månader lät sig en faselig stor Hafs-Fisk dageligen en lång Tid se på Stockholms Ström. Rüdling Suppl. 273 (1740). Torsk, strömming, och annan hafs-fisk. Gadd Landtsk. 1: 150 (1773). LAHT 1900, s. 156.
-FISKA. (hav- 1607. havs- 1900) (numera föga br.) bedriva fiske i havet. The Räfuelske .., som pläge drage dijtt vthöfuer (till Hfors) att haffiskia och kiöpslaga. SUFinlH 2: 306 (1607). TT 1900, Allm. s. 79 (: hafsfiskande).
-FISKARE. (i sht i fackspr.) fiskare som bedriver sitt fiske till havs; ofta motsatt: kustfiskare, insjöfiskare o. d. SvEcclT 1844, s. 51. EkonS 2: 40 (1894). VFl. 1907, s. 26.
-FISKE. (hav- 1665. havs- 1581 osv.) fiske i havet (ss. näringsfång); ofta motsatt: kust- l. strandfiske; äv. om plats där havsfiske idkas l. kan idkas. Brahe Oec. 80 (1581). Murenius AV 578 (1665). Hafs- och Saltsjö-fisken .. finnas .. vid Krono-skär, blindgrund, stränder och holmar. Rabenius Kam. § 220 (1825). Det förmånligaste sillfiske är hafsfiske (utomskärsfiske). LAHT 1895, s. 59. Östergren (1926).
-FISKERI1004, äv. 0104, äv. 3~002. (i fackspr., numera mindre br.) om havsfiske ss. näringsfång (i större skala); äv. om fiskläge. PH 5: 3612 (1754). Hafsfiskerierna vid rikets vestra kust. SFS 1891, nr 60, s. 4. Östergren (1926).
-FJÄRD. vik l. bukt av havet. Ymer 1912, s. 303 (c. 1600). Norrtelge, sjöstad vid en lång hafsfjärd. Palmblad LbGeogr. 102 (1835).
-FLOD. (have- 1681. havs- 16821898)
1) (†) om havets stigande o. översvämning, uppsjö. Intil hafsbrädden, der hafsfloden än stiger och faller, växer .. mäst .. hafssälting. Gadd Landtsk. 1: 278 (1773). Rinman 1: 943 (1788).
2) (numera föga br.) = FLOD, sbst.3 2. Verelius 69 (1681; om äbb). En ringa Haffzflod (begynte) gå emot Elffströmmen. Sylvius Curtius 678 (1682). Anholm Norm. 15 (1898).
-FLORA. (i fackspr.) jfr FLORA 3.
-FLÖDANDE, n. (†) = -FLOD 1. Broman Glys. 1: 337 (1709).
-FOLK. (hav- 1682. havs- 1829=1900) (föga br.) kollektivt, om i havet boende mytiska väsen. RelCur. 73 (1682). Hafsfrun vågade sig aldrig mer ut på sjön till sitt hafsfolk. Mellin Nov. 1: 431 (1829, 1865). Nordensvan KonstH 368 (1900).
-FORELL. (mindre br.) = -ÖRING. Fries ÅrsbVetA 1836, s. 89. IdrFinl. 2: 123 (1905). Cannelin (1921).
-FORSKNING. forskning som har till föremål havets djupförhållanden, vattencirkulation samt växt- o. djurvärld; jfr OCEANOGRAFI. 2NF 10: 992 (1908). Den internationella hafsforskningen, hvari Sverige .. tager en verksam del. Ekman NorrlJakt 361 (1910).
-FORSKNINGS-INSTITUT. FFS 1918, nr 162, s. 3.
-FOSSIL, n. —
-FOSTER. (†) eg.: alster av havet; om fossila djur. Bergman Jordkl. 99 (1766). Hisinger Ant. 5: 83 (1831).
-FRU. (hav- 15821864. havs- 1681 osv.) [fsv. haffru]
1) (folkligt o. i folkloristisk skildring) benämning på ett mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i havet o. ofta visar sig i kvinnogestalt. The Syrenes eller Haffruer vppehålla skipsfolk medh theras liuffua sång. PErici Musæus 5: 252 b (1582). HaafFrugor .. äre ofwan Qweden lijka the dägeligaste Jungfrugor, men nedan til ära the såsom the waanskapeligaste Fiskar. Kalff JUggla C 4 b (1649). Slikt (dvs. skydrag) händer här (i trakten av Vreta kloster), så ofta Haf-frun ömsar sitt boställe och går härifrån. VetAH 1758, s. 41. Livijn 1: 65 (1806). NoK 29: 66 (1924).
2) (†) om mer l. mindre människoliknande havsdjur; jfr -JUNGFRU 2. 4 fiskare .. (hava) fått i deras nät en ganska stor Hafsfru til öfversta delen lik en menniska, men til nedersta en fisk. PT 1749, nr 67, s. 3. Ödmann StrSaml. 4: Föret. 6 (1789; om sirendjuret havsko).
-FYR, r. l. m. (i fackspr.) fyr vid l. mot öppna havet. NF 5: 520 (1882). SFS 1887, Bih. nr 4, s. 19. BonnierKL 4: 810 (1924).
-FÅGEL. särsk. om fågel som lever på öppna havet. VetAH 1788, s. 205. (Tobisgrisslan) är mer skärgårdsfogel än egentlig hafsfogel. Nilsson Fauna II. 2. 2: 406 (1834).
-GALLE. (hav- 1896. havs- 1919) (föga br.) = GALLE, sbst.3 TIdr. 1896, s. 88. Oterdahl Skram 372 (1919).
-GAP. (†) utlopp till öppna havet; jfr GAP, sbst.1 5 b. Lungön (i Ångermanland), som ligger vid Hafs-gapet. Hülphers Norrl. 4: 54 (1779).
-GATA. (†) om inomskärs belägen, långsträckt del av havet (använd ss. farled). Åtskillige vikar gå in åt Nora Sockn, hvilka förenas med (Ångermanälvens övre utlopp) .. i sjelfva Hafsgatan emot Storön. Hülphers Norrl. 4: 77 (1779).
-GATT. i sht sjöt. om jämförelsevis trång, öppen sjöled (från skärgård) ut mot havet. NF 5: 1142 (1882). Ekan .. plaskade ut öfver det öppna hafsgattet. Strindberg Hafsb. 120 (1890). Högberg Frib. 269 (1910).
-GROBLAD~02 l. ~20. (mindre br.) bot. örten Plantago maritima Lin., sutt(gro). Rudbeck HortBot. 92 (1685). Uppl. 1: 114 (1902).
-GRODA. [jfr t. meerfrosch, fr. grenouille de mer] (†) = -PADDA. Hildebrand MagNat. 25 (1654). Heinrich (1814).
-GRUND, sbst.1, r. l. m. [fsv. hafgrun, hafs grund] (numera knappast br.) havsbotten; äv. övergående i bet.: djup. Hiärne 2Anl. 238 (1706). Hafsgrunden nära intil (Karibiska öarna) .. är af åtskilliga färgor. Oldendorp 1: 43 (1786). I hafsgrundens salar är ro. Ling As. 640 (1833). Östergren (1926).
-GRUND, sbst.2, n. grundt ställe i havet. Adlerbeth Æn. 88 (1804). Laxarna stiga upp på havsgrunden. Molin FrÅdal 92 (c. 1895).
-GRÅSUGGA~020. (mindre br.) zool. i havet levande kräftdjur av familjerna Asellidæ o. Idotheidæ. VetAH 1790, s. 48 (om art tillhörande släktet Asellus Geoffr.). SvRike I. 1: 159 (1899; om art tillhörande släktet Idothea Fabr.).
-GRÄS. (i icke fackmässigt spr., föga br.) om i havet växande nateväxter o. tångarter; särsk. om Zostera marina Lin., tångbändling, bandtång. Rudbeck Atl. 1: 470 (1679). Ekblad 134 (1764; om Fucus (Lin.) Grev.). Det flytande Hafsgräset Sargazzo. VetAH 1790, s. 204. Lilja SkånFl. 401 (1838; om Zostera marina Lin.). Björkman (1889).
-GRÖN.
-GUD. i sht mytol. Serenius (1734; under triton). Wennerdahl 423 (1748).
-GUDINNA. (hav- 1685. havs- 1734 osv.) i sht mytol. Spegel GW 88 (1685). Wennerdahl 413 (1748).
-GUDOMLIGHET. i sht mytol. Norrmann Eschenbg 2: 66 (1818).
-GURKA, f. l. r. zool. art av det till tagghudingarna hörande släktet Holothuria Lin., sjögurka, sjökorv. Larsen (1884). I Kina skattar man .. ganska högt köttet af en art ätlig hafsgurka. Walin Födoämn. 76 (1906).
-GYTTJA. Hygiea 1857, s. 759. Strömstads hafsgyttja, enligt analys den yppersta i Sverge. AB 1869, nr 73, s. 2.
-GÅENDE, p. adj. (i fackspr.) i uttr. havsgående fartyg. Ångermanelfven .. är segelbar för hafsgående fartyg. UB 7: 174 (1874).
-GÖL. (†) virvel i havet, malström. Lind (1749; under meer-strudel).
-GÖS. (hav- 1855. havs- 1861 osv.) zool. individ av den till de taggfeniga fiskarna hörande familjen Sciænidæ; i sht om fisken Sciæna aqvila (Lacépède). Nilsson Fauna 4: 756 (1855). Rebau NatH 1: 547 (1879). Hafsgösen, .. en under forntiden och medeltiden mycket värderad fisk. NF 6: 482 (1882).
-HAMN. Sebulon skal boo widh haffs hampnena. 1Mos. 49: 13 (Bib. 1541). AtlFinl. 27: 30 (1899).
-HORISONT.
1) i sht navig. om gränslinjen mellan havsytan o. himlavalvet, sjöhorisont. Lindhagen Astr. 94 (1858). Nu rinner solen .. upp öfver nordöstra hafshorisonten. VFl. 1911, s. 8.
2) (†) havsyta; bl. i geografiska höjduppgifter. VetAH 1743, s. 48. Orternas högre eller lägre belägenhet öfver hafshorizonten. Wallerius Tank. 25 (1776).
-HÅR. (föga br.) bot. vattenväxten Najas marina Lin.; äv. om vissa i havet växande, fintrådiga alger. Liljeblad Fl. 26 (1792). Fries Ordb. (c. 1870). WoJ (1891).
-HÄST, se A.
-IGEL. (mindre br.) zool. sjöborre; i sht om arter av släktet Echinus Rond. Linc. (1640; under echinus). Wikforss 2: 579 (1804). 2NF 10: 999 (1908).
-IGELKOTT. (†) jfr -IGEL. Echinus marinus. Siö-äple och hafs-Igelkot benämd. Bromell Berg. 47 (1730).
-INSEKT. (†) om i havet levande smådjur (tillhörande leddjurens l. stråldjurens klass). Musslor, Sneckor och andra Hafs-Insecter. Swedenborg RebNat. 1: 19 (1719). Palmblad Norige 120 (1846).
-INVIK. (†) vik l. bukt av havet. Rudbeck Atl. 1: 303 (1679). Gadd Landtsk. 1: 224 (1773).
-IS. (hav- c. 16001911. havs- 1774 osv.) Bureus Suml. 61 (c. 1600). Smällt hafsis ger .. godt och friskt vatten. SP 1809, nr 32, s. 2. HimHavJord 2: 182 (1926).
-JUNGFRU, i bet. 1 f.; i bet. 2 f. l. r. (hav- 1685. havs- 1840 osv.)
1) (folkligt o. i folkloristisk skildring) benämning på vissa i havet boende, övernaturliga, kvinnliga väsen. Spegel GW Hhh 2 a (1685). Afzelius Sag. 2: 149 (1840).
2) [jfr t. seejungfer, eng. seamaid] (föga br.) zool. = -KO 2. NF 3: 1547 (1880). Östergren (1926).
-KALK. (†) geol. kalk som utfälles (vid en flods mynning) i havet. JernkA 1832, Bih. s. 224. Dalin (1852).
-KANT.
1) (†) den del l. remsa av havet som ligger närmast land, havsbryn(et). Den gamla båten, som låg i hafskanten. DeFoë RobCr. 73 (1752). Carlstedt Her. 3: 401 (1833).
2) (numera ngt vard., mindre br.) den yttersta delen av ett land mot havet; havsstrand, strandremsa o. d.; äv. om bredare landområde vettande mot havet. Vid havskanten. Åt havskanten. På havskanten. HSH 31: 428 (1638). Ju närmare man kommer hafskanten (i Uppland), blir nejden mera kuperad. Uppl. 1: 279 (1902). Östergren (1926).
-KATT. (hav- 17301928. havs- 1851 osv.)
1) [namnet givet på grund av huvudets likhet med ett katthuvud] fisk tillhörande släktet Anarrhichas Lin., särsk. fisken Anarrhichas lupus Lin., ”vanlig havskatt”. Haf-katt ser vth som en katta i hofvudet. Ullenius Ro § 277 (1730). Nilsson Fauna 4: 208 (1852). NoK 19: 134 (1923).
2) (i vissa trakter, föga br.) benämning på pigghajen Squalus acanthias Lin.; jfr HÅ-KATT. Huden af en hafkatt, så knottrig at man dermed kan polera trä. Möller (1745; under chagrin). Lilljeborg Fisk. 3: 666 (1890; från Råå fiskläge i Skåne).
3) (†) zool. = -MUS 1. Scheutz NatH 158 (1843). Larsen (1884).
-KLIMAT. klimat som är utmärkande för öar o. kusttrakter, kustklimat, öklimat; motsatt: fastlandsklimat l. kontinentalt klimat. Palmblad LbGeogr. 74 (1835). Göteborg med sitt hafs- eller öklimat. NF 1: 95 (1875). Flodström Naturförh. 4 (1918).
-KLIPPA, r. l. f. (hav- 15421623. havs- 1538 osv.) [fsv. hafklippa] VarRerV 40 (1538).
-KO. (hav- 1863. havs- 1880 osv.)
1) i folktron: ko tillhörig i havet boende, mytiskt väsen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 8 (1863). SvFmT 10: 161 (1898).
2) (mindre br.) zool. fiskliknande däggdjur tillhörande sirendjurens grupp; i sht om arten Halicore dugong Quoy o. Gaim.; jfr -JUNGFRU 2. NF 3: 1547 (1880). Östergren (1926).
-KORP. (hav- c. 1755. havs- 17341889) [jfr t. wasserrabe, eng. sea-raven] (†) zool. om fågel tillhörande skarvsläktet; i sht om arten Phalacrocorax carbo Dumont, storskarv, kormoran; jfr -TJÄDER. Serenius Yy 3 a (1734). Linné SystNat. 46 (1740). Björkman (1889).
-KRABBA. (hav- c. 16381639. havs- 17001889) (numera knappast br.) i havet levande krabba; förr äv. om andra i havet levande kräftdjur. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). Dens. Comenius 172 (1639; om hummer). Björkman (1889).
-KRÄFTA. [jfr t. seekrebs] (numera knappast br.) hummer; äv. om (andra) i havet levande kräftdjur. Linc. (1640; under pagrus). Stora Haffz Kräfwetor som kallas Hummor. IErici Colerus 1: 64 (c. 1645). Schultze Fisk. 54 (1778). Hummern eller hafskräftan. Rebau NatH 1: 683 (1879). 2NF 13: 1372 (1910).
-KUR, pl. -er. i sht med. Berndtson (1880). Vistelsen vid hafvet och begagnandet af kalla hafsbad under inflytande af hafsklimatet kallas hafskur. 2NF 10: 997 (1908).
-KURANSTALT~002 l. ~200. Varbergs hafskuranstalt. Hygiea 1884, s. 149.
-KUST. (hav- 1900. havs- 1773 osv.) Gadd Landtsk. 1: 166 (1773).
-KÅL.
1) (†) rovarten Brassica Napus Lin., gotlandsrova. Gadd Landtsk. 2: 193 (1775).
2) (†) örten Crambe maritima Lin., strandkål. Björkman (1889).
3) (†) den vid havsstränder växande, i medicinen förr använda örten Convolvulus Soldanella Lin. Serenius Kkkk 3 a (1757). Heinrich (1814).
4) (numera knappast br.) algen Alaria esculenta (Lin.) Grev. Dalin (1852). Fries Ordb. (c. 1870). Auerbach (1909).
-KÄNNING. (†) bärg, klippa o. d. tjänande ss. sjömärke. Lind (1749; under caap). Höga Klippan gamle Man eller Bonden, en märkelig hafskänning mot .. (Nordmaling), ligger 2 mil nordost ut i sjön. Hülphers Norrl. 4: 282 (1779).
-LAX. (hav- 17511807. havs- 1790 osv.)
1) vanlig lax, blanklax. VetAH 1751, s. 95. IdrFinl. 2: 120 (1905).
2) [namnet givet på grund av viss yttre likhet med laxen] (i vissa trakter, vard.) torskfisken Gadus virens Lin., gråsej. PrislNFiskAffÖstermTg 1911. Östergren (1926).
-LAXÖRING~020. (mindre br.) zool. = -ÖRING. Uppl. 1: 143 (1902). Östergren (1926).
-LERA. i sht geol. lera som avsättes i havet; särsk. (föga br.) om sådan lera som avsatts i hav under tidigare geologiska perioder, marin lera. Wallerius Åkerbr. 197 (1761). LAHT 1907, s. 392.
-LIN. (mindre br.) bot. benämning på den fintrådiga algen Chætomorpha Linum (Müll.) Ktz. Bromelius Chl. 32 (1694). Lundell (1893).
-LOPPA. zool. (i havet levande) musselkräfta av familjen Cytheridæ; i pl. ss. namn på denna familj. NF (1882). BonnierKL 8: 397 (1926).
-LUFT. Gadd Landtsk. 1: 2 (1773). Jag vill .. andas hafsluft med vidgadt bröst. Östergren Dikt. 102 (1871).
-LUNGÖRT. (†) örten Mertensia maritima (Lin.) S. F. Gray. Liljeblad Fl. 80 (1792). Zetterstedt SvLappm. 2: 60 (1822).
-LUS. (†) zool. fiskgråsugga. Linné MusReg. 88 (1754). Ekblad 274 (1764).
-LYSNAD. (†) mareld. Bergman Jordkl. 222 (1766).
-LÄMNING. (†) havsfossil. Bergman Jordkl. 95 (1766). IllSv. 1: 290 (1873).
-LÖK. (hav- 16381659. havs- 1639 osv.) bot. den företrädesvis vid Medelhavets kuster växande, i medicinen använda lökväxten Urginea maritima (Lin.) Baker (Scilla maritima Lin.), sjölök. Franckenius Spec. D 3 b (1638). Roten af hafslök har .. hulpit många för vattusot. SvMerc. V. 1: 119 (1759). Svensson Kulturv. 78 (1893).
-MAN ~man2. (hav- 1829. havs- 1755 osv.) [jfr d. havmand, isl. marmennill] (folkligt i vissa trakter o. i folkloristisk skildring) mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i havet o. ofta uppenbarar sig i gestalten av en gubbe; näck(en). SvMerc. 1: 28 (1755). EWigström i Landsm. VIII. 3: 114 (1899).
-MOLLA. (†) bot. om olika vid havet växande arter av örtsläktet Atriplex Lin.; särsk. örten Atriplex litorale Lin., strandmolla. Rudbeck HortBot. 14 (1685). Nyman VäxtNatH 2: 224 (1868).
-MOSSA.
1) (numera föga br.) farm. benämning på en drog som erhålles av de båda algerna Chondrus crispus Stackhouse o. Gigartina mamillosa J. Agardh, karragen. Heinrich (1814). Lindgren Läkem. (1902, 1919).
2) (†) om art av lavsläktet Pertusaria DC. Linné i VetAH 1740, s. 422.
-MUN. (†) = -MYNNING. Sylvius Curtius 217 (1682). SvMerc. 1763, s. 565.
-MUS. (hav- 17461895. havs- 1792 osv.)
1) i sht zool. den med lång, svanslik stjärt försedda broskfisken Chimæra monstrosa Lin. Œdman Bahusl. 40 (1746). Stuxberg Fisk. 610 (1895).
2) (i vissa trakter, mindre br.) borstmasken Aphrodite aculeata Lin., sjömus. VetAH 1792, s. 16. GbgJubPubl. 2: 492 (1923).
-MYGGA. (†) myggan Chironomus plumosus Lin. Linné Sk. 223 (1751).
-MYNNING. (†) en viks l. flods öppning resp. mynning mot havet. Czaren giorde strax början, at, ett stycke .. närmare til hafs-mynningen, anlägga S. Petersborg. Nordberg C12 1: 433 (1740). DeFoë RobCr. 46 (1752).
-MÅKE. (hav- 18341875. havs- 1829. -måke 1829. -måka 18341875) [sv. dial. (Skåne) hamåge] (†) = -MÅS. Deleen 598 (1829). 1Brehm 2: 530 (1875).
-MÅS l. -MÅSE. (hav- 1834. havs- 1822 osv.) zool. havstrut. Zetterstedt SvLappm. 1: 253 (1822). Nilsson Fauna II. 2. 2: 224 (1834). 2NF 19: 225 (1913).
-NATE.
1) (†) om tångarten Laminaria saccharina (Lin.) Lamour.? Serenius Kkkk 3 a (1757).
2) växten Potamogeton filiformis Pers. Liljeblad Fl. 70 (1792). SvRike I. 2: 70 (1900).
-NIVÅ. i sht geol. o. geogr. En något otydlig blockstrand utmärker den forna hafsnivån. Fennia XII. 5: 5 (1896).
-NYMF. (i sht i poetisk l. retorisk stil) i havet boende nymf, nereid, okeanid. Nordforss (1805). Auerbach (1909).
-NÅL, m. l. r. (numera mindre br.) zool. om individ av de taggfeniga fisksläktena Syngnathus Günth. o. Nerophis Kaup., kantnål; ofta i förb. lilla havsnålen, Nerophis ophidion (Lin.), stora havsnålen, Nerophis æquoreus (Lin.), krumnosade havsnålen, Nerophis lumbriciformis (Yarsell). Linné SystNat. 57 (1740). VetAH 1776, s. 225. Nilsson Fauna 4: 692 (1855). GbgJubPubl. 2: 489 (1923).
-NÄSSLA, f. l. r.
1) (numera knappast br.) zool. om vissa arter av manetpolyper o. skivmaneter vilka vid beröring brännas ss. nässlor. Oldendorp 1: 128 (1786). Rebau NatH 1: 736 (1879).
2) (föga br.) zool. om vissa med nässelorgan utrustade polyparter, hörande till släktet Actinia Browne. Rebau NatH 1: 732 (1879). Löwegren Hippokr. 2: 119 (1910).
-NÖD. [fsv. hafs nöþ] (numera knappast br.) sjönöd. SvTr. 4: 161 (1534). Stugu kiölan och haffz nödhen är lijka. Rondeletius 42 (1614; ordspråk). Östergren (1926; angivet ss. ovanl.).
-OMSLUTEN, se A.
-ORM. (hav- 15411861. havs- c. 1730 osv.) [jfr t. meerschlange, nylat. serpens marinus] (numera nästan bl. i bet. a, b) i havet levande orm l. ormliknande fisk. Swedberg Ordab. (c. 1730). Almqvist Kap. 62 (1838). Nilsson Fauna 4: 750 (1855; om pirålen; fr. Kullen i Skåne). särsk.
a) (numera bl. skämts., föga br.) om ”sjöormen”; ofta i förb. stora havsormen. AB 1831, nr 282. s. 3. Den s. k. stora Hafsormen omtalas nästan årligen. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 118. Den stora hafsormen. Stuxberg Oudemans (1896; boktitel). jfr: Tu (Farao) äst .. såsom en Haafform. Hes. 32: 2 (Bib. 1541).
b) zool. (individ av) den till de giftiga ormarna hörande familjen Hydrophidæ. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 233. 1Brehm III. 1: 110 (1876).
-ORRE. (hav- 1685. havs- 18341916) (mindre br.) zool. den till släktet svärtor hörande fågeln Oidemia nigra Lin., sjöorre. Spegel GW 211 (1685). Nilsson Fauna II. 2. 2: 327 (1834). Modin GTåsjö 24 (1916).
-OXE. (hav- 16851757. havs- 17451755) (†) benämning på valrossen, Rosmarus rosmarus Lin. Spegel GW 191 (1685). Serenius (1734, 1757; under ox).
-PADDA. (hav- 18521886. havs- 1751 osv.) zool.
1) (†) marulk; jfr HAV-ULK. Linné Sk. 327 (1751). Wahlström ExkFauna 81 (1861; fr. Skåne).
2) = DRAK-HUVUD 2. 1Brehm III. 1: 205 (1876). (Stuxberg o.) Floderus 3: 526 (1904).
-PESE, m. l. r. (†) = -GURKA. Linné MusReg. 93 (1754).
-PLANKTON.
-PLIKTNING. [till PLIKTA, loda] (†) lodning i havet. VetAH 1788, s. 21.
-PÄNNA. zool. korallsläktet Pennatula; särsk. arten Pennatula phosphorea Lin., sjöpänna. Linné MusReg. XXII (1754). GbgJubPubl. 2: 491 (1923).
-PÄRLA, r. l. f. (mindre br.) motsatt: flodpärla. Scherping Cober 1: 30 (1734). PT 1904, nr 136 A, s. 3. —
-RIS. (†) zool. korall av släktet Gorgonia Lin., hornkorall. VetAH 1793, s. 257. Möller (1807).
-RUDA. zool. fisk av släktet Cantharus Cuv. Grå havsrudan, Cantharus cantharus (Lin.). Nilsson Fauna 4: 118 (1852). Lilljeborg Fisk. 1: 210 (1884).
-RYMD. (numera bl. i vitter stil, föga br.) om det vida, öppna havet l. viss vidsträckt, men begränsad del av detsamma. Bælter JesuH 5: 146 (1759). Hellespontus utflyter i den hafsrymd, som kallas det Ægeiska hafvet. Carlstedt Her. 2: 73 (1833). Lundell (1893). särsk. (†) i förb. med prep. på. Vi kommo nu på hafsrymden. BtVLand 2: 6 (1760). Långt ute på hafsrymden. Mellin Nov. 2: 513 (1832, 1867).
-RÅ, n. (folkligt o. i folkloristisk skildring) mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i havet; ”sjörå”. L. Paulinus Gothus ThesCat. 22 (1631). EWigström i Landsm. VIII. 3: 127 (1899).
-SALLAT. bot. grönalgen Monostroma Lactuca (Lin.) J. Agardh. Krok o. Almquist Fl. 2: 58 (1883). FestskrKemMinFLd 103 (1918).
-SALT, n. (hav- 17731869. havs- 1706 osv.) koksalt som genom avdunstning erhålles ur havsvatten l. annat salt vatten; jfr BAJSALT. Hiärne Förb. 14 (1706). Ymer 1907, s. 111.
-SAND. (hav- 17451807. havs- 1727 osv.) Serenius EngÅkerm. 113 (1727).
-SIDA. (hav- 16631679. havs- 1676 osv.) [fsv. hafsidha] sida (av ett land, en stad, ett bärg, ett hus o. d.) som vetter mot havet; äv. om den mot land gränsande delen av havet; numera bl. i förb. med prep. från, mot, utmed, åt. VDAkt. 1663, nr 496. Vtj Södra Möre widh HaffSidan 8. mijl här ifrån. Därs. 1674, nr 128. Dalin Hist. 2: 234 (1750). Anblicken af .. (Venedigs) torn och palats är från hafssidan obeskriflig. Atterbom Minn. 521 (1818). VLS 163 (1887).
-SILKE.
1) (†) = BYSSUS 2. Retzius Djurr. 223 (1772). Deleen 598 (1829).
2) (föga br.) bot. om vissa trådfina algarter av släktena Polysiphonia Grev., Ceramium Lyngb., Ectocarpus Lyngb. m. fl. Liljeblad Fl. 585 (1816; om Ceramium). Fries Ordb. (c. 1870). Lundell (1893).
-SILL. (i sht i fackspr.) större form av sill som fiskas längre ut till havs; motsatt: skärgårdssill. VetAH 1770, s. 162. Flodström Naturförh. 213 (1918).
-SJÄL, se -SÄL.
-SJÖ. (hav- c. 17001911. havs- 16491920)
1) (i fackspr., numera mindre br.) våg, dyning, ”sjö”. Bladh (o. Hornstedt) Resa 20 (1799). Vettarne lågo och gungade på de långa hafsjöarne. Strindberg Hems. 135 (1887). Fyren .. är utsatt för öppen hafssjö. SD(L) 1901, nr 547, s. 1. Siwertz Sel. 2: 220 (1920).
2) (†) = -FLOD 2. Då hafs-sjön är halffallen, stannar strömmen litet. Bergman Jordkl. 231 (1766). Heinrich (1814).
3) (†) vik av havet l. vid havet belägen (o. med detta förbunden) sjö. Persiska hafzsiön. Isogæus Segersk. 332 (c. 1700). Alexandria .. på en smal landtunga, mellan hafvet och hafs-sjön Mareotis. Palmblad LbGeogr. 336 (1835).
4) (numera bl. i vissa trakter, i sht i Norrl., bygdemålsfärgat) i sg. best.: havet, öppna havet; motsatt: insjö, sjö med sött vatten. Salanus Dagb. 1/1 1649. Rodslaget: liggiande öster vth åth hafsiön. Isogæus Segersk. 606 (c. 1700). Ymer 1911, s. 170. Landsm. 1911, s. 359.
-SKALV. (i sht i fackspr.) = -BÄVNING. Nathorst JordH 258 (1890). HimHavJord 2: 212 (1926).
-SKATE. (†) i havet utskjutande udde. UUÅ 1918, Progr. 2: Bih. s. 110 (1724). Broman Glys. 1: 194 (1726).
-SKIFTE. (hav- 1753. havs- 17661814) (†) om den period av ungefär ett halvt dygn som omfattas av en äbb o. en flod. VetAH 1753, s. 164. Heinrich (1814).
-SKRÅPUK. (†) = -MUS 2. Linné MusReg. 93 (1754).
-SKUM, n.
1) skum på havet. Wallerius Min. 170 (1747). Den ur hafsskummet födda Afrodite. Hammarsköld Ast 46 (1810).
2) [jfr holl. zeeschuim, t. meerschaum, fr. écume de mer] om det förr i medicinen, numera bl. som polermedel o. d. använda, porösa ryggskalet av bläckfisken Sepia officinalis Lin., valfiskfjäll, ”os sepiæ”. Lindgren Läkem. (1902). Därs. 121 (1920).
-SKÄL, se -SÄL.
-SKÄR, sbst.1, n. [fsv. hafskär] (långt ute i havet beläget) skär. Schultze Ordb. 4428 (c. 1755).
-SKÄR, sbst.2, f.; pl. -ar. (†) inskärning av havet. Åar och Hafzskiärar, dem han (dvs. Platon) kallar grafwar. Rudbeck Atl. 1: 290 (1679; lat.: sinus ac flumina).
-SKÖLDPADDA~020. i sht zool. om i havet levande sköldpaddor tillhörande familjen Chelonidæ Gray; oftast om arten Chelone viridis Schneid., soppsköldpadda. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 176. (Stuxberg o.) Floderus 3: 594 (1904).
-SLÅNGA. (hav- c. 1870. havs- 17921872) (†) bot. bandtång, bändling. Liljeblad Fl. 44 (1792). Ahlman (1872).
-SNÄCKA. (hav- 1747c. 1755. havs- 1640 osv.) i havet levande snäckdjur; förr äv. om vissa musseldjur, i sht om ostron. Linc. (1640; under umbilicus). En art hafs-snäckor, hvaraf man får skiönt perle-mor. Möller 1: 230 (1745). Dalin Hist. 1: 3 (1747).
-SPEGEL(N). den jämna havsytan. Mellin Nov. 1: 404 (1835, 1865). Hafsspegeln står icke öfverallt lika högt. Hagman FysGeogr. 85 (1903).
-SPINDEL. (hav- c. 1755. havs- 1749 osv.) zool. om de med spindeldjuren besläktade pantopoderna; äv. om vissa kräftdjur; förr äv. om vissa snäckdjur o. blötdjur. Linné Sk. 312 (1751; om kräftdjuret Hyas aranea Leach). Möller (1807; om snäckdjuret Tritonium Cuv.). Thorell Zool. 2: 392 (1865; om pantopod). särsk. (†) om bläckfisk. Lind (1749; under dinten-fisch). Rebau NatH 1: 699 (1879).
-SPRÅNG. (i fackspr.) stark stigning l. sänkning av havets nivå; uppsjö resp. utfall. NDA 1914, nr 8, s. 1. SvD(B) 1927, nr 149, s. 9.
-SPÖKE. (†) zool. till tagghudingarna hörande art av släktet Holothuria Lin., sjökorv. VetAH 1765, s. 263.
-STATION. (i fackspr.) vetenskaplig station för i sht biologiska undersökningar i havet. BtRiksdP 1895, Saml. 1. I. 1: 8 Hufvudtit. s. 48. Rent biologiska havsstationer finnas även. HimHavJord 2: 314 (1926).
-STILLA, r. l. f. (mindre br.) vindstilla på havet, stiltje. SvTyHlex. (1851). Östergren (1926).
-STJÄRNA, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f. l. r. (hav- 16191701. havs- 16191879)
1) [jfr t. meerstern; namnet givet på grund av att denna stjärna användes av sjöfarande för att bestämma väderstrecken] (†) i sg. best.: polstjärnan. Sigfridi H 8 b (1619; t. orig.: meer stern).
2) (mindre br.) zool. individ av släktet Asterias Lin., sjöstjärna. Linné MusReg. 95 (1754). Rebau NatH 1: 730 (1879).
-STRAND. (hav- 15411784. havs- 1541 osv.) [fsv. hafstrand, hafsstrand] 1Sam. 13: 5 (Bib. 1541).
-STRECK. (†) om sund mellan två hav. Samma hafzstrek (dvs. Hellesponten), bergzryggen Caucasus, och floden Tanais war dammen för thet Persiska wäldet. Isogæus Segersk. 333 (c. 1700).
-STRÖM. (hav- 1851. havs- 1790 osv.) (i sht i fackspr.) om regelbunden rörelse hos havsvattnet, förorsakad av vindar samt av skillnader i vattnets höjd, temperatur o. salthalt. Möller (1790). Palmblad LbGeogr. 192 (1851). HimHavJord 2: 117 (1926).
-SULA, f. l. r. (hav- 18341904. havs- 1834 osv.) simfågeln Sula basana (Lin.), sula; jfr BÄRG-HAMMARE 3, BÄRGSMAN 3. Nilsson Fauna II. 2. 2: 368 (1834). 1Brehm 2: 546 (1875).
-SVALA.
1) (†) tättingen Loxia curvirostra Gen., korsnäbb? Lind (1749; under krinitz).
2) [jfr t. meerschwalbe] (†) om vissa vid havet levande arter av tärnsläktet l. detsamma närstående släkten. Oldendorp 1: 86 (1786; om Anous stolidus Leach). Bremer GVerld. 4: 249 (1861).
3) (numera knappast br.) = -SULA. SP 1809, nr 31, s. 2.
-SVALG. (hav- 15551679. havs- 16211852) [fsv. hafsvalgh]
1) (numera bl. ngn gg i högre stil) avgrund l. bottenlöst djup i havet. Itt diwpt och grundlöst haffswalg, öffuer hwilkit ingen wadha gitter. LPetri 1Post. H 1 a (1555; i bild). VetAH 1750, s. 173. ÖoL (1852). särsk. (†) om det ställe ur vilket enl. äldre uppfattning havets vatten rann upp. Swerige eller Ogzej kallas Tors säte, där som haffzens källor eller hafs-sualget är. Rudbeck Atl. 1: 357 (1679).
2) (†) om virvel i havet, malström. Det i alla tider namkunniga hafswalget Malströmen. Rudbeck Atl. 1: 818 (1679). Edert hals och strupe är såsom ett glupande Haffsswalg. Fernander Theatr. 167 (1695). Lind (1749; under meer-schlund). Heinrich (1814).
-SVALL. (hav- 16821788. havs- 1679 osv.) Rudbeck Atl. 1: 556 (1679).
-SVIN. (hav- 16141788. havs- 16951926)
1) (†) om säldjur. Ett slagz Haffswijn, som the kalla Mors. Petreius Beskr. 1: 67 (1614; om valross).
2) (numera knappast br.) = DELFIN, sbst.1 I 1. Tiderus GrLat. 17 (1626; lat.: Delphin). Broman Glys. 3: 558 (c. 1740). Östergren (1926).
3) (†) gnagare av släktet Cavia Klein., marsvin. Schultze Ordb. 5270 (c. 1755).
4) (†) = DELFIN, sbst.1 I 3. Rålamb 4: 6 (1690). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795).
-SYRA, r. l. f. (hav- 17551829. havs- 1790 osv.) i sht bot. den vid havsstränder växande örten Rumex maritimus Lin. Linné Fl. nr 313 (1755). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 583 (1901).
-SÄL, äv. -SJÄL. gråsäl (som huvudsakligen lever i öppna havet). VetAH 1784, s. 84. 2NF 28: 87 (1918).
-SÄLTING. (hav- 17451877. havs- 1762 osv.) bot. den på havsstränder växande örten Triglochin maritimum Lin. Linné Fl. nr 299 (1745). Kindberg SvNamn 35 (1905).
-SÄV. (hav- 17451919. havs- 1749 osv.) bot. det på havsstränder växande halvgräset Scirpus maritimus Lin. Linné Fl. nr 39 (1745). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 673 (1901).
-TID. (†) = -SKIFTE. Möller (1807). Palmblad LbGeogr. 25 (1851; äv. i postuma uppl. 1866).
-TJÄDER. zool. simfågeln Phalacrocorax carbo Dumont., storskarv, kormoran. Linné MethAv. 35 (1731). (Storskarven) liknar, när han flyger, så mycket en tjädertupp, att han väl gör skäl för sitt andra namn: hafstjäder. Kolthoff DjurL 284 (1899).
-TORN, se HAVTORN, sbst.2
-TROLL. (hav- 15881746. havs- 1734 osv.)
1) [fsv. hafs trul, haftrul; jfr d. havtrold] troll som tänkes bo i havet. Poeterne haffue aff .. Scylla och Charybdi .. giordt gruffuelighe Hafftrull. Lælius Bünting Res. 2: 121 (1588). Œdman Bahusl. 24 (1746). Lagerlöf Holg. 1: 113 (1906).
2) (†) underligt havsdjur. Siöfiskar äro .. allahanda Haafftroll, (vnderdiwr) såsom Siöhästen, Siöhunden (osv.). Schroderus Comenius 168 (1639).
-TRUT, m. l. r. zool. måsen Larus marinus Lin.; jfr -MÅS samt GALLE, sbst.3 VetAH 1780, s. 319. Stuxberg (o. Floderus) 1: 687 (1901).
-TUNGA, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f. l. r.
1) (†) om mindre vik l. (tungformad) inskärning av havet. (Vid hamnen) löper en liten hafstunga opp. Eneman Resa 2: 7 (1712).
2) [jfr t. meerzunge] (i icke fackmässigt spr., föga br.) den till flundrefiskarna hörande arten Solea solea Lin., sjötunga. Hagdahl Kok. 298 (1879). Östergren (1926).
-TÅNG.
1) (numera nästan bl. i icke fackmässigt spr.) om vissa i havet växande alger, i sht av gruppen Fucoideæ. Linné Öl. 95 (1745; om Fucus (Lin.) Grev.). Cnattingius Skogslex. (1874, 1894; om släktet Fucus (Lin.) Grev.). VaruförtTulltaxa 1: 721 (1912).
2) i sht bot. bandtång; jfr -SLÅNGA. Thunberg Resa 1: 10 (1788). 2NF 33: 863 (1922).
-TÖRNE. (numera knappast br.) = HAVTORN, sbst.2 Linné Fl. nr 815 (1745; fr. Österbotten). Björkman (1889; med hänv. till haftorn).
-UDDE, förr äv. -UDD. (-udd 1716. -udde 17461896) (mindre br.) i havet utskjutande udde l. landtunga. Swedberg Schibb. Nnn 1 b (1716). Rid undan till hafsuddens kant; / Vi taga dig väl uppå klippans brant. Nicander 1: 207 (1824).
-ULK, se A.
-UNDER, n. (hav- 1599. havs- 17231831) (†) havsvidunder. Balck Ridd. E 7 b (1599). Thomander 2: 136 (1831).
-UNDERSÖKNING~0020. (i sht i fackspr.) jfr -FORSKNING. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 2. De internationella hafsundersökningarna. 2NF 36: 524 (1924).
-UTTER. zool. det vid Stilla havets nordliga kuster (numera sällsynt) förekommande pälsdjuret Enhydra marina F. Cuv. BBergius PVetA 1780, 2: 143. 4Brehm 3: 428 (1922).
-UTTER-SKINN. JournSvL 1800, s. 505.
-VATTEN. (hav- 1664. havs- c. 1645 osv.) IErici Colerus 1: 166 (c. 1645). HimHavJord 2: 170 (1926).
-VEGETATION. om vegetation i (l. vid) havet. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 11.
-VIDUNDER~020. Scylla och Charybdis äro tvänne glupska hafsvidunder. LittT 1797, s. 484.
-VIK.
-VIKARE. (numera föga br.) i sht zool. benämning på sälarten Phoca vitulina Lin., spräckliga sälen, knubbsälen. Svederus Jagt 137 (1832). SkogsvT 1907, s. 130.
-VIND. vind som blåser från havet; särsk. (i fackspr.) om sådan vind som blåser från havet på grund därav att jordens temperatur om dagen är högre än havets; motsatt: landvind. På kusterna af N. Spanien, af Congo råda landvindar om natten, men hafs-vindar om dagen. Bergman Jordkl. 297 (1766). Geijer II. 1: 22 (1825). Flodström Naturförh. 7 (1918).
-VIRVEL. malström; jfr -SVALG 2. AToreson (c. 1683) i Ymer 1912, s. 140. Regnér Begr. 1: 160 (1813).
-VRAK. (hav- 1681. havs- 17061872) [jfr fsv. haf vrak] (†) om sådant som av havet vräkes upp på stranden. Verelius 104 (1681). Gruus, snäckeskahl och annat sådant haafs-wraak. Hiärne 2Anl. 344 (1706). Ahlman (1872).
-VÅG, pl. -or. våg i havet; äv. (numera bl. i poetiskt spr.) koll.: böljegång, havssvall; förr ngn gg nästan liktydigt med: hav; särsk. i sg. om viss (av naturkatastrofer o. d. betingad) större, framträngande vattenmassa. G1R 24: 38 (1553). (Man har måst vara) til Siös i Storm och bullrande Haffzwågen. Rudbeckius KonReg. 491 (1620). Såssom den ene Hafzwågen fölier den andre. RARP 1: 50 (1627). Hafsvågens sorl, och den susande Nordan, / de sjöngo den dag då min Syn får fullbordan. Tegnér (WB) 2: 71 (1811). Anjer förstördes nästan fullständigt af en hafsvåg vid Krakatoas utbrott d. 27 Aug. 1883. NF 19: 258 (1895).
-VÄG.
1) väg som går över havet. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 63 (1807). Genom sitt läge vid Östersjön liggerSverige bortvändt ifrån de stora hafsvägarne. Svedelius Statsk. 1: 9 (1868).
2) (föga br.) om väg som går till l. utmed havet. Widh haffswäghen på thenna sidhonne Iordanen widh Hedhninganars grenszo. Jes. 9: 1 (”8”) (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
-VÄXT.
-YTA(N).
-ÅL. i sht zool.
1) den i havet levande, större ålfisken Leptocephalus conger (Lin.). VarRerV 55 (1538). Nilsson Fauna 4: 682 (1855). Lilljeborg Fisk. 3: 410, 411 (1890).
2) om vanlig ål som (vandrat till o.) fångas i havet. Det var stor skillnad på insjöål och havsål. Lovén Folkl. 247 (1847; uppl. 1924).
-ÄRT. (knappast br.) bot. örten Lathyrus maritimus (Lin.) Bigel., strandärt. VetAH 1743, s. 110. Fries Ordb. 138 (c. 1870).
-ÖDLA. (föga br.) paleont. individ av till den mesozoiska perioden hörande ödlesläkten; vanl. om Enaliosaurus. Lindström Lyell 164 (1857). 2NF 36: 197 (1923).
-ÖRING. i sht zool. varietet av laxöring; jfr -FORELL, BÖRTING. 2NF 15: 1453 (1911).
-ÖRN. (hav- 15951807. havs- 1731 osv.)
1) individ av det till dagrovfåglarna hörande släktet Haliaëtus Sav.; vanl. om Haliaëtus albicilla (Lin.). Linc. (1640; under haliætus). Vanliga Hafs-Örnen. Nilsson Fauna II. 1: 48 (1835). särsk. (†) bildl., nedsättande om person. Nilss Barskärare (blev) saakfält .. för thet han hade kallat H(err) Renhult sin kyrkioheerde en gammal haförn. BtSödKultH 12: 51 (1595). CIHallman Vitt. 331 (1778).
2) (†) fregattfågel(n). Möller (1790). ÅrsbVetA 1822, s. 215.
-ÖRT. [fsv. haffz ört] (†) vid havet växande ört; i sht om Lathyrus maritimus (Lin.) Bigel., strandört. Linné Sk. 217 (1751). Osbeck Resa 10 (1751, 1757).

 

Spalt H 536 band 11, 1930

Webbansvarig