Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BYSSUS bys4us, äfv. (i sht i vitter stil i bet. 1) BYSSOS bys4os, r. l. m. ((†) n. Sundevall Zool. 134 (1841)); best. (i sht i talspr.) -en; i best. anv. dock vanl. utan slutart.
Ordformer
(byss Palmblad)
Etymologi
[af lat. byssus, gr. βύσσος]
1) fint lin l. linnetyg som användes hos de antika folken; äfv. om fint o. kostbart bomulls- l. sidentyg. SvSaml. 4: 112 (1765). Palmblad Aisch. 356 (1844).
2) zool. silkesliknande trådar som afsöndras från en körtel hos vissa musslor. Sundevall Zool. 134 (1841). Rebau NatH 1: 714 (1879).
Ssgr: (1) BYSSUS-, äfv. BYSSOS-DIMMA. Det koiska tyg, som för sin genomskinlighet kallades byssosdimma. Rydberg Ath. 11 (1859). —
(2) -KÖRTEL. zool. NordT 1878, s. 697. —
(1) -SKRUD. Wirsén Ton. 152 (1893).

 

Spalt B 4664 band 5, 1924

Webbansvarig