Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLUGA flɯ3ga2, om djur f. l. r., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ur OPetri PEliæ e 2 b (1527), Rudbeck Atl. 1: 431 (1679); -er GR 16: 635 (1544: flugerne); VDAkt (1680; spijfluger). -ar Hamb. (1700)).
Ordformer
((flugh)- 1527 osv. flogh- 15381619. fluk- 1780 (: Flukblomster). -a 1587 osv. -u, nom. 15971604. -e c. 1580)
Etymologi
[fsv. flugha, motsv. da. flue, isl. fluga; jfr nor. fljuge, holl. vlieg, fht. flioga, t. fliege, feng. flēoge, eng. fly; till FLYGA]
1) benämning på tvåvingade insekter av släktet Musca Lin. o. (för icke fackmässig uppfattning) närstående släkten; äv. i utvidgad anv.: (bevingad) insekt, numera bl. i vissa ssgr o. i uttr. spansk fluga (se nedan); särsk. zool., nästan bl. i pl., dels (förr) om insekter av tvåvingarnas ordning, dels (numera) om tvåvingar av den till underordningen Orthorapha hörande avdelningen Brachycera, ävensom av hela underordningen Cyclorapha. Flugor och mygg. Mot rägn sticka flugorna värst. Vifta bort flugorna från ansiktet. Egentliga flugor, (zool.) tvåvingar av släktet Musca. Hessiska flugan, tvåvingade insekten Cecidomyia destructor Say. OPetri PEliæ e 2 b (1527). Ähr förtänskuldh rådh, ath mann flyger icke så udi hethenn kåll, som flugenn gör, ath mann bränner sig up. GR 28: 288 (1558). Humblerna (the onyttige och frässande Flughur, som ingen Honing göra kunna). Black Es. 86 (1603). Linné SystNat. 61 (1740). Uti hvart och et Bi-samhälle finnas tre slags Flugor. Alm(Gbg) 1773, s. 39. Tvåvingar eller Flugor (Diptera). Dahlbom Insekt. XXXII (1837). Vänsterpolitiken kretsar .. kring rösträtts- och författningsfrågor som flugorna kring ljuset. NDA 1913, nr 41, s. 5. — jfr BET-, FÄ-, FÖNSTER-, GALLÄPPLE-, HUND-, HUS-, HÄST-, KORN-, KÖTT-, MYGG-, NATT-, OST-, PARASIT-, ROV-, RÅG-, SKEPPS-, VARVS-, SPY-, STINK-, TSETSE-, VETE-FLUGA m. fl. — särsk.
a) i talrika ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. The stocke Flugerne, och Bijen lathe the fare (dvs. taga vara på l. befatta sig med det onyttiga l. obetydliga o. bry sig icke om det nyttiga l. betydelsefulla). GR 16: 242 (1544). Sultin flugu bijter alla werst. SvOrds. C 2 b (1604). Aff Flugan (göra) en Elephant. .. (dvs.) Giöra stoort aff lijtet. Grubb 4 (1665). Dher Honing är faal, dijt sanckas och Flugor. Dens. 147. Hungriga flugor stikka hårdast. Schultze Ordb. 1203 (c. 1755). I nödfall äter djefvulen flugor. Granlund Ordspr. (c. 1880). Flugor och vänner komma om sommaren. Därs.
b) mer l. mindre bildl., i vissa uttr.: [jfr t. zwei fliegen mit einer klappe schlagen] slå två flugor i (förr äv. med) en smäll, vinna två syften på en gång o. d. Stenborg Jäg. 20 (1780). jfr (†): Ser icke min Herre! huru väl jag passat flere Flugor för en smäll Sparrman Resa 57 (1772). l. (föga br.) falla som flugor, dö osv. massvis (ss. flugor om hösten). Hiärne Suurbr. 117 (1679). — (mindre br.) sticka av l. lysa l. passa l. dyl. som flugor i (sur)kål, sticka bjärt av, vara iögonenfallande; passa illa samman. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). Granlund Ordspr. (c. 1880). Matti, en långsam tystlåten och envis savolaksare .. (passade) bland de lifliga pratsamma karelarna .. ”såsom flugor i surkål”. Ahrenberg Hem. 113 (1887). se flugor, i ett anfall av delirium se flugor l. dyl., där det ej finnes några (o. försöka att fånga dem), ha ett anfall av delirium. Engström Lif 22 (1907). jfr: Gubben .. är .. illa ansatt af flugorna (dvs. är delirant). Forsslund Storg. 76 (1900). — med särsk. tanke på flugans litenhet l. obetydlighet. Der funnes någre officerare som icke slogho een flugha ihiäl, mycket mindre någon Brandeburgare. VDAkt. 1679, nr 237. Det är vår Uplysning som gör, at vi nu icke se annat än Flugor, der våra Förfäder sågo Örnar. Kellgren 3: 214 (1793). särsk. (numera knappast br.) icke tåla se flugor på vägg l. tåla att en fluga sätter sig på näsan l. dyl., förarga sig över minsta småsak. Han tål ej att en fluga sätter sig på honom. Nordforss (1805). Dalin (1851). Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) i förb. spansk fluga, skalbaggen Lytta (Cantharis) vesicatoria Lin., vilken torkad brukas ss. drog (t. ex. för att draga blåsor); äv. om själva drogen; stundom om plåster i vars tillredning nämnda drog ingår, spanskt flugplåster. Schroderus Comenius 223 (1639). Spanska Flugan tilreddes hos den sjuke af Meliot-plåster och Spansk Fluge-pulver. VeckoskrLäk. 3: 82 (1782). På ask och liguster kröpo Spanska flugor, blänkande som guld och gröna skogar. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 7 (1901).
2) ss. bete vid metning använd bevingad insekt l. konstgjord ersättning för en sådan. Kalm Resa 1: 18 (1753). Betet (vid laxfiske) utgöres af en s. k. fluga, som består af fjädrar fästa vid en krok. TIdr. 1882, s. 148. — jfr LAX-FLUGA.
3) [jfr uttr. se flugor under 1 b] (vulg.) delirium, ”dille”; äv. allmännare, om sjukligt sinnestillstånd, yttrande sig i underliga idéer l. dyl. Ha flugan, ha delirium; ha underliga tankar, idéer. Engström 1bok 6 (1905). Har du fått flugan eller tror du att jag är någon Oscar Wilde? Öberg Makt. 2: 137 (1906). — särsk. [jfr motsv. anv. av DILLE] vurm (på ngt). Få flugan på ngt, på att göra ngt. Somliga människor ha flugan på midnattssolen. Engström 1bok 124 (1905). Hvarje tänkare .. har haft sin lilla speciella fluga. Söderberg Hjärt. 212 (1909). — jfr BIL-, DANS-, FOTBOLLS-FLUGA m. fl.
4) i överförd anv., om ngt som har större l. mindre likhet med en fluga; särsk.
a) hos äpplen, päron l. dyl., benämning på de efter blomningen kvarsittande foderbladen. Möller (1790).
b) om vissa leksaker som kunna bringas att flyga. UB 2: 47 (1873). Kasta fluga. Norman GossLek. 147 (1878).
c) [efter fr. mouche i motsv. bet.] (†) i uttr. fransk fluga, musch. Dalin Arg. 1: 293 (1733, 1754).
5) (knappast br.) astr. i sg. best., benämning på en i södra hemisfären befintlig stjärnbild; jfr BI, sbst.1 3. Spegel GV 163 (1685). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795).
Ssgr (i allm. till 1): A: FLUG-ART. (fluge- 1816) VetAH 1816, s. 227.
-AVEL. (†) flugyngel. Maskkräket kan jag .. uppgifva med säkerhet för en ny art så kallad änger, flug-afvel eller Larver. VetAH 1806, s. 240.
-BAGGE. zool. insektätande skalbagge av släktet Telephorus Schaeff.; i pl. benämning på nämnda släkte. Allmänna flugbaggen, arten Telephorus rusticus Fall. Vanliga l. svarta flugbaggen, arten Telephorus fuscus Lin. Dahlbom Insekt. 27 (1837).
(2) -BETE, n. Hagdahl Det bästa 300 (1885).
-BETT. (flug- 1850 osv. fluge- 1712) ÖB 37 (1712).
-BLOMMA. bot.
1) (†) = -BLOMSTER 1. Retzius FlOec. 58 (1806). Dalin (1851).
2) den till familjen Orchideæ hörande örten Ophrys myodes Jaeg., vars mörka blommor likna flugor; jfr -BLOMSTER 2. Fries BotUtfl. 3: 232 (1864).
3) blomma som gm sin byggnad är avpassad för pollination gm flugor. Lindman NordFl. 3: 194 (1903).
-BLOMSTER.
1) den till familjen Personatæ hörande växten Linaria vulgaris Mill., som i vissa trakter användts ss. fluggift, flugsporreblomma; i pl. äv. benämning på samtliga till släktet Linaria Tourn. hörande växter; jfr -BLOMMA 1. Linné Fl. nr 501 (1745; anfört fr. Småland). Hartman ExcFl. 87 (1846).
2) = -BLOMMA 2. Linné Fl. nr 818 (1755).
-BLOMST-GRÄS. (†) bot. om växter av släktet Linaria Tourn. PH 11: 290 (1777).
-FISK. (†) fisken Gasterosteus aculeatus Lin., spigg. Linné Vg. 239 (1747). Dalin (1851; med hänv. till spigg).
(2) -FISKE. metning med fluga ss. bete. Schröder Fiske 34 (1900).
-FLASKA. (föga br.) jfr -GLAS. BoupptVäxiö 1881.
-FLOR. (flug- 1884 osv. fluge- 1749) (stycke av) flor användt till skydd mot flugor. Lind (1749; under mücken-flor). Jag har .. skaffat undan flugfloret på familjeporträtten. Blomberg Uvd. 177 (1917).
-FLÄCK. fläck av flugsmuts. Kindblad (1871).
-FLÄKT, r. l. m., l. -FLÄKTA, r. l. f. (flug- 17971903. fluge- 1640. flugu- c. 1755) (numera mindre br.) flugviska. Linc. (1640; under muscarium). Dalin (1851). Rosenius Himmelstr. 290 (1903).
-FÅGEL. [efter t. fliegenvogel i samma bet.] kolibrifågel, särsk. om arten Trochilus minimus Lin. DA 1808, nr 33, s. 5. Flugfoglarne (Ornismya Less.). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 45. Dalin (1851).
-FÅNG, m. l. r. (†) flugsnappare. Retzius Djurr. 62 (1772). Dalin (1851; med hänv. till flugsnappare).
-FÅNGA, r. l. f. (flug- 18241885. flugu- 1716) (mindre br.) örten Lychnis viscaria Lin. (med klibbig stjälk, varpå insekter fastna), tjärblomster. Linder FlWiksb. 22 (1716). Lyttkens Ogräs 65 (1885).
-FÅNGARE, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.
1) person som fångar flugor; särsk. ss. skämtsam benämning på insektssamlare, entomolog. Leopold 1: 290 (1800). Denna uppgift har förmodligen någon .. gräsläsare eller flugfångare inbillat honom. Atterbom Minn. 137 (1817).
2) [jfr t. fliegenfänger] flugsnappare. SvTyHlex. (1851). WoJ (1891).
3) benämning på fåglar av i ekvatorialtrakterna levande, flugsnapparna nästående släkten, ss. släktet Terpsiphone Glog. 1Brehm 2: 127 (1875).
4) om insektsfångande växter. BotN 1875, s. 139. särsk. bot.
a) (†) flugfälla. Lilja FlOdlVext. 58 (1839).
b) växt av familjen Droseraceæ, flugfängeväxt; i pl. äv. ss. benämning på nämnda familj, flugfängeväxter. 2NF (1907).
5) för fångande av flugor avsett redskap. Mönster till en ljusskärm eller flugfångare. Iduna 1865, s. 29. Glas .. 1 .. (st.) Flugfångare. BoupptVäxiö 1881.
-FÅNGAR(E)-SLÄKTE(T). zool. till -FÅNGARE 2: flugsnapparsläkte(t). NF (1881).
-FÄLLA, r. l. f. särsk. [efter t. (Venus)fliegenfalle] bot. den i Carolina (Nordamerika) växande, till fanerogamfamiljen Droseraceæ hörande örten Dionæa muscipula Lin., vars blad äro försedda med en mycket känslig apparat för fångst av insekter (flugor), vilka den sedan upplöser o. insuger ss. näringsämne. Scheutz NatH 273 (1843). (I Linnés Mantissa plantarum altera1771) läsa vi om den märkliga flugfällan, Dionæa, som Linné då nyss lärt känna. VetAÅrsb. 1906, s. 161.
-FÄNGA, r. l. f.
1) (föga br.) = -FÅNGA. Fries Ordb. 28 (c. 1870; angivet ss. obrukligt). Lindman NordFl. 3: 261 (1904).
2) bot. den till fanerogamfamiljen Droseraceæ hörande örten Drosophyllum lusitanicum, äv. kallad portugisisk flugfänga. VetAÅrsb. 1906, s. 166.
-FÄNGE- -VÄXT. bot. till -FÄNGA 2: växt av fanerogamfamiljen Droseraceæ; i sht i pl. ss. benämning på nämnda familj. NormFört. 26 (1894).
-FÄNGARE, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m. (flug- c. 1755 osv. flugo- 1737) [efter t. fliegenfänger] (†)
1) = -FÅNGARE 1. Tegnér BrefWingård 34 (1833).
2) om fågel l. insekt som fångar flugor; jfr -FÅNGARE 2. Nächtergalen, Lärkian och andre Flugo-Fängiare. Bliberg Acerra 176 (1737). Dähnert (1784). Oldendorp 1: 123 (1786).
3) (†) = -FÅNGARE 5. BoupptVäxiö 1882. Därs. 1884.
-GADD. (†) zool. stickande organ (mundel) hos flugor. Serenius Ggg 2 a (1734). Cavallin (1875).
-GARN. (†) = -NÄT. Möller (1790). Hahnsson (1888; med hänv. till flugnät).
-GIFT, n. till dödande av flugor nyttjat gift (förr i sht arsenik), vid anv. i allm. upplöst i vatten med tillsats av socker l. dyl. ss. lockmedel. SP 1780, s. 903.
-GLAS. (flug- 1790 osv. fluge- 17431806) (i allm. med trattlikt ingående öppning försedd) behållare av glas, avsedd l. använd att däri med ihälld sockerlösning l. dyl. ss. lockmedel fånga flugor. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. 3 flugglas. BoupptVäxiö 1893.
-HUVUD. särsk. boktr. om upp o. nedvänd bokstav som begagnas i brist på tillräckligt antal typer. NF 3: 966 (1879).
-HÅV. håv att fånga flugor med. JernkA 1833, s. 524.
-JAKT. Eurén Kotzebue Orth. 2: 53 (1794).
-JÄGARE. (tillf.) Sylvius Mornay 401 (1671, 1674).
-KARAFF. jfr -GLAS. BoupptVäxiö 1886.
-KONUNG l. -KUNG. (flug- 1859. flugu- 1703) [jfr t. fliegenfürst i samma bet.] (tillf.) ss. översättning av BELSEBUB. Bib. 1703, s. e 1 a. Flugkungens och hans djeflars altaren. Rydberg Ath. 388 (1859).
(2) -KROK. med konstgjord fluga försedd metkrok. SFS 1865, nr 10, s. 57. Flugkrok, enkel och dubbel. Sundsvallsp. 1886, nr 70, s. 4.
-KRÄK. (mindre br.) VetAH 1808, s. 304. Forsslund Djur 122 (1900).
-KUPA. särsk.: till skydd mot flugor avsett hölje av metalltrådsvävnad, glas l. dyl. Schulthess (1885).
-KVAST. (flug- 1893. fluge- 15871703. flugo- 16401700. flugu- 1538) (numera knappast br.) flugviska. VarR 26 (1538). Lundell (1893).
-LIM. till fångande av flugor avsett l. användt lim. 2NF 35: 882 (1923).
-LOCK. jfr -KUPA. Ändamålsenliga äro ock s. k. fluglock af olika storlekar, som sättas öfver fat med öfverblifven mat. Langlet Husm. 689 (1884).
-LORT. (flug- 17341914. flugu- 19061915) (starkt vard.) flugsmuts, flugprick. Serenius U 4 a (1734).
-MASK, pl. -ar. (mindre br.) fluglarv; äv.: flugpuppa. VetAH 1770, s. 335. Dalin (1851). Kindblad (1871).
(2) -METE. metande med fluga; ngn gg äv.: plats där dylikt mete bedrives l. kan bedrivas. OoB 1894, s. 188. Argeplougströmmarna .. kunna ställas bland de allra förnämsta flugmetena i hela vårt land. TurÅ 1895, s. 111.
-MINGA. bot. (av landtbruksstyrelsen föreslagen) benämning på flugblomster i bet. 1. NormFört. 47 (1894).
-MYGGA. zool. i pl., benämning på den till myggornas underordning hörande gruppen Crassicornia; i inskränktare anv. om den till nämnda grupp hörande familjen Bibionidæ, hårmyggor. Rebau NatH 1: 645 (1879). 2NF (1907).
-MÖGEL. svampen Empusa muscæ Cohn., som vållar flugpesten. UtsädT 1905, s. 73.
-NÄT. [efter t. fliegennetz] till skydd mot flugor avsett nät, vanl. (i fönster l. flugskåp) av tunt tyg l. metalltråd; äv. (i fråga om utländska förh.) = -TÄCKE; jfr -GARN. Lind (1749; under fliegen-garn). S. k. flugnät av ståltrådsduk. Boklund Bost. 77 (1907).
-PAPPER. för dödande av flugor särsk. beredt papper, vanl. bestruket med fluglim l. indränkt med ngn giftig lösning. FFS 1869, nr 18, s. 28.
-PEPPAR. (förr) farm. den torkade, bl. a. ss. fluggift använda frukten av pepparbusken Piper longum Lin. Lindgren Läkem. (1902).
-PEST. av flugmöglet vållad flugsjukdom som i sht på hösten dödar en mängd flugor. Fries Växtr. 302 (1884).
-PLÅSTER. (flug- 1852 osv. flugo- 1746 (: Spansk flugoplåstret)) i sht farm. plåster vars värksamma beståndsdel utgöres av finpulveriserad spansk fluga, äv. kallat spanskt flugplåster. ÖoL (1852). jfr: Frågan är hvar Spansk flugo-plåstret .. bör läggas. Rosén PVetA 1746, s. 12.
-PRICK. prick av flugsmuts. CFDahlgren 5: 259 (c. 1840).
-PULVER. (flug- 17561891. fluge- c. 16451809. flugen- 1785. flugu- 1766) (numera knappast br.)
1) pulveriserad spansk fluga. VetAH 1766, s. 84 CollMedCirc. 30/12 1809, s. 4.
2) om (pulveriserad) vit arsenik, förr använd till dödande av flugor; stundom äv. om svart naturlig arsenik l. om svavelarsenik. IErici Colerus 2: 119 (c. 1645). Rinman (1788). Kungör. 8/2 1797, s. 4. WoJ (1891).
-ROT. den mot ohyra o. d. förr använda giftiga örten Aconitum Lycoctonum Lin., alpstormhatt. Lyttkens Växtn. 1033 (1911; anfört fr. Ångermanland).
-SKIMMEL. [efter t. fliegenschimmel] häst som har mörka små fläckar spridda i den vita hårbottnen. Florman HästKänned. 134 (1794).
-SKÅP. för förvaring av matvaror avsett skåp med väggar av metalltrådsvävnad l. tunt tyg som utestänga flugor o. d. TT 1874, s. 94.
-SLÄKTE. (flug- 1786 osv. fluge- 1837) zool. i sg. best.: släktet Musca Lin. av tvåvingarnas ordning; förr äv. allmännare, om varje till nämnda ordning hörande släkte. VetAH 1786, s. 127. Därs. 1810, s. 253. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 107.
-SMUTS. Westee (1842).
-SMÄLLA, r. l. f., l. (ngt bygdemålsfärgat) -SMÄLL. (flug- c. 1638 osv. fluga- 16401652. flug(h)e- 15871806. flugo- 1700) till dödande av flugor avsett redskap, i sin äldsta form bestående av en mer l. mindre rund läderlapp l. dyl., fäst vid ändan av en ss. handtag använd käpp. Helsingius I 4 b (1587). Klatscha med långa flugsmällar. Ericson Fågelkås. 1: 25 (1906).
-SNAPPARE, m. l. r. fågel av det till tättingarnas ordning hörande släktet Muscicapa Lin.; jfr -FÅNG, -FÅNGARE 2, -FÄNGARE 2; i utvidgad anv. äv. om fåglar av vissa släktet Muscicapa närstående, i tropikerna levande släkten; i pl. ofta ss. benämning på släktet Muscicapa. Grå flugsnapparen, Muscicapa atricapilla Lin. Vithalsade flugsnapparen, Muscicapa collaris Lin. Ödmann IVetA 1784, s. 24. Ericson Fågelkås. 1: 27 (1906). FoFl. 1911, s. 130.
-SPORREBLOMMA~1020. bot. flugblomster. Fries Ordb. 28 (c. 1870).
-SPÅN. (i fackspr.) flugträ. Langlet Husm. 636 (1884).
(4) -SPÖ. sport. till flugmete avsett metspö. TIdr. 1882, s. 89.
-STEN. (†) gedigen, metallisk arsenik, förr använd ss. fluggift. Berlin Farm. 1: 108 (1849).
-SVAMP. (flug- 1745 osv. flug(h)e- 1587. flugo- c. 16451751. flugu- 1729) [jfr t. fliegenschwamm] (den i sht förr ss. fluggift använda) hattsvampen Amanita muscaria Pers., äv. kallad vanlig l. allmän l. brandgul flugsvamp; i botaniskt spr. äv. i allmännare anv., om olika arter av släktet Amanita Fr. o., i pl., om detta släkte; jfr FLUGE-DÖDA, -SOPP. Giftiga, ätliga flugsvampar. Fläckig flugsvamp, Amanita Mappa Fr. Rodnande flugsvamp, Amanita rubens Fr. Helsingius I 4 b (1587). Flug-svampen med Mjölk dödar både Flugor och Vägglöss. JFischerström i Alm(Ld) 1790, s. 43.
-SVAMPS-GIFT, n. (-svamp- 1907) muskarin. 2NF (1907).
-SVÄRM. (flug- 1782 osv. fluge- 1658. flugu- 16351906) Schroderus Os. 2: 186 (1635).
-TRÄ. (i fackspr.) den på bitterämnet kvassin rika veden av åtskilliga i det tropiska Amerika växande träd, i sht trädet Quassia amara Lin., vilken bl. a. användes ss. fluggift; kvassia; särsk. om den ss. fluggift sålda raspade veden. Ekenberg (o. Landin) (1889). Utdrag på flugträ lära förr ej sällan varit använda som surrogat för Humle till Öl, mest i England. Därs. 289 (1890). — —
-TRÄD. (flug- 1745 osv. fluge- 17641803) (mindre br.) trädet Populus nigra Lin., vars blad ofta vanställas av insektsbon; svartpoppel. Linné Fl. nr 821 (1745). Cnattingius Skogslex. (1894; med hänv. till svartpoppel).
-TÄCKE. (i fråga om utländska förh.) stickat nät varmed under sommaren hästar övertäckas, vanl. på sidorna försett med nedhängande små tofsar som fladdra av o. an vid hästens rörelser. I tropiska länder används (för hästar) stundom flugtäcke .. till skydd mot insekter. 2NF 30: 732 (1920).
-VATTEN. (†) i vatten upplöst fluggift, vanl. arsenik; ss. fluggift använd arseniklösning. VetAH 1744, s. 30. Kindblad (1871). Hjelt Medicinalv. 3: 402 (1893; i fråga om förh. 1707).
-VIFTA, r. l. f., ngn gg -VIFT, r. l. m. (i sht i fråga om utländska förh.) till bortjagande av flugor avsett redskap bestående av sammanbundna fjädrar l. dyl. Nordforss (1805). Indiska flugviftar. Carlén Ensl. 3: 161 (1846). FoFl. 1910, s. 66.
-VISKA, r. l. f. till bortjagande av flugor avsedd viska. Hasselquist Resa 501 (1752).
-VITT, n. (†) arsenik. Linné SystNat. 160 (1748).
-YXNE. bot. den till familjen Orchideæ hörande örten Ophrys myodes Jaeg., vars kalkläpp liknar en fluga. Hartman ExcFl. 124 (1846).
-ÄGG. (flug- 1816 osv. fluge- 1760)
2) bot. svampen Diderma reticulatum Fr., vilken liknar en samling insektägg. Liljeblad Fl. 675 (1816). Kindblad (1871).
-ÖRT. (fluge- 1694) (†)
1) [jfr t. flohkraut, örten Polygonum persicaria Lin. Anledningen till namnet är oviss] örten Polygonum lapathifolium Ait., pilört. Bromelius Chl. 81 (1694).
2) = -BLOMSTER 1. Linné i VetAH 1741, s. 86.
B (†): FLUGA-SMÄLLA, se A.
C (†): FLUGE-ART, -BETT, se A.
-DÖDA, f. flugsvamp. Bromelius Chl. 33 (1694).
-FLOR, -FLÄKT, -FÅNGARE, -GLAS, se A.
-GRÄS. [jfr t. flohkraut] den vidrigt luktande, i ä. tid ss. drog o. mot ohyra o. d. använda växten Pulicaria vulgaris Gaert. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Serenius Iiii 4 a (1757).
-KRYDDOR, pl. (fluge- c. 1747. flugu- 1654) arsenik. Hildebrand MagiaNat. 181 (1654). Arsenicum .. Kallas alment mercurium l. rottekrut och flugekryddor. Linné Stenr. 56 (c. 1747).
-KVAST, -PULVER, -SLÄKTE, -SMÄLL(A), se A.
-SOPP. (flughe- 1587. flugu- 1764) flugsvamp. Helsingius I 4 b (1587). Lenæus Delsbo 149 (1764).
-SPYA. samling flugägg, i sht av köttflugan. Torre osten .. omsvepes med rena lintrasor för flugespyor och damb skul. Broocman Hush. 3: 10 (1736).
-SVAMP, -SVÄRM, -TRÄD, -ÄGG, -ÖRT, se A.
D (†): FLUGEN-PULVER, se A.
E (†): FLUGO-FÄNGARE, -KVAST, -PLÅSTER, -SMÄLLA, -SVAMP, se A.
F (†): FLUGU-FLÄKT, se A.
-FRÖ. [jfr t. flohsamen] om de små svarta insekter liknande fröna av Plantago psyllium Lin. o. ett par andra arter av samma släkte. BOlavi 150 b (1578).
-FÅNGA, se A.
-KLADD. anträffat bl. i uttr. spanske flughukladd, spanskt flugplåster. 28/12 (1603) .. Lades spanske flughukladd på halsen min. JBureus (1603) i 3SAH 23: 153. —
-KRUT. [jfr RÅTT-KRUT] arsenik. Linc. G 2 b (1640).
-KRYDDOR, se C.
-KUNG, -KVAST, -LORT, -PULVÉR, se A.
-SOPP, se C.
-SVAMP, -SVÄRM, se A.
Avledn.: FLUGIG, adj. (vulg.) till 3: som har besynnerliga l. tokiga idéer, konstig, besynnerlig, tokig. En av Storm-P. i hans .. flugiga stil förfärdigad färglagd plansch. SvD(L) 1925, nr 44 Bil., s. 2.

 

Spalt F 876 band 8, 1925

Webbansvarig