Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPY spy4, v. spyr, spydde spyd3e2, spytt spyt4, spydd spyd4; förr äv. SPYJA l. SPYA (anträffat bl. ss. vbalsbst. SPYANDE), pr. sg. -ar (SalOrdspr. 25: 16 (öv. 1536)). vbalsbst. -AN (†, BOlavi 56 b (1578), IErici Colerus 1: 132 (c. 1645: Blodspyan)), -ANDE (†, BOlavi 38 b (1578: spyiande), Humbla Landcr. 298 (1740: inspyande)), -ELSE (†, Schroderus Dict. 56 (c. 1635), Ekblad 448 (1764)), -ENDE (Berchelt PestOrs. G 5 a (1589) osv.), -NING (numera föga br., Linc. (1640; under vomitio), Björkman (1889)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(spij 1603. spij- i ssg 1604 (: spijdrijcka). spija 1675 (: Blodspijande, vbalsbst.). spy c. 1535 (: spydde .. vth, ipf.), 1538 (: spyy) osv. spy- i ssgr 1604 (: spyflugur, pl.) osv. spya 1740 (: inspyande, vbalsbst.). spyia 1526 (: vthspyia)1578)
Etymologi
[fsv. spyia, spya, spy; jfr fdan. spy (d. spy), fvn. spýja (ipf. sg. spjó), nor. dial. spya (ipf. spydde, spau), got. speiwan (ipf. sg. spaiw), fsax. spīwan, mlt. spīen, spīgen, mnl. spīen, spijen, spuwen (nl. spuwen), ffris. spīa, fht. spīwan, spīan (t. speien), feng. spīwan (eng. spew); till den (sannol. ljudhärmande) ieur. rot som föreligger i lat. spuere, gr. πτύω, lit. spiáuti, spiáuju, sanskr. sṭhīvati. — Jfr SPJUT-, SPY, sbst., SPYA, sbst., SPYTTA, v., o. SPE]
1) (i sht ngt vard.) kräkas, kasta upp; äv. (se e) allmännare: stöta l. spruta ut (ngt) ur l. genom munnen; förr äv. (eg.): spotta (se b, (e,) f γ); förr äv. refl. (se c). Han spydde som en katt. Spy på golvet l. över relingen. VarRerV 8 (1538). En drucken raghar tå han spyyr. Jes. 19: 14 (Bib. 1541). En skräddare framkom (i konsistoriet) som hade nästförleden söndagh spyt eller wpkastat i Pijke kyrckia wnder Gudztiänstan. ConsEcclAboP 252 (1658). Haselrot upväkker spyning. Schultze Ordb. 4831 (c. 1755). Blir hungern (hos person med sjuklig hunger) ännu våldsammare, så kallas han canina appetentia .. då den sjuke äter tills han spyr. Hygiea 1841, s. 510. De har druckit för mycket och den ena har spytt på madrassen och då körs de i land. Fogelström Vakna 298 (1949). Rosendahl Lojäg. 46 (1956). — jfr BORT-, UT-SPY. — särsk.
a) i ordspråk l. ordstäv. Är dricka en ähra, så är ingen skam at spy. Grubb 905 (1665). Skamligit är at spy, när supa är städse dess orsak. Nicander GSann. 128 (1767). Dä går väl över, som Ljung sa, når han spydde i vattensåen. Göth Bergb. 107 (1929).
b) med avs. på blod: kräkas; förr äv. (i ssgr): spotta. Reynick reeff, han knep och drogh / Så fast at Isgrim spydde blodh. Forsius Fosz 556 (1621). Med möda han (dvs. Hektor) andades, sansberöfvad, och spydde / blodh. Johansson HomIl. 15: 10 (1848). — jfr BLOD-SPYAN, -SPYELSE.
c) (†) refl.: kräkas (på sig). Gör honom drucknan .. at han må spyy sigh, och wridha henderna, på thet han ock må til spott warda. Jer. 48: 26 (Bib. 1541; Luther: das sie speien, Vulg.: in vomitu suo; Bib. 1917: ragla omkull i sina egna spyor).
d) (numera mindre br.) i p. pf.: nedspydd. Sängiarne ruggat af Halm, borta Bålstren, förlåten, lakan, / Fönstren sönder i kraas, spyt gålf, ja stygt uthi hwar wråå. BröllBesv. 246 (c. 1660; uppl. 1970).
e) om djur, allmännare: stöta upp l. stöta l. spruta (l. spotta) ut (maginnehåll l. sekret). Finnas än månge onyttighe flughuslagh såsom .. Spyflughur, huilke komma matkar om Sommaren wäxa i kött, om the settia sigh ther på och spy. Forsius Phys. 286 (1611). (En del bin) suga sigh fulla aff then bästa och ädlaste Safft som finnes uthi alla Blomster och Trä, sedan spy the honom uthi sina små Kamrar. IErici Colerus 2: 78 (c. 1645). Gräshoppan biter sönder Wårtan och .. spyr en swart tärande wäska, som giör at Wårtan förgår. Linné Gothl. 254 (1745). Denna Fogel (dvs. kapduvan) .. spyr tran när man fattar uti honom. Osbeck Resa 77 (1751, 1757). Måhända var .. (den skadade bläckfisken) redan utmattad efter någon föregående kamp, då han icke visade sig mera liflig i sina rörelser och icke heller begagnade sig af utvägen att spy bläck. Kruhs UndrV 569 (1884). Världens gräsligaste orm, som spydde etter över en biografaffisch. Carlsson 4711 7 (1921). — jfr MASKE-SPYNING.
f) mer l. mindre bildl. Ändtlig i armod en girigbuk hamnar / Ty han i döden sitt guld måste spy. Kolmodin Dufv. 185 (1734). Jag föll, stod up; men föll på nytt: / Jag åt de spyor jag förr spytt: / Jag köpte dyrt en kårter frid / Med en långwarig strid. SionSång. 1: 119 (1743). — särsk.
α) mer l. mindre liktydigt med: spruta l. sprida ut (ngt); jfr β. Jakter kommo, lade till och spydde massor med sjöfolk i land. Strindberg Hems. 187 (1887). — jfr UT-SPY.
α’) om människoformad fontän o. d. Tritonerna frusta och spy / I bräddfull fontana. Snoilsky 1: 30 (1869).
β’) i sådana uttr. som spy (sitt) etter l. (sin) galla l. (sitt) gift l. förgift (över ngn); jfr γ’. Händeret at hon blijr aff tig något tuchtat och näfster / Bara förgifft hon spyr. CupVen. C 6 a (1669). Tu som ei annat giör, än spyr af munnen gifft, / Och tycker illa om ens annars tal och skrifft. Warnmark Sångt. 82 (1701). För egen räkning trifs jag aldrig så väl som när jag vet att phosphoristerna spy etter och galla emot mig. Tegnér Brev 2: 336 (1823). ”Men hör nu, små tanterna”, inföll Vicke, ”tanterna spyr ju etter och galla. Är det, för att ni har dåliga samveten?” Kernell UtfGrönGob. 270 (1942).
γ’) med avs. på ord, särsk. illvilliga ord (jfr β’): (illvilligt) sprida (ut); jfr 2. Der wdj Finland haffuer mykidt för achtt spytth och mykidt ondt tilfogadt Hans Fursteligh Nådh. UrkFinlÖ I. 2: 180 (1597). En Kiämpes Ähra är, att häria, döda alt; / .. En nykläckt sielfkiär Skalds, at toma glosor spy. ÖB 45 (1712). Nu öppnar det (dvs. trollet) gapet — och ut därifrån / det spyr öfver jorden sitt skärande hån. Lybeck Dikt. 1: 43 (1890). Sjöberg Kris. 37 (1926; med avs. på lögner). jfr UT-SPY.
β) om ngt sakligt: låta (ngt) strömma ur sig l. spruta l. kasta ut (ngt); äv. utan obj., ofta liktydigt med: strömma l. spruta; äv. opers.; stundom äv. bildl.; jfr SPOTTA, v.1 k δ, ε. Oftast lägges .. (till brännvinsmäsken) öhlbärma, drägg och tylik uphällning .. dock wil (brännvins-)panan af sådane tilsatzer giärna spy. Broman Glys. 3: 126 (c. 1730). Jorden spyr eld! Lidner (SVS) 2: 314 (1784). Spjut, som lågor spy / i mörka luften fara fram med gny. Arnell Moore LR 1: 64 (1829). Ryt utaf hjertans grund! Spy, låga! Spotta, regn! Hagberg Shaksp. 11: 76 (1851). Tippvagnarna rasslade .. trummor och kulverter spydde is och vatten öfverfulla i vitt skum. Didring Malm 1: 73 (1914). En skog av mörka kolonner bolmade rök och spydde sot över vår väg. Blomberg Landsv. 54 (1927). Selin GUtskärssläkt. 314 (1937; opers.). Själva marken (i Wiesbaden) spyr hetta, beroende på de underjordiska heta källorna. Knaust Krög. 55 (1942). Vulkanen spydde lava och aska. SvHandordb. (1966). — jfr UT-SPY o. ELD-, RÖK-SPYENDE. — särsk. om (fartyg, flygplan o. d. förande) kanon, kulspruta o. d., i sådana uttr. som spy eld l. skott l. död l. förödelse, ge fyr (o. därigm åstadkomma död osv.). Hans fartyg seglade djerft fram under fästningen, spyende förfärlig blixt och dunder. Palmblad Nov. 1: 195 (1840). Bland skyttegravar, spyende sin eld. Asplund o. Silfverstolpe Vers 2: 82 (1924). AshtonWolfe Storstadsförbr. 174 (1928: skott). Bombplan, som spy död och förödelse över civilbefolkningen. Östergren (1944).
γ) (†) i vissa uttr. som (delvis) möjl. utgår från bet.: spotta.
α’) spy ngn utur sin mun. (Orätta lärare) afsätter Gudh sielf, wil spy them utur sin mun, krefia syndennes blodh utur theras händer. KOF II. 1: 316 (1659).
β’) [jfr t. in den busen speien, lat. in sinum spuere] spy i sin egen barm, nedsätta l. förringa sitt eget, ”kacka i eget bo”. Ett klart bewis derpå, at Herr Borgmästaren känd för nedrig, spytt i sin egen Barm. VRP 25/8 1779.
γ’) [i förb. spy åt ngt, sannol. eg.: spotta åt ngt] i hyperbolisk anv., för att ange största möjliga motvilja l. harm l. förakt; numera bl. det är så man kan l. vill spy (åt det l. det), det är i högsta grad motbjudande l. upprörande o. d. Hwem är som thet icke förachtar, förtwijar och spyyr ther åt (dvs. åt att kvinnor sminkar sig)? Schroderus Albert. 4: 113 (1638). Det är så man kan, vill spy, när man hör dej. Östergren (1944). Det är ju så bottenidiotiskt så man vill spy. Gustaf-Janson KärlekDec. 175 (1959). Det är så man kan spy åt det. SvHandordb. (1966).
2) i särsk. förb. o. ssg med bet.: illa berykta (ngn); se SPY UT o. UT-SPY.
Särsk. förb. (i sht ngt vard.): SPY IFRÅN SIG1 04 0. till 1 f β: utslunga l. utspy (eld, aska o. d.). Schroderus Os. 2: 360 (1635).
SPY NED0 4 l. NER4. (vard.) till 1: gm att kasta upp l. kräkas söla ned (ngn l. ngt). Weste (1807). Strix 1900, nr 43, s. 2.
SPY OPP, se spy upp.
SPY PÅ SIG0 4 0. (vard.) till 1; jfr spy ned. ÖoL (1852).
SPY UPP0 4, äv. OPP4. [fsv. spyia up] (vard.; se dock b) till 1: kräkas o. få upp (maginnehåll o. d.); äv. abs. Las Matzsonn .. bekende sigh för her Tomas i Sigtuna, att hann icke kunne skylla för:ne Matz Karlsonn, till wisse för sin dödh (genom yxhugget), effter han elliest (hade) annen siukdom i sin maga, tå han spydde en hoop madkar vp aff liffuet. UpplDomb. 8: 150 (1586); möjl. icke särsk. förb. Lillienstedt Christus 6 a (1686). Fogelström BorgTr. 116 (1957; abs.). särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i det hyperboliska uttr. spy upp lever och lungor, liktydigt med: kräkas mycket häftigt. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1817).
b) (fullt br.) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr spy, v. 1 f (α o.) β), ofta liktydigt med: (häftigt) låta strömma upp l. spruta l. kasta upp (ngt); äv. utan obj., liktydigt med: (häftigt) strömma l. spruta upp. Straxt våldsamt jag gnyr, / Likt vilda Orkaner, / Och vreden, den rasande, spyr / Mot skyarne opp i Volkaner. Stagnelius (SVS) 2: 180 (c. 1820). Verlden är så förbannadt förderfvad af er satans konst och estetik att den spyr opp ett naket sant ord! Strindberg Brev 4: 145 (1884). (Avgrundssvalget, där forsen försvann med virke, hade) i senare år tagit sig för att spy upp en yfvig kvast af jämn svafvelrök öfver fjälltrakten. Högberg Vred. 3: 417 (1906).
SPY UR SIG0 4 0, förr äv. UTUR SIG. till 1 f α γ’: häva l. vräka ur sig ngt. Pestilentisk förgifft spyy the vthur sigh. L. Paulinus Gothus Com. 59 (1613). Spy ur sig allehanda ovett. Hernlund Laurel 28 (i handl. fr. 1751). Evander Månd. 121 (1974).
SPY UT0 4. jfr utspy.
1) (utom i slutet numera bl. vard.) till 1: spy o. få ut l. ge ifrån sig (ngt), kräkas ut (ngt). SalOrdspr. 25: 16 (öv. 1536). Scintilla var oförsiktig nog att smaka på .. (björnsteken), och hon höll på att spy ut sina inälfvor. VLitt. 1: 533 (1903). särsk. (fullt br.) i mer l. mindre bildl. anv., motsv. spy, v. 1 f, särsk. f β. Här (dvs. vid Evas förledande att äta av kunskapens träd) spydde nw then förgifftige Ormen Dieffuulen sitt eeter och förgifft vth. OPetri 3: 532 (c. 1535). Huad kongh Årre haffwer hender emillan, beholler han wäll, men thet skeer wäll en dagh, att han skall spy thet snartt vtt igen. HH XIII. 1: 122 (1564). Der spydde tusen eldgap ut / Sin skur af jern och bly. Topelius NBlad 90 (1867, 1870). Om kloakerna spyr ut tillräckligt mycket avfall, som skall upplösas, blir syrebristen småningom så svår, att bakterierna inte längre kan fungera tillfredsställande och få bukt med smutsen. Selander LevLandsk. 183 (1955).
2) (†) till 1: upphöra att spruta l. kräkas l. spruta osv. färdigt. Spy ut är äfv(en) Upphöra att spy. Weste FörslSAOB (c. 1817).
3) (†) till 2: illa berykta (ngt). (Han) Spyr .. wt och Calumnierar mig i Forsamblingen. VDAkt. 1676, nr 17.
SPY UTUR SIG, se spy ur sig.
Ssgr (till 1; i sht ngt vard.): SPY-BACK. (förr) för sjösjuk passagerare: behållare l. kärl avsedd (avsett) att kräkas i. Stenfelt (1920).
(1 e) -BOLL. zool. av osmälta delar (ss. fjädrar, hår l. fiskfjäll) av uppäten föda bestående boll som stöts upp ur magsäcken. Auerbach 1536 (1916).
-DRICKA. (†) om kräkmedel i tunnflytande form. JBureus (1604) i 3SAH 23: 154. —
-DRYCK. [fsv. spydrykker] (†) = -dricka. Serenius (1734; under vomit). Dens. (1757; under vomit).
(1 e) -FLUGA. [jfr t. speifliege; i bet. 2 har förleden anslutits till spy, v. 1 f α β’, γ(o. 2)]
1) zool. parasitfluga tillhörande släktet Calliphora Rob.-Desv., i sht om C. vomitoria Lin.; äv. i pl., om släktet; förr äv. om Musca carnaria Lin., köttfluga. Forsius Phys. 286 (1611). Musca carnaria .. Spyfluga. Linné SystNat. 66 (1748). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr spy, v. 1 f α β’, γ’), nedsättande, om person som är l. anses motbjudande l. illasinnad o. d., ofta om sådan person som anses kritisk l. ironisk l. giftig l. perfid o. d. (Påven, kejsaren och konung Sigismund i Polen) hafwa nylighen sändt en hoop Jesuiter och Påweske spyflugur in j (Preussen). Bureus Warn. C 3 a (1604). Mycket riktigt, stycket föll, och den där spyflugan Wissman i Morgonen gonade sig i elakheter om henne. Carlsson Stockh. 44 (1915).
Ssgr (till -fluga 1): spyfluge-larv. Hammarström Sportfiske 218 (1925).
-träck. Lind (1749).
-FOCK. [senare ssgsleden är identisk med fock, sbst.3 1] (i sht i vissa kretsar, vard.) med effekt l. kraft l. schvung ”avfyrad” spottkluns. Landsm. XVIII. 8: 39 (1900; angivet ss. studentuttryck från Uppsala). Hedberg Vild 290 (1949).
-FÅGEL. [jfr t. speivogel o. spe-fågel] (†) bildl., = spott-fågel 2; jfr spy, v. 1 (e o.) f α β’, γ’ (o. 2). Schultze Ordb. 1207 (c. 1755).
-FÄRDIG. (ngt vard.) färdig l. nära att kräkas; äv. i hyperbolisk anv., i uttr. vara spyfärdig åt ngt, vara till bristningsgränsen fylld av motvilja l. vämjelse l. äckel o. d. gentemot l. vid tanken på ngt. Fogelström DrömStad 53 (1960). Pär var spyfärdig åt hans jargong. Ekman Puk. 45 (1967).
(1 f β) -GAP. (†)
1) på farkost: spygatt. Lind (1749; under spey-gaten).
2) om öppning på pumpstocks övre ända genom vilken det uppumpade vattnet o. d. rinner ut. Rinman 2: 793 (1789). JernkA 1862, 2: 72.
-KRÅKA. [sannol. ombildning av sv. dial. spekråka, smädare, med anslutning till spy, v.] (†) = spe-fågel; jfr spy, v. 1 (e o.) f α β’, γ’ (o. 2). Serenius (1734; under mockage). Dens. (1757; under mockage).
-MEDEL. (numera bl. tillf.) kräkmedel. Schultze Ordb. 3066 (c. 1755).
-NÖT. [efter det lat. namnet (vilket urspr. avser en annan Strychnos-art som i motsats till rävkaka använts ss. kräkmedel)] (†) (drog av) frö av det ostindiska trädet Strychnos nux vomica Lin., rävkaka. Lind (1749; under spey-nüsse). Tholander Ordl. (1872).
-PULVER. (†) om kräkmedel i form av pulver. Lind (1749).
-TRÄNGD, p. adj. (†) = -färdig. Lind (1749; under speyerlich).
(1 f α β’, γ’ (o. 2)) -TUNGA. (†) bildl., om yttrande som innebär smädelse l. hån. När afund sin senaste spytunga kläckt, / Som plägar försmädelse heta, / Så klädde hon den i wähltalighets dräckt. CJLohman (1730) i 2SAH 59: 232. —
-VATTEN. (†) om kräkmedel i flytande form; jfr -dricka. ApotT 1698, s. 4. Därs. 1739, s. 5. —
-ÖRT. [hasselörten användes förr ss. kräkmedel] (†) hasselört (se d. o. 1). Rudbeck HortBot. 12 (1685). Linné Ungd. 1: 316 (1731).
Avledn.: SPYARE, m.//ig. [fsv. spyiare, i ssgn vatu spyiare (l. vatn spyiare?)] (numera bl. tillf.) till 1, om (mans)person som mer l. mindre häftigt genom munnen utstöter l. sprutar ut ngt l. som kastar upp l. kräks. Linc. (1640; under vomitor). Schultze Ordb. 4830 (c. 1755).

 

Spalt S 10379 band 29, 1985

Webbansvarig