Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOLL bol4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(boll Luth Astr. 33 (1584) osv.; bål Schroderus Comenius 941 (1639); båll Voc. lib. afd. 46 (c. 1580) osv.; jfr Noreen Sv. etym. 8 (1897))
Etymologi
[fsv. balder, baller l. (med u-omljud) bol (i ssgn fyrebol); jfr d. bal, bold, isl. bǫllr (gen. ballar), mnt. o. holl. bal, fht. ballo, balla, t. o. eng. ball samt (lånadt från fht.) fr. balle; etymologiskt identiskt med BALL, rotbesläktadt med BOLLE, BULLE samt BÅL, kropp]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., isl., holl., t., eng. o. fr.] (mer l. mindre) klotformig kropp, i allm. af mindre format. Helsingius F 1 b (1587). Blommorna (på busken Spiræa opulifolia Lin.) sitta i klasor, som formera halfva bållar. P. Kalm (1759) hos Leinberg Vårt land 4: 82. Göra bollar af något ämne. Sahlstedt (1773). Den bredbordiga hatten med den lilla runda kullen, omvirad af hvita med bållar slutande ylleband. Holmberg Om Skand. 24 (1849). En (tegel-)arbetare tillformar af massan bollar, tillräckligt stora för att af hvarje förfärdiga en sten. Tekn. tidn. 1871, s. 339. — jfr BLY-, DUNDER-, ELD-, FYR-, HÅR-, SNÖ-, VAX-, VÄDER-BOLL m. fl. — särsk.
a) [numera snarast tänkt ss. hörande under 2] i jämförelser, för att beteckna att ngt är rundt som ett klot. (Jorden) är rund omkringh såsom en boll. Luth Astr. 33 (1584). Ehuru feta och runda som bollar voro .. (älgkalfvarna) sällan mätta. I. af Darelli i VetAH 1819, s. 221.
b) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (numera knappast br. utom i poetiskt spr.) om jordklotet l. solen. Jordennes Boll. Verelius Ind. 144 (1681). Verldsens båll. Odel Sincl. 11 (1739). Solens boll. Snoilsky 3: 199 (1883). Den boll, på hvilken vi lefva. O. O. U. v. Feilitzen i Verdandi 1887, s. 162. — jfr JORD-BOLL.
c) (†) i uttr. Herons boll, heronskula. Herons båll är det samma, som förut blifvit kalladt vindkettil, nämligen ett kärl, hvars inre står i förening med den yttre luften genom ett trångt, nästan ända till botten räckande rör. Jernk. annal. 1829, Bih. s. 134. — jfr HERONS-BOLL.
d) geol. om runda stycken af ngn bergart, inbäddade i berglager af annan art l. struktur. Ofta låg Orsten som runda bållar inuti den allmänna kalkstenen. Linné Västg. 24 (1747). Konglomeraten (äro) yngre än de bergarter, hvilka ingå som bollar däri. 2 Uppf. b. 5: 47 (1902). — jfr DRUS-, FLINT-, FÄLTSPATS-, HEPATIT-, JÄRNMALMS-, KALK-, ORSTENS-, PORFYR-, SVAFVELKIS-, SVART-BOLL m. fl.
e) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] tekn. (med handtag försedd) rund sudd l. dyna som användes vid ingnidning af polityr, färgämnen l. dyl., tampong. Almqvist (1844). Svarfvade sakers polering .. sker på svarfstol, sålunda, att man håller emot det kringgående föremålet en .. med politur och olja försedd boll. Eneberg Karmarsch 1: 213 (1858). 2 Uppf. b. 10: 281 (1907). jfr FÄRG-, FÖRGYLLAR-, GNID-, POLER-BOLL m. fl. särsk. (förr) boktr. boktryckarboll, färgboll. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 497 (1671). Tryckaren måste tillse, att den uppstoppade Bållen bekommer sin halfrunda gestalt och icke blifver bucklig .. (o.) kantig. Täubel Boktr. 2: 21 (1823). Hasselquist Boktr. 32 (1905).
f) fäkt. med skinn l. dyl. öfverdraget bollformigt skydd på spetsen af fäktvapen (florett l. bajonett), afsedt att göra fäktningen ofarlig. Fächt’ och ränna (dvs. tornera) må then som har förmycket af hälsan. / Snart är ett öga sin koos, om bållen springer å klingan. Stiernhielm Herc. 182 (1658, 1668). Dalin (1850).
g) [efter t. ballen] zool. o. jakt. om de mer l. mindre halfklotformigt hvälfda trampknölarna under fötterna på vissa däggdjur. (Djurfotens) trampdynors, bollars och putors närmaste ändamål är (bl. a.) .. att gifva foten .. elasticitet. Hemberg Skand. däggdj. trampsulor 4 (1897). Midteltårnas bollar å framfötterna (hos räfven) äro mindre än sidotårnas. Därs. 14. jfr KARPAL-, TRAMP-, TÅ-BOLL. — särsk. jakt. i uttr. fyra fria bollar, tecken vid högdjursspårning hvilket förråder hanndjur, emedan dessas trampdynor äro större o. starkare hvälfda än hondjurens o. följaktligen aftecknas tydligare. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 155 (1897).
h) ss. senare ssgsled i namn på växter med klotrund blomma l. blomställning; jfr SMÖR-, SVART-, TISTEL-, ÄNGS-BOLL.
Anm. Åtskilliga af de under 1 upptagna användningarna anslutas åtm. numera ofta till 2.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., isl., mnt., holl., t., eng. o. fr.; eg. en specialanv. af 1] (i allm. mindre) klotformig kropp af mer l. mindre mjuk o. elastisk konsistens, hvilken i lekar l. spel kastas, sparkas, stötes osv.; äfv. i utvidgad anv., om föremål af annan form l. konsistens som användas ss. bollar i vissa lekar l. spel. Ge opp bollen, kasta upp bollen i luften så att medspelaren (l. uppgifvaren själf) kan slå till den med bollträt (l. handen), bolla upp. Bränna l. sticka (ngn) med bollen, kasta bollen så att den råkar (ngn) utan att förut ha berört marken. Missa med bollen. Bollen missade, träffade. Ta en boll, fånga en kastad l. slagen boll i luften, taga en lyra; i vissa lekar l. spel, ss. låntennis: slå (tillbaka) bollen på afsedt sätt. Var. rer. 34 (1538). At leeka medh Bål, och kloot .. thet är barnsligit. Schroderus Comenius 941 (1639). Den bästa bollen är en stark skinnboll, eller en öfvertrensad, som hvarje pojke bör kunna sy sjelf af segelgarn med kork och klädeslappar inuti. V. G. Balck i Tidn. f. idr. 1883, s. 87. — jfr BALLONG-, BOLLHUS-, FJÄDER-, FOT-, GUMMI-, KAST-, KAUTSCHUK-, KRICKET-, LEK-, LÄDER-, PINGPONG-, SKINN-, SLUNG-, SPARK-, SPEL-, TENNIS-BOLL m. fl. — särsk.
a) i uttr. kasta boll, kasta l. hysta en boll upp i luften för att åter fånga den l. för att låta ngn annan fånga den, bolla; äfv. i utvidgad anv., i uttr. kasta boll med (ngt), bolla med (ngt). J. L. Runeberg (1827) i Förh. o. upps. 24: 84. De kastade boll med apelsiner. Strindberg Tr. o. otr. 2: 101 (1884, 1890). — mer l. mindre bildl. (jfr e). Man kastar .. liksom båll med själfva bärget Ararat, i det den ene ställer det i Väster, den andre i Öster om Casp(iska) Hafvet. Brunkman Sv. gram. 25 (1767). Man kastade boll med idéer och infall. Tegnér 6: 486 (1839). Ekot kastar boll med ånghvisslans ljudvågor. Skottsberg Båtf. 106 (1909).
b) [jfr motsv. uttr. i öfriga spr.] i uttr. slå, sparka, spela l. (numera i sht i södra Sv.) leka boll, utföra ngt slags lek l. spel med boll(ar). Slå boll Ludere pila. Helsingius E e 4 a (1587). (De hade) gångit på Biskåps åkeren at leka båll. Consist. acad. Abo. prot. 5: 434 (1684). Spela boll. Sahlstedt (1773). Skolpojkarna slogo boll i skjortärmarna. Tavaststjerna Barnd. 237 (1886). — bildl. i uttr. leka boll med (ngn l. ngt), behandla (ngn l. ngt) ss. en (lek)boll. De lekte boll med dig (dvs. slungade dig upp i luften). Stiernstolpe DQ 3: 29 (1818). Strömmen .. lekte boll med skutan ett slag. Skottsberg Båtf. 13 (1909).
c) i benämningar på olika slags lekar l. spel med boll(ar).
α) boll stå, bollek i hvilken den som fångat bollen tillkännager detta gm att ropa ”boll” samt omedelbart därefter tillägger uppmaningen ”stå!”, för att medspelarna skola stanna på de platser där de befinna sig; Abo-Bibo. Dalin (1850). Balck Idr. 1: 118 (1886).
β) bränna boll, bollek i hvilken en af deltagarna, löparen, blir utslagen ur leken, om motpartiets uppgifvare hinner slå (”bränna”) bollen i en därtill afsedd träplatta på marken vid innemålet, medan löparen ännu befinner sig mellan målen; brännboll. 2 NF 3: 1020 (1905).
γ) bäddra boll, se BÄDDRA.
δ) gissa boll, bollek i hvilken den som blifvit ”bränd” med bollen skall gissa hvem som kastat den, gissboll. Åkermark Ut till lek! 2: 28 (1898).
ε) mota boll, bollek i hvilken det ena partiet söker mota bollen som kastas l. sparkas af det andra partiet. Törngren Lek. 45 (1880). Balck Idr. 1: 123 (1886).
ζ) peta boll (i grop), äfv. boll i håla, hopa l. kara boll, bollek i hvilken en af deltagarna söker med tillhjälp af en käpp föra bollen innanför ringen af medspelare o. peta den ned i en håla i ringens midt, medan de öfriga med sina käppar söka hindra honom; puttboll, ”Pär i håla”. Peta boll. C. G. Rogberg (1830) hos Ödmann Hågk. 110. ”Hopa boll” (”Kara boll”). Liedbeck Dagöfn. 80 (1881). ”Boll i håla”, ”slå trissa” och ”hoppa bock” .. utgjorde de förnämsta (sommarlekarna i Karlstad på 1840-talet). Ödman Vår- o. sommard. 1: 11 (1882, 1887). Peta boll i grop. Balck Idr. 1: 115 (1886).
d) [jfr motsv. anv. af dan. o. holl. bal, t. o. eng. ball samt fr. bille] i utvidgad anv.: kula af elfenben l. dyl. som användes vid biljardspel, biljardboll. Lindfors (1815). Lindqvist Student. 43 (1906). jfr BILJARD-, PYRAMID-, SPEL-BOLL m. fl. — särsk. i uttr. göra en boll, med sin boll träffa en annan boll på afsedt sätt. Almqvist Gabr. Mim. 1: 33 (1841). Wilson Spelb. 65 (1888).
e) i jämförelser samt mer l. mindre bildl.; särsk. för att beteckna att ngn l. ngt behandlas på samma sätt som en (lek)boll; jfr a slutet. Han slungades som en boll mot väggen. Jag är icke en tumlande Båll, ostadig Protheus. Scherping Cober 2: 7 (1737). Lösligt sinne är en boll, / Hvarmed alla kasta. Leopold 2: 216 (1815). Ett själfullt, originelt yttrande är liksom en boll som kastas ut för att fångas upp. A. Sandström i Verdandi 1890, s. 156. jfr KAST-, LEK-, SPEL-BOLL. — särsk. (numera knappast br. utom möjl. i högre stil) i uttr. lyckans boll, en boll för lyckan o. d., lyckans (osv.) lekboll. Någre hafwa kallat the Romare Lyckones bållar, ther medh hon hafwer drifwit sitt spell. Schroderus Liv. 175 (1626). Är jag en boll för lust och smärta. Kolmodin Dufv. 143 (1734). En boll för lyckans gyckelspel. Tegnér 1: 262 (1804).
3) [jfr motsv. anv. i eng.] kast l. slag med boll, lyra. Slå långa, kraftiga, nätta bollar. Det var en vacker boll!
4) [jfr motsv. anv. i eng.] i sht idrott. bollspel, bollek; i sht ss. senare ssgsled. Han är ovanligt skicklig i boll. Bland de sundare Spel kan båll och trissa berömas. Nicander G. sann. 127 (1767). Gissa boll. Denna boll lämpar sig utmärkt efter en kraftig, ansträngande lek. Åkermark Ut till lek! 2: 28 (1898). — jfr BALLONG-, BAS-, BRÄNN-, FOT-, GISS-, GRIND-, HAND-, IS-, JAKT-, KAST-, KORG-, LYR-, LÅNG-, PUTT-, RING-, SLAG-, SLUNGSPARK-, TORN-, VANDRINGS-BOLL m. fl.
Ssgr: (1) BOLL-BLOMSTER. växten Trollius europæus Lin., bullerblomster; jfr BOLLE, sbst.2 Nyman Sv. växt. naturh. 1: 284 (1867).
(1, 2) -FORMIG.
-FORMIGHET~002 l. ~200.
(1) -FRANS. frans hvars nedhängande trådar uppbära hvardera en l. flera bollar. Freja 1873, s. 165.
(1 d) -FÖRANDE, p. adj. om berglager: som innehåller bollar af samma l. annan bergart. Bollförande diabaser och förkastningsbreccior. Bet. af VetA:s naturskyddskom. 1905, s. 11.
(1) -FÖRLADDNING~020. sjömil. bollformig förladdning af dref. När kanonerna stå laddade i sjön, användes stundom bollförladdning, hvarigenom vattnets inträngande bättre förekommes. Underv. f. mansk. v. fl. 3: 20 (1882). Ramsten o. Stenfelt Naut. ordb. (1917).
-HUS, se d. o. —
(2) -KAST. kast med boll, lyra. Möller (1790). Vid första bollkastet tog han bollen. Dalin (1850).
(2) -KASTA, bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ANDE, -NING samt möjl. i pass. jfr -KAST. Pilæ ludus. Bållkastning. Linné Diet. 1: 124 (c. 1750). särsk. bildl. Bollkastning med formler. L. Hammarsköld i Phosph. 1811, s. 334. Det virtuosmässiga bollkastandet med replikerna. Nordensvan I rampljus 157 (1900).
(2) -KASTARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.
1) person som kastar boll.
2) bot. mögelsvampen Pilobolus Tode, slungmögel. På kreatursspillning uppväxer ej sällan en liten mögelsvamp, som .. fått namnet bollkastaren (Pilobolus), emedan den med .. våldsamhet bortslungar sin knappnålshufvudstora frukt. T. M. Fries i UVTF 25: 47 (1880).
(4) -KLUBB. jfr FOTBOLLS-KLUBB. Tidn. f. idr. 1883, s. 71.
(1 e slutet) -KNEKT. [efter t. ballenknecht; jfr LJUS-KNEKT] benämning på de tappar af trä l. järn å tryckpressens sida på hvilka bollarna voro placerade, när de ej användes. Täubel Boktr. 2: 20 (1823).
(2) -KÄPP. (†) bollträ. Schultze Ordb. 2110 (c. 1755).
(4) -LAG, n. jfr FOTBOLLS-LAG. E. Sahlin i Ped. tidskr. 1893, s. 140.
(2) -LEK. Verelius Ind. 239 (1681).
(2) -MAKARE. Möller (1745; under bille). Erik XIV hade vid sitt hof en tysk bollmakare, som 1566 från skinnkammaren uttog till bollar 5 st. hudar. F. Ödberg i Vg. fornm. tidskr. II. 1: 60 (1901).
-MÄSTARE.
1) till 1 e slutet. Bållmästare kallas den Personen vid Prässen, som vid tryckningen uppdrager färgen med bållarne. Täubel Boktr. 2: 21 (1823).
2) (förr) till 2: föreståndare för ett bollhus, bollhusmästare. Brasck Förl. son. I 2 b (1645). 2 NF 3: 930 (1905; i fråga om ä. förh.).
(4) -PLAN. lekplan afsedd för bollspel. —
(4) -PLATS. jfr -PLAN.
(jfr 2 b) -SLAG. (†) bollslagning. Brahe Oec. 17 (1581).
(jfr 2 b) -SLAGANDE, n. (†) bollslagning. Skytte Underv. A 2 b (1604).
(jfr 2 b) -SLAGNING.
(jfr 2 b) -SLÅNING. (†) bollslagning. Bållspeel, öfning medh Bållslåning. Lex. Linc. (1640; under sphæromachia).
(jfr 2 b) -SPARKARE. Ny tidn. f. idr. 1901, julnr s. 42.
(jfr 2 b) -SPARKNING.
(jfr 2 b) -SPEL. L. Paulinus Gothus Mon. pac. 275 (1628).
-SPELS-KLUBB.
-SPELS-LAG, n.
(jfr 2 b) -SPELA, bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ANDE, -NING. jfr -SPEL. Fördärfua .. myckin tijd, med bålspelande, löpande, rännande. Botvidi Luther Förman. C 6 a (1614). Bållspelande och kappspringande gossar. Rydberg Jönk. 6 (1880).
(jfr 2 b) -SPELARE.
(jfr 2 b) -SPELERSKA.
(1) -SPRUTA. spruta bestående af en med pip försedd gummiboll. Hammar Fosterutveckl. 48 (1900).
(1) -STICKEL, se BOLTSTICKEL.
(1) -TISTEL. tisteln Echinops sphærocephalus Lin., som har klotrundt blomhufvud; jfr TISTEL-BOLL. Fischerström 1: 652 (1779).
(2) -TRÄ. slagträ vid bollspel, sällträ. Strinnholm Hist. 2: 382 (1836).

 

Spalt B 3796 band 5, 1918

Webbansvarig