Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALTA sal3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. salta; jfr fd. saltæ (d. salte), fvn. o. nor. dial. salta, got. saltan, fht. salzan (t. salzen), feng. sealtan (eng. salt); till SALT, sbst., o. SALT, adj.]
1) motsv. SALT, sbst. 1: strö salt på l. i (ngt) l. blanda salt i (ngt) l. gnida in salt i (ngt); tillsätta salt till (ngt); äv. med personobj. (se b slutet) l. abs. l. med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. i l. ; äv. i uttr. salta (ngt) med (så l. så beskaffat) salt; särsk. i fråga om kryddning l. smaksättning av mat o. d.; jfr 2. (Lat.) Salire (sv.) salta. VarRerV 25 (1538); jfr 2. När som en wil koka fersk Fisk, .. så skal man salta honom på ett Faat, och låta honom liggia i saltet en 1/4 Tijma. Kockeb. A 3 b (1650). (Grönsaks-)soppan kryddas med hvitpeppar, saltas och hälles kokvarm i skålen. Langlet Husm. 177 (1884). Man bör ej .. salta köttet förrän strax innan det skall kokas eller stekas. Bolin LevLivKem. 185 (1931). Han saltar gärna på maten. Östergren (1937). (Hon vet) att lappkäringar röker pipa och att de saltar i kaffet. Hedberg StorkSev. 267 (1957). — jfr FÖR-SALTA. — särsk.
a) i fråga om utströende av salt för att få snö att smälta (särsk. i spårvägs spår o. växlar); äv. (om ä. förh.) i utvidgad anv., i fråga om begjutning med saltvatten i samma syfte. Spårvagnarne körde (vid snöfall) med två hästar och salttunnan saltade i spåren. SDS 1901, nr 85, s. 2.
b) motsv. SALT, sbst. 1 c, i fråga om rituellt l. magiskt l. symboliskt användande av salt o. i uttr. som ansluta sig härtill; företrädesvis i bibeln o. därav påverkat språk. Alt offer moste medh salte saltat warda. Mark. 9: 49 (NT 1526; Luther: gesalltzt werden). Alt titt spijsoffer skalt tu salta. 3Mos. 2: 13 (Bib. 1541; Luther: saltzen). — särsk. med personobj.; äv. bildl.: rena. Hwar och en moste medh eeldh saltat warda. Mark. 9: 49 (NT 1526; Luther: gesalltzt werden; Bib. 1917: saltas). Hon fann .. att barnet blifvit för starkt saltadt, så att hela dess lilla kropp var eldröd. Det orientaliska bruket att strö salt på nyfödda barn .. är ännu allmänt bland grekerna på landsbygden. Bremer GVerld. 6: 202 (1862).
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. (i vitter stil, numera föga br.) oeg., om havsskum o. d.: salt. Du måste vagga / i saltad fragga, / min drake god. Tegnér (WB) 5: 103 (1825). — jfr O-SALTAD.
d) i utvidgad anv. (jfr a, 3).
α) (numera bl. tillf.) i fråga om kryddning av mat med ämne som liknar salt; jfr 2 g. Maten saltades med Saltpetter (åt en sjuk). VetAH 1762, s. 268.
β) (numera bl. tillf.) om ämne: göra (ngt) salt, ge sälta åt. När (fisken) är vpkokat och skummat, tager man ett godt stycke Smör .. til; när han är wäl miuk, och man ser at Smöret intet wäl saltar honom, tages litet salt, men intet mycket. Broocman Hush. 6: 57 (1736).
γ) (†) med avs. på persons mage: tillföra (rikligt med) salt (l. salt mat); äv. refl., om person (jfr δ): äta (rikligt med) salt (l. salt mat). Min under (sjö-)resan väl saltade mage. Tersmeden Mem. 1: 149 (c. 1780). Ät .. och salta dig nu, sen får du måhända / Sitta vid vatten och bröd en månad och släcka din törst här! Runeberg (SVS) 3: 92 (1832; yttrat av fångvaktare till fånge).
δ) (numera bl. tillf.) doppa (ngt) i saltvatten; äv. refl., om person (jfr γ): bada i saltvatten. Efter att ha saltat och styrkt mig i hafvet, ett par veckor, far jag till NewYork. Bremer NVerld. 2: 113 (1853). Herre Gud, en liten anka från östgötaslätten, som fått vingarna litet saltade nere vid Marstrand och Lysekil. Ullman FlickÄra 119 (1909; i bild, med tanke på badortsliv).
2) [delvis specialanv. av 1] i fråga om konservering med salt: strö salt på l. i (ngt) l. blanda salt i (ngt) l. gnida in salt i (ngt) l. lägga (ngt) i salt l. saltlake l. (om ä. förh.) blanda saltlake i (ngt) i syfte att göra det hållbarare; konservera (ngt) med salt l. saltlösning; behandla (ngt) med salt l. saltlösning i samband med konservering; särsk. med avs. på vissa matvaror (jfr a, b), i sht fisk l. kött l. fläsk l. grönsaker l. svamp: strö salt på l. ingnida salt i l. lägga i lager (i förvaringskärl) med salt mellan lagren l. lägga i saltlake i syfte att (ge salt smak o.) öka hållbarheten (äv. i ngt utvidgad anv., i fråga om konservering med salt i förening med ett l. flera andra ämnen); äv. abs.; äv. i uttr. salta (ngt) med (så l. så beskaffat) salt; ofta i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), särsk. i uttr. hårt l. lätt saltad, som för att bli hållbarare behandlats med mycket resp. litet salt l. med stark resp. svag saltlösning l. som legat lång resp. kort tid i salt l. saltlösning. Kar at salta köt vdj. G1R 2: 267 (1525). Salthadhe fogler. HovförtärSthm 1581, s. 11. Färsk, saltat och rökat fisk. Tempeus Messenius 20 (1612). Slachta intet meer än du kannt salta. Grubb 731 (1665). Att salta Spenat. Nordström Matlagn. 235 (1822; rubrik). Saltning af kött och fläsk verkställes .. antingen med torrt salt eller med saltupplösning (saltlake). Almström KemTekn. 2: 646 (1845). För sillen hafva andra konserveringssätt än saltning knappast betydelse. LAHT 1901, s. 6. Saltad svamp. Walin Födoämn. 140 (1906). Det salt man numer saltar med är ofta uppblandat med salpeter; härigenom får t. e. saltköttet sin ljusröda färg. Östergren (1937). — jfr AV-, BLOD-, FÖR-, GENOM-, GRÖN-, IN-, ISKÄLLAR-, LAK-, NED-, RIM-, SOCKER-, STUP-, TORR-, VAR-SALTA o. HÅRD-, LEN-, LÄTT-, LÖS-, NY-SALTAD samt FISK-, FÖR-, IN-SALTNING m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) med avs. på smör: under beredningen tillsätta salt (förr äv. saltlake) till (smör) för att öka hållbarheten o. ge salt smak. Dahlman Reddej. 167 (1743). Smörets saltning sker (på Jersey) i allmänhet i saltlake, som gjutes i kernan efter kernmjölkens aftappande, och endast i undantagsfall användes torrsaltning. TLandtm. 1897, s. 267. Smöret, kärnat av sur grädde och hårt saltat. Furuhjelm Männ. 22 (1932).
b) (i fackspr.) med avs. på ost: före formningen inblanda salt i l. efter formningen upprepade gånger beströ med salt l. ingnida med salt l. låta ligga viss tid i saltlake för att öka hållbarheten o. ge salt smak. Dahlman Reddej. 171 (1743). Saltning i lake är det saltningssätt, som hos oss vanligast användes. LB 3: 508 (1905). Osten saltas i regel och saltningen kan ske .. så, att saltet strös över ostmassan, innan den formas och pressas. StKokb. 109 (1940).
c) lant. med avs. på hö: strö salt i för att öka hållbarheten o. ge salt smak; förr äv. i fråga om stänkande av saltvatten på hö (se SALTA IN, NED). Härvid är .. att iakttaga, att höet ej må saltas för mycket, ty det håller sig då fortfarande fuktigt, blir segt och svårtuggadt för kreaturen. Arrhenius Jordbr. 3: 184 (1861). JordbrL 393 (1912).
d) garv. med avs. på hud l. skinn: beströ l. ingnida med salt (o. lägga hopvikt l. i staplar) l. lägga i saltlösning för att hindra förruttnelse. Kohwder mesth saltadhe. G1R 4: 30 (1527). (Marokängskinnen) få af saltet .. mera stadga, de krympa samman och lemna från sig en mängd vatten, och man anser saltningen alldeles nödvändig för att vinna en skön röd färg. Åkerman KemTechn. 2: 525 (1832). Hudarne komma i handeln antingen i torkadt tillstånd eller saltade, eller i friskt s. k. grönt tillstånd. Förbundet 1907, nr 2, s. 3. 2SvUppslB 11: 302 (1949).
e) (förr) med avs. på trävirke (på fartyg): beströ med salt för att hindra röta. Platen Glascock 1: 213 (1836). Salta spant och garnering. Smith (1917).
f) (†) ss. vbalsbst. -ning, övergående i konkret anv., om saltlake l. om ngt nedsaltat (jämte den saltlake vari det ligger). Kiöttet bör och ligga sin rätta tjd uti saltningen, alt efter storleken och arten. Broman Glys. 3: 214 (c. 1730). Sedan nu denna saltningen om 4—6 dagar sjunkit tillsammans, afhälldes laken uti ett kar, och tunnan fullpackades med Sill som legat med påströdt salt uti en binge dertill beredd. VetAH 1817, s. 40.
g) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr 3), i fråga om konservering med ämne som liknar salt; jfr 1 d α. Endtligen sedan upskiärningen på magen war igensydd, lades kroppen (som skulle balsameras) sjuttio dagar uti salpeter, ock när denna saltningen war förbi, lindades han uti linne. Lagerbring HistLit. 118 (1748).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (jfr 1 a, b slutet, d, 2 g); särsk.
a) i uttr. salta (i) ngns sår, öka plågan l. pinan för ngn; pina l. plåga ngn; jfr SALT, sbst. 1 g β. Utan att besinna sig på följderna tar han, omedveten om hvilka sår han saltade, och rifver opp med sjöförsäkringsbolagen. Strindberg TjqvS 3: 80 (1887). Människorna därnere voro så små och löjliga och svåra att urskilja, där de skötte sin gärning och saltade hvarandras sår. Lindqvist Dagsl. 2: 109 (1900).
b) krydda (se KRYDDA, v. 2) l. smaksätta (ngt); ge (ngt) en tillsats av ngt; öka l. förhöja (ngt) l. effekten av (ngt); särsk. dels: ge (ngt) en besk l. bitter l. obehaglig tillsats, dels: göra (ngt) mera tilltalande l. behagligt, förljuva, ”förgylla”; äv. i uttr. salta på ngt (jfr c, d). Hungren kan krydda och salta en Mat uthan Konst. Fernander Theatr. 362 (1695). (Visheten) gifwer de rätte förnöijeligheter, hon allena wet dem rätt til at salta och krydda, at de måtte blifwa rena och beständige. Ehrenadler Tel. 317 (1723). Min styfmors behag för allt, som upplifvar eller saltar lifvet. Bremer Dagb. 50 (1843). (Mohammed) sockrar paradiset och han saltar på helvetet. Dens. GVerld. 4: 201 (1861). Jag undfägnades med en skarp varning, saltad med rammelbuljong. Lindqvist Herr. 289 (1917). Under det att kontragotiken saltar verkligheten med groteska överdrifter förenar Margareta-tiden korrekthet med verklighetsobservation. TurÅ 1947, s. 92. — särsk.
α) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning o. d. (jfr β, γ): göra intresseväckande l. stimulerande, i sht med hjälp av spirituella infall l. elaka anmärkningar o. kritik; sätta piff på; pigga upp; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. ss. adv.); jfr SALT, sbst. 2 b. Kolmodin QvSp. 2: c 3 a (1750). Lagom saltada vers en Läsare smakliga finner. Nicander GSann. 8 (1766). Hellfrids samtal fann jag saltadt och uppfriskande. Bremer Dagb. 60 (1843). Den kostliga humor, som saltar berättelsen. FBremer (1847) hos Howitt KärlPenn. VIII. (Ett tidningsinlägg) är starkt saltadt med polemiska utfall. Warburg Richert 2: 142 (1905). Hennes teaterrecensioner voro på sin tid de mest lästa, självständiga och saltat friska, som huvudstadspressen kunde uppvisa. Höglund Branting 1: 175 (1928).
β) med avs. på skämt l. kritik o. d.: göra bitande l. elak; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: bitande, skarp, besk; satirisk, elak; jfr α. Rätt saltade Critiquer. SvMerc. 1: 131 (1755). Det var om sådana små viktigpettrar som Tyko Brahe en gång hade utslungat sin saltade sentens. Grimberg VärldH 8: 564 (1938). — jfr O-SALTAD.
γ) (numera bl. tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om sanning: bitter, besk; obehaglig. (Sv.) En nog saltad sanning, (t.) eine bittere Wahrheit. Möller (1790). Heinrich (1828).
c) [specialanv. av b] (†) med avs. på nöje l. glädje o. d.: förstöra, spoliera; förta; grumla; äv. i uttr. salta på ngt (jfr b, d); äv. med indirekt personobj. Belsazar war lustig öfwer bordet med sina gäster, men then frögden blef honom tämeligen wäl saltad. Scherping Cober 1: 374 (1734; t. orig.: wurde ihm ziemlich gesaltzen). Den myckna hugnaden, som iag hade där, blef mig litet saltad med en drägelig tanda-wärk. SRosén (1741) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 51. Den franska sömmerska, som sedermera rekommenderas af den högeleganta grefvinnan Wrangel, ”saltar” visserligen något på glädjen öfver de lyckade inköpen genom räkningens för de svenska damerna något häpnadsväckande totalsumma; men — klänningarna sitta i alla fall förtjusande. Solnedg. 3: 66 (1912; möjl. efter handl. fr. 1846). — jfr FÖR-SALTA.
d) [specialanv. av b] med avs. på räkning l. pris o. d.: göra (alltför) dyr l. hög, öka på (kraftigt l. otillbörligt); stundom äv. med avs. på vinst l. gåva o. d.: göra (osedvanligt) stor, öka på (kraftigt); äv. i uttr. salta på ngt (jfr b, c); förr äv. med avs. på vara o. d.: göra (alltför) dyr l. ta ett högt pris för; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: stor l. hög l. dyr l. dryg; jfr PEPPRA, v. 2 d. Det torde nu gifwas godt kiöp på ett och annat, som fram bättre blefwo starkt saltat. KKD 8: 156 (1700). Härbärgets värd, en calabresare som numera öfvade sitt röfveri här inomhus genom att salta räkningarna, satt och sof i ett hörn. Strindberg NSvÖ 1: 148 (1906). En saltad räkning. Siwertz Sel. 2: 197 (1920). Fruktansvärda priser, ytterligare kraftigt saltade .. inom handelsmekanismen. Karlgren BolsjevRyssl. 192 (1925). Bendel måtte ha saltat litet på den elektriska firmans räkning till fröken Alvin. Hammenhög PoB 203 (1931). Ryssland kommer att få en mera saltad låne- och uthyrningsräkning än någon annan av USA:s allierade. GHT 1947, nr 88, s. 10. Det är synd om henne, tänker Robban. Men jag skall salta på dricksen ordentligt. Fogelström Vakna 53 (1949); möjl. särsk. förb. Affären gick .. hem med saltad vinst. Ahlin GillGång 74 (1958). särsk.
α) (mera tillf.) i utvidgad anv., med personobj.: ge (ngn) en saltad räkning; låta (ngn) betala ngt (alltför) dyrt. Krögarkärringen hade saltat honom, så det var en evig skam. Dahllöf Otyg 132 (1915).
β) (†) med indirekt obj., i uttr. ngt blir ngn saltat, ngt blir dyrt för ngn. Sahlstedt (1773). (Sv.) Det skall blifva honom saltadt, (eng.) He shall pay through the nose for it, .. It shall cost him sauce. Widegren (1788).
e) (numera bl. tillf.) hudflänga (se d. o. 2) l. gissla (se GISSLA, v. slutet) l. kritisera (ngn); äv. i uttr. salta ngn med komiskt salt, driva med ngn (i en komedi o. d.). (Envar som) gnager med talaretand på den lön, som ädla skalder beviljas, / För det han blifvit saltad med komiskt salt någon gång. Thomander 3: 444 (1826). Sedan .. (J. A. Flintberg) väl blifvit hudflängd på prosa (av Kellgren), skulle han yttermera derutöfver saltas på vers. BEMalmström 2: 245 (c. 1860).
f) (i vissa kretsar, vard.) gnida in (ngns ansikte, hår o. d.) med snö. Kamratens blonda lockar jämte ansikte, hals och allt vad därtill hörde ”saltades”. Lieberath FriluftP 17 (1921).
g) (†) lägga (malt) så att det ligger liksom salt (omkring fläsk som skall förvaras torrt i ett kärl). Itt trogh till att salta malt om 4 flesk. InventNysby c. 1575.
4) [jfr eng. salted paper, saltpapper] (förr) motsv. SALT, sbst. 1 o. 3: preparera (fotografiskt papper) med salt(lösning); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Medelstark saltning .. (d.v.s. 2 procent salt hos ägghvitan). Nyblæus Fotogr. 159 (1874; om preparering med ammoniumklorid). Saltadt arrowrotpapper, så kalladt saltpapper. Roosval Vogel PraktFotogr. 227 (1901; preparerat med koksalt).
5) kem. i fråga om utfällning av ett ämne ur en lösning med hjälp av ett salt (se SALT, sbst. 3); i ssgn UT-SALTA o. den särsk. förb. SALTA UT.
Särsk. förb.: SALTA IN10 4. till 2: lägga (ngt) till förvaring (i förvaringskärl) bestrött l. ingnidet med salt l. i flera lager med salt mellan lagren; lägga (ngt) i saltlake. Tagh Risker, salta them in medh Eenebär och Cummin, och lägg en botn på them och Stenar, så at the siuncka wäl i hoopa. Kockeb. C 1 b (1650). jfr insalta. särsk. i utvidgad anv.
a) (†) stänka l. strila saltvatten på (hö) för att öka dess hållbarhet o. ge det salt smak; jfr salta 2 c. Brauner Bosk. 44 (1756).
b) (numera bl. tillf.) motsv. salta 2 g. Att salta in den skiöna oxebringan med Saltpetter i stället för salt. Valleria Hush. 31 (c. 1710).
SALTA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. till 2, = salta in. När syltan då tyckes blifwa tårr, saltas hon neder med litet bröd-kummin och fint gnodt Spanskt salt. Warg 52 (1755). jfr nedsalta. särsk.
a) (†) = salta in a. Brauner Bosk. 43 (1756).
b) (numera bl. tillf.) bildl.: låta (ngt) vila l. ligga. Du bör hålla på med gravyren, ty den stund kommer nog då den blir dig af mycken vigt och nytta och då du får igen allt hvad du vann i Paris, om ock du måste nu salta ned det för en tid. Bremer Brev 4: 586 (1856).
SALTA OM10 4. (tillf.) till 2: salta (ngt) på nytt. Sahlstedt (1773). jfr omsalta.
SALTA PÅ10 4. till 1: strö på salt; äv. (vard.) bildl.: breda på, särsk.: uttrycka sig skarpt l. bitande o. d. (jfr salta 3 b (β)). SvD(A) 1960, nr 307, s. 4 (bildl.).
SALTA UT10 4. kem. till 5: utfälla (ett ämne ur en lösning) med hjälp av ett salt. Oxiderade fettsyrors salter gå ej att salta ut och den del, som medföljer andra tvålar, kan man oftast .. minska genom upprepade upplösningar och utsaltningar. TT 1942, K. s. 6. jfr utsalta.
Ssgr (i allm. till 2; jfr salt, sbst. ssgr): A: SALT-BOD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 340). (salt- 1912 osv. salte- 1953) (i sht förr) bod (se bod, sbst.1 1) använd vid saltning av fisk. Fatab. 1912, s. 221.
-BORD. (i sht förr) bord använt vid saltning av matvaror, i sht smör l. ost. Almström KemTekn. 2: 626 (1845).
(2 d) -KÄLLARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 350). (förr) källare avsedd för saltning av hudar.
Ssg: saltkällar-arbetare. (förr) arbetare som arbetade i saltkällare. Förbundet 1906, nr 4—5, s. 5. —
-KÄRING. (†) gammal kvinna som sysslar med insaltning av matvaror; anträffat bl. ss. binamn. Maria Saltkiering. BoupptSthm 1672, s. 870 b.
-MÄSTARE. förman vid salteri; jfr mästare 1. SDS 1963, nr 60, s. 9.
-RUM, n. rum i vilket matvaror saltas. LB 3: 675 (1906; för saltning av ost).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SALTE-BOD, se A.
C: SALTNINGS-BALJA, r. l. f. (i sht förr) balja använd vid saltning. Grotenfelt Mejerih. 203 (1881).
(1, 2) -BASSÄNG. bassäng för laksaltning. LB 3: 508 (1905).
-BOTTEN. (i sht förr) extra botten (durk) i fartyg använd att stå på vid saltning av fisk. Ekström AfhFiska 135 (1845).
(2 b) -BÄNK. (i sht förr) bänk använd vid saltning av ost. SvKock. 227 (1837).
-GILL. (numera bl. tillf.) = -värd. LAHT 1887, s. 248.
-KAR. kar använt till insaltning. SvD(B) 1918, nr 223 A, s. 8.
-KÄRL. jfr -kar. TT 1884, s. 173.
(1, 2) -METOD. särsk. till 2. Frestadius Ostber. 46 (1899).
-RUM, n. rum använt till saltning. Ekström AfhFiska 135 (1845; om rum på fartyg). Östergren (cit. fr. 1935; i slakthus).
(1, 2) -SÄTT, n. särsk. till 2. Grotenfelt Mejerih. 172 (1881).
-TUNNA, r. l. f. tunna använd till saltning o. förvaring av saltade varor. Arwidsson Strömm. 62 (1913).
-VÄRD, adj. värd att insaltas. SFS 1888, Bih. nr 6, s. 18.
Avledn. (till 2; i sht fisk.): SALTARE, sbst.2, m.||(ig.) person som yrkesmässigt sysslar med att salta in ngt, i sht fisk; äv. om person som förestår salteri. Linc. (1640; under salsamentarius). En av Göteborgs mera kända saltare. GHT 1943, nr 252, s. 7. jfr fisk-, krabb-, orm-, sill-saltare.
Ssg: saltar-, äv. saltare-bod. (i sht förr) bod använd vid insaltning av fisk. Hasslöf SvVästkustf. 364 (1949).
SALTERI104, n. (industriell) anläggning för insaltning av matvaror, i sht fisk. PH 8: 62 (1765). jfr fisk-, sill-, strömmings-salteri.
Ssgr (i sht fisk.): salteri-arbetare. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 61.
-betjänt. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) tjänsteman vid salteri. Gegerfelt JournSilluppkGbg (1776); jfr Hasslöf SvVästkustf. 401 (1949; om förh. 1776).
-bod. (i sht förr) bod använd till insaltning av fisk. GT 1787, nr 136, s. 3.
-bokhållare. bokhållare vid salteri. SP 1792, nr 62, s. 3.
-byggnad. 2NF 17: 1086 (1912).
-dräng. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) salteriarbetare. Gegerfelt JournSilluppkGbg (1776); jfr Hasslöf SvVästkustf. 401 (1949; om förh. 1776).
-förening. förening med uppgift att illvarataga salterier(na)s intressen. Bohusläns salteriförenings bestämmelser för sortering och märkning m. m. af bohus-sill. (1893; titel på broschyr).
-förman. förman vid (förr äv.: föreståndare för) salteri. KulturbVg. 3: 167 (1804).
-idkare. person som driver (o. äger) salteri. PH 8: 164 (1766).
-inspektor. (förr) jfr inspektor, sbst.1 a. PT 1791, nr 36, s. 4.
-rörelse. jfr rörelse 7 (b). NF 14: 1072 (1890).
-trust. av salterier bildad trust. SvD(A) 1923, nr 309, s. 6.
-verk. (†) salteri. BL 13: 318 (1847).
-ägare. Hasslöf SvVästkustf. 156 (1949).
SALTERSKA, f. kvinna som yrkesmässigt sysslar med att salta in ngt, i sht fisk. BohuslSalteriförBest. 5 (1893). jfr ormesalterska.

 

Spalt S 373 band 24, 1964

Webbansvarig