Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUP stɯ4p, adv.2
Etymologi
[jfr nor. dial. stup; till STUPA, v.1; delvis möjl. utlöst ur ssgn HUVUD-STUPA]
huvudstupa; omedelbart, genast, strax; utom ss. förled i ssgrna STUP-ANKRA, -SALTA numera bl. vard., mera tillf. En strid fjällrännel som sköt ned från höglandet all väg efter tolfmila dalmarker öfver lågfjället, .. stup i väg utför brädden till en .. djup och vid daltratt. Högberg Vred. 3: 416 (1906). Så hem .. till dagens enda varma mål och stup i säng. Edqvist SvartSyst. 55 (1961).
Ssgr (i fackspr.): STUP-ANKRA. brådstörtat l. omedelbart ankra för att upphäva båtens fart. Rydholm (1967). —
-SALTA, -ning. omedelbart salta (sill) utan föregående gälning. SDS 1895, nr 497, s. 2.

 

Spalt S 13302 band 31, 1993

Webbansvarig