| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMTIDIG sam3~ti2dig, adj.; adv. -T.
1) = SAMTIDA I 1; äv. med bestämning inledd av prep. med; utom i a o. i avledn. SAMTIDIGHET numera nästan bl. övergående i 2. Brunkman SvGr. 31 (1767). Denna Prinsessa beskrifves af samtidige poeter, såsom skönare än Leila (m. fl.). Arnell Moore LR 1: 1 (1829). (Parlamentshuset i London) utsattes (vid uppförandet) inom den samtidiga literaturen för en nedgörande kritik. NF 19: 606 (1895). Synkronistisk tabell, (dvs.) sammanställning i tabellform av samtidiga personer och händelser. 2SvUppslB 28: 656 (1954). IllSvOrdb. (1955). — särsk.
a) geol. om geologisk bildning o. d. i förhållande till annan sådan bildning osv.: som uppkommit vid l. härstammar från samma tid; jfr SAMTIDA I 1 b. Linnarsson VgCambr. 7 (1869). Kinnekulles undre graptolitskiffer (phyllograptusskiffer) torde vara samtidig med grönkalken i Dalarne. 3SvGeolU 57: 18 (1883).
b) (numera föga br.) i substantivisk anv., = SAMTIDA I 1 d α. Sällan är man böjd att fatta samma förstorade begrepp om en samtidig, som man ofta gör sig om dem, hvilka blott af historien kännas. Rosenstein 2: 14 (1811). Mycket gjorde visserligen hans (dvs. Dantes) föregångare och samtidiga för att förbättra, förädla och förfina sitt modersmål. Lovén Dante 1: LVII (1856). Auerbach (1913).
2) som förekommer l. inträffar l. är verksam vid samma tidpunkt l. på samma gång; som pågår under samma tid; jfr SAMTIDA I 2. Holmberg 2: 849 (1795). Skjutbanan bör inrättas för samtidig skjutning mot 8 skottaflor. EldhandvFältartill. 1887, s. 46. Lagändring i syfte att samtidiga tingssammanträden i närbelägna domsagor må undvikas. BtRiksdP 1911, VII. 1: nr 30, s. 1. Intryck (av scenkonst) äro .. ej enbart samtidiga som måleriets eller enbart successiva som musikens. SvD(B) 1928, nr 312, s. 7. — särsk.
a) ss. adv.: vid samma tid l. tillfälle, på samma gång; på en gång; under samma tid; äv. i utvidgad anv.: i sammanhang härmed, därjämte, tillika. Mythens tanke har icke funnits till före mythens bild; de hafva blifvit födda samtidigt och äro lika innerligt förenade som själ och kropp. Wisén Oden 5 (1873). De, hvilka förneka .. (kristendomen), samt .. dermed äfven all religion, handla utan tvifvel följdrigtigt, då de samtidigt fordra en ny sedelära. Ljunggren i 3SAH 2: 5 (1887). Hela (lingon-)exporten hittils (under år 1901) utgör 893,713 kg. År 1900 utgjorde exporten samtidigt 1,506,039 kg. GHT 1901, nr 222, s. 3. Ett nordiskt vemod, som samtidigt är smärta och ljuvhet, tyngd och befrielse. Edfelt Slagf. 54 (1952). — särsk.
α) i uttr. samtidigt med ngn l. ngt (jfr β), på samma gång som ngn l. ngt; äv. övergående i bet.: jämte ngn l. ngt, vid sidan av ngn l. ngt. Rydberg Vap. 30 (1891). Såsom någon tid samtidigt med Bergström tjänstgörande vid Skånska hofrättens bord, hade jag lärt mig uppskatta hans ovanliga skicklighet. De Geer Minn. 1: 196 (1892). Till vårt land kom renässansen samtidigt med reformationens genomförande. Bolin VFöda 30 (1933). Den fruktan, för Gud, som finns samtidigt med kärlek till honom. SvTeolKv. 1939, s. 226. jfr: Hwarföre (dvs. därför) wore detta ett berömligit wärk, om hr. Schefferi versio latina blefwe medh Swenske och danske texten samtijdigt tryckt. Schück VittA 2: 13 (i handl. fr. 1667). jfr äv. (†): (S. Columbus) lefde samtidigt med ett i alla riktningar uppåt sträfvande och stigande Sverige. Atterbom Minnest. 1: 287 (1848).
β) i de konjunktionella uttr. samtidigt med att l. samtidigt som, äv. samtidigt därmed att, på samma gång som; jfr γ. Samtidigt med att Gustaf anryckte från norr skulle .. Peder Uggla anfalla staden vester ifrån. IllSvH 3: 40 (1877). (Polhem) fullföljde studierna samtidigt dermed att han tillämpade dem på konstfulla mekaniska inrättningar. Carlsson Hist. 5: 90 (1879). Den oerhört kraftiga åskknall som brakade löst samtidigt som en svavelgul blixt fräsande skar genom snötöcknen. Rogberg Portug. 49 (1931).
γ) [jfr β] (föga br.) i konjunktionell anv.: på samma gång som. Då löser sig hennes beklämning i en djup suck, samtidigt en vind far fram genom björkkronorna. Dahllöf Brudkr. 17 (1910). Samtidigt han själv fick sina fickor noggrant genomletade av en nitisk tulltjänsteman, rev en annan upp italienarens packning. Kjellgren SpanOd. 10 (1932).
b) (numera föga br.) mat. i utvidgad anv., om ekvation i förhållande till annan ekvation: på samma gång giltig. Lindelöf AnGeom. 185 (1864).
3) [möjl. efter fin. aikuinen, samtidig, fullvuxen] (†) om djurskinn: som härrör från fullvuxet djur?; jfr OTIDIG 2. Små brune vtrar — 2 Samtidigh vlff — 1. SkinnkamRSthm 1569, s. 18 (levererat från Finl.). Passeligh vlffuar 3 Samtidigh vlff 1 Ringe vlffuer 1. Därs. 53.
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara samtida; egenskapen l. förhållandet att härröra från samma tidsperiod. Weste (1807). 2VittAH 30: 47 (1885). särsk. (numera bl. tillf.) konkretare, i pl., om fall av samtidighet l. om händelser som äro samtida (med andra händelser o. d.). Rydberg Urpatr. 56 (1873). Inom detta skede (dvs. tiden närmast före egyptiska rikets fall) stodo de judiske tolkarne till buds de samtidigheter med händelser i andra riken, som de saknat i de föregående skedena. Därs. 62.
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara samtidig. (Fr.) Synchronisme .. (sv.) Samtidighet (händelsers). Björkegren 2618 (1786); jfr 1. Nordforss (1805). 19Årh. V. 1: 65 (1922).
Ssgr: samtidighets-lag, r. l. f. l. m. (numera föga br.) psykol. till samtidighet 2: associationslag enligt vilken en föreställning associeras med en annan därför att de båda föreställningarna tidigare uppträtt samtidigt; i sht i sg. best. Scheele Själsl. 217 (1895).
-tabell. hist. till samtidighet 1: tabell angivande personer o. händelser (i skilda miljöer) som äro samtida, synkronistisk tabell. Morén LbHistFolksk. 286 (1932).
Spalt S 907 band 24, 1964