Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RELATION re1laʃω4n l. rel1-, äv. -atʃ- (– -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
A.
1) berättelse, skildring, redogörelse; numera företrädesvis dels om en saklig redogörelse för vissa fakta (rörande ngt) l. en rapportmässig berättelse, dels om ett återgivande l. refererande av en (förut framställd) berättelse om l. redogörelse för ngt; äv. konkret, om skrift innehållande sådan berättelse. Relation om l. rörande l. angående l. av, äv. över, förr äv. på ngt. Ge l. lämna, äv. (numera bl. tillf.) göra en relation. En skriftlig, muntlig relation. G1R 15: 642 (1543). RARP 1: 20 (1627: på). Den 1. (febr.) Ankom Grefwe Gustav Carlson .. och giorde een omständig relation, huru Wismar hade warit attaqverat. Spegel Dagb. 8 (1680). Relation öfver Stockholms .. Borgerskaps Vakthållning åren 1788, 1789 och 1790 finnes til köps i Utters Boklåda. SP 1792, nr 2, s. 4. År 1474 öfversände kyrkomötet i Arboga till påfven en relation rörande Katarinas lif och undervärk. AntT 5: 426 (1895). SvKyrkH 2: 531 (1941). — jfr BALANS-, KRIGS-, RIKSDAGS-, UPPBÖRDS-RELATION m. fl. — särsk. (mera tillf.) i anv. med abstrakt, verbal bet.: relaterande. (K. F. Bergklint skriver) med relation af ett (visst) rykte ..: ”Notarien Lejonmark är (osv.) ..”. Lagus Kellgren 233 (1884). Hagström Herdam. 1: 136 (1897).
B. förhållande o. d.
2) förhållande (se d. o. 5); ofta i mera speciell (pregnant) anv.: förhållandet att det föreligger ett visst samband l. sammanhang l. beroende mellan två l. flera föremål, övergående i bet.: förbindelse, samband, sammanhang, beroendeförhållande, beröring o. d.; jfr 3. Ngt står i relation till ngt. Undersöka relationerna mellan två företeelser. Palmqvist Alg. 2: 7 (1746). I ju flera hänseenden man .. betraktar hvart och ett naturalster, ju ljusare åsigt får man af dess relation till det hela. VetAH 1816, s. 128. Omdömet är i afseende på Relation .. Kategoriskt .. Hypothetiskt .. (l.) Disjunktivt. Afzelius Log. 24 (1839). Relationen, d. ä. subjektets och predikatets inbördes förhållande med afseende å deras förbindelsesätt. Rein Log. 24 (1882). Natur- och människoforskning stå inom paracelsismen i nära relation. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 153. Något exempel som i detalj visar .. (brunnskar) och deras relation till dopfuntarna har .. ej framlagts. Fatab. 1930, s. 147. — jfr HORN-, TAL-RELATION. — särsk.
a) om ngts ställning i ngt avseende i förhållande till ngt annat vid jämförelse emellan dem; jfr b. I relation till (förr äv. emot) ngt, i förhållande till l. jämförelse med ngt. Sätta l. ställa ngt l. stå i relation till ngt. Fennia XVI. 3: 48 (1761: emot). Att .. (Sthms) charm kunde synas lika stor, även då den ställdes i relation till själva Paris, till Berlin och Köpenhamn. Rootzén Vård. 39 (1930). Han hade sett båda sina föräldrar brytas ned av sjukdomen och vande sig tidigt att se sitt eget lidande i relation till deras. Olsson Fröding 64 (1950).
b) proportionellt förhållande, proportion; jfr FÖRHÅLLANDE 5 d. Fock 1Fys. 132 (1853). I djurens och människans blod och vävnader är relationen mellan mängden av alkaliska och sura element synnerligen noga avvägd. Ljungdahl ÄmnSj. 62 (1930).
c) (†) mus. i uttr. falsk relation. En falsk Relation eller relatio non harmonica är, när två på hvarannan följande concordantier tvärs öfver förorsaka en vidrig klang. Londée Kellner 12 (1739).
d) (†) i uttr. äga relation till ngt, beröra ngt, ha avseende på ngt l. dyl. (Kommitterade ha i sitt betänkande rörande emigrationen) sig .. yttrat angående hvad i denna delen kan äga relation till de närmast intill Sverige gräntzande magter. Fennia XVI. 2: 100 (1756).
3) förhållande i vilket en part (en person l. ett kollektiv av personer, t. ex. en stat) står till en annan part; äv. i mera speciell (pregnant) anv.: förhållandet att det mellan två (l. flera) parter föreligger en viss förbindelse l. kontakt l. beröring l. gemenskap l. bekantskap o. d. (se särsk. b, c). Relation till (förr äv. med) ngn l. mellan ngra. Sahlstedt Hoffart. Föret. 2 b (1720). Förhållandet emellan Maria och hennes mor hade under dessa år varit innerligt och varmt. .. Det hade kommit jämvikt i deras relation till hvarandra. Lundegård Tit. 283 (1892). Med rättsförhållande åsyftas här .. hvarje af den objektiva rätten reglerad relation emellan två personer eller emellan en person och en sak. Kallenberg CivPr. 1: 876 (1924). (†) Att Sonen (dvs. Kristus) hafwer en twefaldigh relation (nämligen dels) 1. Till Fadren, aff hwilken han är födder. 2. Till then Heliga Anda hwilken är aff honom uthgången. Rudbeckius KonReg. 452 (1619). — jfr HANDELS-RELATION. — särsk.
a) om förhållandet l. förbindelserna mellan olika stater (l. deras representanter) i politiskt avseende. Berättelse om rikets ställning och relationer till utländska magter. HH XXV. 2: 8 (1809). Att återställa normala relationer mellan Tyskland och Österrike. NDA(A) 1933, nr 227, s. 16.
b) pregnant: förhållandet att en person har förbindelse l. bekantskap l. kontakt av ngt slag med en annan person l. institution o. d.; ofta med särskild tanke på den fördel man kan ha av att äga en sådan förbindelse osv., i sht med inflytelserika personer; vanl. i pl. o. i pl. äv. mer l. mindre konkret, med särskild tanke på l. om den person l. de personer som man har förbindelse osv. med; jfr c. Ha goda relationer. Utnyttja sina relationer. Sakna relationer. Rademine Knigge 2: 188 (1804). Utan intriger och relationer kom man ingen stans. Strindberg RödaR 36 (1879). Bland mina litterära relationer var gubben Brinkman. De Geer Minn. 1: 69 (1892). Hur kom ni in i bank? fråga vi vår bankfröken. — Genom goda relationer, svarar hon kategoriskt. SvD 13/4 1930, Söndagsbil. s. 9. Veterinären hade utdömt hela den ruttna besättningen, men relationer till godset hindrade honom från att ta strängare åtgärder. Lo-Johansson Stat. 2: 325 (1937). — särsk. (†) i uttr. i relation med ngn, ss. prep.-attribut: som har (släkt)förbindelse med ngn. (Man kunde icke till tjänsten) taga en man i relation med någon, som har förorsakat så mycket äfventyrligheter .. i länet. JGOxenstierna (1785) i LewenhauptArk. 1: 63.
c) (numera bl. tillf.) i sg. o. pl., pregnant: förhållandet att ngn gm sammanträffanden l. umgänge l. korrespondens står i förbindelse l. kontakt med en person l. institution o. d. Min relation nu förtiden med Stockholms Posten är ingen. Kellgren (SVS) 6: 135 (1784). Med .. (1500-talets) utmärktare lärde och statsmän stod Languet i personlig eller skriftlig relation. Bolin Statsl. 1: 184 (1869). Våra relationer sinsemellan ha på senare tiden varit sparsamma. Östergren (1936). — särsk. (†) om handlingen att träda i kontakt l. meddela sig med ngn. Det är i allmänhet ingen lätt sak att få en individ af det Samojediska slägtet till några andra relationer än sådana, som kunna göras med det korta ordet jekar (jag vet icke). Castrén Res. 1: 272 (1852).
4) (†) allmännare, = FÖRHÅLLANDE 4; möjl. delvis med bevarad bibet. av 3. SPF 1821, s. 28. (Religionens) uppgift är att åstadkomma en menniskans inre lif gällande och genom lämplig förvaltning befästad ordning, såsom lagarne göra det med de yttre relationerna. Bolin Statsl. 1: 102 (1868).
(1) -BOK; pl. -böcker. (förr) i ett offentligt värk o. d. förd bok innehållande redogörelse för vissa transaktioner l. förhållanden. Relations:Bok Angående Donerade Hus och Tomter I Städerna. Sthm 1: 109 (cit. fr. 1695; boktitel; rättat efter hskr.). SPF 1849, s. 141. —
(1) -KARTA, r. l. f. (†) kartogr. karta med redogörelse för ngt. En ”relations och aflevereringscharta öfver sjörecognosceringen i Finland åhr 1805”. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 96 (cit. fr. 1805). —
-LED, n., äv. r. l. m. l. f. filos. var o. en av de faktorer som stå i en viss relation till varandra l. mellan vilka en jämförelse göres; jfr jämförelse-led. Boström 3: 504 (1860). —
(2 b) -LINJE. (i fackspr.) linje som illustrerar den proportionella relationen mellan två föremål l. förhållanden. Fries Krutl. 110 (1869). —
-LÖS. filos. som icke står i relation till ngt. Det absolutas relationslösa och rena enhet. Nyblæus Forskn. 2: 310 (1881). —
(1) -NOTARIE. (förr) titel för viss tjänsteman i hall- och manufakturrätten; jfr -bok, -skrivare. SthmStCal. 1772, s. 71. SvNorrigCal. 1850, s. 312. —
-ORD. (i fackspr., mindre br.) ord som hänvisar till ett annat led i satsen. Uppström GotBidr. 22 (1868). PedT 1947, s. 22. —
-RITNING. tekn. abstr. o. konkret.
1) till 1: (uppgörande av) beskrivande ritning över byggnadsvärk. KrigVAH 1843, s. 324. Fornv. 1945, s. 182.
2) till 2: (uppgörande av) ritning som utgör en samordning av ritningar över olika detaljer (t. ex. själva byggnaden, elektriska o. hygieniska anläggningar o. d.) i ett byggnadsvärk. —
(1) -SKRIVARE. (förr) Från och med 1659 tillkom .. (vid bärgskollegiets kansli) en ”relationsskrifvare”, som skulle arbeta på bergslagernas jordeböcker, senare äfven hålla inkomna relationer i ordning. Almquist Bergskoll. 31 (1909; efter handl. fr. 1659). —
-STADIUM. psykol. stadium i ett barns språkliga utveckling, då barnet har (börjat få) förmågan att använda ord för relationer o. egenskaper. Herrlin Minnet 275 (1909). —
(2 b) -TAL. (i fackspr.) tal som uttrycker ngts proportionella relation till ngt annat; jfr jämförelse-, proportions-tal. Fahlbeck StatTyp. 11 (1897). —
-UPPFATTNING~020. psykol. förmåga att uppfatta förhållanden (t. ex. motsatser l. likheter) mellan föremål. Sandström (1948). —
-VIS, adv. (†)
3) till 2: med relativ innebörd, relativt. Att de s. k. absoluta tempora äfven kunna begagnas relationsvis. Frey 1849, s. 296. —
-ÄMNE. (i fackspr.) uppsatsämne som ställer två (l. flera) personer l. företeelser i relation till varandra. Bengtson MuntlSkriftlFramställn. 63 (1953).
Spalt R 962 band 21, 1957