Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPORTION prω1porʃω4n l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, l. -pωr-, äv. -tʃω4n (proportio´n Weste; propårrtschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. proportion; av lat. proportio (gen. -ōnis), förhållande, jämnmått, sannol. till uttr. pro portione, i förhållande, av pro, i förhållande till (se PRO-, prefix1), o. portio, del (se PORTION)]
1) förhållande vari ngt står till ngt annat l. vari olika konkreta l. abstrakta ting stå till varandra i fråga om storlek (utsträckning, omfattning, mängd, antal, grad o. d.); ofta (i sht mat. l. i från matematiken utgående fackspr.) med särskild tanke på att förhållandet kan talmässigt fixeras (l. är talmässigt fixerat); äv. konkretare: förhållandetal, kvot; ofta med av prep. (e)mellan l. till, äv. (i sht i Finl.) med (förr äv. av l. efter l. mot l. vid) inledd bestämning angivande de olika leden resp. ett visst (andra) led i en proportion (i här angivna bet.). Ithem (talas) om Iordena hennes .. Diameter och hans proportion emott sin runda widd. Luth Astr. 1 (1584). De storheterna, som uti hvar ock en proportion nämnas förut, kallas de föregående, och de som nämnas efteråt, kallas de efterfölljande Termerna. Strömer Eucl. I. 2: 96 (1744). Väggarne tyckas för låga i proportion emot coupolen. GJEhrensvärd Dagb. 1: 173 (1776). Repertoaren är inskränkt i proportion med skådespelarkrafterna. Söderhjelm Upps. 79 (1906). (Hotellet värkade) för stort i proportion till staden. Thordeman FlickItal. 180 (1932). — särsk.
a) (†) mat. abstraktare, om förhållandet att två storheter äro av samma slag l. att den ena kan angivas ss. så l. så mycket större l. mindre än den andra. Superficier (kunna) hafva proportion sins emellan, och kroppar sins emellan; men en linea och en superficies kunna intet hafva proportion sins emellan, lika som alnar och år icke kunna jämföras med hvarandra. Strömer Eucl. I. 2: 95 (1744).
b) om förhållandet i mängd l. vikt mellan ämnen som äro blandade l. förenade med varandra; särsk. i sådana uttr. som bestämda proportioner, blanda (ämnen) i proportionen 3 till 2 o. d. Stiernhielm Arch. B 4 b (1644). Silfver etsas med en blandning af vatten och ren salpetersyra, i proportionen 3 till 1. 2NF 7: 1011 (1907). Bolin VFöda 19 (1933). — särsk. kem. i uttr. lagen om de bestämda l. konstanta proportionerna, lag som säger att två ämnen som ingå förening l. reagera med varandra alltid göra detta i vissa exakt bestämda viktförhållanden; äv. i uttr. multipla proportioner, se MULTIPEL, adj. Berzelius Brev 8: 35 (1813). 2SvUppslB 2: 712 (1947).
c) i uttr. vari det ena ledet i en proportion anges ss. beroende av l. avpassat i förhållande till det andra l. vari ett antal proportioner likställas l. jämföras; äv. övergående i bet.: mellan variabla storheter förefintlig konstant proportion, mån vari ngt ökar l. minskar i förhållande till ngt annat. Öka, stiga, minska, sjunka i samma proportion. Stiernhielm Arch. D 3 a (1644). Man bör lefva i proportion af sin inkomst. Posten 1769, s. 421. Om 2 Storlekar ökas eller minskas i lika mån sins emellan, så säges det ske i Proportion. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 54 (1775). Inkomsterna vexte icke i samma proportion som barnens antal. Strindberg Fjerd. 52 (1877). (De norska stortingsmännen) väljas .. genom elektorer, som .. utses i viss proportion till folkmängden. SvAlm. 1889, s. 47. — särsk.
α) (†) i uttr. i proportion (efter) som, allteftersom, efter hand som. Man låter .. Första Rotmästaren .. wända sig i proportion, effter som heela Batallionen marcherar. Söderman ExBook 141 (1679). I proportion som ni får tid. Widegren (1788).
β) i uttr. i proportion (i β’ äv. efter proportionen) utan närmare bestämning.
α’) (mera tillf.) övergående i bet.: i proportion därtill. Han har långa armar och fingrar i proportion, (skämts.) om tjuvaktig person. Konungen lade i (kollekt-)håfven tio dukater, drottningen fem och hofvet i proportion. Topelius Fält. 2: 143 (1856).
β’) (†) ss. satsadverbial: proportionellt, förhållandevis. (Två stenar ligga) lijka diupt efter proportionen. Bureus Suml. 54 (c. 1600). På et barn är hjertat större i proportion än på en fullvuxen. Linné Diet. 2: 8 (c. 1750). Alla Riksens undersåtare draga i proportion lika börda. Oelreich 34 (1755).
γ) (†) övergående i bet.: ställning som ngt intar i förhållande (se d. o. 5) till ngt annat. Chesnecopherus Skäl Pp 1 a (i handl. fr. 1595).
d) med kvalificerande bestämning (rimlig, förnuftig o. d.) l. övergående i pregnant anv.: proportion som är rimlig osv. Resultatet står inte i (rimlig) proportion till arbetsinsatsen. HSH 9: 247 (1671). Jag tycker .. at proportion icke är bevarad, då en Krämare blir rik förr än den Fabriqveur af hvilken han merendels får varan på Credit. Posten 1769, s. 421. (En bok) sönderfaller i tvänne delar, af hvilka den senare fått ett utrymme utan proportion med det öfriga. Söderhjelm ItRenäss. 218 (1907). — jfr DIS-, MISS-PROPORTION. — särsk. (†) i uttr. olika proportion, missproportion. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550).
e) (†) om möjlighet att jämföra ngt med ngt annat: jämförelse, likhet. Phrygius HimLif. 58 (1615). När man håller tusend åår emoot Ewigheeten, så är ther emillan ingen Proportion. Kenicius GPåwelsdr B 4 b (1622).
2) (numera knappast br.) mat. likhet, ekvation, analogi (se d. o. a); i sht om dylik likhet osv. vars båda led utgöras av bråk. AJGothus ThesArithm. 103 (1621). Björling Alg. 1: 42 (1861). Svårigheten vid regula de tri består icke i proportionens reduktion till en ekvation, utan i själfva uppställningen af proportionen. 2NF 22: 1245 (1915). — särsk. (†) i uttr. geometrisk proportion, analogi l. ekvation vars båda led utgöras av bråk. Schroderus Os. 1: 845 (1635). Boström 2: 39 (1838; bildl.).
3) mat. i uttr. harmonisk proportion, se HARMONISK 2 b.
4) mus. i mensuralmusiken: gm bråktal i företeckningen angiven förminskning l. förhöjning av notvärdena i förhållande till de omedelbart föregående l. till medelnotvärdet. 2NF (1915).
5) (storleks)förhållandet mellan de olika delarna av ngt; förhållandet mellan ngts dimensioner (längd, bredd o. höjd o. d.); stundom äv. pregnant: riktigt l. väl avvägt förhållande mellan ngts dimensioner; numera nästan bl. i pl. Ha sinne för proportioner (ofta bildl.). Ansiktets proportioner voro fulländade. HH 20: 122 (c. 1565). Til växten var vår Grefve (G. L. Stenbock) icke stor och lång, men af god proportion. SvMerc. IV. 2: 11 (1758). Anmärkningsvärdt är det fina sinne för .. proportion, som röjes i Cimarosas musik. Bauck 1MusH 168 (1862). Den goda arkitekturens adelsmärke: de ädla proportionerna. OoB 1928, s. 403. — jfr SKÖNHETS-PROPORTION.
6) (†) ordning som praktiseras l. är föreskriven med avs. på avpassandet av ngts dimensioner l. den inbördes storleken av ngts delar; skala. Doch attj .. så lage, att samme täckninngh wed ehnn proportion, och effter ett skick och maneer lijke kring om Slotedt, måtte .. vpsatt bliffwe. HB 2: 117 (1577). Man hade förmastat skeppet efter den proportion, som vid den Kongl. Flottan är öflig. Landell Bligh 3 (1795).
7) (†) i uttr. utom proportion, utöver den andel som med rätta l. enligt bestämmelserna tillkommer ngn. Rector begärte uthom proportion några tunnor spanmåhl af heela sädes summan. ConsAcAboP 4: 304 (1676).
8) (†) storlek; dimensioner; mängd l. antal (varmed ngt ingår i ngt), (an)del. HB 1: 219 (1577). Compagnierne .. äre aff gemene manskapet altför starka formerade och Officerare således emot then proportion för fåå. HSH 5: 180 (1657). En stor swart hund .. hwilken haft brinnande ögon .. så stora som proportion af en twär hand. Gadelius Tro 1: 250 (i handl. fr. 1712). Ett par timmar på söndagen .. (är) en helt liten proportion af alla veckans timmar. Rudin 2Evigh. 2: 260 (1884, 1888).
9) i pl.: dimensioner, omfång; mått; särsk. i sådana uttr. som stora l. väldiga l. små l. obetydliga o. d. proportioner. Anta stora proportioner, bli stor l. omfattande, få stora dimensioner, få stor omfattning. Estlander KonstH 68 (1867). Han reducerar lofordet till måttliga proportioner. 3SAH 4: 330 (1889). Dante är så väldig, att hans proportioner såsom människa och snille nära nog förlora sig i det ofattliga. Söderhjelm ItRenäss. 47 (1907). Framemot mitten av 1800-talet började .. emigrationen (till Amerika) anta stora proportioner. Ymer 1939, s. 153. Det fanns inga studenter (i staden) som kunde reducera oss (gymnasister) till rimliga proportioner. MinnHbgSkola 21: 18 (1954).
Ssgr: A (†): PROPORTION-TAL, se B.
B: (1) PROPORTIONS-BESTÄMMELSE. (†) bestämning av proportioner. VetAH 1813, s. 61.
(1) -CIRKEL. (i fackspr.) cirkel (se d. o. II 1) l. passare med graderade ben, använd för lösande av enklare räkneproblem (med användande av matematiska proportioner) l. för förstoring l. förminskning av sträckor i en given proportion. Rålamb 4: 67 (1690; vid kartritning). SvUppslB (1935).
(5) -FEL, n. jfr fel I 3. (En viss apollostaty) har ett stort proportionsfel, i det att benen äro för långa. Hammarsköld KonstH 114 (1817).
-LAG, r. l. f. l. m.
1) nat.-ekon. till 1; i sg. best.: regeln att ett företags l. en näringsgrens största produktivitet o. räntabilitet uppnås gm att produktionsfaktorerna (arbetskraft, kapital o. jord) kombineras i riktiga proportioner. 3NF (1932).
2) i sht konst. till 5: estetisk lag (se lag, sbst.1 5) rörande konstvärks l. byggnads l. människokropps o. d. proportioner. Ljunggren Est. 2: 74 (1860).
-LÄRA, r. l. f.
1) i sht mat. till 1; i sht i sg. best.: lära(n) om proportioners o. proportionella storheters egenskaper; förr äv. (kem.): lära(n) om de kemiska proportionerna. Bergklint MSam. 1: 120 (1781). I den kemiska proportionslärans historia intager (Torbern) Bergman ett utmärkt rum. 2SAH 32: 43 (1859). särsk. (†) i utvidgad anv., om matematik. Geijer I. 5: 305 (1820).
2) i sht konst. till 5: läran om föremåls l. människokroppars o. d. proportioner. Upmark Lübke 167 (1872).
(5) -LÖS. som saknar rimliga l. måttliga proportioner. Söderhjelm ItRenäss. 233 (1907).
(5) -MODELL. konst. modell till skulptur i liten skala, men med korrekta proportioner. Göthe Sergel 75 (1898).
(1) -PART. (numera knappast br.) mat. den korrektion som anbringas hos en sökt logaritm (l. ett motsvarande tal), då det givna talet (l. den givna logaritmen) icke exakt anträffas i logaritmtabellen. NF (1889). 2NF (1915).
(1) -REGEL; pl. -regler; förr äv. -REGLA, f. (tillf.) regel angående proportion(er). Rålamb 8: 82 (1691).
(5) -SINNE. i sht estet. sinne för (korrekta l. sköna l. harmoniska) proportioner. Pauli Konstn. 196 (1893, 1913).
(1) -TAL. (proportion- 1644. proportions- 1736 osv.)
1) (i fackspr.) förhållandetal, kvot. Stiernhielm Arch. E 4 a (1644). NPress. 1894, nr 340, s. 2.
2) (†) språkv. multiplikativt räkneord l. taladjektiv. Lindströmer ItGr. 38 (1803). Proportionstal: tvåfaldig, trefaldig, fyrfaldig, m. m. Svedbom SvSpr. 76 (1824).
(1) -TERM. (†) mat. proportional. Med tre gifna proportions-termer är ock altid den fjerde gifven. Lutteman Schulze 57 (1799).
(1) -VAL, n. (i fackspr.) proportionellt val(sätt). WoJ (1891). BtRiksdP 1893, I. 2: nr 2, s. 8. Striden mellan proportionsval och majoritetsval. 2NF 34: Suppl. 549 (1922).
Ssg: proportionsval(s)-system. BtRiksdP 1905, 7: nr 53, s. 2.
(1) -VINKEL. (†) = -cirkel. LfF 1857, s. 342.
(1) -VIS, adv. i proportion, proportionellt, relativt, förhållandevis, jämförelsevis; numera bl. ss. bestämning till adj. l. adv.; förr äv. i uttr. proportionsvis emot, i proportion till. HSH 3: 69 (c. 1800: emot). De små egendomarne betinga i allmänhet proportionsvis högre pris än de stora. Fahlbeck NatFörm. 23 (1890). SvGeogrÅb. 1945, s. 38.

 

Spalt P 2056 band 20, 1954

Webbansvarig