Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YVERBO, m.//ig., utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -ar (TRudeen FägneSång. C 1 a (1702), SvMag. 1766, s. 811) l. -er (Broman Glys. 1: 901 (c. 1707), Broman Glys. 1: 800 (c. 1740)) l. -r (SkrVSocLd 20: 11 (1689)).
Ordformer
(yfverboar (-fw-), pl. 1702–1766. yfwerboe 1760. yfwerboer, pl. c. 1707–1740. yfwerboor, pl. 1689)
Etymologi
[bildat till YVERBOREN med anslutning till BO, sbst.2]
(†) hyperboré (se d. o. 1). TRudeen Vitt. 204 (1688; normaliserat). At Swärges Folck och Land må wäl och länge grönska / Det alla yfwerboor, medh migh må gärna önska. SkrVSocLd 20: 11 (1689). SvMag. 1766, s. 811.

 

Spalt Y 158 band 38, 2021

Webbansvarig