Publicerad 2021   Lämna synpunkter
XANTIN ksanti4n, förr äv. ZANTHIN, n. (WoJ (1891) osv.), äv. r. l. m. (Björkman (1889) osv.); best. -et resp. -en.
Ordformer
(xantin (-th-) 1828 osv. zanthin 1845, 1964 (: zanthinderivat))
Etymologi
[jfr t. xanthin, eng. xanthin(e), zanthin, fr. xanthine; bildat till gr. ξανϑός (se XANTO-) med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -in]
1) (†) om gult färgämne utvunnet ur krapprot. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 269. WoJ (1891).
2) kem. benämning på ett färglöst, i vatten svårlösligt derivat av purin bildat gm nedbrytning av adenin l. guanin hos växter l. i blod l. urin o. d. hos människa o. vissa djurarter. Hygiea 1860, s. 10. Xantin .. har påvisats i muskelvätskan och flera andra animaliska sekret, i pankreas, lefvern, mjälten, hjärnan och i urinen; vidare i jäst, i te och i flera växters groddar. 2NF (1922). Te innehåller koffein .. spår av teobromin .. jämte smärre mängder av teofyllin, xantin, hypoxantin och adenin. Gentz Lindgren 2: 293 (1940).

 

Spalt X 3 band 38, 2021

Webbansvarig