| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
WIENSKA vi3nska2, förr äv. WIENERSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
1) om kvinna bosatt i l. härstammande från Wien. Weste (1807). Helt visst fanns det ett grand af verklig passion i hans kärlek till den näpna lilla wienskan. Lamm Oxenst. 192 (1911).
2) i Wien talat l. för wienare karakteristiskt språk, wienerdialekt. (Drottningen av Neapel) talar fullkomlig wienska, hvilket låter ganska obehagligt för den, som är van vid god tyska. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 42 (1805).
Spalt W 19 band 38, 2021