Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄSEL, r. l. m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. väslar.
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[sv. dial. väsel; möjl. samhörigt med VASE, sbst.3]
(†) på botten av vattendrag anbragd stenkista (se d. o. 2 a, b) l. anbragt pålverk (ss. del i byggnadskonstruktion l. i anordning för fiske). Dessutom är .. öfwer Ljusna elf upbygd en ansenlig bro på 9 botnwäslar med 9 stålpar i hwarje wäsel. SockenbeskrHäls. 58 (1790). I Ljusnan .. begagnas .. på sandig botten pålverk, fyllda med granris, s. k. laxlåar eller väslar af olika längd. Ekman NorrlJakt 385 (1910). — jfr STEN-VÄSEL.

 

Spalt V 2371 band 38, 2019

Webbansvarig