Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRVA vær3va2, v.1 -er, -de, -t, -d, förr äv. -ar, -ade, -at (pr. sg. -ar JPGothus NMånsson D 3 b (1639), Wallenberg (SVS) 1: 10 (c. 1765: omuærfuar); -er OPetri 1: 100 (1526: kringhwerfuer) osv. — ipf. -ade HH 20: 173 (1564: krinnghverfvade); -de Joh. 10: 24 (NT 1526: kringhwerffdhe) osv.; hwarf (hu-) Verelius Gothr. 195 (1664), Ihre 1: 945 (1769). — ipf. pl. hwurffuo HSH 39: 206 (1606). — sup. -at Brahe Kr. 38 (c. 1585: kringhuerffuadt), LfF 1853, s. 73; -t Psalt. 22: 17 (Bib. 1541: kringhwerfft) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Paulinus Gothus MonTurb. 231 (1629: omhwerffwelse)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(verv- (hu-, hv-, hw-, w-, -ff-, -ffw-, -fu-, -fv-, -fw- m. fl.) 1526 (: kringhwerfuer)–1769. värv- (hv-, hw-, u-, w-, -æ-, -f-, -ff-, -ffu-, -ffw-, -fv- m. fl.) 1612 (: omwärfwa) osv.)
Etymologi
[fsv. hvärva (ipf. hvarf), vända sig, försvinna; motsv. sv. dial. hvärva, gå omkring, vända sig omkring, fvn. hverfa (nor. nn. kverva), got. hwairban, vandra omkring, ffris. hwerva, fht. hwerben, (h)werban (t. werben), feng. hweorfan; av ovisst ursprung. — Jfr VARV, sbst.2, 3, VIRVEL, VÄRVA, v.2]
1) († utom i slutet o. ss. senare led i ssgr) vrida sig l. snurra l. gå runt; äv. tr.: gm rullande l. vecklande l. virande l. vevande förflytta (ngt) (runt ngt). Spel som toget om werfues i winden. VocLib. avd. 31 (c. 1580); möjl. ssg. At mången lefwer så ganska säker, at han icke thet ringaste skickar om sine, eller ställer i någon godh ordning sine saker, vtan heller werfwar och wältrar tilhopat wiktige saker och stoora oredor. JPGothus NMånsson D 3 b (1639); möjl. särsk. förb. Den allmänna jordenes rörelse, som hon haar så wäl i sitt åhrliga lopp kring solen .. som i sitt hwerfwande kring sin egen medelpunct. UHiärne 2Anl. 380 (1706). Ihre 1: 945 (1769). — jfr IN-, KRING-, OM-VÄRVA. — särsk. i sht jäg. med avs. på villebråd: ringa (se RINGA, v.2 8 a); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om upptrampad l. uppspårad bana runt villebråd, ring (se RING, sbst.1 8 b); jfr BERINGA 3, HOLMA, v. 1. Hösttiden gå en del i skogen, at wärfwa Björn, upsöka Mårdar, och skjuta fogel. Hülphers Norrl. 4: 212 (1779). Denna rundgång (kring stället där haren sitter) kallas ringa, holma, hvärfva eller vänga haren. Swederus Jagt 154 (1831). De, som hittat bråten eller idet, trampade upp en stor ring (björnring, varv, värvning) i snön omkring platsen. Levander DalBondek. 1: 6 (1943).
2) (†) försvinna l. ge sig av; särsk. i uttr. värva sin kos (jfr KOSA, sbst.2 II 1); äv. mer l. mindre bildl. Der uthi Länsmansgårdenn hwurffuo 2 de störste (pojkarna) sin kos. HSH 39: 206 (1606). Och sidst migh kommit thet i lagh / At Swenskt Blod min Thron ärfwer. / Then näpligh effter thenna Dagh / Til någon frembling hwerfwer. PolitVis. 176 (1670). Thärefter hwarf han sin koos ensam och for wijda att leta efter them som hans fader dräpit hade. Verelius Herv. 159 (1672). Ihre (1769). — jfr BORT-VÄRVA.
Avledn. (till 1): VÄRVA, r. l. f. (†) ss. senare led i ssgn lin-värva; äv. till 1 slutet: ring (se ring, sbst.1 8 b). Greiff Jagt 70 (1828). —
VÄRVARE, sbst.1, m.//ig. (numera bl. i sht jäg.) till 1 slutet: ringare (se ringare, sbst.2). Handeln med björnringar till s. k. herrejägare .. lämnar den största penningevinsten åt den lycklige hvärfvaren af ett ide. Ekman NorrlJakt 85 (1910).

 

Spalt V 2362 band 38, 2019

Webbansvarig