-VÄRPEL, sbst.3, m.
 Etymologi
[trol. etymologiskt identiskt med -VÄRPEL, sbst.1, med anslutning till sådana ord som SNORVALP] 
 
 
 
(†) ss. senare ssgsled, om (yngre) mansperson; i ssgn SNOR-VÄRPEL. 
 
   
Spalt V 2352  band 38, 2019
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se