Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRMSLA, f.; anträffat bl. i pl. -or; äv. VÄRSEL, n.; pl. =.
Ordformer
(wärmslor, pl. c. 1645. wärsel, sg. 1712. wärsel, pl. 1762)
Etymologi
[sv. dial. värmsla, värsel, värsle; jfr fvn. vermsl, n. pl., nyisl. vermsl, n., nor. nn. vermsel, n., vermsle, vesl, f.; till VARM]
(†) om (ur djupet framvällande) källåder som aldrig fryser till; varm källa. Tå Winterkölden knäpper tilhopa thet yttersta Jordenes Skinn och Huud, liummar hon (dvs. jorden) med sin Wärma the rinnande Wärmslor. IErici Colerus 1: 373 (c. 1645). Kjällor med rinnande watn, Wärsel kallade i Wästergötland, watna ängar och föröka gräswäxten. Rothof 240 (1762).

 

Spalt V 2339 band 38, 2019

Webbansvarig