Publicerad 2019   Lämna synpunkter
-VÄNGE väŋ3e2, n.
Ordformer
(-w-)
Etymologi
[fgutn. vengi, sv. dial. (Gotl.) vänge; motsv. fvn. vengi; jfr fht. wengi, feng. gewenge, kind; avledn. till den stam som äv. föreligger i fvn. vangi, kind (se TINNING, sbst.1)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kudde l. dyna; anträffat bl. ss. senare led i ssgn SADEL-VÄNGE.

 

Spalt V 2155 band 38, 2019

Webbansvarig