Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VULNERABEL vul1nera4bel, adj. -bla, -ble; -blare.
Etymologi
[jfr t. vulnerabel, eng. vulnerable, fr. vulnérable; av senlat. vulnerabilis, till lat. vulnerare, såra, till vulnus (gen. vulneris), sår, till den rot som äv. föreligger i VAL, sbst.5]
med. om kroppsdel l. organ: mer l. mindre känslig för fysisk skada, sårbar; äv. om person: utsatt. TLäk. 1834, s. 456. Hjärnan är på grund af sin byggnad och funktion ett mycket lätt vulnerabelt organ. LbKir. 1: 590 (1920). (De blodkärl) som försörja .. första delen av aortabågen, utgå från kransartärerna och äro långa och därigenom särskilt vulnerabla. SvLäkT 1945, s. 213. MS-patienter tillhör en vulnerabel patientgrupp. LäkT 2011, s. 1900.
Avledn.: VULNERABILITET, r. l. f. [jfr t. vulnerabilität, eng. vulnerability, fr. vulnérabilité] med. om förhållandet att vara vulnerabel, sårbarhet; utsatthet. TLäk. 1834, s. 456. Slemhinnans genomblödning och vulnerabilitet. Bergstrand SvLäkS 430 (i handl. fr. 1954). De äldres somatiska svagheter, sviktande autonomi och psykosociala vulnerabilitet. LäkT 2013, s. 2006.

 

Spalt V 1647 band 38, 2019

Webbansvarig