| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VRIDA, r. l. f.
(†) härva (se HÄRVA, sbst.2 1); äv. (ss. senare led i ssgn HUMLE-VRIDA) om slingrande reva. Hon skulle ha en vrida grått, fyrtrådigt ullgarn. Siwertz Varuh. 238 (1926). Östergren (1968).
Spalt V 1585 band 38, 2019