Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VOT vå4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr t. woten, pl., ry. vod’, votiska vad’d’a, vad’ja (varav fin. vatja, votiska, vatjalainen, vot); av ovisst ursprung]
person tillhörande en finsk-ugrisk folkgrupp bosatt (o. tillsammans med ingrerna utgörande urbefolkningen) i det historiska området Ingermanland i nuvarande Ryssl.; i sht i pl., om denna folkgrupp. Genom sina egendomliga drag i språk och seder hafva Woterna mer än en gång ådragit sig de lärdes uppmärksamhet. ASScF 5: I (1858). Ett av Europas minsta folk: voterna. Det finns endast ett femtiotal av dem kvar, företrädesvis äldre kvinnor. HbgD 16/8 1997, s. 35. De östersjöfinska folken voter och ingrer. NerAlleh. 14/9 2014, s. 19.
Avledn.: VOTISKA, r. l. f. om voternas språk (tillhörande gruppen östersjöfinska språk). ASScF 5: VII (1858). Det är ett intressant sammanträffande, att uti liviskan, kareliskan, olonetsiskan, vepsiskan ock votiskan tonande explosivor användas i början av liknande onomatopoetiska värb. Landsm. XI. 3: 62 (1895). Enligt Helsingfors universitet är de finsk-ugriska språken liviska, votiska och pitesamiska redan nästan utdöda. Hufvudstadsbl. 18/6 2013, s. 15.

 

Spalt V 1558 band 37, 2017

Webbansvarig