Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VORSTEH 3r~ste2 l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, r.//ig.; best. -n, äv. -en.
Etymologi
[elliptiskt för VORSTEHHUND]
vorstehhund; särsk. i förb. med attributiv bestämning i benämning på ras. TurÅ 1932, s. 253. Hunden, en strävhårig vorsteh, .. var inte någon särskilt framgångsrik jaktkamrat. Anderson Brev. 441 (2004).

 

Spalt V 1557 band 37, 2017

Webbansvarig