| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VOKABULÄR vωk1abulæ4r l. vo-, r. (Lamm Oxenst. 15 (1911) osv.) l. n. (Expressen 15/6 1990, Fredag s. 3, osv.); best. -en resp. -et; pl. -er.
ordförråd (kännetecknande l. lämpligt l. avpassat för viss verksamhet l. genre l. talstil); förr äv.: ordbok. Pfeiffer (1837; om ordbok). Ordvalet (i översättningen) håller sig skrupulöst inom klassicismens vokabulär. Lamm Oxenst. 388 (1911). Han använder betydligt mer av dess (dvs. herrnhutismens) vokabulär än man påträffar hos de verkliga förnufts- och upplysningsmännen av torrare och förnumstigare typ. Wifstrand AndlTal. 45 (1943). Han hade sin egen saftiga vokabulär och utstrålade idel trevnad. 3SAH LXVII. 2: 64 (1958). Jag .. förstod inte varför tjejerna .. krympte sitt vokabulär till en åttaårings nivå när de snygga killarna var i närheten. SDS 11/5 2003, s. B11. — jfr OKVÄDINS-VOKABULÄR.
Spalt V 1533 band 37, 2017