Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VITTER vit4er, adj. vittra, vittre; vittrare. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. dels w-, dels i böjda former -itr-)
Etymologi
[fsv. viter; motsv. fd. witær, fvn. vitr (isl. vitur); jfr gr. ἴδρις; r-avledn. av VETA, v.1; ordet är åtm. delvis upptaget ss. litterärt lån från fsv. l. fvn. — Jfr VETERLIG, VITTERHET, VITTERLEK]
1) (†) klok l. vis l. förståndig l. vettig; kunnig l. insiktsfull, särsk. i fråga om lagkunnighet (jfr LAG-VITTER); äv. överfört, om ngt sakligt (se slutet). Men Gud, en nådig Gud .. : Vpwäckt’ i högste nöd, fem wittr’ och snälle Män / Som hade Konst, och mod. Stiernhielm Jub. 63 (1644, 1668). Altså hafwa de antagit wittra och lärda personer och naturkunnige männ, som de anförtrodde styrslen af wissa werckstäder, Laboratoria Chymica kallade. UHiärne Förb. 1 (1706). Denna med berömmelig flit af åtskillige wittre och Lagfarne Män utarbetade .. nya Lagen. PH 2: 1155 (1734). At swenska grufwefälten blifwa af wåre wittraste Bergsmän med yttersta aktsamhet undersökte och ständigt observerade. Bergv. 2: 700 (1756). Med honom sände Asarne den, som Mimer het, en den vittraste man. Säve Yngl. 3 (1854). Auerbach (1916). — jfr DJUP-, O-, SPRÅK-VITTER. — särsk. om ngt sakligt: som vittnar om l. präglas av l. ger uttryck för klokhet l. kunnighet l. insikt o. d.; särsk. om dels ord l. yttrande o. d., dels förstånd l. kunskap o. d. (i denna anv. mer l. mindre liktydigt med: god l. stor l. gedigen). Hoos .. (Alexander den store) kan iag intet berömma någon Dygd högre än som hans snälheet och wittre företagande. Sylvius Curtius 388 (1682). Hr. Grefwens .. altid betygade berömmeliga zele, nit, och wittra samt mogna förstånd och tapperhet i Kongl. Maj:ts tjänst. Loenbom Stenbock 2: 305 (i handl. fr. 1711). Hr Professorn, som äger en så god och witter kunskap uti Astronomien. Swedenborg RebNat. 1: 343 (1767). På thesse skiäl och omständigheter är thet jag .. emotsagt wigslen, och under wederbörandes wittra bepröfwande underställer. VDAkt. 1783, nr 250. Nu mycket Jarlen sporde / om fränderna i Nord, / och Frithiof redo gjorde / för allt med vittra ord. Tegnér (TegnS) 4: 79 (1824); möjl. till 2 b.
2) [eg. specialanv. av 1] (numera bl. i vissa kretsar, arkaiserande) som har (djup o. gedigen) humanistisk (o. estetisk) bildning, kunnig l. lärd inom humanistiska ämnen; särsk. dels i mer l. mindre tautologisk förb. med lärd, dels (o. i sht) speciellare: som sysslar med l. är särskilt intresserad av l. väl bevandrad i (skön)litteratur (i sht poesi, förr äv. talekonst); litteraturintresserad l. litteraturälskande; äv. överfört, om ngt sakligt (se b). Sahlstedt (1773). H:r Lieutenant Brun, som icke warit ej heller blir witter, lärd och boksynt, (ty thet betyder witter) skulle skrifwit. VDAkt. 1778, nr 305. Stine Lovise är vitter. Hon läser Poeterna. Schröderheim Opt. 36 (1794). Jag är glad, att icke mera vara vitter, att kunna i den allvarsamma vetenskapens arbete glömma lyckligare dagar både för litteraturen och mig sjelf. 3SAH LXI. 3: 4 (1847). Visserligen var det icke vittra snillen, sådana som Kellgren och Bellman, som utgjorde Armfelts hufvudsakliga umgänge vid denna tid. Tegnér Armfelt 1: 17 (1883). Nobelpriset (har) några gånger .. tilldelats så svagt kvalificerade kandidater, att man som svensk inte helt utan oro avvaktat den vittra församlingens beslut. Selander Pegas. 129 (1947, 1950). Lärda och vittra män har gått till rätta med oss för den uppmärksamhet vi ägnar spörsmålen om vår berättelses källor. Strömholm Fält. 22 (1977). — jfr O-, POLITIKO-, SMÅ-VITTER. — särsk.
a) substantiverat, om författare l. skald. Fly de vittras gille / Och ofruktbara lagrars skörd. Kellgren (SVS) 2: 184 (1783). Werner von Rosenfelt är en av de få vittra bland svenska sjöhjältar .. han strödde .. poesi omkring sig. Björck K12Stövl. 22 (1954).
b) om ngt sakligt: som vittnar om l. präglas av l. handlar om (djup o. gedigen) humanistisk (o. estetisk) lärdom l. bildning; särsk. (o. i sht): som avser l. hänför sig till skönlitteratur, (skön)litterär l. poetisk. Har Enkell med Flemingarne kommit till Staden? Hvar bor de? Ingen vitter Sammankomst hörs af? Kellgren (SVS) 6: 26 (1773). Månne ej Sverges högsta vittra blomstring, dess Augustiska tidehvarf infaller mellan 1819 och 1836? 3SAH LXVII. 3: 197 (1851). En ren och behagfull form, som vitnar om både smak och öfning och en ganska vidsträckt vitter beläsenhet. Samtiden 1872, s. 408. Magnus Lehnberg .. gjorde efter sin stora seger i Akademiens vittra tävling en enastående succé, både genom sin predikans innehåll och dess form. Wifstrand AndlTal. 43 (1943). (I avhandlingen) förs ett vittert samtal, som ibland får en generad bondhistoriker att rodna i sin djupa obildning. Lychnos 1996, s. 197. — särsk. om (resultat av) skönlitterär verksamhet; särsk. i uttr. vitter litteratur l. prosa, skönlitteratur resp. skönlitterär prosa. Det är oförnekeligt, at wåre fordne Konungar haft sina Skalder .. Men det är ännu oförnekeligare, at alla deras wittra arbeten nu äro förlorade. Lagerbring 1Hist. 1: 11 (1769). Hennes (dvs. F. Bremers) första vittra alster var ett poem på franska till månen. Idun 1890, s. 2. Populärt-vetenskapliga arbeten, särskildt historiska, äfvensom läseböcker, plägar .. ofta närma sig den vittra prosan. Cederschiöld Skriftspr. 321 (1897). Blygens ej .. över Er ungdoms vittra utsvävningar! Värre dumheter hava Ni säkert på Ert samvete. MinnSvLärov. 2: 194 (1928). Så småningom kom lärdomshistorikerna .. att överflytta tyngdpunkten från den lärda till den vittra litteraturens historia. VetenskIDag 92 (1940).
Ssg (till 2): VITTER-LEKANDE, p. adj. [jfr vitterlek] (numera mindre br.) som skriver (l. på annat sätt befattar sig med) skönlitteratur (i sht (ss. lättviktig l. mindre betydande ansedd) poesi). I hvilken förlägenhet är icke stundom en man, som ej läser mycket journaler och modeskrifter, då han råkar i ett sällskap af vitterlekande herrar och damer. Rademine Knigge 1: 24 (1804). (O. Rudbeck) hjelpte vitterlekande studenter att inrätta en teater. Atterbom Minnest. 1: 212 (1847). En rad vitterlekande damer ur den högre societeten fingo .. uppläsa sina poetiska alster. UNT 29/10 1925, s. 6. Östergren (1968).
Avledn.: VITTERHET, VITTERLEK, se d. o.

 

Spalt V 1506 band 37, 2017

Webbansvarig