Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VISKERT, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (UFlott. 2: 20 (1881), IllSvOrdb. (1964)) l. -er (Hägg Örl. 76 (1943)).
Etymologi
[av eng. whisker, viska, skägg, mustasch, polisong, gajdävert; till VISKA, v.1, med sekundärt -t i analogi med DÄVERT, SKONERT, TENDERT m. fl.]
(†) gajdävert. Ramsten 17 (1866). Viskertar .. äro mindre rundhult på sidorna om bogsprötsnocken, som tjena till att gifva bättre spridning åt den tackling, som sidovägen stöttar klyfvar- och jagarbommarna. UFlott. 2: 20 (1881). De många stagseglen (på votivskeppet) äro tillkomna under 1800-talet, likaså klyvarbommen med stampdävert och viskert samt röjlarna. SvKulturb. 5–6: 72 (1930). IllSvOrdb. (1964).

 

Spalt V 1402 band 37, 2017

Webbansvarig